"Vi blev offer för yttre omständigheter"

Har inte hunnit traggla mig igenom fp:s 57-sidiga valanalys (pdf) ännu. Men innehållet kan sammanfattas i ett par punkter (se t ex DN och fp:s eget pressmeddelande).

1. Valet blev presidentval mellan Persson och Reinfeldt. Fp "nådde inte ut".
2. Valet kom att handla om jobben, som inte är fp:s profilfråga.
3. Centern positionerade sig som liberalt och "snodde" fp-väljare.
4. Dataintrångsskandalen.

Gemensamt för dessa fyra punkter är att de alla är förenliga med linjen "vi gjorde det mesta rätt men blev offer för yttre omständigheter". Dataintrångskandalen kan visserligen inte skyllas på någon annan, men måste ändå betraktas som en extraordinär händelse.

Jag har skrivit kommentarer om fp tidigare (t ex här och här efter valet och här ett par veckor innan) och kan väl bara säga att jag inte helt håller med.

Maktskifte ger idéskifte

Önskar jag hade fått en tia för varje "det är ingen egentlig skillnad mellan blocken"-kommentar före valet, det hade gett en rejäl slant. På vissa punkter är kommentaren förstås sann. Men skolpolitiken är ett tydligt exempel på hur maktskiftet också kan ge ett idéskifte. Från flumskola till kunskapsskola. Från utslagning till utjämning. Från sortering till livschanser.

Läs skolminister Jan Björklunds debattartikel i dag:

"Två favorituttryck i den svenska skoldebatten har varit att man ska ha 'mjuka övergångar' mellan olika delar av skolväsendet och att elever med låga resultat inte ska 'känna sig utpekade'. 'Mjuk övergång' har betytt att elever ska skickas vidare till nästa moment eller steg i undervisningen oaktat om de har nått målen eller ej. Om man synliggör elever med bristande kunskaper och ger dem extraundervisning har man blivit stämplad för att vilja 'sortera' elever.
Den nya regeringen är fast besluten att förändra svensk skolpolitik i dessa avseenden. Kunskapsmål och kunskapskrav ska uttryckas tydligt och utan stora tolkningsutrymmen. Nationella prov ska utvärdera att målen nås."

Spioner, porr och taxi

Nyss hemkommen från ett London där James Bond-affischer tapetserar tunnelbanan och där nyhetshelgen dominerats av spionen som alla tror har mördats av ryska säkerhetstjänsten kastar jag en blick på de svenska nyheter som serveras vid frukostbordet (ja, jag tillhör dem som äter frukost):

- En utredning föreslår en ny myndighet.
- En artikel om att förbjuda porr på landets fängelser. Ett av argumenten: personalen kan ta anstöt.
- En lat minister åker för mycket taxi för skattebetalarnas pengar.

Att kommentera känns på något sätt överflödigt.

Det har varit svårt för mig att hinna med bloggen den senaste tiden och med anledning av det här och det här lär det knappast bli lättare framöver. Ännu ett tag råder vintertid.

Lord Acton, Carin Jämtin och Fredrik Reinfeldt

"Den 3 april 1887 formulerade den brittiske historikern Lord Acton ett brev till biskop Mandell och blev omedelbart garanterad en plats i världens citatsamlingar. Makt tenderar att korrumpera och absolut makt korrumperar absolut, skrev han."

Jag inleder en liten text i UNT på detta sätt, och fortsättningen finns här.

... och så är det jobbigare

"Jag tror att många är angelägna om att kunna bihålla det goda resultat som man har uppnått de senaste åren. Man är försiktig helt enkelt."

Stefan Ackerby vid Sveriges kommuner och landsting förklarar varför relativt få kommuner sänker skatten, trots maktskiften till de borgerligas favör.

Men det handlar i lika stor utsträckning om att det är relativt enkelt att höja kommunalskatten jämfört med att sänka den. Man talar alltid om den som "tioöringar" eller möjligen "kronor" trots att det i själva verket rör sig om huvuddelen av den inkomsstskatt en vanlig löntagare betalar. Och som politiker är det alltid lättare att utlova nytt kommunalt godis än att förklara varför någonting ska skäras bort.

Borgerliga kommunpolitiker är notoriskt dåliga på att leva som de lär. De motsätter sig ofta skattehöjningar som presenteras av socialdemokraterna, men redan vid nästa budgettillfälle betraktar de kommunens nya intäktsnivå som given. Å andra sidan brukar socialdemokrater sällan tala om skattehöjningar i valtider. De plockas i stället fram när kommunens usla ekonomi "tvingar" dem till det.

De enda som är rakt igenom ärliga är vänsterpartisterna. De vill alltid höja skatten och berättar det snällt och villigt för alla som lyssnar.

Folkpartiet blev moderaterna.

Regeringen backar i Sifo, meddelar SvD. Aftonbladet gör en rewrite.

SvD berättar:

"Folkpartiet är månadens förlorare. Partiet har tappat två procentenheter till 6,3 procent, även det statistiskt säkert. Det är den lägsta noteringen för fp på över fyra år."

Vilket i Aftonbladets version av någon anledning blir till:

"Moderaterna är det regeringsparti som synts mest under hösten – och det är också det parti som förlorat mest i stöd sedan valet – 1,7 procentenheter."

Jag undrar hur det gick till.

Visst är det anmärkningsvärt att regeringen tappar så mycket stöd så kort efter en valseger. Men jag noterar även att socialdemokraterna liksom lyfter av sig själva när inte Göran Persson syns i rutan var och varannan dag.

PJ om klimatet

PJ slår i dag till med en av sina bästa texter, samtidigt som SvD har temasidor om klimatförändringarna. De har - förstås - en lugnare ton än de värsta domedagsprofetiorna vi sett de senaste veckorna. Men inled med PJ:

"Alla älskar modern kirurgi, persondatorer och att det finns personlig assistent dygnet runt för dem som inte kan klara sig själva. Men vem tror på allvar att sådant blir tillgängligt annat än i tillväxtsamhällen, i konsumtionssamhällen? När man säger att säck och aska är enda sättet att rädda miljön gör man sig dels blind för erfarenheten - det var inte materiell späkning som renade Japans miljö, det var modern teknik - dels stöter man människor ifrån sig. En liten grupp må gilla domedagspredikningar, men andra slutar rätt snart att lyssna."

Sök Stureakademin!

Jag tillhörde själv första årskullen. Fick till och med ett fint stipendium. Därför känns det kul att nu ta över rodret för Stureakademin.

Liberaler av alla schatteringar är välkomna att söka till detta stimulernade utbildningsprogram. Man kommer ut på andra sidan med nya kunskaper, nya vänner och nya myror i huvudet. Eller som det står i inbjudan:

"Man får ta del av en föreläsningsserie av mycket hög klass och knyta kontakt med olika framstående idédebattörer, däribland några av Sveriges främsta liberala tänkare. Dessutom kommer man i sitt examensarbete att handledas av någon av dessa etablerade liberaler. De mest framstående examensarbetena kommer att särskilt belönas och uppmärksammas."

Räcker inte det? Okej, jag slänger in en utlandsresa också. Destination ännu inte hundraprocentigt bestämd, men jag lovar att ingen blir besviken.

Mer info finns här. Sista ansökningsdag är rätt snart - 1 december - och ansökningsinfo finns här. Den som behöver mer tid på sig är välkommen att mejla mig så ska vi nog kunna lösa det.

De läsare som känner för att ge mig ett handtag får gärna sprida denna information via egna bloggar eller meljlistor.

Arbetsrätt vs a-kassa

Som jag har berättat och som ni har märkt är det lite glesare mellan inläggen numera. Så kommer det fortsätta vara ett tag framöver. Men jag vill ändå passa på att slänga upp en länk till dagens UNT-text. Den handlar om hur LO räddade arbetsrätten till priset av lägre a-kassa.

Den politiska oppositionen?

Ur DN:

"Migrationsminister Tobias Billströms förslag om att traffickingoffer, som vittnar mot människosmugglare, ska få permanent uppehållstillstånd stöter på omedelbar patrull. Den politiska oppositionen ger tummen ner åt förslaget."

En helt vanlig ingress till en helt vanlig artikel om en helt vanlig nyhet i ett inte längre helt vanligt Sverige.

Det jag reagerar på är formuleringen "den politiska oppositionen". I rapporter från utlandet skriver man ofta så, i synnerhet om man ska berätta om politiska läget för en demokratisk rörelse i någon afrikansk diktatur. Men jag kan inte minnas att jag sett det i en artikel om Sverige.*

Den politiska oppositionen? Till skillnad från den fackliga? Den utom-parlamentariska?

För knappt två år sedan tyckte Lars Gustafsson att borgerligheten borde sluta kalla sig så och i stället "konsekvent tala om oppositionen".Hans syfte var att bryta enpartistatens makt över tanken som delade in Sverige i "regeringen" mot "de borgerliga".

Jag ansåg då att han tänkte fel och tycker mig i dag se det bekräftat. I normalfallet betyder regering socialdemokraterna och opposition likställs med de borgeliga. Därför har det plötsligt blivit så viktigt att tala om "den borgerliga regeringen" och "den politiska oppositionen".


*En googlesökning visade att min känsla var rätt, men att det faktiskt fanns enstaka artiklar där uttrycket används i ett svenskt sammanhang.

Som man bäddar ...

Dagens alster i UNT handlar om vikten av institutioner. Makten ogillar dem, oppositionen önskar att de inte hade misshandlat dem så hårt när de satt vid makten.

"Man kan förstå att oppositionen är upprörd. En minister borde
inte bara vifta undan Sveriges främsta jurister så lätt. Problemet är bara att socialdemokraterna under sin regeringstid gång på gång har struntat i lagrådet när kritiken inte har passat. Anders Borg kan lägga sig i en säng bekvämt bäddad av oppositionen. Göran Persson och hans ministrar visade en slående brist på respekt för alla de organ som är satta att granska regeringsmakten."

Läs hela texten här.

Demokrati? Det är när sådana som jag får bestämma!

"Jag tror att det var fel att avdemokratisera högskolestyrelserna" säger Mikael Damberg och sätter likhetstecken mellan demokrati och närvaro av partipolitiker.

Jag undrar i mitt stilla sinne hur han ska få en sådan demokratisyn att gå ihop med, säg, idéer om elevdemokrati eller interndemokrati i frivilligorganisationer - två företeelser som jag är övertygad om att Mikael Damberg är positiv till.

Calmfors om a-kassan

Den som tror att ekonomen Lars Calmfors DN-drapa - som fått rubriken "Slopa höjd a-kasseavgift och minska jobbavdraget" - i första hand är en kritik mot regeringen bör läsa hela artikeln noggrant. Jag bjuder på tre citat.

"DN:s arbetsmarknadsjournalister publicerat en rad artiklar som okritiskt återgett fackets synpunkter men inte en enda som refererat arbetsgivarsynpunkter eller den forskning som är relevant i sammanhanget. Den här artikeln är ett försök att få lite mer sans och balans i diskussionen."

"Självklart skulle det bästa vara om det gick att öka sysselsättningen kraftigt utan att minska förmånerna i arbetslöshetsförsäkringen. Men det är vad socialdemokratiska regeringar försökt göra i ett drygt decennium utan att lyckas."

"Jag håller med om att förslagen om a-kassefinansieringen behöver en bättre underbyggnad. Men man bör också komma ihåg att a-kassor och fack nästan aldrig ställer några krav på att effekterna av höjda förmånsnivåer på sysselsättning och tillväxt ska utredas innan de genomförs. Generellt sett är det ett mycket allvarligare problem för den demokratiska beslutsprocessen, eftersom det lätt leder till att man glider in i alltför generösa system utan att vara medveten om konsekvenserna."

Saddam dömd till döden

Gudmundson ställde frågan redan före dagens dom: Kan vi klandra irakierna för att de tar livet av Saddam Hussein?

Svaret är naturligtvis tudelat. Det är lätt att begripa att Saddam döms till döden. Det är lätt att förstå hur de resonerar och känner som tycker att världen vore en bättre plats om Saddam Hussein inte längre vandrade på den.

Men de argument som generellt gäller mot dödsstraff är naturligtvis giltiga även i detta fall. Jag är emot dödsstraff, oavsett om de utdöms/verkställs i USA, Kina eller Irak. Det är intressant att se hur en person som Dick Erixon, som normalt pläderar för principfasthet, tycker att just detta dödsstraff är okej eftersom Saddams skuld är utan tvivel. Man behöver inte följa tangentens riktning särskilt långt för att ett sådant argument kan användas för att försvara vilken dödsdom som helst.

Det finns faktiskt en parallell till den stundtals hårda debatten om yttrandefrihet. Att vara vän med de oskyldiga är enkelt, liksom att försvara yttranden man håller med om. Det är när skurkarna och de obehagliga åsikterna ska försvaras som principerna testas på allvar.

Sveriges skarpaste skolsosse

"I dag dominerar synsättet att trygga elever lär sig mer. Det kan vid en första anblick låta självklart, men genom detta synsätt hamnar väldigt mycket fokus i skolans arbete på att göra eleverna trygga. Och så länge vi inte lyckas med att skapa trygga elever så får kunskapsuppdraget stå tillbaka. Det är nu dags att vända på synsättet. Vi ska uttrycka att elever som lär sig blir trygga elever. Detta flyttar fokus till det som är skolans viktigaste uppgift, nämligen att förmedla kunskap."

Haninges skolsosse nummer ett, Robert Noord, gör upp med sitt partis flumskolepolitik.

Efter en sådan välgärning är man benägen att förlåta att han tror att all god skolpolitik egentligen härstämmar från socialdemorkaterna och att han inte känner till exempelvis liberalen Fridtjuv Bergs insatser för att skapa en skola för alla innan socialdemokratin ens bildats. (Lästips: kapitel sju i boken Liberala pionjärer.)