Kvinnorna i Bryssel

Sjödinrättegången har tillfälligt tystad spekulationerna om vem som tar över Göran Persson. Själv kan jag inte låta bli att slås av likheterna mellan efterträdardiskussioner som hörs inom både s och fp. Leijonborg har visserligen inte sagt att han planerar att avgå, men efter ett dåligt val med skandalinslag har spekulationerna ändå satt fart.

- Göran Persson och Lars Leijonborg har båda varit partiledare i ca ett decennium (GP sedan 1996, LL sedan 1997).
- Båda har i någon mån utsett en kronprins, Pär Nuder respektive Jan Björklund. Båda kronprinsarna stöter på motstånd inom delar av det egna partiet (fast Pär Nuder verkar vinna impopularitetstävlingen).
- Ingen av de alternativa partiledarkandidaterna i riksdagen känns särskilt heta (typ Thomas Östros för s eller Johan Pehrson för fp).
- I stället vänder man sig i första hand till kvinnorna i Bryssel. Klart populärast i s-leden är EU-kommissionären Margot Wallström (trots att hon flera gånger sagt nej). Inom fp nämns EU-parlamentarikern Cecilia Malmström vid varje partiledarspekulation.
- Gemensamt för dessa båda - förutom det uppenbara att de är kvinnor - är att de anses kunniga, att de på olika sätt är framgångsrika i EU, att det är relativt okänt var de står i alla inrikespolitiska frågor, samt att de saknar den så viktiga riksdagsplatsen. De har inte ens stått på någon riksdagslista, och kan alltså inte komma in genom att någon avstår sin plats till förmån för dem.
- Folkpartiet har redan tidigare haft partiledare utanför riksdagen, senast Maria Leissen i mitten av 90-talet. Det anses inte ha varit ett framgångsrecept.

Enade de stå, sammanslagna de falla

Att slå samman allianspartierna till ett var det enda logiska enligt DN:s Barbro Hedvall i en kommentar omedelbart efter valet. Skulle inte tro det.

"Alliansens styrka har hittills varit att ta tillvara de olika idéer som finns hos de fyra partierna. Hellre än att bara jämka sig samman i jakt på den minsta gemensamma nämnaren har man försökt ta det bästa från varje parti. Det har inte alltid lyckats, men ambitionen är den rätta."

Läs mer i min UNT-ledare.

Lästips

Jag har saknat Ulf Wickboms krönikor i Godmorgon världen. I dag stillades saknaden en aning av korta hans alster i SvD.

Och så har några bloggare startat Bloggregeringen, som ska bevaka hur alliansen sköter sig. Vänskaplig opposition, kan man väl kalla det. Ska bli intressant att se hur det projektet utvecklas.

Välkommen Fridolin!

Gustav Fridolin har alla förutsättningar att bli en bra journalist, att döma av hans artikel i Expressen i dag.

"Det bästa är kanske att göra tydligt från vilket håll man kommer och vad man anser är ens journalistiska uppdrag."

Väl talat. Välkommen!

I SVT om folkpartiet

I morgon diskuterar jag fp:s framtid efter spionskandal och väljartapp i SVT:s morgonsoffa. Klockan 6.45 är det sändning, och efteråt finns klippet här.

Asp, Ulvskog och Mallik

Efter Agendaintervjun med Per Jodenius följde en diskussion om hur medierna skött sig i valrörelsen. Det började med en redogörelse för Kent Asps märkliga verklighetsbild och avslutades med en diskussion mellan Ira Mallik och PM Nilsson. Mallik hävdade bland annat att Alliansen inte hade granskats och gav två exempel:

1) Förslaget om A-kassan hade inte diskuterats.
2) Kristdemokraterna hade inte fått några frågor om att de är emot enkönade äktenskap, utan enbart framställts som förnyare.

Ursäkta, men har Ira Mallik befunnit sig i en garderob den senaste månaden. Jag vet inget enskilt förslag (det skulle vara fastighetsskatten) som har fått så mycket uppmärksamhet som just alliansens a-kasseförslag. Och om inte Ira Mallik är nöjd med medieuppmärksamheten så drog ju partipolitiskt obundna TCO igång en anti-allianskampanj bara tio dagar före valet. Bara för att ta ett exempel. Sällan har en regering fått ett folkligt mandat i en enskild sakfråga som alliansen om a-kassan.

Och angående kd och äktenskapen: åtminstonde jag vill minnas att Göran Hägglund fick frågor kring detta i både Ekots och SVT:s partiledarintervjuer.

När PM Nilsson framhöll att årets valrörelse förmodligen bjöd på en av de bästa valbevakningarna som svenska medier har bjudit på började Ira Mallik låta som Marita Ulvskog. Vi har borgerliga medier som sätter agendan - därför var det svårt för socialdemorkaterna att nå ut.

PM Nilsson redovisar varje dag att han skriver sina texter ur ett liberalt perspektiv på Expressens ledarsida (se här - vi har en motsvarande på UNT här). Någon liknande varudeklaration kan jag inte hitta på Re:public Service sida, där Ira Mallik är redaktör.

Dagens skratt...

... bjöd Dennis på.

Men jag undrar om inte den här på Tjuvlyssnat kommer bli en tidlös favorit.

Jämställdhet i riksdagen

Med 164 kvinnor i riksdagen måste man säga att den är så gott som jämställd. Inte riktigt 50 procent, men 45 procent. Om riksdagen någon gång (helst några gånger) i historien hade uppvisat 45 procent män hade jag tagit bort "så gott som" i första meningen.

Mest ojämställda partierna är vänsterpartiet, centerpartiet och kristdemokraterna. De hamnar alla utanför 60-40-spannet. C och kd har 62-38 till männens fördel, v har 64-36 till kvinnornas fördel.

Spelar det någon roll hur könsfördelningen ser ut? Är det inte bara kompetensen som avgör? Nja. Riksdagen är inte ett företag, alltså kan man inte enbart säga att "kompetens" (vad det nu är) spelar roll. Riksdagsledamöterna är också folkets förtroendevalda representanter, och det är rimligt att anta en viss återspegling av folkets sammansättning i riksdagen - inte minst med tanke på att vi har så många riksdagsledamöter.

Om Kurdo Baksis sammanställning stämmer finns det därför anledning att vara besviken över bristen på representationen för dem med invandrarbakgrund.

Samtidigt ska man akta sig för att kräva eller ens förvänta sig milimeterrättvisa. Jag vill hellre företrädas av en 75-årig kvinnlig liberal från Turkiet än en 28-årig manlig kommunist från Täby.

Blir det trängselskatter?

Fredrick Federley (bland andra) skapar uppståndelse genom att hävda att frågan om trängselavgifter är enkel, nu när Stockholms stad har röstat ja. Han har fel. Skrev en bit om det i dagens UNT.

"Nu pågår kampen om hur folkomröstningsresultaten ska tolkas för fullt. Den stackars nyvalda alliansregeringen sitter i en omöjlig sits. Säger den ja till trängselskatt blir nejsägarna i kranskommunerna arga. Säger den nej kommer en svekdebatt från Stockholms stad.
Det här är en situation som känns igen från tidigare folkomröstningar. Hur kärnkraftsomröstningen med dess tre alternativ - där skillnaden mellan två av linjerna var baksidestexten på valsedlarna! - skulle tolkas diskuterades i flera
decennier. Även ATP-omröstningen 1957 hade tre alternativ. Cynikern skulle kunna säga att manipulerade folkomröstningar är en svensk tradition med anor."

Läs hela texten här.

Mera valfusk?

Från Aftonbladet:

"Ett misstänkt fall av valfusk utreds av polisen i Norrköping. En socialdemokratisk politiker påstås ha delat ut färdigstoppade och igenklistrade valkuvert."

Att lägga till de tidigare historierna.

Folkpartiets fiasko och framtid

Analysen av folkpartiets framtid börjar ta fart. Partiet har tillsatt både en etikgrupp och en analysgrupp, olika företrädare som varit bortträngda de senaste åren och i vissa fall längtar tillbaka till Bengt Westerberg-tiden börjar göra sig hörda.

Själv går jag tillbaka till två artiklar jag skrev för länge sedan.

"Lars Leijonkung har förstått vikten av att ha en ideologisk förankring. Frågan är hur det – såhär i halvtid – står till med trovärdigheten. Tyvärr verkar folkpartiet till viss del ha fallit offer för sina egna mediemyter. Numera betecknas partiledaren som ”den ständigt ljussökande Lars Leijonborg” – tyvärr inte en helt orättvis beskrivning. Men överraskande utspel är inte nyckeln till framgång."

(Svensk Linje, nr 4 2004)

"Lars Leijonborgs utmaning framöver ligger inte i att peta ner Fredrik Reinfeldt från den borgerliga tronen. Det ligger i att inte själv bli frånsprungen av Maud Olofsson."

(Liberal Debatt, nr 5 2005)

Besvikna sossar till sd

I väntan på morgondagens UNT kan jag rekommendera Andreas Berghs kommentar till Sverigdemokraternas framgångar i Landskrona.

Partiet ser ut att dubbla sina röster till riksdagen. Det gjorde man förra gången också. Förläng kurvan och lägg till informationen att partiet nu blir berättigat till statligt partistöd så krävs det inte ett geni för att inse att sannolikheten är mycket stor att de sitter i riksdagen efter 2010. Strategin från partier och medier att stoppa huvudet i sanden har definitivt kommit till vägs ände.

Den bild som har skymtat fram i diverse tidningsartiklar, radioreportage och tv-inslag är att det främst är missnöjda gamla sosseväljare som gått till sd. Hos många märks en förvåning att det är så - sd ska ju enligt normala definitioner finnas långt ut på högerkanten.

Men det är bara att titta på var främlingsfientliga partier i andra länder har hämtat sina väljare. Det är i stor utsträckning missnöjda sossar. Sossarna i Danmark är till exempel plågsamt medvetna om att Dansk folkeparti har snott många av deras traditionella väljare. Partifolket på Sveavägen 68 har med stor säkerhet sett samma tendens här i Sverige i sina egna opinionsmätningar.

Ser man till andra länder har också de etablerade partiernas strategi för att inte förlora väljare varit att i viss utsträckning anamma partiets profilpolitik. Det bådar inte gått inför framtiden. (En dyster prognos, samma dag som den glada nyheten kommer att den mer rättssäkra asylprocess som infördes trots hårt s-motstånd också har gett resultat.)

Uppdatering: Informativ artikel i GP. (via Stefan)

Varning! Alliansen är splittrad!

Vi har just bevittnat den enade alliansens stora valframgång. Den talar för sig själv.

Men vilken rubrik läste jag nyss på SVT Texts löpsedel?
"Alliansen splittrad om spelmonopol".

En miljon vill stoppa flytten!

Cecilia Malmströms kampanj oneseat.eu - för att få stopp på EU-parlamentets flyttcirkus mellan Bryssel och Strasburg - har nu fått en miljon underskrifter. Det hindrar inte att de som ännu inte har skrivit på gör det nu.

Förändringsmandat?

Om man som jag har ägnat dagen åt att läsa lyssna till valkommentarer märker man tydligt att kampen nu pågår om att definiera vilket - om något - förändringsmandat den nya regeringen har fått. Socialdemokratiska kommentatorer gör sitt bästa för att säga att regeringen inte har fått något egentligt förändringsmandat och borgerliga kommentatorer konstaterar lite dystert att förändringsmandatet inte är särskilt stort.

De analyser jag har hört är alltför grunda. Förändringsmandatet ser ut så här:

1) Jobben, a-kassan, arbetsmarknaden
Regeringen har ett starkt folkligt mandat att genomföra förändringar som ger fler jobb, dvs sänka inkomstskatter, sänka arbetsgivaravgifter, strama upp a-kassan och andra ersättnings/bidragssystem. Trots hårt motstånd från socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen (inte bara LO utan också TCO) har svenska folket röstat fram regeringen Reinfeldt. Sysselsättningen har varit den viktigaste frågan för väljarna. Jobb eller bidrag, var valets stora fråga. Väljarna svarade jobb.

2) Vården, skolan, omsorgen.
Regeringen har ett mycket litet förändringsmandat att genomföra förändringar när det gäller de offentliga välfärdstjänsterna. Vård, skola, omsorg kommer även i framtiden att vara skattefinansierad. Däremot kommer diverse stopplagar och andra hinder för ökad privat produktion försvinna.

3) Systemskifte
Socialdemokraterna har envist hävdat (=skrämts med) att alliansen vill genomföra ett allmänt "systemskifte". Alliansen har lika envist försäkrat att man inte vill det. Det gör att valutslaget kan tolkas på två sätt. Det ena är att väljarna inte skräms av ett systemskifte utan röstade bort socialdemokraterna i alla fall. Det andra är att de kände tillit till alliansens löften. Den senare tolkningen är enligt min mening mer rimlig.
Men samtidigt måste man fråga sig vad som menas med "systemskifte". Enligt socialdemokratisk vulgärretorik handlar det om ett kallt samhälle där alla bara tänker på sitt. Några sådana idéer finns inte och har aldrig funnits på allianssidan. För alliansanhängare handlar ett systemskifte mer om personlig egenmakt, kontroll över och möjlighet att påverka den egna tillvaron och att sluta betrakta människor och grupper som "svaga". För ett systemskifte i denna senare betydelse skulle jag vilja hävda att den nya regeringen har ett mandat för förändring. Det är värderingar som har starkt förankring i folkdjupet, och som är nära förknippat med arbetslinjen.

De oövervinnerliga socialdemokraterna?

Några korta reflektioner kring dagens valresultat:

- Alla socialdemokratiska ledare efter Tage Erlander har förlorat regeringsmakten.
- Göran Persson noterade en framgång i riksdagsvalet 2002. I alla andra val - EU-parlamentsvalen 1999 och 2004 och riksdagsvalen 1998 och 2006 - har hans parti backat. Dessutom stod han på förlorarsidan i eurofolkomröstningen.

1 463 dagar till nästa val

För snart två år sedan listade jag sex skäl till varför alliansen skulle vinna valet. Även om listan varken då eller nu är uttömmande tycker jag i mångt och mycket att det jag skrev då håller än.

Expressens wallraffande bekräftar bilden av dålig motivation hos socialdemokraterna. Några överraskande utspel där kända profiler stöder vänstersidan har vi inte sett (förutom de gamla vanliga uppropen) - tvärtom förvandlades Ebba Witt-Brattström från Fi-profil till fp-supporter. Göran Persson har struntat i sin egen och den allmänna visdomen att val vinns i mitten. Visst har det funnits de som i vanlig ordning ojat sig över allmänt dyra vallöften, men intrycket är snarare att det i år att miljardutspelen har varit förvånansvärt få. Socialdemokraternas starka kort - förtroendet för förmågan att leda landet - har sedan länge fått sig en rejäl knäck. Samtidigt har alliansens motivation ökat för varje vecka som gått.

På många sätt känns det som att alliansen efter en lång resa har lyckats gå i mål. I själva verket är det nu som det verkligt svåra börjar.

Det är dags att göra verklighet av de politiska idéerna. Kriser och utmaningar ingen har förväntat sig kommer att dyka upp. Händelser i vår omvärld har stor betydelse. Opinionssiffrorna för respektive alliansparti kommer fortsätta gå upp och ned och skapa spänningar inom regeringen. Folkpartiet har dessutom gjort ett rejält förlustval jämfört med förra valets 13,3 procent, vilket säkert kommer skapa interna spänningar. Mäktiga intresseorganisationer - och de är fler än bara LO - kommer utmana den nya regeringen. Och socialdemokraterna lär byta ledare, anpassa sig efter det nya läget och vara stenhård i opposition. Den som tycker att valrörelsen har bjudit på fula knep, där sanningen har töjts långt bortom bristningsgränsen, kan knappast vänta sig att detta blir mindre när s inte längre sitter i regeringsställning och faktiskt har ett land att ta ansvar för.

I morgon börjar dessutom nedräkningen till nästa val. Om 1 463 dagar räcker det inte för alliansen att vara "mindre dålig" än socialdemokraterna. En mandatperiod i opposition innebär inte ett brott med den socialdemokratiska dominansen över det svenska idéklimatet - bara ett uppehåll.

Borgerligheten har länge haft ett dåligt självförtroende när det gäller regeringsfrågan. Få har vågat tro på ett maktskifte. Än färre vågar tro på ett återval. Kampen för att bygga upp detta självförtroende måste börja redan under valnattens firande.

Asp och de högervridna medierna

I ett samtal med Marita Ulvskog häromdagen hänvisade hon ofta till Kent Asps undersökningar, när hon som vanligt la ut texten om hur sossarna missgynnas i medierna. Dock nämnde hon aldrig hans tydligaste resultat, nämligen att tre fjärdedelar av journalistkåren röstar på s, v eller mp. (Se tidigare bloggposter om Asps undersökningar här och här)

I dag har Kent Asp återigen en artikel på DN Debatt. Och återigen märker man hans märkliga utgångspunkter.

"Vems verklighetsbild har då dominerat i medierna? Alliansens eller socialdemokraternas? Beskrivningen i medierna av verklighetens Sverige under de två senaste åren stämmer i större utsträckning överens med den verklighetsbild den borgerliga alliansen har gjort till sin i årets valrörelse. Sammantaget är knappt 60 procent av beskrivningarna av sysselsättningen och ekonomin negativa, medan drygt 40 procent är positiva. Den borgerliga alliansen har därför gått in i valrörelsen i ett mer gynnsamt opinionsklimat än socialdemokraterna, trots högkonjunktur och Sveriges goda ekonomi."

Om detta kan man säga fler saker:
1) Visst har både alliansen och socialdemokraterna ett intresse att sätta "sin" verklighetsbild. Men vilken av dem som dominerar beror inte bara på vem som är skickligast på att hantera medierna - det beror också på hur verkligheten faktiskt ser ut. Att alliansen har fått större gehör för sin verklighetsbild behöver inte alls bero på att medierna gett dem större utrymme, utan kan lika gärna hänga ihop med att de har träffat mera rätt i sin beskrivning. Jag skulle hävda det senare.
2) Notera hur Kent Asp slår ihop "sysselsättningen" och "ekonomin" för att kunna säga att en majoritet av artiklarna är negativa. Jag har inte tillgång till hans rådata, men utifrån läsningen av hans förra rapport skulle jag gissa att resultatet blir rejält annorlunda om man delar upp dessa i två grupper. Pikant i sammanhanget är förstås också att Kent Asp själv fastslår att det råder "högkonjunktur" och "god ekonomi" (vilket är sant). Något liknande uttalande om sysselsättningen gör han inte.
3) Hela tanken att det skulle råda "balans" mellan "positiva" och "negativa" nyheter är befängd. Om vi nu antar att ekonomin går bra, varför skulle bara hälften av artiklarna spegla detta? Om alliansen felaktigt påstod att tillväxten i den svenska ekonomin är usel är det naturligtvis mediernas uppgift att kritiskt granska detta påstående, inte att snällt upplåta hälften av utrymmet. Likadant - fast tvärtom - kan man naturligtvis säga om sossarna och sysselsättningen.

Kent Asp anses av många vara en av landets främsta auktoriteter på medieforskning. De som inte tycker att man bör lyssna på auktoriteter får nu ytterligare vatten på sin kvarn.

Ett dygn kvar

Ett dygn innan vallokalerna stänger visar Temo att alliansen leder med 50,8 mot s+v+mp:s 43,9.

Med intresse läste jag Expressens wallraffande reportage från sossarnas valrörelse. Men det är en besvikelse att de skriver så lite om de andra partierna.

Valfu(s)k?

Ur Expressen januari 2004:

"Två socialdemokratiska valarbetare dömdes på måndagen av Stockholms tingsrätt till 75 dagsböter för fusk i samband med valet hösten 2002."

Ur UNT i dag, två dagar före valet 2006:

"En grupp invandrarkvinnor som gick en kurs vid ABF på Frejgården i Märsta fick sällskap av sina cirkelledare till vallokalen och uppmanades att förtidsrösta på socialdemokraterna. Efteråt ångrade sig en av kvinnorna och kände sig lurad."

"Opolitiska" TCO

Just nu på TCO:s hemsida, under "Aktuellt":

- "Nyhet 2006-09-07: TCO i landsomfattande kampanj mot alliansens a-kasseförslag"
- "Debattartikel 2006-09-12: TCO väljer inte sida"

Det senare är ett svar på min ledare från förra veckan: "Kampanja inte i mitt namn, Sture Nordh!"

Ett ideologiskt val

Alla talar om att det inte finns några egentliga skillnader mellan partierna i årets val. Att ideologierna är borta. Att moderaterna - ja, hela alliansen - egentligen bara är en light-version av socialdemokraterna.

Jag håller inte med.

1998 körde alla partier någon variant på vård-skola-omsorg.
2002 blev den stora sprängfrågan språktest eller inte. Och så talades det mycket om skatter (som vanligt).
2006 finns två tydliga regeringsalternativ med en tydlig skiljelinje: jobb eller bidrag.

I årets val är det framför allt en fråga som dominerar. Ska vi bygga ett samhälle efter huvudprincipen att man svarar för sin egen försörjning eller att man har "rätt" till olika former av ersättning och bidrag? Skillnaden är fundamental. Arbetslinjen får stora konsekvenser för hela samhället - ekonomiskt, moraliskt, trygghetsmässigt.

Det finns ytterligare två saker att kommentera.
1) Att frågorna om skatter och/eller offentliga sektorns storlek försvunnit från debatten är inte ett tecken på att alla partier tycker likadant. Det gör det bara möjligt att börja tala om andra saker.
2) När jag hävdar att de ideologiska skillnaderna i detta val är stora ska det inte tolkas som att jag håller med Göran Persson att "ett systemskifte hotar". För det första är inte ett systemskifte ett hot, utan en möjlighet. För det andra består inte systemskiftet i att, som han säger, "slå på de svaga" utan på att människosynen förändras, från "svaga" till "kapabla". Det finns ingen politisk kraft i dag som är emot ett starkt socialt skyddsnät. Men ett skyddsnät ska fånga upp, inte fånga in. Där märks också en skillnad i svensk politik.

Varför inte på webben?

Flera bloggare (t ex här, här och här) uppmärksammar Rapports inslag häromdagen, där Göran Persson ännu en gång struntade i sanningen och i stället sa det som passade hans världsbild. Rapportinslaget handlade om att statsministerns påstående att klyftorna i Sverige minskar inte stämmer.

Jag noterar att ingen av bloggarna länkar till SVT:s hemsida, där nyheter löpande brukar läggas ut - både som inslag och i textversioner. I stället finns Rapports inslag numera på YouTube. Är nyheten som toppade Rapports 19.30-sändning i måndags inte tillräckligt viktig för att också platsa på webben, t ex på valsajten?

Moderater är onda människor!

Valdebatten har handlat mycket om skandaler. Men det finns även annat som är smutsigt, inte minst retoriken. Där är det ett parti som utmärker sig. Skriver om detta i dagens UNT.

"Det parti som styr oss Uppsalabor på alla politiska nivåer (stat, kommun och landsting) är det enda som verkligen svartmålar motståndarna. Kommunalrådet Lena Hartwig påstår att hon 'skräms' av 'högeralliansens' politik som går ut på att 'avveckla välfärden'. Landstingsråden Börje Wennberg och Marlene Burwick menar att moderaterna vill 'sänka skatterna med åtskilliga miljarder' i ett landsting där den totala budgeten är 5,7 miljarder. Påståendet faller på sin egen orimlighet. Men retoriken känns igen från åtskilliga s-utspel och kommentarer från riksplanet. (...) Högeralliansen 'vill avveckla vår kommun' skriver Lena Hartwig. Moderaterna 'vill rasera tryggheten' hävdar partiet på sin hemsida. (...) I socialdemokraternas värld är borgerliga politiker i allmänhet och moderata företrädare i synnerhet onda människor som vill oss illa."

Läs hela texten här.

Persson och statistiken

Läst i dagens Aftonbladet.

Fråga Valombudsmannen: Är det sant att s skapar 550 jobb per dag?
Svar: Falskt. Beräkningen bygger på att sysselsättningen ökat med 121 000 personer på ett år (enligt SCB). Denna siffra delas med 221 arbetsdagar per år, vilket blir 557. Merparten är dock inte fasta anställningar. Anders Sundström på SCB sågar beräkningen, så kan man inte räkna. Det säger ingenting om att jobben blivit färre.

Det spinner vidare

Vår artikel i Expressen i lördags om hur Stockholm City drog in en krönika av Sakine Madon börjar ge resultat. En blänkare på Expressen kultur i dag (ej på webben) och en artikel i Journalisten.

Socialismpropaganda sprids i skolorna

Häromdagen uppmärksammade jag att TCO gått ut i anti-allians-kampanj precis före valet. I dag uppmärksammar Johan Norberg att Myndigheten för skolutveckling skickar ut "informationsmaterial" till landets skolor. Förutom vanlig info om hur val går till etc följer en DVD med i paketet. Den handlar om ideologi. Närmare bestämt en ideologi: socialism!

I just detta inlägg känns det lämpligt att kasta in en länk till bloggen enpartistaten.se.

Fem år efteråt

Såg United 93 häromdagen. En "ont-i-magen-film" som en kompis kallade den. Många "Fem år efteråt"-artiklar och -tv-inslag gör att det är lätt att minnas den där eftermiddagen då jag av en slump knäppte på tv:n precis innan det andra planet flög in i södra tornet.

"Fem år efter attackerna den 11 september 2001 kan tre saker sägas om läget i kampen mot terrorismen. Det ena är att problemet har vuxit. Det andra är att polis och säkerhetstjänster i flera länder ändå har lyckats förhindra en rad planerade attentat. Det tredje är att debatten om den islamistiska terrorismen alltjämt präglas av enkla schabloner."

En bra sammanfattning, formulerad av min namne och chef. Hela artikeln kan läsas här.

Kappvändaren Nestius

För ett par dagar sedan skrev jag och andra bloggare att Sakine Madon fått en krönika indragen i Stockholm City. I går kritiserade jag, Richard Slätt och Johan Norberg i Expressen Stockholm Citys agerande.

"Först hyllas tryckfriheten. Sedan dras en krönika in. Kappvändare är ordet som dyker upp i våra sinnen."

Expressen har inte lägt ut texten på nätet, men den går att läsa hos Richard.

Uppdatering: Nu finns texten ute också på Expressens sida.

Kampanja inte i mitt namn, Sture Nordh!

Journalistförbundet ingår i TCO. TCO ska vara partipolitiskt obundet. Ändå inledde TCO i går en landsomfattande kampanj mot alliansen. I UNT skriver jag att Sture Nordh inte ska kampanja i mitt namn och för mina pengar:

"Du får gärna vara politiskt engagerad, Sture Nordh. Du får gärna vara socialdemokrat. Vill du delta i socialdemokraternas kampanj går det säkert att hitta former även för det. Men din kampanj får inte ske i medlemmarnas namn. Och inte med hjälp av våra pengar. Se till att göra skillnad på alla medlemmars intressen och dina egna!"

Läs hela texten här.

Skandalen eller politiken?

Med några timmars distans till Leijonborgs utfrågning kan man väl kort kommentera så här: Det finns fortfarande en del frågetecken kvar kring skandalen. Jag delar inte alls Leijonborgs bedömning att de klarade krisens första dygn bra. TV-utfrågningar har heller aldrig varit Lars Leijonborgs starkaste sida.

Men med tanke på omständigheterna, och sett från hans eget perspektiv, har han all anledning att vara nöjd med kvällens utfrågning. Ska bli intressant att se kvällstidningarnas pappersupplagor i morgon, just nu är webbrubrikerna "Revanschen" (Expr) och "Läsarna hyllar Leijonborg" (AB). Inte illa, två dagar efter "Leijongate".

Uppdatering: Resultatet i pappersupplagorna är inte lika bra. "Psykad av SVT-mejl" med bild på bister Leijonborg följs av "Här firar han sin revansch i Expressen". Dessa gör dock fp-ledaren mer nöjd än "Inte smart, Leijonborg" i Aftonbladet, med nedryckaren "Jag får väl vara nöjd med tittarnas betyg".

Ljuspunkt ...

"Journalistbloggarna lider av samma sjuka som plågar partibloggarna. De flesta känns oäkta. (...) Det finns ljuspunkter förstås. (...) Håkan Jacobson har blivit en integrerad del av den svenska bloggosfären till den grad att man ibland måste påminna sig om att han faktiskt jobbar som ledarskribent på en stor tidning."

Ur Billy McCormacks NMI-rapport [pdf] om bloggarna och valrörelsen.

Han bör gå

Jag har använt rubriken en gång tidigare. Nu blev det - tyvärr - dags igen.

I UNT:

"Situationen för folkpartiledaren ter sig allt mer ohållbar. Trots att partisekreteraren Johan Jakobsson avgick under tisdagen fortsätter frågorna att förfölja folkpartiet - i synnerhet partiledaren Lars Leijonborg. (...) Av detta skäl bör Lars Leijonborg kliva åt sidan."

Besked i duellen

Håller helt med Fredrik Reinfeldt efter dagens duell: Skönt att få höra lite politikprat efter allt skandalsnack.

Några noteringar:

- Det är viktigt att du som är arbetslös röstar på socialdemokraterna, sa Göran Persson. Varför då? Jo, för annars hotas dina ersättningar.

Tydligare än så blir det inte. Den som är arbetslös och vill fortsätta vara det med a-kassa ska rösta på socialdemokraterna. Den som är arbetslös och vill ha ett jobb ska rösta på alliansen.

I utbildningspolitiken kan socialdemokraternas politik sammanfattas så här: Hälften ska med. Så enkelt är det.

Om vården: Persson sa inte ett ord om vad han ville göra. Inte ett ord. Reinfeldt hanterade situationen bra.

När man gör allt fel

Att fixa spinn går bra. Men det är uppenbart att folkpartiet inte kan hantera en kris.

Förtroendet för Lars Leijonborg är nu i botten. Inte nog med att han inte insåg direkt att Johan Jakobsson spelat bort alla sina chanser genom sitt taffligande agerande - både att han inte agerade ordentligt i mars och att han blånekade om vad han visste så sent som i går. Han borde avgått direkt och inte väntat ett par timmar.

Och sen visar det sig att även Lars Leijonborg inte höll sig till sanningen i gårdagens kommentarer.

Det här var en tillräckligt stor skandal i sig självt. Genom partiets usla hantering har den tillåtits växa ytterligare. I går fick jag en enkät där jag ombads gissa hur det skulle gå för de olika partierna i valet. Med dagens "facit" kan jag lugnt säga att jag överskattade folkpartiets siffra.

Nu växer skandalen!

Spionskandalen tog just en ny vändning. Partisekreteraren Johan Jakobsson har tydligen känt till att inloggningsuppgifterna cirkulerade redan i mars. Och presschefen blir också indragen i historien.

Leijonborg säger sig fortfarande ha obrutet förtroende för sin partisekreterare. Det är obegripligt, i ljuset av vad som nu framkommit. Hittills har Johan Jakobsson hävdat att han inte kände till någonting. I själva verket har han känt till saken i ett halvår! I ett sådant läge uttalar man inte sitt fulla förtroende, men ber personen rensa sitt skrivbord.

Det ska också bli intressant att se vad som händer med uppgiften att en journalist "tagit över" inloggningsuppgifterna i mars. Dels undrar man vem denna journalist är, som valde att inte gå ut med skandalen redan då. Dels undrar man om det kan vara han/hon som ligger bakom de inloggningar som ägde rum efter mars.

Uppdatering: Och nu är det känt vem journalisten var.

Sakine stoppad

Inte förrän nu hinner jag ge uppmärksamhet åt att City har dragit in en krönika Sakine Madon skrev till fredagens tidning. Richard Slätt säger det som behöver sägas. Krönikan finns att läsa här. Läs också inlägget hos Louise.

Reinfeldt klarade sig bra

Johan Norberg har en poäng när han jämför SVT-utfrågningen av Reinfeldt med den Persson drabbades av förra veckan, och konstaterar att det knappast är ur det liberala idéklimatet frågebatteriet hämtas. Men jag tyckte gårdagens utfrågning var dålig av ett annat skäl. Ingen annan partiledare har pepprats med så många detaljfrågor som moderatledaren. Visst är det bra att partiernas förslag granskas ordentligt, men det fanns ingen röd tråd bland frågorna. Ena stunden vargarna, nästa a-kassan, sedan ett inspel om biblioteken, därefter tillbaka till a-kassan osv.

Syftet med utfrågningarna måste rimligtvis vara att ge väljarna en möjlighet att bilda sig en uppfattning om de alternativ partierna erbjuder, samtidigt som partiledarna får svara på hur förslagen går ihop och hur de ska genomföras. Det gäller att hitta en balans mellan att pressa partiledare och låta denne presentera sina idéer. Den saknades helt igår. SVT bjöd tittarna på en budgetgenomgång snarare än en politikutfrågning.

Ändå hanterade Fredrik Reinfeldt situationen. Han tappade inte humöret, svarade rakt på frågorna utan att staka sig och lyckades också framföra sina viktigaste budskap - jobb är bättre än bidrag, alliansen är viktigare än moderaterna.

Efteråt var det någon (Barbro Hedvall?) som sa att han svarade så duktigt att man nästan blev misstänksam - kan han verkligen vara så påläst? Kommentaren säger mycket om hur svårt det är att vara politiker i dag. Se till att vara rolig, men samtidigt seriös och allvarlig, käcka oneliners är förbjudna liksom långa detaljerade svar och var påläst men - uppenbarligen - inte för påläst. Inte lätt att göra rätt!

Skandal igen

Jag måste erkänna, min första reaktion när jag hörde talas om dataintrånget var att sossarna återigen lyckats tajma en skandal för att förpassa alliansen i medieskugga. Och att detta även är en reaktion hos flera vanliga reportrar tyder på att känslan börjar sprida sig.

Det var vid en gemensam alliansträff som Helen Eduards dementerade att hon var Lars Danielssons älskarinna och det (felaktigt) påstod att ryktets ursprung var några fp-bloggare. Som av en händelse avslöjades en kdu:are som klantig telefonspion i samband med Göran Hägglunds tv-utfrågning. Och strax efter Fredrik Reinfeldts utfrågning, tillika strax före fp:s stora skolutspel, kallar socialdemokraterna till presskonferens vid midnatt en söndagskväll. Det hör knappast till vanligheterna, i synnerhet inte med IT-expert och jurist på plats. Frågan är vilken sida som är mest nervös inför utgången om två veckor.

Nicklas Lundblad skriver också tänkvärt om regeringspartiets IT-säkerhet. Eller brist på, kanske man ska kalla det.

Sammantaget gör detta att det är svårt att bli så upprörd som man borde bli. Att ta sig in på någon annans dator är inte bara moraliskt fel (som att tjuvläsa någons dagbok) - det är också olagligt. Ungdomsförbundaren är nu polisanmäld - bra. Misstänkta brott ska utredas.

Men för en gångs skull kan man hålla med Marita Ulvskog. "Det här hör inte hemma i en svensk valkampanj" sa hon när förtalsmejlaren på s-högkvarteret avslöjades. Detsamma gäller naturligtvis även detta.

Alla vi som är intresserade av och engagerade i politik för dess innehåll ägnar hellre vår tid åt annat än den här typen av sjaskigt spel.

Argument för maktskifte

Finns mycket att blogga om i dag men min tid räcker inte till just nu. Vill bara snabbt göra reklam för den artikelserie UNT påbörjar i dag och som pågår fram till valet. Ledarsidan samlar några av de viktigaste argumenten för maktskifte.

Första artikeln finns här och resten av serien kommer att fyllas på dagligen här.

LO går emot Persson

I Dagens Industri (har ej hittat artikeln på webben) sågar LO-ekonomen Dan Andersson Göran Perssons tal om en arbetslöshet kring fyra procent.

"Vi måste ha siffror som är både internationellt och historiskt jämförbara".

Oavsett hur det går i valet kan man nu konstatera att en långsiktig opinionsbildning nu har börjat ge resultat. Med LO som motståndare lär inte ens socialdemokraterna i längden orka hålla fast vid konstlade siffror. Fast de kommer knappast erkänna det före valet.