Dagens boktips

Med anledning av gårdagens inlägg kan det vara värt att påminna om en liten skrift som har nästan ett helt decennium på nacken, men som fortfarande känns högaktuell. Anders Johnssons "Vi står i vägen" handlar om LO, makten och pengarna.

Där kan man bland annat läsa om hur förre LO-ordföranden, för ganska precis tio år sedan, i tv hotade med att dra in LO:s miljonbidrag till sossarna eftersom man inte gillade regeringens politik. Göran Persson fick på ett konkret sätt bevis för sin tes att den som är satt i skuld inte är fri. Självklart fick LO sin vilja igenom.

Uppdatering: Man kan ju också titta lite på den här färska rapporten.

Deklarationsdags

1 maj är demonstrationsdag. 2 maj deklarationsdag. Snart kommer den senare att försvinna.

Inte bra, tycker jag, och ägnade några rader i UNT åt detta.

"Det är alltså inte av omtanke om medborgaren som finansdepartementet och Skatteverket vill ta bort allt vad kryss, underskrifter och sms heter. Det är för att politiker som Göran Persson och Pär Nuder ska kunna ägna sina första-majtal åt nya vallöften och därmed framstå som medborgarnas främsta välgörare."

"Sociala turisterna" stannade hemma

Det har sagts förut men tål att säga igen: Den "sociala turismen" uteblev.

Göran Persson borde skämmas för att han skrämdes med detta begrepp i debatten inför EU-utvidgningen. Och att folkpartiet och moderaterna också ville ha övergångsregler i någon form är heller inte glömt.

Hemliga klubben?

"Stureakademin kan - inte minst genom sitt hemlighetsmakeri - jämföras med den gamla östtyska partiskolan i Bad Doberan där svenska kommunister utbildades ända in på 1960-talet."

S-riksdagsmännen Håkan Juholt och Arne Kjörnsberg skräder verkligen inte orden när de går till frontalangrepp mot Svenskt Näringsliv, Timbro m fl när de försöker försvara LO:s miljonstöd till sossarna. Allt enligt principen anfall är bästa försvar.

Hemlighetsmakeri? Den som inte redan känner till webbadressen www.timbro.se/stureakademin får upp sidan överst på Google.

Juholt och Kjörnsberg tycker också att "det vore klädsamt om alla de borgerliga ungdomspolitiker som utbildats vid den så kallade Stureakademin vågade träda fram." Oj, så konspiratoriskt. Men låt mig då genast visa ett halvårsgammalt exempel på öppenheten från deltagarna.

Nu är jag ju inte "ungdomspolitiker", men berättar gärna för den som vill veta att jag både har deltagit i och föreläst vid Stureakademin. För ett par år sedan vet jag också att en googlesökning på mitt namn som första träff genererade en träff på Stureakademins hemsida, med bild och allt.

Något att tänka på: Tar man till sådana brösttoner utan att ha på fötterna beror det sannolikt på att man skäms över något och vill rikta uppmärksamheten åt ett annat håll.

Vems är skräpet?

"Det finns en obehaglig tendens i Sverige att förneka det personliga ansvaret. Det är inte Coca-colas fel om någon slänger deras burkar bland buskarna och inte heller Marabous om någon inte träffar papperskorgen när de slänger ett kolapapper. Ansvaret ligger hos den som skräper ner."

Bra rutet av fp-riksdagsledamoten Marie Wahlgren, apropå idén att någon annan än den som skräpar ned ska ta ansvar för nedskräpning.

Felkopplat

Vid en inspektion av det stora telebolaget framkom att bara ett av hundra samtal kopplades fram ordentligt. I nittionio fall tutade det antingen upptaget, blev inget svar eller så hamnade samtalet på villovägar. Telebolagets ledning tycker dock inte att man misslyckats med sitt uppdrag. Inte heller bolagets ägare ser något större skäl att förändra verksamheten.

Nej, det här har naturligtvis inte hänt. Inte för något telebolag i alla fall.

Däremot rapporterar DN att bara en (1) procent av de som är inskrivna vid arbetsförmedlingen får jobb.

Reklam

Jag kan surfa dit bara för den härliga maffiamusiken. Dessutom är det bra underhållning, satir och en del intressant information på en gång.

Sätt på datorns ljud och klicka dig hit.

Samla och sortera

Andreas Bergh skriver bra om papperstidningens framtid i interneteran:

"Debatten om Internets effekt på dagstidningarna är gammal. Men det är nog först nu nätet är så spritt att något möjligen kommer att märkas. Tidningars distributionsmonopol på texter har luckrats upp. Som alltid när konkurrensen ökar, är det bättre att fokusera sina komparativa fördelar, än att låtsas som om inget hänt. Vilka är då papperstidningens komparativa fördelar?

- Den är lätt att ta med och batteriet tar inte slut.
- Den är så billig att det inte gör något om man spiller kaffe på den.
- Den kan vara vilsam för ögat att läsa, proffsigt layoutad kan den t o m ge en estetisk upplevelse.
- Den innehåller ett begränsat urval av information, behagligt när nätets storlek och uppdateringsfrekvens skapar informationsstress.

Framför allt den fjärde punkten tror jag är i dag är underskattad. För inte så länge sedan var informationsmängden mindre och nyheterna färdades långsamt över världen. I dag är det precis tvärtom. Vem som helst kan få veta hur mycket som helst om vad som helst. Då blir det ännu viktigare med bra informationskanaler där man kan hitta det viktiga om det viktiga.

Vänstervridna journalister?

Så har då Kent Asp kommit med färska siffror om journalistkårens partisympatisörer. Som vanligt en kraftig överrepresentativitet för vänsterblocket, om man ser till kåren som helhet. Och som vanligt är stödet för de mindre partierna större bland journalisterna än bland befolkningen.

DN Debatt gör ett nummer av att fler "samhällsjournalister" stöder alliansen än kartellen. Det kommer många använda som argument för att den politiska journalistiken är högervriden. Tittar man på siffrorna ser man dock att det i princip är 50-50 mellan blocken. Jag har inte hunnit se närmare på vilka felmarginaler Kent Asp har i sin undersökning (eller hur hans definition av "samhällsjournalister" ser ut), men övervikten för allianspartierna (53 procent hos journalisterna, 50 procent hos befolkningen) är knappt märkbar.

Kent Asp påstår också att "den kraftiga överrepresentation som finns i journalistkåren för vänsterpartiet och miljöpartiet har en mycket begränsad betydelse för den bild som ges av rikspolitiken i våra nyhetsmedier." Mot det vill jag gärna ställa tidigare DN-chefredaktören Hans Bergströms analys av samma fenomen:

"De allra flesta journalister har en ärlig strävan att vara professionella. Men deras nyhetsideologi är som regel samhällskritikens, inte folkbildarens. Och deras grundläggande föreställningar om verkligheten är sådana att de oftast inte ens kommer på tanken att ett skeende kan beskrivas i andra termer och med andra perspektiv än vänsterns. När skolans vaktmästare närmar sig läraren i lön är det 'ökad jämlikhet och rättvisa', inte en skadlig försvagning av respekten för utbildning. När avskaffad förmögenhetsskatt kommer på tal är det att 'gynna de rika', inte att stärka kapitalförsörjning och svenskt ägande för framtiden. När författaren P O Enquist med flera egenföretagare angrips av Skatteverket, enligt 'Lex Uggla', för att de skulle ha för hög likviditet i sina bolag, blir Aftonbladets nyhetsvinkling omedelbart och oreflekterat att Enquist är skattefuskare – inte att skattelagstiftningen för företagen är orimlig."

Kent Asp verkar bortse från att det inte bara (eller ens främst?) är den politiska journalistiken som påverkar människors politiska ställningstaganden.

Hans Bergström-citatet är hämtat ur en text som jag nyligen har redigerat för Ohlininstitutet, och som kommer att ges ut senare i vår. Den går också att läsa i antologin Den undflyende sanningen, som jag ser att Sofia ger som bonus om man tecknar en prenumeration på Neo.

Krångel för kungen

Organisation är svåra saker. Efter ett par veckor på resande fot har jag roat mig med att reflektera över hur lösningarna för allt från kösystem till betalningsprocedurer varierar från ställe till ställe. Till exempel de skilda biljettprocedurerna på Californiapendeln Caltrain (mycket smart), spårvagnarna i San Francisco (mindre smart) till Bay Area-pendeln BART (riktigt krångligt). Och när glassbaren Ben & Jerrys inte listar vilka olika smaker som erbjuds - hur ska man då kunna undvika att fastna i tråkfällan och bara beställa klassisk choklad?

På sista flygsträckan hem finns en svensk tidning. Där läser jag att vår bilälskande och 60-årsjubilerande kung inte kan/får installera transponder, utan varje vecka skickar hovstallmästaren tlll 7-eleven för att betala trängselavgifter.

Kommentar överflödig.

Fler tjejer behovs

Jag haller helt med Heidi Avellan om att det finns for fa tjejer pa landets ledarredaktioner. Men till skillnad fran henne tror jag inte att det racker att bara hoppas att det finns kompetenta kvinnor tillgangliga nar det ar rekryteringsdags.

Jag far ganska ofta fragan hur man ska gora for att bli ledarskribent, och jag hjalper garna till med tips till folk som fragar. Men inte en enda gang har jag fatt fragan av nagon tjej.

Min slutsats ar att om det ska bli nagon forandring maste man alltsa arbeta mer aktivt. Det galler i min bransch, precis som pa manga andra hall.

Ungdomsjobb och licenspengar

Henrik Hanssons jamforelse mellan de konstlade plusjobben och de riktiga ungdomsjobben bor vara obligatorisk lasning for alla som bryr sig det minsta om hur de politiska alternativen ser ut nar det galler att tackla ungdomsarbetslosheten.

Centern fick nyligen sina lokaler vandaliserade - troligen av "Osynliga partiet" om man far tro det har - pga ungdomsavtalen. Osynliga partiet fick nyligen 100 000 kronor av SVT, via Toppkandidaten Petter.

Ingen Starbucks i Sverige

De finns i nastan varje gathorn. Sedan jag kom till USA har jag besok minst en Starbucks om dagen - forutom i dag, da jag precis kommit till Seattle. Ironiskt nog passerade jag i dag varldens forsta Starbucks, grundad har i stan 1971.

Och jag undrar varfor det finns gott om Starbucks rip-offs i Sverige, men ingen akta Starbucks. Nagon som vet?

Uppdatering 12/4: Slumpen ville att N24 skrev om just Starbucks franvaro i Sverige igar. Artikeln finns har.
(Tack Dennis)

Semesterdags

Dags för mig att ta en paus från vardagen. I morgon korsar jag Atlanten. Kanske blir det något blogginlägg då och då men inte mer.

Jag kommer tillbaka om tre veckor. Hoppas ni läsare också gör det.

Sifo pekar ut segrarna

Det är dags att avslöja vem som vinner valet i höst. Resultatet har nämligen redan presenterats. Närmare bestämt här, i Sifos marsmätning. Alliansen-Kartellen: 51-46.

Vad nu? Har Håkan blivit snurrig? Är det inte han som skriver att man alltid ska vara försiktig med att tolka opinionsmätningar? I synnerhet enstaka mätningar.

Jo. Absolut. Man ska ta fram hela salttråget när man läser opinionsmätningar. Dessutom är ingen valkamp över förrän på valdagen, så ta det här för vad det är.

Sifo, mars 1988: m+f+c: 42,0 procent -- s+vpk: 49,6 procent. Valresultatet blev 41,8--49,0. Miljöpartiet tog sig för första gången in i riksdagen med 5,5 procent. Sifo i mars hade gett dem 5,8 procent.

Sifo, mars 1991: Borgerliga blocket fick 54,3 procent, valresultatet blev 53,3 procent. Här är bilden lite grumligare. Ny Demokrati började inte mätas förrän i april, men ingår i valresultatet. Som alla vet bildade Carl Bildt en minoritetsregering utan Ian och Bert. Men det finns - tyvärr - skäl att ändå räkna in NyD i högerblocket.

Sifo, mars 1994: s+v mätte 52,6 och fick sedan 51,5. Motsvarande siffror på den andra kanten är 40,1 som blev 41,4.

Sifo, mars 1998: Betyget på Göran Perssons första två år vid makten blev att sossarna sjönk som en sten och fick 36,4 procent i valet. Sifo i mars gav 37 procent. S+v fick 47,1 procent i mars och 48,4 i valet. Mp förutspåddes redan i mars mycket riktigt bli tungan på vågen.

Sifo, mars 2002: Dagens kartellpartier vs dagens allianspartier: 58,2--40,2. I valet blev det jämnare, 52,7 mot 43,7.

Ni har redan sett mönstret. Det block som leder i mars vinner i september. Det går att hitta stora variationer inom blocket från mars till september, men förskjutningar mellan blocken är ovanliga. Förra valet sticker ut som det sombjöd på störst svängningar.

Till detta ska man hålla i minnet att alla dagens mätningar visar att en femtedel av väljarkåren ännu inte har bestämt sig, samt att väljarna väntar allt längre - ofta fram till sista dagen - innen de fäller avgörandet.

Som sagt, ta det för vad det är. Men jag tycker att vi som vill se ett maktskifte ska se ljust på tillvaron. Om inte annat för att det är mycket roligare.

Magen krånglar

Det verkar som om min magkänsla den morgonen när Sjödingate briserade var fel. På fredag får vi veta om Anna Sjödin kommer att åtalas för bland annat våld mot tjänsteman. Om det blir så är det knappast vad SSU behöver.

För ganska precis ett år sedan kastade Ardalan Shekarabi in handduken efter ett stormigt år med medlemsmygel, fiffel med kampanjpengar och tuffa falangstrider.

Storebror på vägarna

"Myndigheterna ska alltså följa våra privata förflyttningar med bil, på någon decimeter när. Som ändamålsglidning kommer sedan förmodligen automatiska parkeringsböter, automatisk fartövervakning och mycket mer i den vägen."

Per Ström kommenterar i sitt utmärkta nyhetsbrev Big Brother Bulletin förslaget om kilometerskatt på vägarna.

Klassisk högerpolitik

Söndagarna kommer inte i gång på riktigt förrän man har fått sig en dos Per T Ohlsson.

"Sverige behöver fler företag och företagare. En formlig entreprenörschock. För sysselsättningens skull. För välfärdens skull. Och för 'de nya svenskarnas' skull.
Men politikerna är inte så dumma att de går i den reaktionära fällan. För alla vet ju hur klassisk högerpolitik ser ut:
Full sysselsättning, god välfärd och fungerande integration."