Tänkvärt

"Det är möjligt att alltihop slutar med att Anna Sjödin tvingas avgå. I så fall kan man konstatera att det inte är okej att som politiker vara full och dum på krogen en lördagskväll, men däremot att missköta sitt jobb som utrikesminister under en nationell kris eller för den delen låta amerikansk säkerhetstjänst utan rättslig prövning hämta skyddssökande människor i Sverige och frakta dem till ett land där de med stor sannolikhet kommer att torteras."

Redaktörn kommenterar Sjödingate.

Google i Kina

Apropå Googles Kinacensur - Jefferson har tagit jämförelsen ett steg längre.

Första bloggdrevet?

"Inom journalistiken betecknar begreppet "drev" det fenomen när journalister hårdgranskar en politiker/makthavare och/eller kändis som misstänks ha gjort något fel. Det som kännetecknar drevet är bristen på annan vinkling än den redan valda. När flocken har fått blodvittring jagar den sitt byte obevekligt. Eventuella andra intressanta spår rusas bara förbi. Under söndagen bevittnade vi nog det första svenska bloggdrevet. Bytet var den här gången SSU-ordföranden Anna Sjödin som efter någon typ av bråk på en krog i Stockholm tagits omhand av polisen."

Jonas Morian gör en intressant reflektion.

Efter ursäkten

Så bad då Jyllands-Posten om ursäkt. Liksom Danmarks statsminister, även om han formellt gjorde det som privatperson och inte som statsminister.

Det här är en fråga med många dimensioner och därför många problem. Låt oss bena upp några av dem.

1. Det finns en hätsk stämning mot invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet i många länder, men särskilt i Danmark. (En bra uppsats om valkampanjen 2001 och "invandrarfrågan" kan laddas ner från Ohlininstitutet - pdf). Dansk Folkeparti utgör naturligtvis en ytterlighet, men de är inte ensamma. När en dansk tidning publicerar Muhammedbilder sker det alltså i ett sammanhang där man "sparkar nedåt". Det är sällan en bra förutsättning för bra satir.

2. Det finns från de senaste åren flera exempel på starka muslimska protester mot konst och olika yttranden. För ett par år sedan mördades filmaren Theo van Gogh i Holland. Ett halvår senare plockade Världskulturmuseet i Göteborg ner en tavla efter att ha mottagit dödshot. Och nu har som sagt hot riktats mot såväl danskar som svenskar och norrmän, muslimska stater har lämnat protester till den danska regeringen och danska företag har bojkottats - allt för att en tidning publicerat några satirteckningar.

3. Det finns en historia bakom Jyllands-Postens publicering. En författare försökte förgäves få någon att illustrera en bok om Muhammed. Ingen vågade, eftersom man var rädd att stöta sig med det muslimska samhället. Jyllands-Posten bad då ett 40-tal tecknare att rita varsin bild. 12 stycken svarade. Åtminstone en ritade en satirteckning där man ironiserade över JP:s "PR-kupp".

Att många muslimer känner sig kränkta av bilderna är både förståeligt och beklagligt. Samtidigt är det fel att dra alla tolv bilder över en kam (de finns att beskåda här, men just nu verkar inte länken fungera). Det mest önskvärda vore därför en öppen diskussion om vad Jyllands-Posten ville med sin publicering, vilka fördomar som finns mot muslimer i t ex Danmark och Sverige, vad man får och bör säga etc.

Tyvärr blir en sådan diskussion omöjlig eftersom det omedelbart ropas på förbud, eftersom muslimska stater som Libyen och Saudiarabien kräver att danska staten ska strunta i yttrandefriheten och kväsa landets största tidning. Visst måste det vara tillåtet att protestera, men man får aldrig ta till våld eller hot om våld.

De två bilder som verkar ha orsakat mest upprördhet är den när Muhammeds turban föreställer en bomb, samt den när två kvinnor i burka står bredvid profeten som har en bindel för ögonen. Hur hade reaktionerna sett ut om tidningen bara publicerat övriga tio? Hade det varit okej? Eller är det alltid fel att publicera bilder på Muhammed? Hade det varit okej om det hade skett i ett annat land än Danmark, t ex i Sverige? Hade det varit okej om det hade skett mot bakgrund av en annan historia?

Det finns fortfarande många obesvarade frågor. Men som den här historien har utvecklat sig verkar det bara finnas förlorare.

Muhammedgate

Om krogbråket kallas Sjödingate borde väl det som har följt av Jyllands-Postens publicering av några satirteckningar av profeten Muhammed kallas Muhammedgate.

Det som från början var en obehaglig debatt i Danmark har nu svällt rejält. Danska varor bojkottas i Saudiarabien vilket ger kännbara effekter för Arla Foods. Och i dag rapporteras att svenskar, danskar och norrmän uppmanas att lämna Gaza, eftersom norbor inte längre är välkomna pga teckningarna.

Magnus Norell analyserar situationen för Ekot.

"De här grupperna ser en möjlighet att legitimera vanlig kriminalitet, att kunna kidnappa folk och kräva lösensumma. Men man klär det i en mer legitimerande dräkt genom att säga att man gör det för att försvara islam."

Den danska regeringen har hittills på ett föredömligt sätt försvarat Jyllands-Postens rätt att publicera teckningarna (vilket inte är detsamma som att man försvarar själva teckningarna). Nu när det inte längre är enbart en dansk fråga får man hoppas att man i Sverige och Norge lika tydligt försvarar yttrandefriheten.

Alla tycker till om Sjödingate

Alla skandaler kallas "gate". Sjödingate handlar förstås om Anna Sjödins kväll på Crazy Horse i Stockholm.

Jag var inte där, vilket jag har gemensamt med de flesta andra bloggare som kommenterar händelsen, och vet därför inte vad som är sant. Men man blir lite besviken på bloggare som Dick och Mathias som utan att blinka köper Expressens/krogvaktens version. Framför allt om man betänker att Dick var snabb att ställa sig på Per Bills sida när moderatpolitikern råkade ut för en jämförbar händelse.

Samtidigt kan man förstås konstatera att detta även gäller folk på vänsterkanten. Ung vänster har snabbt ställt sig på Annas sida, även om de lika lite som vi andra kan veta vad som hände.

Det är dock inte ofta jag lutar åt samma linje som Ali Esbati, så jag tyckte det kunde vara värt några rader. Att politiker ibland unnar sig en helkväll på krogen har jag inga som helst synpunkter på, även om man naturligtvis inte får låta det gå för långt.

Men när det gäller själva händelsen står, som sagt, ord mot ord. Min magkänsla säger dock att Anna Sjödin längre fram kommer att frias från anklagelserna om våld mot tjänsteman.

En annan parallell till Per Bill-fallet är att både han och Anna Sjödin har bett om att få lämna blodprov - men nekats - för att visa att de inte var så berusade som vakterna påstod. Samtidigt kan man konstatera att Anna inte vill berätta hur mycket hon drack, vare sig i tv- eller radiosoffan.

Intressant är det också att Jonas Morian och Henrik Brors gör precis rakt motsatt analys av de politiska konsekvenserna av händelsen.

Friår = när du jobbar hårdare?

Den här ingressen använde DN:s Mats Carlbom för att beskriva Göran Hägglunds tal vid kd:s kommundagar:

Jobb och bostad för frigivna fångar, friår för dem som vill bli företagare och en kommission som ska hantera globaliseringen. Kristdemokratiske partiledaren Göran Hägglund sparade inte på löftena i ett stort tal på fredagen.

Smaka på det där. "Friår för företagare."

Jag letade förtvivlat efter ordet friår i Göran Hägglunds tal, men med magert resultat. Däremot vill Hägglund att "alla anställda ska ha rätt till 1 års tjänstledighet för att pröva företagsvingarna."

Det är rätt långt ifrån den typ av friår vi har i dag. Regeringens och miljöpartiets friår innebär att någon får betalt (av skattebetalarna) för att inte jobba. Det Göran Hägglund föreslår är, såvitt jag kan förstå, att man inte ska kunna bli nekad tjänstledighet om man vill starta ett företag. Men under det år man är tjänstledig måste man fortfarande försörja sig själv.

Tycker Mats Carlbom verkligen att det ena går att jämföra med det andra?

Trängselomröstning - i Göteborg!

Sossarna i Göteborg vill anordna en folkomröstning om trängselskatter. Det säger en hel del om de galna beslutsprocesser som har legat bakom Stockholmsförsöket.

Man är helt enkelt rädd för att vara nästa stad på tur om Göran Persson och Peter Eriksson ännu en gång ska förhandla om regeringsmakten.

Men vad ska man rösta om? Och vad betyder ett eventuellt nej?

I valet 2002 röstade tre av fyra stockholmare på partier som uttryckligen sagt nej till trängselavgifter. Detta var väl känt för både Göran Persson och Peter Eriksson - och de struntade blankt i det.

Jag är personligen för idén om trängselavgifter. Men den här frågan har för länge sedan slutat att handla om hur man bäst åtgärdar trängselproblem. Nu handlar det om att tala om för ansvariga beslutsfattare att man inte får bete sig hur som helst. Ändamålet helgar inte medlen.

Dokumentär eller dokusåpå?

Johan Hakelius berättar (via Hax):

"För någon på SVT har beställt en dokumentär om fi också. Sändning först efter valet. Dokumentärfilmaren Liv Weisberg håller i kameran. Och hon har fått plats att annonsera om saken på fis egen hemsida.
'Vi känner att det är väldigt viktigt att skildra rörelsen utifrån en medlems perspektiv', skriver Weisberg i sitt lilla anslag, där hon söker efter fi-medlemmar som vill medverka i filmen. 'Om du har frågor runt vårt samarbete med fi kan du kontakta Lotten Sunna i styrelsen', avslutar hon.
Aha, det är ett 'samarbete'? Och 'Lotten Sunna i styrelsen' kan tala om vad SVT:s film ska handla om?"

På tisdag börjar för övrigt SVT:s dokusåpa Toppkandidaterna. Undrar varför jag kom att tänka på det.

En falsk bild av verkligheten

När man tänker på censur är det ofta uteblivna ord och tankar som dyker upp på näthinnan. Tidningar med svarta rutor över förstasidan, brev med stora överstrykningar eller möjligen människor som på ett eller annat sätt har tystats.

Det är egentligen en rätt ineffektiv censur, ungefär som när MTV slänger in piiip varje gång någon säger fu*k. Alla märker censuren och de allra flesta vet vad som menas i alla fall.

Men censur är ofta mer försåtlig än så. Peter J Olsson har ett bra exempel från Googles skamliga Kina-site. Den som söker efter bilder på Tiananmen (Himmelska fridens torg) får det här i den fria världen, det här i Kina.

Inte några svarta rutor, inget meddelande om att "servern för närvarande ligger nere" eller något annat som ens antyder censur. Bara bilder från verkligheten. Sanna bilder - men ändå falska.

Dagens citat

"Nej, det enda rätta vore att sänka ALLAS skatt och sänka alla bidrag. Folk får lära sig att jobba för brödfödan helt enkelt. Sluta curla en hel befolkning!"

Linde Skugge förklarar varför hon är emot ett särskilt avdrag för hushållsnära tjänster.

Vilket får mig att tänka på den här intervjun med Åsa Keller, ordförande i Hemserviceföretagens förening:
Om nu gruppen som är villig att betala vitt ökar, varför propagerar ni inte för sänkta inkomstskatter i stället?
- Det har ansetts ouppnåeligt med den nuvarande regeringen, svarar Åsa Keller torrt.

Styr stockholmarna Sverige?

Stockholmarna styr i regeringskansliet, rapporterar Ekot, som fortsätter sin granskning av de politiska tjänstemännen.

Och visst är stockholmarna överrepresenterade. Tittar man på antal/län är Stockholmsstapeln skyhög. Men om man tittar på antal/1000 länsinvånare ser man att det är gotlänningarna som är rejält överrepresenterade. Stockholm ligger på ungefär samma nivå som Kronoberg och Jönköping - knappast kända för sina metropoler.

Antingen eller

"Utredningen om den svenska lotterilagen kom på fredagen med två vitt skilda förslag om den svenska spelmarknadens framtid. Antingen ska dagens system behållas eller så ska utländska spelbolag tillåtas ordna spel i Sverige."

Från Ekot.

Ja, det får man väl kalla en uttömmande utredning. Antingen behåller vi det som vi har det, eller också gör vi något nytt.

Någon som kommer på fler alternativ?

Statistiskt fel

Jag hade fel i mitt förra inlägg om statistik och har därför tagit bort det. Onödigt att sprida missuppfattningar vidare.

Ber läsarna om ursäkt.

Läs Peter i stället

Jag hade tänkt skriva något raljerande om Växjövänsterns förslag att införa utegångsförbud för ungdomar under 15 år. Sedan hade jag tänkt skriva något riktigt elakt om Torkild Strandbergs uttalande att han stöder förslaget.

Men Peter J Olsson på Kvällsposten tar det lugnare. Läs honom i stället. Här och här.

Tsunamin, ansvaret och KU

I dag har riksdagens konstitutionsutskott (KU) inlett sina förhör om tsunamirapporten. De sänds direkt i SVT24.

Det kan ju vara värt att påminna om hur tydlig Katastrofkommissionen var i ansvarsfrågan (pdf):

"Avsaknaden av en fungerande krisledning i Regeringskansliet var det största problemet med regeringens och myndigheternas hantering av tsunamin annandagen 2004. Det är därför statsminister Göran Persson som har det övergripande ansvaret för bristerna."

Stickspår i skoldebatten

Den svenska skoldebatten är som så ofta inne på (i det här sammanhanget) stickspåret friskolor. Sossarna vill stoppa eller begränsa dem, centern vill införa kommunala friskolor.

Och i Sverige har vi en minister och en skolmyndighet som tycker att det är ett större problem att vissa skolor är bra än att alla skolor är dåliga. Det är nämligen det som är konsekvensen av att se brist på "likvärdighet" som ett större problem än brist på kunskap.

Dagens (egentligen gårdagens) hjälte är dock kommunala Annerstaskolans rektor Björn Grunstein, som har vänt utvecklingen från "Sveriges sämsta skola" till att bli en skola med högt söktryck.

Rektorn: Jag kan inte säga att vi knycker elever. Vi erbjuder en skola som försöker skapa en god chans för sina elever. Sen är det upp till föräldrar och elever att ta den chansen.
Reportern: Vad tänker du om de som blir kvar på de skolor som utarmas.
Rektorn: Antingen borde den skolan se vad den kan göra för sin utvekcling, eller också får de väl söka hit nästa år.

(Inslaget finns här, ca 15 min in)

Persson bluffar om 200 miljarder

Som jag skrev häromdagen drog Persson på rejält när han tillskrev alliansen 250 miljjarder i skattesänkningar.

Siffran återges här och där av socialdemokrater, både i debattartiklar och på bloggar.

Via Dennis upptäcker jag att Wille Faler för ett bra tag sedan har satt sig ned med miniräknaren och tittat på vad alliansens förslag om att på sikt (ca två mandatperioder) få ner det svenska skattetrycket till OECD-snitt innebär.

"Räknar man efter lite på noggrannare på siffrorna, och förväntar sig någon form av tillväxt, så skulle en sänkning av skattetrycket till europanivå innebära att ca 31 miljarder försvann om tillväxten är 2,5% i genomsnitt under 8 år. Är tillväxten istället 2% så innebär det istället 78 miljarder.
Båda siffrorna en rätt rejäl bit ifrån de 250 miljarder som nämns. Och garanterat en spottstyver av det totala skattetrycket på nästan 1200 miljarder."

Dagens fråga

Liten frågesport:

1) Vad kallar man ett land där en myndighet faktiskt måste utreda frågan om satsning på kunskap ger bättre skolresultat?

Svar: Sverige.

2) Hur presenterar skolmyndigheten denna "nyhet"?

Svar: "Ökade skillnader mellan skolor minskar likvärdigheten".

3) Hur många fel finns det i följande mening? "Kan skolornas verksamhet kompensera för ogynnsamma bakgrundsfaktorer?"

Svar: Sju. Så många ord består frågan av. Att den överhuvudtaget ställs visar att man inte har förstått att skolans hela uppgift är att "kompensera för ogynnsamma bakgrundsfaktorer". Låt mig ställa en motfråga: Vem missgynnas mest av ett icke fungerande skolsystem - den som har välutbildade föräldrar som kan hjälpa till där skolan misslyckas, eller den som inte får någon hjälp hemifrån?

Frågesporten sammanställd utifrån det här pressmeddelandet från Skolverket.

Dagens citat

"Arbetsmarknadspolitiken har inte hjälpt. [... Studier] har inte kunnat visa att att arbetsmarknadspolitiken bidrog till att minska arbetslösheten efter den djupa 1990-talskrisen. Tvärtom bidrog politiken till att förlänga arbetslöshetsperioderna."
SNS/NBER-ekonomer recenserar Ams verksamhet.

"70,2 miljarder kronor."
Pengar till arbetsmarknadspolitiken i senaste statsbudgeten.

"Det är visserligen inte självklart att Ams-åtgärder är effektiva men det är betydligt bättre med aktiva åtgärder än med passivt bidragsberoende."
Fredrik Reinfeldt motiverar varför moderaterna ändrar syn på Ams.

Google-plugget

Efter 30 års flumpolitik i skolan:

"Hur gör ni när ni söker information då?
Elev 1: Vi söker på Google. Elev 2: Google. Elev 3: Alta Vista.
Om du söker på Gustav Vasa så får du kanske tusen träffar. Hur gör du då?
Ja, då tar jag första bästa.
Första bästa?
Ja, det brukar ju stå matchning.
Kollar du vem som har gjort sidan?
Nej. Jag brukar bara skriva ut."

Via fof-bloggen.

Den som tror att detta är ett olycksfall i arbetet och inte resultatet av snart fyra decenniers medvetet och ideologiskt val i skolpolitiken rekommenderas Skola på villovägar av Arne Helldén.

Tröst för Svennis

Efter Tyskland blir det inget England för Svennis. Skulle gissa att han inte bryr sig så mycket om fallskärmen på 30-40 miljoner.

Däremot blir han sannolikt glatt överraskad över att just Torsby får sänkt inkomstskatt.

Dagens aningslöshet

"Det verkar som om beslutsfattarna är livrädda för att få igång en integritetsdebatt om det är tillåtet att placera inspelningsutrustning som sålts till allmänheten."
Trafikforskaren Jörgen Lundälv gör dubbelfel i SvD (pdf).

För det första: Beslutsfattare är inte alls rädda för en integritetsdebatt. Tvärtom har Thomas Bodström flera gånger (senast här) visat att han inte tycker integritet är en svår fråga. Bara de som har något att dölja har något att frukta, enligt honom.

För det andra: Jörgen Lundälv verkar inte själv tycka att det är något som helst problem att en vanlig bil spelar in information om hur man kör. Han irriterar sig på att bara bilföretagen och inte polis/åklagare får tillgång till materialet. Det säger en hel del om hans egen syn på integritet. Jag undrar om han tycker det vore lika okej att spela in samtal från "cockpit" ungefär som man gör vid flygplan också. Tänk, vad mycket vi skulle få reda på då.

Reklam = fult?

150 miljoner kronor lägger partierna på reklam i valrörelsen, rapporterar N24 (via SvD).

Artiklarna får mig att tänka på vår syn på reklam som något suspekt, något lite fult. Reklam försöker "pracka på" folk saker "de egentligen inte vill ha". Partierna själva försöker följdriktigt tona ner de egna reklamsatsningarna.

En rätt märklig uppfattning. Reklam är budskap med tydlig avsändare. Ingen försöker lura någon, alla säger "lyssna på mig" eller "köp min vara". Självklart påverkas vi, men jag har svårt att se vad som skulle vara fult med dels viljan att påverka någon (varför skriver vi och läser vi bloggar!), dels att man är fullständigt uppriktig med att både vem man är och vad man vill.

Dokusåpan fortsätter redan innan den börjat

SVT:s Toppkandidaterna ska spelas in på ett vänsterkafé, läser jag i Dagens Media. Och i sista minuten-desperation av att publiken därmed kommer att vara vänsterbetonad har man försökt ragga publik från ... Timbro!

To be continued, gissar jag.

Väg till vetande

En av mina sämsta investeringar var en fondförsäkring jag köpte sommaren 2000. Men nu börjar jag tveka även om det var så smart att lägga tusentals kronor för att NE skulle få uppta en hyllmeter hemma i vardagsrummet.

Om USA skriver NE bl a att "politisk smutskastning förekommer ofta." Till skillnad från hur det ser ut i "riktiga" demokratier, eller vad menar man?

Om Kuba skriver NE bl a att "revolutionen förknippas med framför allt de satsningar som gjorts på det sociala området."Ja, visst är det skönt att man slipper den där förbannade politiska smutskastningen.

RolandPM har följt upp NE-spåret.

Varför detta flams?

Jonas Morian uppmärksammar i två bra inlägg Aftonbladets satsning Ungt val. Enligt Aftonbladets ledarsida är ungdomsengagemang "politik när den är som roligast" medan tidningens kolumnist Johan Hakelius säger att ett "minimikrav" för att göra politisk karriär är att man "pratar skit om varandra".

Det här tangerar någonting jag är inne på i dagens UNT-ledare.

Visserligen är det bra att SVT försöker nå nya målgrupper i sin valbevakning, men varför just en dokusåpa? För det första kan den som har följt en budgetförhandling mellan "samarbetspartierna" i vänsterkartellen lätt se att verkligheten ofta överträffar dikten. För det andra ligger det något djupt osympatiskt i tanken att just ungdomar måste engageras genom yta, mingel och rävspel.

Unga människor klagar ofta på att de inte tas på allvar. Tänk, jag undrar var de har fått det ifrån.

Sossarna dubblerar m:s insats

Jag minns inte hur många miljarder det var moderaterna förde fram i förra valrörelsen (år 2002). Mitt minne sa 110 miljarder, när jag googlade fick jag fram siffror om allt mellan 100 och 160 miljarder. I ett tal påstod Anna Lindh att det var 130 miljarder.

Oavsett summa var det effektiv retorik. Få kände till att moderaternas förslag gällde skattesänkningar utspridda över fyra år (dålig kommunikation från Bo Lundgren!), ännu färre kände till att det skulle ge Sverige en skattenivå ungefär i stil med den vi hade år 2000 (om jag minns rätt). Inte direkt en tillbakagång till 50-talet om vi säger så.

Sitter nu och lyssnar på årets första partiledardebatt i riksdagen. Efter Bankerydsuppgörelsen gissade jag i en UNT-ledare att sossarna skulle haka upp sig på de ca 45 miljarder i skattesänkningar som alliansen presenterade där. Vem vet hur mycket 45 miljarder är, annat än att det är mycket pengar. (Svar: Det skulle ge oss en statsbudget av samma omfattning som vi hade år 2004.)

Jag hade fel. Rejält fel. Göran Persson talar inte om 45 miljarder. Inte heller om 100 miljarder. Nej, 250 miljarder är hotet för året. Så mycket vill moderaterna sänka skatterna, säger sossarna. Den som vill hitta ursprunget kan titta på partimedarbetaren Claes Nordmarks blogg. Persson använde knepet redan i sin julaftonsartikel.

Sanningen är naturligtvis att ingen vill kapa skatterna med 250 miljarder nästa år . Det säger heller inte sossarna rakt ut - men det är så det framställs. Retoriskt effektivt, möjligen, men intellektuellt ohederligt. Inget nytt under sossesolen med andra ord.

Gudrun - ett år senare

Många artiklar har skrivits på temat Gudrun - ett år senare. De har i allmänhet handlar om stormen Gudrun.

Jag tänkte skriva om politikern Gudrun. I samtal under hösten har jag många gånger sagt att om det finns en politiker i Sverige jag inte tänker räkna ut på förhand är det Gudrun Schyman. Feministiskt initiativ må ha straffat ut sig självt förra hösten med bråk och avhopp.

Men Gudrun är kvar, ensam herre - förlåt, kvinna - på täppan.I går var hon på Almegas seminarium om hushållsnära tjänster. Hon satt i publiken och ställde en fråga (läs: höll ett mindre anförande). När hon fått göra det gick hon.

I morse hörde jag henne på P1 Morgon.

Valåret har börjat.

Sanningen enligt NE

Allt som är skapat av människor är skapat av människor. Jätteflummig mening, men det jag vill säga är att det finns inga objektiva, värderingsfria människor. När man läser till exempel ett "objektivt" uppslagsverk ska man alltså minnas att även det är skapat av människor.

För precis ett år sedan (minus tre dagar) gjorde Oscar mig uppmärksam på en detalj kring Nationalencyklopedin. I dag kan man säga att Daniel följer upp. NE Junior skriver bl a:

"Höger är ett ord i politiken. Det brukar användas om åsikter som särskilt stöder de som redan har makten i ett samhälle. Ordet syftar på lite olika saker i olika samhällen. Det kan syfta på de partier som stöder dem som äger de stora företagen i ett land, eller de partier som stöder gamla religiösa makthavare. Ett ord med liknande betydelse är konservativ." [min fetstil]

Jag vill ha bort Göran Persson från Rosenbad. Jag visste väl att det automatiskt gjorde mig till en vänstermänniska. Och så är jag också med i Vänsterpressföreningen.

Trängsel i tv

I måndag sätter jag mig åter i SVT-studion. Det ska debatteras trängselavgifter. Får se om det blir mer sagt än det jag framförde här.

Studio 24 sänds kl 18.10 med repris 21.40 och kan också ses via webben.

Svikaren Federley

Han talade entusiastiskt om hur han skulle skriva om ondskans källare, och så blev det bara det här. På något sätt känner jag mig sviken av Fredrick Federley. Hade väntat mig något mer ... utsvävat underhållande.

Hur som helst, jag hade snudd på glömt att även jag medverkar i Neo (det var så länge sedan jag blev tillfrågad).

Bäst av det jag läst hittills i premiärnumret är Tove Lifvendahls artikel.

"Det är hög tid för den breda borgerligheten (och då menar jag inte de fyra borgerliga partierna) att ge etiketten ett tydligare innehåll. Som ledstjärnor för ett sådant uppdrag behövs inga ytterligare program, partipolitiska alliansgrupper eller nya partier. Det räcker med att var och en lever i enlighet med ett antal värden som både bygger på personlig frihet och personligt ansvarstagande."

Sedan följer sex korta personporträtt. Det är sant. Man blir inspirerad. Men inte bara av persongalleriet. Jag tror jag smakar på den där meningen igen.

"Det räcker med att var och en lever i enlighet med ett antal värden som både bygger på personlig frihet och personligt ansvarstagande."

Commander of yawn

På kultursidorna har man tagit serien som intäckt för att diskutera Geena Davis röda läppar (DN häromdagen, ej på nätet). På politiksidorna skrivs debattartiklar om hur bra det är att en kvinna syns i rollen soom världens mäktigaste ... person. Måste erkänna att jag var nära att skriva man där. Så nog finns det en poäng i den "ovanliga" rollen.

TV4 jublar över höga tittarsiffror.

Men ärligt talat är serien Commander in Chief rätt dålig. Inte minst om man jämför med West Wing. Det riktigt härliga med West Wing var att president Bartlet och hans gäng misslyckades med rätt mycket redan från början av serien. De ville väl, men världens styrs inte enbart av god vilja.

Redan i första avsnittet invaderade president Allen (jodå, vi fattade poängen: även kvinnor är tuffa nog att använda militären) Nigeria för att rädda en dödsdömd kvinna. I tredje avsnittet gav hon sig på ett kokainproducerande land och uppmuntrade folket att resa sig mot sin dikator - vilket de gjorde.

Och så levde de lyckliga i alla sina dagar.

Sorry, det där håller inte. West Wing lyckas vara trovärdigt, trots att redan upplägget med att Bartlet är nobelpristagare i ekonomi borde göra det omöjligt. Commander in Chief placerar sig i stället i samma fack som genomsnittliga amerikanska tv-serier. Hyfsad underhållning, men inte mer.

Jag flippar över till TV3:s Prison Break i stället. Bättre fart. Mindre politik. Mer spänning.

Uppdatering: Även Per T Ohlsson tar avstamp i tv-serien för sin senaste söndagskrönika.

Var är Håkan Leifman?

Minns ni Håkan Leifman? Självklart inte. Ändå var han en mycket omskriven person för bara något år sedan.

Minns ni i stället alla artiklar om svenskarnas ökande drickande? Där förekom Håkan Leifman flitigt. Han arbetade på Sorad, Stockholms universitets alkoholforskningsinstitut och var vad som i journalistkretsar ibland kallas rollodexare. Dvs om man skulle skriva något om alkohol ringde man till Leifman för ett pratminus.

I dag skriver SvD om att svenskarnas drickande minskar. Då är det inte längre Håkan Leifman som levererar pratminus, utan Björn Trolldal. Håkan Leifman verkar ha slutat på Sorad.

Om just alkoholintaget skrivs även i dagens artikel att svenskarna supande bara kan jämföras med drickandet på 1870-talet. Ärligt talat förstår jag inte det. Jag har läst många skildringar från den tiden (ta t ex Per Anders Fogelströms Mina drömmars stad) och känner helt enkelt inte igen mig i dagens verklighet.

Neo Neo

Nya Neo har kommit. (Och att skriva den meningen får mig av någon anledning att minnas ordet "hushållsekonom".)

Några halvfranska band blev det inte, men väl en trycksvärta med markant doft. Och annonser från B&O och Stellan Kramer. Jan Söderqvists text om en ny borgerlighet andas ambivalens - både Per Svensson och Magnus Linton är optimistiska om framtiden.

Starkast intryck gör galleriet. En bild visar ettåringen Jihad som iklädd militäruniform stöder sig på två maskingevär under en manifestation i Gaza. Sandaler - inte kängor - på fötterna. Hans blick kan inte beskrivas, den måste ses. Bilder som sällan visas i svenska medier, vilket naturligtvis är anledningen till att Neo publicerar dem. Tyvärr ligger de inte på hemsidan, det blir till att köpa tidningen.

Avslutnignsvis måste jag säga att jag riktigt längtar efter den text Fredrick Federley utlovade om gårdagens mingel. Han skulle skriva på temat ondska, berättade han med skälmsk blick där vi stod i en källarlokal full av högermänniskor på självaste Östermalm. Håll utkik.

Vindflöjeln på Expressen

PM Nilsson verkar av någon anledning förvånas över att trängselavgifterna innebär färre bilar i innerstaden. Så nu börjar han ändra uppfattning. Glöm, förlåt och gå vidare, verkar han säga.

Jag vet inte riktigt vilket ord jag letar efter. Naivt? Kanske. Principlöst? Jo. Ytligt? Definitivt.

Själv hade jag blivit väldigt förvånad om inte trängseln hade minskat. Lektion ett i ekonomi lyder att om du höjer priset (t ex genom en skatt) kommer färre köpa varan eller nyttja tjänsten.

Men man får inte stanna där. Inte om man tar politik på allvar. Om detta skriver jag i UNT.

"Huvudsyftet med trängselavgifterna är trots allt — eller borde i alla fall vara — att minska trängseln. Om det nu verkar lyckas, borde man inte vara nöjd och glädjas å stockholmarnas vägnar?Svar nej. För politik handlar inte bara om att nå resultat. I alla fall inte i en demokrati. Där är, på gott och ont, vägen till beslut minst lika viktig.(...)
Billström krökte rygg och satte därmed sina egna och sitt partis maktintressen främst. Persson, Eriksson och Billström visade alla ett påtagligt förakt inför väljarna i Sveriges största kommun. När man sedan bestämde att hålla folkomröstning utan att låta invånarna i kranskommunerna göra sig hörda vidgade man området för sitt väljarförakt.
(...)
Stockholmsförsöket är en stilstudie i hur man på politisk väg förstör en i grunden god idé. Vore jag stockholmare skulle jag med sorg i hjärtat rösta nej till trängselavgifterna. Som Uppsalabo får jag nöja mig med att hålla regeringen ansvarig."

Läs hela texten här.

Uppdatering 9.32: Via PJ ser jag att Peter är inne på samma spår.

Sedan strålkastarna slocknat

Jag gillar Studio24. Programformatet tillåter ofta diskussion och inte bara hetsiga debatter.

Abd al Haqq Kielan, Ricki Neuman och jag kunde tidigare i kväll föra ett lugnt samtal om Jyllands-Postens Muhammedteckningar, även om vi var långtifrån överens om vad som var bra respektive dåligt.

Men som vanligt i tv är det när strålkastarna har slocknat som man kommer på det där som också borde ha sagts. Det är trist att debatten ofta kommer att handla om yttrandefrihet kontra förbud. Den som känner sig kränkt ropar nästan jämt på förbud. Det handlar verkligen inte bara om muslimer som känner sig kränkta av tecknare. Lika farligt är när en statsminister hotar med lagstiftning mot "sexualisering av det offentliga rummet".

Det gör att vi som försvarar yttrandefrihet på principiella grundar tvingas försvara yttranden och åsikter vi inte gillar. Vilket gör att andra menar att vi för "en kampanj för rätten att smäda och kränka homosexuella", bara för att vi inte vill se idioten Åke Green i fängelse. Jag bara väntar på att någon ska hävda att vi som försvarar Jyllands-Posten "går rasisternas ärenden".

Voltarie citeras ofta. "Jag ogillar vad du säger, men jag vill intill döden försvara din rätt att säga det."(1) Man kan också uttrycka det så att det är med yttrandefriheten som med demokratin. Vi försvarar den inte för att den är bäst på alla sätt och vis - utan för att alla alternativ är sämre.

(1) Kuriosa: Det faktiskt inte var Voltaire som yttrade denna mening, utan S.G. Tallentyre som på ett pregnant sätt sammanfattade Voltaires åsikt. Källa: Pelle Holms bevingade ord.

Apropå humor

Ett kul skämt. Via Dennis.

En rolig kille

Jag brukar ofta skratta åt Özz Nûjen. Eller snarare åt hans skämt. Han är rolig och träffsäker stå-uppare, som kombinerar humor och elakheter på ett bra sätt. Inte minst i tv-programmet Stockholm Live. Ofta finns en politisk udd i hans skämt, vilket inte sällan manar till eftertanke.

Samtidigt är han en usel politisk analytiker. Vilket han bevisar i en krönika i Dagens arbete.

Men jag kommer fortsätta att skratta åt hans skämt. Jag kommer fortsätta att lyssna till honom med eftertänksamhet. Jag kommer fortsätta att uppskatta hans roll som humorist och satiriker.

Detta naturligtvis helt apropå att jag strax ska bege mig till tv-studion och diskutera om man får publicera skämttäckningar om Muhammed i en tidning.

Vad får man skämta om?

Det sägs att medier glömmer fort. Bara ägnar sig åt det som händer just nu.

Ändå har SVT bjudit in mig att debattera några teckningar som danska Jyllands-Posten publicerade i september förra året. Närmare bestämt de här satirbilderna av profeten Muhammed.

Debatten har den senaste veckan även nått Sverige. En snabbgenomgång av händelserna finns här i Sydsvenskan. UNT:s ledare i ämnet finns här. (För att undvika missförstånd: den är inte nedtecknad av mig, men jag håller med om innehållet).

Intressant att notera är att Hassan Moussa skrev ett inlägg som fördömde Jyllands-Posten i Expressen redan 21 december, men det verkar ha varit det här svaret som drog igång debatten i Sverige.

Eller också var det bara jullugnet som gjorde att alla tog ledigt. Jag utgjorde inget undantag.

Hur som helst, Studio24 hittar man här, och programmet sänds i SVT24 flera gånger under onsdagskvällen.

Ibrahim Baylan i Ny Demokratis fotspår

Jag undrar när vi ska få höra att Ibrahim Baylan är rasist. Eller åtminstone främlingsfientlig. Eller åtminstone trampar i främlingsfientliga fotspår.

Ni frågar på vilken grund? Jag svarar: lärarlegitimationen.

Ni vet väl att lärarlegitimationen är ett främlingsfientligt förslag? Inte? Förklara då varför Ny Demokrati hade det på sin agenda. (Riksdagens motion 1991/92:Ub527, finns här).

En människa med vett och sans kanske protesterar nu. Säger att så där kan man väl inte argumentera. Det är ju att blanda ihop äpplen och päron. Om en rasist säger att han/hon gillar glass betyder ju inte det att alla som gillar glass är rasister.

Men förklara då den här artikeln, skriven för snart ett år sedan av Aftonbladets Lena Mellin. Ny demokrati går igen, lyder rubriken som handlar om hur fr a folkpartiet lägger fram förslag som tidigare stod på Ny Demokratis agenda.

Den här bloggens läsare vet att jag inte har mycket till övers för det fp-förslag som bl a innehöll en formulering om att den svenska "gästfriheten" inte fick "missbrukas". Men det betyder inte att man kan göra som Lena Mellin och säga att allt som en gång sagts av NyD är främlingsfientligt.

"Men folkpartiet är inte de enda som anpassat sig till den politik som då beskrevs som invandrarfientlig och ansvarslös. En genomgång av ny demokratis partiprogram visar att de långt efter att de lämnade riksdagen fått flera av sina krav genomförda. Det handlar bland annat om kraven på vårdgaranti, karensdag i sjukförsäkringen, sänkt moms och skrotade monopol. [min fetstil]"

Smaka på den, va. Vill du sänka momsen? Jag kaller dig smygrasist! Vill du införa vårdgaranti? Jaha, du tillhör brunhögern.

Tittar man på Lena Mellins hela lista över gamla NyD-förslag skåpas även EU-anhängare och folkomröstningsförespråkare ut som suspekta varelser.

Därför, bli inte förvånad om Lena Mellin säger att Ibrahim Baylan går i Ny Demokratis fotspår för att han gillar (om han nu gör det?) lärarlegitimation. Och vem vet, någon kanske till och med drar till med epitetet husneger.

Jag brinner ...

"Jag brinner ..." är en politisk klyscha jag har lite svårt för. Engagerade människor, inte minst i politiken, säger ofta så. Att de "brinner" för något.

Men på vänsterpartiets kongress märks helt andra eldar. Trodde öronen skulle trilla av när jag hörde ett ombud säga det här:

"Annars säger jag till dem vad Lasse (Ohly) inte sa i sitt inledningsanförande: 'Stick och brinn!'."

Vilket ju i princip var vad Lars Ohly sa i torsdags. Dock inte med de orden, så klart.

Så nu var han tvungen att rätta sin uttolkare.

"Vi använder inte Aftonbladets rubrikspråk i vår politiska retorik. Jag säger inte 'Stick och brinn' till politiska motståndare utanför vänsterpartiet, och definitivt aldrig till någon vänsterpartist. Och det gör ingen annan heller."

På den sista punkten har han dock fel. Någon annan sa ju faktiskt stick och brinn. Från talarstolen.

Dags för Kebnekajse

Någon gång i en avlägsen framtid ska jag, på ren djävulskap, bosätta mig på toppen av Kebnekajse.

Detta apropå vad Lars Lund i Hallböke sa i radio i morse:

"När det gäller infrastruktur vägar, el och tele så tycker vi att ett rimligt krav att man ska ha tillgång till detta oavsett var man bor i Sverige."

(lyssna här, ca 25 min in i programmet)

För den som undrar: Nej, jag tycker inte att det är rimligt att man lämnar landsbygden vind för våg. Och jo, jag tycker att det är bra när staten satsar på infrastruktur. Men det är enkelt att säga att "hela landet ska leva", betydligt svårare att förklara vad man menar med det.

Landet utan ansvar

Mycket läsvärt av Per T Ohlsson i dag, om valets kanske viktigaste fråga:

"Fokuseringen på majoritetsprincipen innebär att valen blir den viktigaste formen av ansvarsutkrävande. Men valsedeln har brister som instrument för utkrävande av enskilt ansvar:
*Valen gäller i första hand partier.
*Väljarna har mycket små möjligheter att påverka vilka personer som placeras i ansvarig ställning.
*Ansvarsutkrävande är till sin natur bakåtblickande medan valen är framåtblickande.
(...)
Tolv år med ett oavbrutet maktinnehav som tas för givet av det styrande partiet. Tio år med en unikt maktfullkomlig statsminister. Och nu, efter Katastrofkommissionen, den mest förödande utredningskritik som någonsin riktats mot en svensk regering. Med ett sådant utgångsläge borde årets valrörelse handla om något mer än ersättningsnivåer och skattetryck. Till exempel det förhållandet att vi lever i ett land som styrs u.p.a."

Ingen (v)idare konsult

Dagens (v)änsternyhet: Ohlys 200 000 nya jobb senareläggs. "Vi lyssnar på kritiken", säger Lars Ohly.

Gårdagens (v)änsternyhet: "Jag tycker att det är viktigt att vi skapar 200 000 nya jobb i den gemensamma sektorn." Vänsterns egen PR-konsult Jenny Lindahl-Persson svarar på vad kommunism innebär för henne. Och ja, hon kallar sig fortfarande kommunist.

Nog kunde man ha förväntat sig mer av en PR-konsult. Vad hände med samordningen av budskapet?

Okunniga eller ansvarslösa vänsterpartister

I början av året är det poppis att blicka framåt. Gärna långt framåt. Så jag inledde året med att läsa Marian Radetzkis bok Människorna på jorden.

Sen gick jag till jobbet och insåg att årets första politiska kongress är vänsterpartiets. Kontrasten mellan dessa båda perspektiv var så slående att det blev en ledare. Samma rubrik som i denna bloggpost.

"Vänsterpartisterna är antingen skrämmande okunniga om framtidens utmaningar — eller ansvarslösa nog att strunta i dem. Oavsett vilket bör man ha i åtanke att om vänsterblocket vinner valet i höst ska socialdemokraterna på ett eller annat sätt regera ihop med vänsterpartiet.
Varje budget. Varje välfärds-uppgörelse. Varje systemanpassning.
Och det är inte ens "förnyarna" som kommer att sitta vid förhandlingsbordet."

Hela texten går att läsa här.

Sossarna gör det igen

Tre dagar in på året är valrörelsen i full gång. I år efter år efter år har lärarfacket och de borgerliga partierna (främst folkpartiet) velat införa en lärarlegitimation.

Nu svänger plötsligt sossarna. Säger skolministern.

Ett gammalt känt mönster återupprepas. Mellan valen säger sossarna att allt är frid och fröjd i den svenska skolan. Ju närmare valet man kommer, desto mer av oppositionens förslag säger man sig vilja överta. Sedan händer ingenting.

Läser man formuleringarna i Baylans DN Debatt-artikel nog ser man att han inte föreslår en lärarlegitimation. Han har gått med på att en utredning ska "överväga behovet av" en lärarlegitimation och lämna förslag på hur en sådan i så fall ska utformas.

Om det nu är så lätt ...

Åsa på Entreprenörsbloggen uppmärksammar en undersökning (från TCO, Sveriges mesta undersökningsbeställare?) som visar att svenskarna tycker att det är lätt att starta företag.

Så är det nog också. Det är relativt lätt att starta företag i Sverige. Efter att ha intresserat mig för frågan i ett par år vågar jag dra den slutsatsen. Även om det självklart finns ett och annat som kan förbättras.

Däremot är det relativt krångligt att driva företag. Inte minst i förhållande till hur lätt det är att vara anställd.

Man kan också konstatera att Sverige hamnar lågt i entreprenöriella index. En relativt liten andel av befolkningen är företagare. Svenska småföretag växer sig sällan till svenska jättar. De förblir små eller hamnar i utländsk ägo.

Tillåt mig, eftersom varken TCO eller de nyhetsmedier som rapporterar vidare har gjort det, ställa följdfrågan: Om det nu är så lätt att starta företag, varför är det inte fler som gör det? Och om företagsklimatet är så bra, varför har de flesta svenska storföretag 100 år på nacken?

Dagens dubbelbagare

Bredvid datorn finns skribentens viktigaste bok: Svenska akademins ordlista. Under bokstaven E kan man lära sig att ekonomi betyder hushållning.

I SvD läser jag att miljöpartiets Åsa Romson tycker att försöket med trängselskatter är en bra investering, och att det skulle vilken "hushållsekonom" som helst tycka.

Hushållsekonom. Ekonomekonom. Hushållshushållare.

Valåret har börjat. Det ska bli intressant att se hur många debattörer som vet vad ordet ekonomi betyder. Läsare av denna blogg är välkomna att mejla tips på när folk använder uttryck som "ekonomin får inte styra allt" eller "det kan inte bara handla om ekonomi" eller "ekonomism".

Vill man vidga sina ordkunskaper kan man ta hjälp av en antonymordbok, t ex Göran Walters Ord och motsatsord. Där hittar man verbet hushålla. Dess motsats är misshushålla, slösa, ödsla, öda.

Allt detta kan vara extra värdefullt att veta med tanke på att vänsterpartiet snart ska inleda sin kongress.