Årets ...

Mediebruset är fyllt av tillbakablickar. Här några av årets händelser, utvalda enligt och sorterade efter det enda kriterium som passar för en blogg som denna: De dök upp i min skalle.

Årets nyspråk
- Jag tar ansvar genom att sitta kvar.
När självaste statsministern gör det kan väl andra ta efter. Laila Freivalds, Otto Sjöberg, Janna Valik ... listan lär bli längre.

Årets klarspråk
”Avsaknaden av en fungerande krisledning i Regeringskansliet var det största problemet med regeringens och myndigheternas hantering av tsunamin annandagen 2004. Det är därför statsminister Göran Persson som har det övergripande ansvaret för bristerna.”
Katastrofkommissionen säger som det är. Ingen verkar dra några som helst slutsatser av det.

Årets sämsta omdöme
”Terroristerna Bush och Blair”.
Dala-Demokraten sätter rubirk på ledaren dagen efter bomberna i London.

Årets bästa trendmätare
Berglin har fattat vad bloggande handlar om.

Årets desperation
”Hänga upp gardiner och skotta snö”.
Göran Persson krystar fram idéer om hur arbetslösheten ska pressas ned. Samtidigt talar han om hur farligt det är att människor som satsar på lång utbildning inte får något jobb.

Årets märkligaste princip
Arbeta inte så får du betalt. Regeringen inför friår.

Årets comeback
Kungen. Blev landsfader när Göran Persson var upptagen med att leta faxförrädare.

Årets mest öppna mörkläggning
– Jag kallar mig inte längre kommunist.
I övrigt har inte Lars Ohly förändrats ett dugg.

Årets idioti
Trängselskatten. En stilstudie i hur man på flesta möjliga sätt saboterar en i grunden mycket god idé. Socialister av röd-grön kulör klarar inte av marknadsekonomi ens när de försöker genomföra den själva.

Årets stiltje
Stormarnas år bjöd på bl a Gudrun och Katrina. Men efter nej i Frankrike blev det stiltje i EU.

Årets blöta finger
Göran Persson och Pär Nuder säger på våren att skatten behöver höjas. Eftersom de sedan tystnar får man gissa att även de insåg att taket är nått.

Årets reportage
Maciej Zaremba läser Byggnads protokoll om Vaxholm.

Årets biolog
Irene von Wachenfeldt. Män är inte rymdvarelser.

Årets tysk
Joseph Ratzinger. Blev Benedictus XVI. Förmodligen för att de som valde honom hoppas att han inte lever så länge till.

Årets spel
Monopol. Regeringen försvarar in i det sista Systembolaget, Svenska spel, Apoteket. Om ett decennium kommer man att undra varför.

Årets uttalande
”En humanitär katastrof.” Migrationsminister Barbro Holmberg vill inte ge uuppehållstillstånd till apatiska flyktingbarn.

Årets icke-nyhet
Aidskatastrofen i Afrika fortsätter. Dock utan nyhetsmässig dramatik. Uppmärksammas därför bara vid årskrönikor. Gäller tyvärr även här.

Årets material
Mexitegel. Varenda journalist i Sverige visste vad Göran Hägglunds villa i Bankeryd var byggd av. Men hittills har jag inte lyckats få någon att svara på vad som skiljer mexitegel från vanligt tegel.

Årets doktor
Göran Persson. Hedersmedicinare vid Örebro högskola. Förlåt, universitet ska det ju vara.

Årets brottslighet
Fängelserymningar är såååå 2004. I år var det värdetransporter som gällde.

Årest upptäckt
Kina. Alla talar om Kina. Företag vill in på marknaden, journalister ser möjligheter till resor och spännande reportage (det är ju här det händer), facket ser hot om utflyttade jobb.

Årets upptäckt - 2.
Phuket. Nu vet alla vad det är. Verkligen alla. Även Laila.

Årets icke-händelse
Fågelinfluensan. I år är faktiskt första gången jag kan minnas som jag inte ens fick vanlig influensa.

Årets skandal
Äh, vem kan plocka ut en. Bosse Ringholm skattefuskar, fackpampen Ola Rask renoveringsfifflade och skodde sig i största allmänhet, SSU och Ung Vänster hittade på medlemmar ... Listan kan göras lång.

Årets modenyck
Bilda parti.

Årets bild
Ett bläckfärgat pekfinger. Även i oroliga länder som Irak vill folk gå och rösta. Bilden blir bara bättre när man ser Saddam i rättssalen.

Gott nytt år!

Så mycket kostar Göran Persson

- Norrbotniabanan mellan Umeå och Haparanda - ca 15 miljarder.
- Stängningen av Barsebäck 2 - 12 miljarder.
- Hallandåstunneln - 7,4 miljarder.
- Kostnaderna för de statliga myndigheterna beräknas ha ökat med 20 miljarder från 1998 och 2003.
- Friåret - 1,4 miljarder.
- Sjukfrånvaron - ohälsan kostar 80 miljarder kronor mer i år än 1997
- m.m.

I mars är det exakt tio år sedan Göran Persson tillträdde. Realtid.se har gjort ett bokslut för regeringen Persson.
(Via Spookhead och BlogDizz)

Dagens självmotsägelse

"Vi är kvar på lång sikt med ett väsentligt ägande."

Politikern och näringsministern Thomas Östros vill fortsätta leka företagare med storföretag som TeliaSonera, LKAB, Vin och Sprit och SBAB.

"Det tror jag att alla är glada för - att han koncentrerar sin insats till att leda företaget".

Politikern och näringsministern Thomas Östros tror inte att Ericssons vd Carl Henric Svanberg klarar av att våra både företagsledare och ha koll på politiken. I förrgår sa Svanberg att Sverige borde byta regering.

Dagens citat

"Det ideologiska är inte det viktiga för oss"

Näringsminister Thomas Östros ger den socialdemokratiska idélösheten ett ansikte. Östros är f ö mannen bakom sossarnas senaste partiprogram.

Guillou = kapitalist?

Jag bryter min bloggsemester (mellandagarna ägnas i huvudsak åt annat) för några korta kommentarer:

- För en vecka senare talade skolminister Ibrahim Baylan om borgerlig splittring i skolpolitiken och skrev så här:

"Hur länge ska den borgerliga maktalliansen passa i skolfrågorna?"

Svaret kom i dag när borgarna lägger fram ett gemensamt förslag om ny gymnasiereform. PJ och Globaljuggler har för övrigt träffande kommentar om hur DN försöker följa i Baylans fotspår.

- Via Dick blev jag uppmärksammad på Carl-Henrik Svanbergs önskan om en borgerlig regering. Ett tecken i tiden.

- Dagens roligaste hittar jag hos Svensk Politik.

"Bland Svenska kulturpersonligheter har det länge varit kutym att inte tala om politik om man inte talar om Socialism. Personer som Magnus Uggla, Lisa Marklund och Jan Guillou försöker ge sken av att de är opolitiska med dragning åt vänster. De som har insikt i deras liv vet ju naturligtvis bättre. Dessa personer omger sig med lux och bor stort och bekvämt långt ifrån alla så kallade Socialister. (...)
Detta är mycket smart. Vänsterfolk är nämligen mycket svårflörtade. En Moderat lyssnar gärna på Magnus Uggla och läser Guillou men väldigt få Socialister köper verk av uttalade högerpersoner. (...)
Guillou har nu brutit detta tabu. Han klarar inte av att hyckla längre. Guillou förlorar varje år miljoner kronor på att folk laddar ner hans filmer på nätet. Detta begrepp kallas fildelning och Guillou hatar det. (...)
[Socialisternas] vrede kan bara sammanfattas på ett sätt: "Även du min Guillou."

(Inom parentes: Det är naturligtvis inte bara "Socialister" som gillar och/eller sysslar med fildelning. Men det är heller inte där humorn ligger)

Julen i härberget

I morgon julafton. Runt om i svenska hem pyntas med tomtar, granar - och en och annan julkrubba.

Det går att finna symbolik på många plan i de bibilska berättelserna, men i år kan jag inte låta bli att tänka på hur Josef och den höggravida Maria söker skydd för natten runt om i Betlehem, men inte får rum någonstans. Till slut får de i alla fall plats i ett stall. Långtifrån bekvämt, men bättre än inget.

De senaste dagarnas nyhetsskandal (varje nyhetsvecka bjuder på sin skandal) handlar om Migrationsverket. Myndigheten som har till uppgift att berätta för dagens Josef och Marior att vårt härbärge är fullt. Men Sverige erbjuder ingen plats i stallet. De som inte får rum skickas hem.

Det står var och en fritt att dra egna slutsatser utifrån denna parallell.

Med detta vill jag önska bloggens läsare en riktigt God Jul. Nu väntar några dagars ledighet innan datorn slås på igen.

De mjäkiga svenska ledarsidorna

Trogna läsare av den här bloggen vet att jag och tidnignen där jag jobbar, Upsala Nya Tidning, krävde statsministerns avgång efter Katastrofkommissionens förödande kritik.

UNT var i stort sett den enda tidningen som skrev detta rakt ut. Fegt av de andra, tycker jag. Så jag skrev en artikel, som i dag publiceras i det allra sista numret avSmedjan.

Dagens Nyheters slutsats efter [Katastrofkommissionens förödande] kritik är alltså att statsministern behöver ”förklara” sig. Stockholmskollegan SvD menar att ”Alliansen bör agera och ta initiativ”. Sydsvenskan instämmer i att Persson ”skall bära det fulla ansvaret för denna försummelse” men menar att ”om någon ska avgå eller sparkas avgör väljarna i september 2006”. Göteborgs-Posten analyserar sakligt att ”vilka ansvariga som till slut kan sitta kvar (...) återstår att se”. Liknande resonemang förs på de flesta tidningars ledarsidor i Sverige.

För att vara åsiktsspalter är ledarsidorna skrämmande tomma på åsikter. Opinionsbildningen får stå tillbaka för den torra analysen.

Läs hela artikeln här.

Göran Perssons skolsoppa

Karl-Johan Karlsson har utmanat mig att komma med ett bidrag till Göran Perssons kokbok, med anledning av den här intervjun i Stockholm City.

Okej, även om inspirationen inte direkt flödar just nu, här kommer i alla fall:

Göran Perssons skolsoppa
Börja med en stor skopa Ingegerd Wärnersson. Lägg på en dos Thomas Östros. Krydda med Ibrahim Baylan. Reslutatet blir en sorglig sörja där var tionde elev lämnar grundskolan utan att kunna läsa, skriva eller räkna ordentligt. Geggan serveras just nu i ett skolkök nära dig. Chefskocken uppges tycka att detta är det bästa som finns i hela världen.

EXTRA: Sossar kräver hans avgång!

Han har gjort fel. Han bör avgå! Det skriver de båda sossarna PO Enqvist och Anders Ehnmark i Expressen.

Nej, det handlar förstås inte om att deras statsminister genom medvetna beslut (att inte inrätta en fungerande krisorganisation) har skadad "tilltron till staten som yttersta garant för medborgarnas säkerhet och trygghet".

Däremot har den tidning de själva skriver i, Expressen, hittat på/inte brytt sig om att kolla om den senaste Persbrandthistorien var sann (tidningen ber om ursäkt här).

Ärligt talat gubbar, ni är några av Sveriges bästa författare. (Jag menar det verkligen, framför allt PO Enqvist läser jag gärna!). Men alldeles bortsett från att jag saknade er när det blåste kring Göran Persson, nog hade jag förväntat mig större formuleringskonst än det här:

"Det är också vår mening att ansvariga bör ta sitt ansvar."

Jag hade velat säga att jag inte hade kunnat säga det bättre själv - för innehållets skull alltså - men av någon anledning tar det emot.

Migrationsverket, champagnen och den nya ordningen

Många har redan, med rätta, reagerat på uppgifterna att personal vid Migrationsverket skålat i champagne efter en "lyckad avvisning". Läs till exempel hos Louise (bra länklista) eller Merit.

I Jusektidningen läser jag (ej på webben) att majoriteten handläggarna vid den utskällda Utlänningsnämnden snart ska få nya jobb - som handläggare på den nya Migrationsdomstolen. Dvs den nya instans som - trots hårt socialdemokratiskt motstånd - snart ska ersätta Utlänningsnämnden för att göra asylprocessen mer rättssäker.

De har visserligen fått söka tjänsterna som alla andra. Men enligt personaldirektören vid Utlänningsnämnden, Gullbritt Rova, har det varit "uttalat att sökande från oss ska 'ha första tjing' på tjänsterna". Endast åtta handläggare har inte fått jobb i den nya domstolen. "Vi hävdar att även de har rätt till anställning i domstolarna," säger Juseks ombudsman Patrik Frank (min kursivering).

Nytt namn på ny myndighet - men samma personer.

Jag tror inte jag säger mer än så.

Bodströmsamhället

Vid sidan av Per Ström är Oscar Swartz den som mest ihärdigt bevakar bevakarna. Han konstaterar att nu, plötsligt, uppmärksammar fler och fler att våra lagstiftare har kommit rätt långt när det gäller att inskränka den personliga integriteten.

Så dags att vakna nu, kan man tycka. Men det är förstås bättre sent än aldrig, för att använda ett annat talesätt.

I en tid när storebrorssamhälle är ett ord som inte tycks bita på någon (läser inte folk Orwells mästerverk 1984 längre?) har Oscar Swartz dessutom gjort samhället en tjänst genom att lansera begreppet Bodströmsamhället. Så långt har alltså försvarsadvokaten som plötsligt blev justitieministern kommit i sin karriär.

Invandrare = brottslingar?

Mauricio Rojas lyckades med det som förmodligen var hans uppsåt med förra veckans artikel: att orsaka rejäl debatt kring Brås rapport (pdf) om invandrares brottslighet.

Jag har svårt att förstå dem som per definition motsätter sig att Brå alls tar fram den här statistiken. Generellt kan man nog säga att ökad kunskap leder till ökad förståelse, inte ökad fördomsfullhet. Just kring invandrare och brottslighet finns det många som har bestämda uppfattningar, men få som verkligen vet något.

Brås siffror visar att invandrare är något överrepresenterade bland de som är misstänkta för brott (vilket inte är samma sak som att de är dömda för brott). Okej. Det är det många gör ett stort nummer av. Rojas menar att det är viktigt att veta att människor från vissa länder begår fler brott än andra. Jaha?

Vad som är mindre diskuterat är att en solklar majoritet - 88 procent - inte var misstänkta för brott under den femmårsperiod Brå undersökte. 88 procent! (Motsvarande siffra för "svenskar" är 95 procent.) Den som på något sätt vill sätta likhetstecken mellan "invandrare" och "brottsling" måste alltså förklara varför teorin inte stämmer i 88 procent av fallen.

Det kan vara värt att hålla i minnet medan andra diskuterar statistiska förändringar som rör decimaler av en procentenhet.

Och om vi nu diskuterar decimaler, kan det vara värt att läsa de här raderna ur Brås pressmeddelande.

"Under den studerade femårsperioden var omkring 0,3 procent av de utrikes födda misstänkta för rån och en ungefär lika stor andel för sexualbrott. En ännu lägre andel, 0,03 procent, var misstänkta för dödligt våld."

Det vore väl något för Sverigedemokraterna att trycka upp på flygblad. "0,3 procent av invandrarna begår sexualbrott. Lika bra att kasta ut resten också!"

EU - (näst) bäst i världen!

En läsare undrade vart jag hade tagit vägen, eftersom jag inte bloggat på ett par dagar. Svaret är att jag har bevakat EU-toppmötet i Bryssel. Tyvärr hade jag ingen möjlighet att blogga därifrån.

Däremot täffade jag SvD:s Rolf Gustavsson i pressrummet, och han skriver ändå mycket bättre än jag om EU. I dag har han dessutom en bra artikel om vad EU är och bör vara, skriven tillsammans med Richard Schwarz.

"Varje analogi mellan EU och nationalstatens uppkomst måste leda fel: Europa har ingen själ, inget hjärta, ingen fastslagen form, låter sig inte reduceras till geografi, européen inte fixeras med hjälp av religion, språk och knappast ens genom kultur. Europa består uteslutande av större eller mindre minoriteter och EU kan tills vidare bara erbjuda en sofistikerad form för europeiskt samarbete med överstatliga inslag, sui generis.Varken mer eller mindre. Allt därutöver vore förmätet och farligt. (...)

Europa släpar redan på ett hypotek av komprometterade utopiska visioner; det var så Hitler och Stalin för inte så länge sedan försökte skapa sina europeiska välden.Men redan utan utopiernas bländade glans har dagens europeiska projekt visat sig ytterst framgångsrikt för att skapa ett välmående och fredligt Europa. Ett Europa som dagens politiska ledare visserligen bara sällan orkar försvara och som de hellre ger skulden för egen vanmakt, som därför i dagspolitikens perspektiv kan framstå som en dyster jämmerdal, men som historiskt sett ändå visat sig vara enastående framgångsrikt och steg för steg bidragit till stabilitet och välstånd."

Värdet av en ursäkt

"För min egen sak vill jag ha en personlig ursäkt från staten som tog min barndom ifrån mig."

En av de s k "barnhemsbarnen" visar hur viktig en ursäkt från statens företrädare kan vara, även långt efteråt.

Detta, förstås, bland annat apropå det här.

En "nästan trovärdig" källa

Dagens Svd/Sifo ger den borgerliga alliansen ett klart försprång. Undrar hur alla kommentatorer som drog slutsatser av den här, den här eller den här opinionsmätningen ska hantera det.

SvD skriver till och med om centerns uppgång och socialdemokraternas nedgång att den är "på gränsen" till att vara statistiskt säkker. Jag väntar med spänning på den dag då de avslöjar en stor nyhet med hänvisning till en källa som är "på gränsen" till trovärdighet.

Men det är uppenbart att de som rapporterar och de som kommenterar inte bryr sig om den stora osäkerhet som ryms även inom de "statistiskt säkerställda" förändringarna. Okunskapen om hur statistik fungerar är stor.

Dessutom visar alla undersökningar att en mycket stor andel väljare - ungefär var femte - är osäker. Och valforskarna har också konstaterat att väljare bestämmer sig allt senare, sista veckan eller till och med sista dagen före valet. Det gör också opinionsläget mer svårbedömt.

Den som vill få ut två konkreta "trender" ur de senaste mätningarna ska inte titta i toppen, utan i botten. Förvånande nog ser jag att Expressen faktiskt uppmärksammar detta. Junilistan har inte fått det stora och klara uppsving partiet säkert hade hoppats på. Det är en bra bit kvar till riksdagsspärren (men även en bra bit kvar till valet - mycket kan hända).

Sverigedemokraterna är dubbelt så stora som Feministiskt initiativ. Det säger en hel del, både om F!:s magplask, men också om att SD arbetar både metodiskt och långsiktigt. De lär knappast komma in i riksdagen den här gången, men deras stöd ökar långsamt för varje val. Ett hot att ta på allvar.

Bravo, Göran!

SvD har gjort ett riktigt kap när de rekryterade Göran Eriksson som politisk kommentator. Av alla bedömare jag hört kring Danielssonshärvan det senaste dygnet är han den enda inte bara håller sig till stickspåret.

"Med mediernas sökljus på Lars Danielsson lättar trycket tillfälligt på utrikesminister Laila Freivalds och Göran Persson.
Men katastrofkommissionens kritik mot statsministern handlar inte om annandagen, utan om att Göran Persson vägrat skapa en central krisledningsfunktion."

Uppdatering: En som däremot gör sitt bästa för att blanda bort korten är Helle Klein.

Betyg tidigare

Varför är jag inte ett dugg förvånad över att elever vill ha betyg tidigare.

"Hela 70 procent anser att det är för sent att få sitt första betyg i åttan, när jullovet stundar. Dessutom anser 85 procent av eleverna att betyg är viktiga för att visa hur de ligger till i skolan."

Tidigare poster i frågan finns bl a här, här, och här. Dessutom har Anders en bra post om det som betygsmotståndarna brukar lyfta fram som alternativet, nämligen utvecklingssamtalen. I korthet: de fungerar inte.

Slappt av ledarredaktionerna

Jag förstår inte varför så många tyckare (här ett rött och ett blått exempel) bryr sig om att kommentera den senaste Ruab-mätningen. Visst kan man tycka att det är intressant att sossarna går framåt samtidigt som regeringen kritiseras av Katastrofkommissionen.

Men det rör sig trots allt bara om en enstaka opinionsmätning, och sådana innehåller faktiskt stora mått av osäkerhet. Ibland blir det rejäla mätfel som beror på den statistiska slumpen. Även om opinionsföretaget påstår att en förändring är "statistiskt säkerställd". Det betyder bara att förändring med 95 procents sannolikhet (oftast använder man detta mått) är möjlig att notera. Att dra slutsatser utifrån en enda mätning är därför omöjligt, om det inte rör sig om mycket stora förändringar.

Fyra procentenheter uppåt för sossarna är visserligen mycket, men om jag minns rätt är det precis vid fyra procent som den "statistiska gränsen" går i en Ruabmätning. Jag försökte kontrollera saken, men DI uppger inte dessa siffror i artikeln. På Ruabs hemsida är den senaste partimätningen från juni. Bara det är skäl nog att förhålla sig aningen avvaktande.

Nästa stickspår

Att Lars Danielsson inte talat sanning (medvetet eller omedvetet?) inför Katastrofkommissionen är naturligtvis allvarligt. Det gör också att de politiska turerna efter rapporten fortsätter.

Det är inte omöjligt att Danielssons huvud blir det första att rulla. Göran Persson antyder att förtroendet mellan honom och hans närmaste medarbetare kan vara förbrukat. (Persson uttrycker sig ofta oklart, så även denna gång. Han säger att om Danielsson gett honom fel information har de en förtroendekris.)

Men även Danielsson blir ett stickspår, som vissserligen åter för strålkastarljuset till statsrådsberedningen och Göran Persson. När det gäller kommissionens kritik mot Göran Persson är det väsentliga nämligen inte vad han gjorde och inte gjorde under annandagen och de närmast följande dagarna - utan att han medvetet under hela sin statsministertid avstått från att inrätta en fungerande krisorganisation.

Kommissionens första uttalande (pdf) får tjäna som tydlig illustration:

"Avsaknaden av en fungerande krisledning i Regeringskansliet var det största problemet med regeringens och myndigheternas hantering av tsunamin annandagen 2004. Det är därför statsminister Göran Persson som har det övergripande ansvaret för bristerna (...)"

Bra, men fel, Rothstein!

Sedan Katastrofkommissionen presenterade sin rapport har jag inte sett någon som på allvar kritiserar innehållet i den. Jo, Göran Greider kom med någon svepande kritik i ett radioprogram, men det saknade substans.

Bo Rothstein är, såvitt jag känner till, den första som ifrågasätter kommissionens slutsats att Göran Persson bär huvudansvaret för regeringens tillkortakommanden. I själva verket, menar han, ligger huvudansvaret på Freivalds.

Hans kritik består i korthet av två punkter:
1) En särskild krisorganisation skulle inte gjort någon skillnad.
2) UD är ett specialdepartement och Laila Freivalds har en särskild ställning.

Den andra punkten är lättast att kommentera. Kommissionen lyfter fram Laila Freivaldss ansvar (sid 272). Det är möjligt att den kan formulera sig ännu skarpare, men Laila Freivalds är tydligt utpekad, just för att hon inte har uppfyllt sina skyldigheter som departementschef.

Men på punkt ett är Rothsteins argumentation svag. Han menar bland annat att en bra organisation inte räcker - man måste också ha bra folk. Han exemplifierar med att många tränade militärer har gjort misstag genom historien.

Visst. Men om man skulle ta detta som intäkt för att en väl förberedd krisorganisation inte gör någon skillnad borde man uppmana försvaret att sluta öva. Alla krisberedskapsövningar kan ställas in. Det faller naturligtvis på sin egen orimlighet. En bra organisation garanterar inte en perfekt krishantering - men den utgör en bra gund att stå på.

Bo Rothstein verkar dessutom inte helt omedveten om detta. När det gäller Laila Freivalds ansvar skriver han att "hade linjeorganisationen inom UD fungerat som den rimligen borde, skulle mycket lidande och tragik kunnat undvikas." Är det bara inom UD som det behövs en fungerande organisation - inte statsrådsberedningen?

Det var Danielsson som "mindes fel"

"I dagsläget har jag ingen anledning att ifrågasätta Hans Dahlgrens minnesbild", säger Lars Danielsson (video). Han är som statssekreterare i statsrådsberedningen Göran Perssons högra hand.

Det handlar förstås om telefonsamtalen.

I Katastrofkommissionens rapport kan man på sidan 146 läsa följande om 26 december 2004:

"Lars Danielsson åkte in till arbetsplatsen vid 10-tiden och har uppgivit att han strax därefter fick kontakt med Hans Dahlgren på mobiltelefon. Enligt Danielssons uppgifter svarade Dahlgren då att den konsulära jouren arbetade och att läget var under kontroll. (...) Hans Dahlgren har å sin sida uppgivit att han över huvud taget inte hade någon kontakt med Danielsson under hela söndagen och hävdar att detta styrks av utskrift från mobiloperatören. Här står alltså uppgift mot uppgift."

Några frågor infinner sig:
- Vad har fått Danielsson att plötsligt ändra sig? När kommissionen i mars och augusti talade med honom höll han fast vid sin version. Men när han och Dahlgren blivit anmälda till riksåklagaren börjar han plötsligt tveka. (Notera f ö att han inte ändrar sin redogörelse. Han säger bara att han inte har anledning att ifrågasätta Hans Dahlgrens minnesbild).
- Eftersom man nu får utgå ifrån att Danielsson inte ringde Dahlgren - varför brydde sig inte Dahlgren om att ringa Danielsson?
- Om statsministerns närmaste man inte kollar med UD, hur kan han då hålla statsministern välinformerad? Hur reagerar Göran Persson? (Svaret är hittills: inte alls).

Ibland är det fruktbart att se kommentarer i bakvänd kronologisk ordning. Därför kommer nu länk till en annan video.

Den senaste veckan har alltmer uppmärksamhet riktats mot Laila Freivalds och UD. Det är ställt utom allt tvivel (av kommissionen) att ansvar bör utkrävas där. Men kommissionen är också mycket tydlig med att det är "statsminister Göran Persson som har det övergripande ansvaret för Regeringskansliets tillkortakommanden i hanteringen av tsunamins konsekvenser" (s 18). Det borde få konsekvenser.

Kunskapsglappet

Via Andreas hittade jag Sydsvenskans artikelserie om "kunskapsglappet".

"För att möta utvecklingen förenklas kurserna steg för steg.
– Universiteten tvingas idag undervisa på gymnasie- och högstadienivå, säger Inger Enkvist, professor i spanska."

Detta var faktiskt det ämne jag valde för min allra första ledare, när jag gjorde mitt första inhopp på UNT för ett antal år sedan. Då läste jag en nybörjarkurs i franska på universitetet vid sidan av mina ordinarie studier.

Och jag noterar att detta är den tredje stora tidningen som inom ett par veckor har en artikelserie om det svenska utbildningsväsendet. Expressens artiklar finns här och DN:s här.

Inte ofta man ser dem överens

Inte ofta man ser Per T Ohlsson och Jan Guillou överens. Men båda har efter Dokument inifråns program surat till på regeringens missbruk av utnämningsmakten. (Se exempel här 1, 2). Båda använder ordet korrupt.

Jobbigt för Göran Persson. Och allianspartierna kan vinna många poäng på att binda upp sig för ett mer rättssäkert system. Konkreta förslag, tack - inte luddiga löften.

Dagens citat

"Jag är helt övervärderad."
Lars Ohly sätter betyg på Nobelfesten.

(PS. Han menade förstås överväldigad. Och det är helt mänskligt att slinta på tungan. Men roligt var det, ungefär som det här.)

Zaremba svarar

Maciej Zarembas utmärkta artikelserie om Vaxholmskonflikten har fått uppmärksamhet, men inte så mycket som den förtjänar. Hur som helst, på vissa håll fortsätter debatten. Och Zaremba är fortfarande vass.

"Jag tror att jag skall låta folkhumorn svara Bror Perjus. 'Varför har man grävt upp Norra Bantorget? De letar efter arbetarrörelsens värderingar.'"

Ett gott skratt ...

Man ska aldrig glömma bort att skratta. Klicka på den här länken. Du kommer till centerpartiets hemsida och ett tal av Maud Olofsson. Klicka på "lyssna" i övre vänstra hörnet. Lyssna och följ med i texten.

Njut! Och ha en trevlig helg!

Klokt av RPM

RolandPM har läst en ledarblogg och konstaterar klokt:

"Om man inte har en egen linje att följa, utan heller tiden reagerar på skeendet för att säga det som bäst stryker partiet medhårs, då blir det lätt att man trasslar in sig."

Läs mer här.

Frihet i Schibstedtmedier

De som tror att ägarkoncentration är liktydigt med likriktning kan titta in på hemsidorna hos Schibstedtbladen SvD och Aftonbladet.

Svd: Svår lottning för Sverige i VM.
Aftonbladet: Så nära drömlottning man kan komma.

Övervakning rycker närmare

Per Ström på den viktiga sajten "Stoppa Storebror berättar hur EU:s ministerråd kör över det direktvalda EU-parlamentet för att lättare kunna övervaka medborgarna.

Sverige och Thomas Bodström tillhör de stora skurkarna när det gäller detta, eftersom regeringen är en av påskyndarna till att sms, e-post m.m. ska lagras och övervakas.

Tack, Laila Freivalds!

Just när man trodde att det inte gick att vara mycket klantigare än oppostitionen ger sig Laila Freivalds in i leken igen.

Ekot berättar, här och här.

Det förvånar mig mycket att juristen och förra justitieministern Laila Freivalds ger sig på resebolagen för att de sa upp reseavtalen. Fritidsresors Johan Lundgren förklarar:

"Om vi skulle ha hållit oss till reseavtalen skulle det inneburit att kunder som vi ville evakuera från resmålet och som också UD beslöt att vi skulle evakuera, inte skulle ha kunnat komma hem så tidigt som de kom hem. Utan de skulle ha fått vänta till den avresedag som fanns specificerad på deras resedokument."

Heltidslagen och småföretagaren

Den som lever i villfarelsen att man kan lagstifta om rätt till heltidsanställning bör läsa Pernilla Ströms utmärkta text i Smedjan.

"Djur har – liksom många människor för övrigt – den trista benägenheten att vilja ha mat och omvårdnad även under andra tider än dem som infaller mellan klockan 8 och 17. Hos oss fodrar vi t ex 07.00, 12.00, 16.00 och 20.00. (Åldringar, så mycket har jag förstått, kan vi visserligen natta och bädda ner redan på eftermiddagen. Men det är för att de inte omfattas av Djurskyddsmyndighetens omsorger.)

Jag tror heller inte att jag skulle hitta så många hågade personer som är intresserade av en heltidsanställning där de arbetar ett par timmar runt varje fodringstillfälle – och i praktiken är låsta mellan klockan 7 och 20 – men sedan har några lediga strötimmar däremellan.

I stället blir det till att pussla med deltider och låta människor kombinera verksamhet på gården med andra sysslor. I mitt företag har det visat sig fungera utmärkt. En av mina anställda arbetar då som ridlärare och hopptränare på en föreningsdriven ridskola. En annan är i full färd med att bygga upp sin egen verksamhet och kompletterar sina ännu ganska osäkra månatliga inkomstflöden med en fast lön från mig. En tredje arbetar heltid. Och en fjärde fakturerar sina arbetsinsatser utifrån en position som egenföretagare.

Jag tror inte att min situation som företagare och arbetsgivare är alldeles ovanlig. Och jag tror därför inte heller att min irritation över tanken på alla deltider som ska omvandlas till heltider är särskilt unik."

Nu får oppositionen ge sig!

Suck och stön! Jag förstår inte hur de fyra allianspartierna kan hantera den politiska situationen efter kommissionsrapporten så fruktansvärt dåligt. Göran Persson har inga goda argument på sin sida, ändå framstår allianspartierna som en samling inkompetenta gnällspikar.

Och varför är jag inte ett dugg förvånad över att det är just centern som inte kan sitta still i båten. Många goda förändringar har ägt rum i det partiet de senaste åren, men de har fortfarande mycket kvar att bevisa.

För ett tag sedan skrev jag att Sverige har världens sämsta oppostion. Känns beklämmande aktuellt i dag.

I Eskilstuna-Kuriren

Eskilstuna-Kuriren har uppmärksammat gårdagens blogginlägg. Texten finns att läsa här.

Perssons bristande självinsikt

"Sent omsider har ju också de formellt ansvariga börjat erkänna att det både begicks misstag och att de förmodligen bär ett formellt ansvar. Med kommissionen som ett påträngande facit har många av dem nu tagit sitt ansvar. Det innebär att de sagt 'jag tar mitt ansvar' och sett lite allmänt bedrövade ut & inget mer. För oss som var i stormens öga framstår den här typen av senfärdigt 'ansvarstagande' som tämligen ömkligt.
I stället för att i dag orera om vem som bar det formella ansvaret för haveriet är det värt att förundras och skrämmas över att, mig veterligen, ingen valt att avgå därför att de upplever ett personligt ansvar. Inte någon har sagt:
Jag struntar i kommissionens rapport och jag struntar i om jag var mest ansvarig eller ens formellt ansvarig. Jag vet att jag misslyckades när jag som bäst behövde lyckas. Den bedömningen kan bara jag göra. Min egen känsla för rätt och fel säger mig att om jag misslyckas med det jag är satt att sköta, då är det bäst för mig och för min uppgift att jag gör något annat.
Inte någon säger så. I stället verkar de ansvariga vara fullt upptagna med att betrakta sina misstag som något dem utanförliggande. Något som till 100 procent är en teknisk fråga och aldrig en fråga om vad de själva anser är rätt eller fel.
Observera att den här typen av personligt ansvar inte kan fastställas av en utredning. Det är helt och hållet en fråga för individen. Varje människa har en skyldighet inför sig själv att ta ansvar för sina handlingar och sina handlingars konsekvenser. Det är ytterst en fråga om vad individen tycker är rätt och fel, om individens mod att dra slutsatserna och ta konsekvenserna av dessa slutsatser."

F d journalisten och tsunamiöverlevaren Per Afrell skriver i DN i dag. Hans budskap sammanfaller med det jag var inne på i går, och faktiskt skrev om i UNT redan 21 januari i år (finns tyvrr inte på webben längre, men om någon är intresserad kan jag mejla över texten).

"Men vilket värde har en ursäkt som är framtvingad både av en folkstorm och en offentlig utredning? För att en ursäkt ska kännas trovärdig måste den bygga på en insikt om att man har gjort feloch önskar ställa saker till rätta."

Göran Persson har fel när han sägeratt han "rimligen inte själv kan föra fram misstroendeförklaring mot mig".

Statsministern ljuger - kortversion

För den som inte orkar läsa det långa inlägget kommer här en sammanfattning.

Göran Persson bad i torsdags om ursäkt för sitt och regeringens agerande dagarna efter tsunamin. Han gjorde det med följande formulering:

"Jag har gjort det flera gånger, och jag kan göra det en gång till så att Lars Leijonborg slipper sväva i okunnighet: Jag ber på mina egna vägnar och hela regeringens vägnar om ursäkt för de misstag vi gjorde under dessa dramatiska dagar."

Men statsministern ljuger. Han har aldrig bett om ursäkt tidigare. Jag har sökt i arkiven utan att hitta något. Jag har ringt hans presschef som inte har kunnat presentera några konkreta exempel.

Och som jag skriver i dagens ledare i UNT, kan man på goda grunder ifrågasätta om han verkligen menar någonting ens med den ursäkt som till slut kom.

"Så sent som i augusti, när kommissionen intervjuade Göran Persson, sa statsministern att han skulle agera på samma sätt i en ny liknande situation. Slutsatsen kan inte bli annan än att Göran Persson ber om ursäkt för att konventionen kräver det, inte för att han ångrar sig."

(Källor och länkar finns i det längre inlägget nedan).

Persson talar osanning om ursäkten

Persson talar osanning om sin ursäkt i riksdagen.Katastrofkommissionen presenterade sin rapport i torsdags morse (30/11) klockan 9.00. På eftermiddagen samma dag var det frågestund i riksdagen och statsministern ställdes mot väggen av de borgerliga partiledarna.

Första frågan kom från Fredrik Reinfeldt och handlade om vilka slutsatser statsministern drar av kommissionens kritik (läs riksdagens protokoll här):

”Sedan kan jag bara, precis som Fredrik Reinfeldt, beklaga de fel och misstag som har begåtts. Det är jag den förste att göra.”

Reinfeldt tolkar detta som en halv ursäkt. Men Lars Leijonborg är inte nöjd:

”Är statsministern beredd att ta detta tillfälle i akt att be dessa utpekade kränkta människor om ursäkt?”

På detta svarar Göran Persson så här:

"Jag har gjort det flera gånger, och jag kan göra det en gång till så att Lars Leijonborg slipper sväva i okunnighet: Jag ber på mina egna vägnar och hela regeringens vägnar om ursäkt för de misstag vi gjorde under dessa dramatiska dagar.”

Persson gör alltså två saker:
1) Han säger ”Jag ber om ursäkt”.*
2) Han säger att han har bett om ursäkt flera gånger tidigare.

Jag började undra – när då? Så jag satte mig ner och sökte i arkiven.

(* Jag ifrågasätter också om han verkligen menade något med sin ursäkt. Om detta skriver jag i dagens UNT. Men det är en annan fråga.)

Började med Presstext och Mediearkivet. Ingenting. Så jag ringde till statsministerns presschef Anna Helsén. Hon svarade först att det fanns många tillfällen när statsministern bad om ursäkt. Men när jag ville ha konkreta exempel bad hon att få återkomma. Ett par samtal senare fick jag återigen veta att det fanns flera exempel, men att Göran Persson kanske inte hade formulerat sig exakt på det sätt han nu gjorde i riksdagen i torsdags.

Till slut hänvisade hon mig i alla fall till tre tal där hon menade att det framgick att statsministern har bett om ursäkt.

1) Nyårsafton 31 december 2004 – tal på Skansen.
Jag hittar ingenting som ens antyder en ursäkt för att Göran Persson personligen eller regeringen ber om ursäkt för begångna fel. Däremot är det ett allmänt hållet medkännande tal, som förvisso passar bra vid ingången till det nya året i spåren av en stor katastrof. Persson avslutar med en dikt.

2) 5 januari 2005 - tal inför tysta minuter.
Detta är ett tal i samma anda som det på nyårsafton. Det är en annan avslutningsdikt. Persson talar om behovet av att visa medmänsklighet. Återigen ett bra tal, men inte tillstymmelse till ursäkt.

3) 10 januari 2005 - tal vid stadshusceremonin.
Vid detta tillfälle fick framför allt Kungens tal stor uppmärksamhet i pressen. Men Perssons tal är inte dåligt. Stilen känns igen från de två ovan nämnda. Det är ingen dikt den här gången. Statsministern uttalar följande mening:

”Jag vill uttrycka mitt och regeringens djupa deltagande med er som förlorat barn, barnbarn, föräldrar, kära.”

Det är sympatiskt av Göran Persson, men kan inte ens i bästa fall betraktas som en ursäkt för begångna fel.

Anna Helsén menar att ”man” (vilket jag förmodar betyder regeringen) gör saker för dem som är drabbade. ”Hela ceremonin är ju för dem som har drabbats”. Jag bestrider inte detta men frågar var ursäkten finns. Svaret blir att det väl ytterst blir en tolkningsfråga om vad som är en ursäkt.

Visst. Tolka på bara. Själv slår jag upp i Nationalencyklopedin. Där ges uttrycket ”ursäkta sig” följande förklaring:

be om ursäkt (för) olämpligt beteende, misslyckande e.d.

Inte ens med den mest välvilliga inställning kan jag hitta någonting i de tre talen som passar in på en sådan definition.

Men låt oss inte stanna där. Han har ju hållit fler tal. Det har ju trots allt gått ett tag sedan tsunamin.

Den 19 januari berättar Göran Persson i riksdagen om den resa till Thailand han har gjort. Där formulerar han sig på följande vis:

”Självklart tar regeringen till sig av de synpunkter och den kritik som riktats mot oss under den senaste tiden. Självklart finns det sådant som kunde ha gjorts tidigare eller bättre. Det är jag den förste att medge.
Samtidigt är jag övertygad om att utvärderingen av arbetet kommer att visa att stora insatser genomförts mycket väl trots en extrem situation.”

En extremt välvillig tolkning är väl att det här kan klassas som något som liknar en ursäkt. Persson ”medger” att det finns ”sådant” som kunde gjorts bättre än tidigare.
Men inte ens den snällaste Perssonkramare kan kalla det här för en ordentlig ursäkt. Inte mot bakgrund av den massiva kritik som under den månad som gått sedan Annandag jul. Persson markerar inte på något sätt att det är han som har gjort fel. Han talar i passiv form. Något - oklart vad - kunde ha gjorts annorlunda av någon – oklart vem.

I riksdagsdebatten som följer får han en fråga av Ana-Maria Narti (här, anförande 34) om han är beredd att göra det som BRIS har krävt i en artikel, nämligen be om ursäkt.

(Här kan det vara värt att stanna upp. Enligt Anna Helsén var de tre talen kring årsskiftet exempel på hur Persson bett om ursäkt, utan att använda exakt en viss formulering. BRIS har uppenbarligen inte tolkat talen på detta sätt.)

Göran Persson svarar så här:

”Om företrädare för det svenska samhället under det här arbetet i någon mening har begått felaktigheter eller misstag som har skadat enskilda är det klart att man ska ha en oförbehållslös ursäkt.”

Notera: Persson säger inte ”Jag ber om ursäkt för fel som jag eller någon annan har begått”. Han säger att om det har begåtts fel av någon så ska ”man” ha en ”oferbehållslös ursäkt”.

När jag läste upp den meningen för Anna Helsén tyckte hon att den kunde läggas till hennes lista över tillfällen då Göran Persson har bett om ursäkt för de fel han begick efter tsunamin.

Det finns naturligtvis inget objektivt sätt att betrakta en ursäkt. De som väljer att göra en mycket välvillig tolkning av det Göran Persson säger i talen ovan kanske nöjer sig med detta.

Men man kan enkelt konstatera att om Göran Perssons syfte är att be om ursäkt för fel som han erkänner att han och/eller hans regering har begått är han väldigt dålig på att kommunicera. Formuleringarna är luddiga. Har man studerat statsministern ska det mycket till för att man ska kunna hävda att han inte formulerar sig på ett mycket medvetet sätt.

Slutsatsen kan bara bli den som både press och politiker drog i torsdags – att detta var först efter Lars Leijonborgs fråga som Persson formulerade en tydlig ursäkt. Därmed talade han inte sanning när han sa att redan hade gjort det ”flera gånger”.

Helt rätt av Persson

– Att nu ge sig på Laila Freivalds som en del vill göra tycker jag är oetiskt, eftersom kommissionens rapport pekar ut mig som huvudansvarig. Om jag i det läget börjar säga till statsråd att ”nu får du gå”, därför att jag ska klara mig själv, är fel. Därför bör den misstroendeförklaring som diskuteras riktas mot mig. Om man inte vill göra en sån misstroendeförklaring mot mig ska man avstå, säger statsminister Göran Persson till Ekot.

Helt rätt. Visserligen kan man tänka sig olika former av "spel" där man först riktar misstroende mot Freivalds för att sedan återkomma till Persson. Men faktum är att Katastrofkommissionen är föredömligt tydlig. Ansvaret är Göran Perssons.

Synd att han inte själv drar några som helst slutsatser av detta. Faktum är att det blir löjligt när han säger att han inte ska avgå eftersom det vore att "överpröva oppositionen".

Jämför med arbetslivet. En anställd som har begått ett jättefel skulle alltså inte själv kunna dra slutsatsen att det bästa är att säga upp sig - det är bara om man rakt ut får sparken som det är rätt att lämna sitt jobb. Pyttsan!

Missa inte

Missa inte DN-artikeln från i söndags om hur man måste tjäna 120 000 kronor i månaden (per familj, antar jag att de menar, även om det inte står rakt ut) för att det ska löna sig att anlita någon att städa eller putsa fönstren.

"Det är ofta mer lönsamt att ta tjänstledigt och göra jobbet själv än att köpa tjänsten från någon annan", konstaterar Föreningssparbankens ekonom.

Ett typexempel på hur skyhöga skatter på arbete sopar bort (förlåt skämtet) en hel arbetsmarknad. Jag förstår fortfarande inte varför det är okej att städa ett hotellrum eller ett företagskontor, men inte ett hem.

Persson: Jag är beredd att avgå!

"Jag tar personligen ansvaret. Om det inte går rätt är jag beredd att avgå." Orden är statsminister Göran Perssons. Ekot presenterar en riktig sensation så här på morgonkvisten.

Fast det visar sig förstås vara ytterligare en av alla de där saker statsministern en gång sagt, men som när det kommer till kritan inte betyder någonting. I sin bok "Den som är satt i skuld är inte fri" skrev han så här:

"Vi har många chefer och ledande politiker som fått mycket stryk och ändå sitter kvar. Det vore bättre att folk tog sin hatt och gick, ofta till ett mycket bättre liv. Jag tror att om folk gick frivilligt och offensivt skulle de lättare kunna komma tillbaka."

Om Göran Persson inte tycker att han får "mycket stryk" av Katastrofkommissionen, då vore det intressant att veta vad som är "mycket stryk".

Uppdatering 19.45: Till skillnad från mig hade Stig-Björn Ljunggren ett ex av GP:s bok tillgänglig. Det visar sig att Ekot har styckat citatet något. Jag tycker att Stig-Björn har fel i en del av sin argumentation, och den som har följt Ekots sändingar kan knappast anklaga redaktionen för att vara högervriden. Men det är ändå värt att läsa hans inlägg för att få mer kött på benen om vad som står i boken.

Korruptionen i Sverige

"Sverige bryter mot FN:s resolution mot korruption", säger Inga-Britt Ahlenius i SVT:s Dokument inifrån.

Missa inte detta utmärkta program (video) om jobben som inte går att söka - höga statliga chefsjobb som generaldirektör och ambassadör.

Mest intressant är jämförelsen med Storbritannien och Norge. Där är rekryteringsprocessen helt öppen. I Sverige är det Han (ni vet vem) som bestämmer.

Att plocka partipolitiska poänger

Dennis skriver om fenomenet plocka "billiga" politiska poänger. Eller snarare om när man klagar på att andra gör det.

"Men det har alltså inte hindrat socialdemokraterna att använda 90-talskrisen i partipolitiskt syfte. Vilket gör det lustigt att Göran Persson klagar över att Fredrik Reinfelft partipolitiserar katastrofkommissionens kritik mot regeringen."

Hans resonemang antyder dock att det skulle vara av partipolitiska skäl som regeringen nu får hård kritik, och möts av avgångskrav. Där håller jag inte med. Som vi skrev i UNT:

"Kravet hade varit exakt lika berättigat om regeringen varit borgerlig och statsministern hetat Reinfeldt, Leijonborg eller något annat. Det handlar inte om partipolitik utan om något betydligt större — förtroendet för statsmakten och regeringsmakten som sådan."

Han bör gå

Ur dagens ledare i UNT*:

"Kriser och missgrepp brukar ofta leda till avgångskrav, riktade åt olika håll. UNT brukar ytterst sällan delta i sådant. Men denna situation är annorlunda. Förtroendet för staten som den yttersta garanten för medborgarnas trygghet och säkerhet har skadats. Varje politiskt ansvarsbärande person på vilken nivå det än är — ordföranden i en byggnadsnämnd, ett landstingsråd, en minister och statsministern själv — som så entydigt framstår som ansvarig för allvarliga missgrepp och deras konsekvenser bör lämna sitt uppdrag.

Kravet hade varit exakt lika berättigat om regeringen varit borgerlig och statsministern hetat Reinfeldt, Leijonborg eller något annat. Det handlar inte om partipolitik utan om något betydligt större — förtroendet för statsmakten och regeringsmakten som sådan."

TT rapporterar att flera tidningar kräver statsministerns avgång. Men jag kan ärligt talat inte se att de formulerar sig lika tydligt. De talar om att "huvuden måste rulla" och att det är märkligt att "ingen" får sparken efter en sådan här händelse.

Katastrofkommissionen, däremot, är föredömligt tydlig i vem som bär huvudansvaret. Därmed borde det vara klart också vem som måste ta konsekvenserna.

*PS. För att undvika missförstånd: UNT:s ledare är osignerad och redaktionen svarar kollektivt för innehållet. Den här gången är det dock inte jag som har hållit i pennan.

Statsministern glider undan

Lyssnade precis på statsministerns presskonferens. Det går inte att komma ifrån att han är oerhört skicklig i sådana situationer.

Inledningsvis säger han att han tar det ansvar som åläggs honom. Han vill göra något konstruktivt av det här och tycker inte att man ska diskutera avgångskrav. Oppositionen får en liten, liten känga. Han skjuter gärna in att centern samarbetat med sossarna i frågor om krisberedskap förut.

Mycket skickligt. Men sedan tappade han delvis fotfästet.

När frågorna började ställas om vad han gjorde för fel de där första dagarna efter tsunamin skyller han ifrån sig. Han fick ingen information, och när det till slut (måndag morgon, enligt honom själv) gick upp för honom att situationen var allvarlig, då slet alla på regeringskansliet "som djur".

Kommissionens kritik går ju ut på dels att statsministern gjorde fel eftersom han medvetet inte hade byggt upp någon krisberedskap i regeringskansliet. Dessutom poängterar man att det inte går att skylla på att man inte "fick" information. Han har också en skyldighet att informera sig.

Kontentan av det Göran Persson sa var faktiskt att han egentligen inte tyckte att han gjorde något fel. Det klingar plötsligt falskt när han säger att han tar sitt ansvar.

Nära avgångskrav

I varje anständig demokrati skulle katastrofkommissionens rapport lett till konsekvenser där flera fått gå. Men ansvarig för den typen av slutsatser är Göran Persson själv, säger Fredrik Reinfeldt enligt TT.

Det är så nära ett avgångskrav man kan komma utan att säga det rent ut.

Men det man hittils hört från underhuggarna (Freivalds, Hans Dahlgren) är att de tar till sig av kritiken, men fortsätter som vanligt. Än så länge.

Persson har ännu inte uttalat sig. Men även tystnad kan vara talande.

Kommissionens skarpa kritik

Många politiska veteraner kommenterar att de aldrig har varit med om så skarpt formulerad kritik mot regeringen som den som Katastrofkommissionen lägger fram.

Huvudansvaret läggs tydligt på Göran Persson. Han har gjort ett "medvetet val" under sin statsministerperiod att inte inrätta någon särskild krisenhet - och det var där det huvudsakligen brast.

Än så länge har jag inte hört några krav på att statsministern bör avgå. Även det visar på allvaret i kritiken. De flesta inser att det den här gången är på allvar. Man måste alltså noga överväga hur man ska formulera sig.

En intressant detalj i sammanhanget: Utredningen ligger av någon anledning under finansdepartementet. Det betyder att det var Pär Nuder som tog emot den. Inte Göran Persson. Inte Laila Freivalds. Utan chefen för finansdepartementet - som inte alls var inblandat.

Ett annat tecken i tiden. Partiorganet aip.nu gör sitt bästa för att redan i förväg ta udden av kritiken. Nu ska vi inte se tillbaka, utan glömma och gå vidare i sann, svensk, konstruktiv anda. Det vore enkelt att avfärda detta med att aip.nu inte har insett allvaret i kritiken. Men jag tror att det är precis tvärtom. De är väl medvetna om hur allvarligt det här skadar Göran Persson och regeringen. Därför måste man gå till motattack.

Låt bli då!

Den vanligtvis insiktsfulla Merit Wager skriver konstigt om kvällstidningar.

"Vad finns det för 'allmänintresse' i Mikael Persbrandts och Linda Rosings djupt tragiska privatliv? (...) Jag vill inte betala 8 kronor per tidning och 5 kronor för era fredags- och söndagsbilagor när de innehåller massor av sidor om dessa (och andra människors) sorgliga liv."

Men Merit: låt bli då! Du, som jag, tror ju på marknaden och individers rätt att göra fria val. Ingen tvingar dig att köpa kvällstidningarna. Ingen tvingar dig att läsa artiklarna.

Åtgärderna räcker inte

"De åtgärder regeringen hittills presenterat räcker inte".

Katastrofkommissionens ordförande Johan Hirschfeldt kommenterar regeringens skademinimeringsförsök.

Göran Persson huvudansvarig

Avsaknaden av en fungerande krisledning i regeringskansliet var det största problemet efter tsunamin. Huvudansvaret för att det brast faller på statsminister Göran Persson.

Det var det första som sades när Katatstrofkommissionen presenterade sin rapport alldeles nyss.

Perjus lama attack

Bror Perjus kallar i dag Maciej Zarembas gedigna och välunderbyggda reportageserie om Byggnads för ett "fuskbygge". Han menar att allting står och faller med Zarembas uppgift att Byggnads krävde att lettiska Laval tecknade kollektivavtal till snittlönen 145 kronor i timmen, inte lägstalönen 109 kronor.

För det första är detta fel. Den som läser Zarembas fem artiklar ser att där finns mycket mer än så att hämta.

För det andra faller Perjus i egen fälla. Hela hans argumentation är uppbyggd kring detta lilla stycke:

"Men först, ärligt talat! Hur fientligt är det mot lettiska arbetare att kräva att lettiska arbetare ska ha 145 kronor i timmen i stället för 109 kronor?"

Svaret är enkelt. Det är fientligt, eftersom man enligt spelreglerna inte börjar en förhandling i den änden. Om det finns några i Sverige som är vana förhandlingsrävar så är det Byggnads. De vet precis hur det här går till.

Så Perjus, svaret på din fråga är: Rätt rejält fientligt. Och därmed faller ditt bygge platt till marken.

PS. Läs också gärna denna replikväxling (1, 2).