Bortrest = bloggpaus

Jag åker utomlands om någon dag, först ett par dagar i Riga och sedan två veckors turné i Japan. Bloggandet får vila under tiden.

Vi ses igen i mitten av oktober!

Mediedebatt

Vi börjar få någonting som skulle kunna utvecklas till en allmän mediedebatt i Sverige. Dagens inlägg på DN Debatt från SNS Demokratiråd är ett exempel. (Demokratirådets rapport (pdf) är f ö en bra introduktion till diskussionen). DN:s artikelserie om journalistik en annan. RolandPM:s artikel om medierapporteringen kring orkanen Katrina med efterföljade diskussion samt Cecilia Uddénaffären (som började med den här artikeln) är ytterligare tecken i tiden.

Jag ska diskutera medier med Jesper Strömbäck, som varit med och skrivit SNS-rapporten, i kväll i Hallstavik av alla ställen. Samtidigt träffas Publicistklubben i Göteborg och frågar om svenska medier blivit högervridna. (Undrar hur diskussionen blir, eftersom en av utgångspunkterna är "den liberala mediedominansen" ...)

Jag tror att det här är mycket bra för det svenska medieklimatet. Mer öppenhet, mer debatt som inte bara förs internt i journalistkårens forum (typ Journalisten och Publicistklubben), mer granskning från olika håll (både bloggare och etablerade forskare) gör medierna gott.

Fler avvikande röster behövs. Inte för att de nödvändigtvis har rätt, utan för att de tvingar fram självkritik och uppmanar oss att vässa argumenten.

Per T i högform

Vad handlar den text om som börjar så här:

"Diane Haydock, 47, skulle diska ugnsplåten efter kycklingmiddagen. Då såg hon honom: ”Wow, det är Jesus!” Frälsaren stirrade mot Diane från den svarta plattan, där fastbränt fett bildat ett mönster som onekligen påminner om ett mansansikte."

Rätt svar: statsbudgeten.

Man bara måste beundra sådan formuleringskonst.

Wickbom jämför äpplen och päron

Trogna läsare av denna blogg vet att jag alltid uppskattar Ulf Wickboms krönikor i Godmorgon världen! Och jag finner det alltid intressant när människor jag gärna lyssnar till kommer med åsikter som överraskar.

Men den här gången tycker jag att Wickbom halkar snett, när han tycker att ett bra sätt att utrota fattigdom är att kort och gott förbjuda den. Han jämför med slaveriet. Tänk om någon hade satt upp målet att halvera slaveriet, då hade förmodligen bomullsplantagerna i den amerikanska södern fortfarande sett ut som i mitten på 1800-talet.

Skillnaden är att det enda som krävs för att avskaffa slaveriet är att människor slutar vara slavägare. Men för att människor ska slippa fattigdom krävs att någon/några skapar rikedom. Om det vore så enkelt som att välstånd bara skulle fördelas och sen vore alla problem lösta, ja, då hade man förmodligen redan försökt med det.

Eller, förlåt. Man har förstås försökt - och resultaten förskräcker.

Det vi kan göra (och borde göra mer av) för att hjälpa till att lyfta människor ur fattigdom är att ta bort de hinder som finns för att de själva ska kunna skapa rikedom. Det handlar om alltifrån att motarbeta korrupta regimer i fattiga länder till att avskaffa vansinniga jordbruks- och industritullar (med mycket mera).

Men att förbjuda fattigdom vore ungefär som att förbjuda sjukdom. Tanken kan verka vacker, men samhället skulle knappast bli friskare.

Det stormar hos grannarna

Det gör inget om rika blir rikare.

Att säga så är förenat med politisk livsfara, har den danska socialministern fått erfara. Efter kritik från både höger och vänster har hon nu fått ta tillbaka det uttalande där hon ska ha hävdat att det inte är socialpolitikens mål "att utjämna skillnaderna mellan rika och fattiga. Låt de rika bli rikare. Olikhet är i sig själv inget problem".

Jag kan naturligtvis inte veta säkert, men jag sätter en slant på att den del av hennes uttalande som når oss bara är en bråkdel av det sammanhang hon yttrade sig i. Och nog känns det trist att ledande politiker inte kan få föra lite mer invecklade resonemang utan att det genast ska slå tillbaka mot dem så hårt att de tvingas göra avbön (vilket den danska socialministern har gjort).

Låt mig pröva ett annat uttalande:
- Det ska löna sig bättre att arbeta.

Kan någon vara så vänlig och tala om för mig hur det ska löna sig bättre att arbeta, om det inte samtidigt blir mindre lönsamt att inte arbeta? Och om det nu kommer att löna sig bättre att arbeta, leder inte det ofrånkomligen till att klyftan mellan den som arbetar och den som inte gör det ökar? Är det i så fall rätt eller fel att så sker? Om det är någon som arbetar väldigt mycket, alternativt kommer på en smart uppfinning eller tjänst som alla vill ha och därför blir stenrik, är det då fel att den här personen blir stenrik medan den som väljer att inte arbeta inte blir det?

Man kan lägga in många olika saker i begreppet socialpolitik, till exempel att människor som är födda med någon form av handikapp ska hjälpas till goda livschanser. Men jag tillhör nog dem som inte automatiskt ser ett problem i att rikare blir rikare. Det känns viktigare att bekämpa fattigdom än rikedom.

Bubblare på blogglista

Jag är egentligen inte så mycket för listor. Gör dem inte själv, läser dem sällan. Men har man nu hamnat som bubblare på Karolina Lassbos blogglista, då kräver egot att man slänger upp en länk.

Vad Lassbo listar?

Sveriges snyggaste bloggare.

In Sweden we have a system ...

Lennart Regerbro jämför svensk och fransk sjukvård. Bra inlägg i en debatt som borde vara mer livlig än den är här i Sverige.

Äntligen arbetskraftsinvandring!

För två år sedan utsågs Theodor Paues till Årets lobbyist. Han hade då arbetat ungefär ett år för att föra upp frågan om arbetskraftsinvandring på den politiska dagordningen. Ett arbete som alltså kunde beskrivas som framgångsrikt.

Sen började det blev dags för EU:s östutvidgning, Byggnads körde affischkampanj där "utnyttjade gästarbetare" porträtterades och Göran Persson började tala om "social turism". Frågan om arbetskraftsinvandring stendog.

Därför blev jag glad när jag hörde att ISA:s Kai Hammerich talar om behovet av att låta människor från andra länder komma hit och bidra till vårt lands utveckling.

Att LO genast sätter sig på tvären förvånar ingen. Men det kan vara värt att citera vad Göran Persson sa i juli 2003 i en artikel i Progressive Politics (här återgiven i The Guardian):

"We must be ready to open our borders to new labour, allowing those who want to work in Europe to do so. This should not be controversial."

Den som vill läsa en sammanfattning av den svenska debatten om arbetskraftsinvandring kan läsa här (pdf).

I går korkad, i dag uppskjuten

Skrev i går om det korkade s-förslaget att sänka arbetsgivaravgiften tillfälligt för enbart soloföretagare. Och i dag får man höra att regeringen inte ens förmår genomföra denna lilla, lilla, lilla företagsinriktade "reform" i tid.

Orsak: Man är rädd att arbetsgivarna skulle fuska.

Ibland tror jag att en svensk socialdemokrat skulle ha lättare att kommunicera med rymdvarelser från Jupiter än med en genomsnittlig småföretagare.

Ett riktigt korkat förslag

Regeringens "småföretagarsatsning" visar hur oerhört korkat man resonerar i socialdemokratiska kretsar. Man har uppenbarligen inte en susning om vad företagande innebär.

En Nutek-rapport (pdf) konstaterade att det finns ca 50.000 enmansföretagare som skulle kunna tänka sig att anställa en person. Företagarna angav främst fyra skäl till varför de ändå inte gjorde det.
1) Kostnader om den anställde blir sjuk
2) Svårigheter att säga upp anställda
3) Svårigheter att överblicka vilka regler som gäller som arbetsgivare
4) skatter och avgifter

Det regeringen nu föreslår i budgeten är att tillfälligt (under två år) sänka arbetsgivaravgifterna för dessa enmansföretagare. Då har man alltså tillfälligt gett sig på punkt fyra, men inte gjort någonting åt övriga punkter. Som en företagare säger till Ekot:
- Jag skulle inte våga nyanställa i det regeringsklimat som är just nu. Det kostar för mycket om de skulle bli sjuka, så jag skulle aldrig göra det.

Att stödet är tillfälligt medan anställningsåtagandet inte är det gör naturligtvis inte saken bättre. Men till det kommer att hela tanken att bara förbättra för enmansföretagare är idiotisk. Om man nu nödvändigtvis måste rikta en satsning mot småföretagarna (bättre vore generellt sänkta arbetsgivaravgifter) borde den tillfalla företag med, säg, upp till tio-tjugo anställda. Sannolikheten är naturligtvis mycket större att en företagare som redan tagit steget att anställa kan tänka sig att göra det en gång till, än att en enmansföretagare alls ska ta detta stora kliv.

Mest nöjd var Lars Bäckström

Budgetdebatten blev ungefär som man väntat. Nuder fullkomligt öste ut pengar i samma rasande takt som orden lämnade hans mun i talarstolen. Det säger väl en hel del att den som verkade mest nöjd med budgetpropositionen var vänsterpartiets Lars Bäckström. De gröna var inte lika glada.

Alliansen visade enighet. Man kan notera att inte ens Pär Nuder försökte komma med attacker på denna enighet. Inte så konstigt med tanke på budgetförhandlingarna.

En viss rollfördelning bland allianspartierna kunde också skönjas. Bra, dels för att debatten blir mer intressant, dels för att partierna mår bra av att hitta profiler inom alliansens ram. Moderaterna talade om att det ska löna sig bättre att arbeta, folkpartiet om att fler företagare måste våga anställa för att det ska bli några jobb. Regeringens pengar till både kommuner och jobb är tillfälliga stöd, poängterade kd, medan centern – som vanligt – talade regionalpolitik. Det sista var väl också det enda som inte hade tydlig alliansprägel.

Själv kommer jag att minnas följande citat från finansministern: ”Det som skapar tillväxt långsiktigt är förmågan att ställa om i förändringstider.” Vilket utmynnade i det konkreta budskapet att höga ersättningsnivåer i sjukförsäkring och a-kassa är vad som krävs.

Om nu ersättning från statskassan är så bra för långsiktig tillväxt kan jag också tänka mig att få en slant. Man vill ju hjälpa till så gott man kan.

Nu är det dags för lunch.

Man önskar de nått längre

Ruwaida berättar om de gömda flyktingarna. "De är för dessa människor vi har kämpat". Bra. Synd att de inte har lyckats bättre.

Men man får hoppas att den "avsiktsförklaring" som s+v+mp nu är överens om verkligen gör skillnad. "De flesta" gömda flyktingbarn och deras familjer ska få stanna, vad nu det betyder.

Som sagt, man får hoppas.

Uppdatering 14:35: Efter att ha tittat lite närmare på saken verkar det faktiskt som att miljöpartiet i det närmaste har lagt sig platt. De gömda ska få en ny prövning, men det är allt partierna är överens om. Peter Eriksson tolkar det som att "de flesta" ska få stanna, men det gör varken sossarna eller vänsterpartiet. Och i dessa frågor brukar regeringen få rätt. Tyvärr.

Det här är ingen lek

Yvonne Ruwaida (mp) angriper alliansen för att de betraktar spelet kring budgeten som en lek. "Jag kan försäkra er om att det här är på allvar."

Hon har inte förstått att det är just därför man blir så rädd!

Blek Tiefensee

Roger Tiefensee (c) har en ännu mer otacksam position än Odell. Sist ut i alliansen, dessutom efter den karismatiske Lars Bäckström. Det han säger är inte dåligt, men engagerar inte.

Liksom Odenberg har han tittat på tv. "Regeringen duttar ut pengar, som man duttar på brickan i Bingolotto".

Sorry, det kändes inte ens fyndigt.

Bäckström ger borgarna en välförtjänt känga

Bäckström (v) får till det riktigt roligt när han kritiserar alliansens samarbete. Han sa ungefär så här: "När jag i finansutskottet sa att ni aldrig kan spara 8 miljarder på trafikskadeförsäkringen lyssnade ni inte. Men när försäkringsbolagen sa samma sak, då ändrade ni er på stört".

Bra poäng. Hoppas alliansen har lärt sig något av det där.

Bäckström - näringslivets bästa vän?

Känns lite märkligt att vänsterns Lars Bäckström ägnar sitt anförande åt att räkna upp "10 förslag" som enligt honom stärker det privata näringslivet. Men han räknar säkert (helt riktigt) med att ingen av hans väljare lyssnar på den här budgetdebatten.

Att förslagen är tandlösa är en helt annat sak.

Otacksamt för Odell

Det blir otacksamt för Mats Odell (kd) att vara tredje man ut i den borgerliga alliansen. Det mesta har redan sagts av Pilsäter och Odenberg. Men en viktig sak fick han fram, apropå att regeringen tillfälligt vill sänka arbetsgivaravgifterna för enmansföretag (ett riktigt korkat förslag, om du frågar mig) och ge tillfälligt stöd till kommunerna för gardinjobben:

"Vem vågar anställa när förmånen är tillfällig, när åtagandet är permanent".

Pilsäter har en poäng

Folkpariets Karin Pilsäter inledde med att konstatera att vi har färre företagare i dag än vi hade i botten av lågkonjunkturen på 1990-talet.

Hon konstaterade dessutom att 99,9 procent av jordens befolking inte är svenskar - men regeringen struntar i omvärlden och hur globaliseringen påverkar vårt lilla land.

"Sverige behöver omvärlden mer än omvärlden behöver oss".

Humor i kammaren

"Det enda som verkar saknas är en nationell handlingsplan för avveckling av det socialdemokratiska regeringsinnehavet. Jag kan trösta kammaren med att vi, tillsammans med fp, kd och c, är i full färd med att arbeta fram en sådan."

Mikael Odenberg avslutar sitt anförande. (cit fritt ur minnet)

Ska det behöva vara så olika?

Tänk vad lika vi är när vi är nyfödda och när vi är gamla, avslutade Nuder sitt anförande. Men varför ska det behöva vara så olika däremellan, undrade finansministern.

Skönt att han är ärlig. Sossarna ogillar att människor gör olika saker, olika val. De är inte intresserade av lika möjligheter utan lika utfall.

Odenberg orerar

Moderaternas Mikael Odenberg berättar - ganska underhållande - om alla turer kring de röd-gröna budgetförhandlingarna. Jämförelse görs med dokusåpavärlden.

"Ni verkar inte riktigt vilja samarbeta, även om ni måste. Robinson, Farmen och Idol har fått sällskap av ... Kartellen".

Nuders första budget

Orden fullkomligt forsar ur finansministerns mun när han håller inledningsanförande i riksdagens budgetdebatt. Pengarna rullar i samma takt.

Budskapet: Det går jättebra för Sverige. Vi har råd med hur många satsningar som helst.

Är det därför regeringen satsar på 20 000 gardinupphängare (Nuder kaller det för "plusjobb")?

Jätteroligt var det när han snubblade och höll på att kalla Mittuniversitetet för Mitthögskolan, i samband med att han försäkrade att utbyggnaden av högskolan (17.500 platser) inte bara handlade om kvantitet utan om kvantitet.

Uppdatering: Som Mattias påpekar i kommentarerna snubblade även jag när jag skrev sista ordet. Det ska naturligvis stå kvalitet.

Att vara eller inte vara ...

Hemkommen efter helgens resa hör jag att Lars Ohly (v) har upptäckt att det blir problem när han kallar sig kommunist och överväger därför att sluta.

Men problemet är ju inte att han kallar sig kommunist. Problemet är att han är det.

Ja, just det, och så har det visst varit något val också. Alla är osäkra om hur utgången ska tolkas. Utom en Pers(s)on förstås ...

Skönt med klarspråk

"Regeringen vill skapa 17 500 nya högskoleplatser som ett led i att minska arbetslösheten", rapporterar Ekot och värjer därför inte för att kalla saker vid dess rätta namn.

Och jag som i min naivitet trodde att utbildning var någonting helt annat än en Ams-åtgärd. Men så länge arbetslöshetssiffrorna snyggas till spelar det tydligen ingen roll hur man gör.

Persson gör helt om

"Vi har överskott, men en ganska dålig ekonomisk utveckling." Så sa Sveriges statsminister Göran Persson till TT (ej på webben) alldeles nyss, apropå att han ska träffa Kinas president Hu Jintao och höra vad han har "för uppfattning om världsekonomin".

Men vänta nu. Har Sverige en "ganska dålig ekonomisk utveckling"? Det var inte det intryck Persson förmedlade i sin regeringsförklaring (pdf) i förrgår. "Tillväxt, forskning, hållbar utveckling, jämställdhet, levnadsstandard, sysselsättning, barnomsorg - på område efter område placerar sig Sverige på tätpositioner. (...) De gemensamma resurserna växer. Den styrkepositionen ska användas."

Eller för att citera Persson i Björkvik den 7 augusti: "Vi har en sådan urstark ställning ekonomiskt så att vi har den friheten."

Vad är det egentligen som gäller, statsministern?

(Tack till kollegan Niklavs som tipsade om telegrammet).

Den kommer igen

Minns ni rapportern från Skolverket som visade att friskolor presterade bättre än kommunala skolor? Dessutom kunde verket inte hitta något samband mellan lärarnas utbildning och elevernas resultat. Oj, så kontroversiellt. Skolministern sa att den aldrig "borde ha publicerats" och vips drog Skolverket in den.

Nu har man gjort om beräkningarna (pdf). Men kommer fortfarande fram till samma resultat.

En annan intressant detalj. Skolverket brukar alltid publicera pressmeddelanden när en rapport publiceras. Men inte denna gång!

Mer läktarstörningar

Riksdagsdebatten om flyktingamnesti tog just en kvarts paus. Anledningen är att några aktivister på läktaren började sjunga en nidvisa precis när migrationsminister Barbro Holmberg började tala. Jag uppfattade inte hela texten, men ordet "nazist" förekom och budskapet var tydligt.

Att lyssnare på läktaren inte kan få applådera efter ett inlägg tycker jag är märkligt. Men det här är ju någonting helt annat. Dessutom tycker jag att man ska vara oerhört försiktig med tillmälen som "nazist". Mycket kan man säga om Barbro Holmberg, bland annat att sossarnas flyktingpolitik knappast kan kallas för human. Men nazist är hon inte. Punkt.

Lyssna gärna, men håll tyst

Sitter och tittar på riksdagsdebatten om flyktingamnesti. De som sitter på läktaren applåderade efter Peter Erikssons inlägg. Då bröt talman Björn von Sydow in.

- Nej! Inga meningsyttranden får komma från läktaren. Det är bara kammarens ledamöter som får yttra sig.

Glöm inte den stora flyktingfrågan

Just nu har frågan om flyktingamnesti hamnat på tapeten, med anledning av de segdragna budgetförhandlingarna och riksdagens debatt i morgon.

Glöm därför inte bort att frågan är större än så. Amnesti är ingen quick fix som löser alla problem - den är ett försök att minimera skadorna av en flyktingpolitik som totalt havererat.

Läs till exempel de här (1, 2, 3) viktiga inläggen hos Merit Wager.

Förlorarna vinner i Norge - precis som här!

Vi PJ märker jag att även i Norge har de partier som vinner valet fått färre röster än de partier som förlorar valet. De borgerliga (inkl Fremskrittspartiet) får ca 20.000 fler röster än de tre röd-gröna partierna som nu kommer att bilda regering. Men de röd-gröna får ändå fler mandat i Stortinget.

Minns vilket rabalder det blev när George W Bush vann presidentvalet i USA trots att Al Gore fick ca 300.000 fler röster (men till det kom förstås debaclet i Florida). Men jag undrar hur många som kommer uppmärksamma att beklaga sig över valkretsindelningen i Norge.

Ungefär lika många som har uppmärksammat hur det ser ut här i Sverige. Typ i min egen stad, Uppsala. Här styr s+v+mp trots att de fyra allianspartierna fick 253 röster fler i valet 2002. Tror ni att det var en engångsföreteelse? I valet 1998 fick s+v+mp 1013 röster färre än m+fp+c+kd. Men mandatfördelningen gjorde ändå att det blev rödgrön majoritet.

Uppdatering 10.23: Enligt Dick Erixon hände samma sak i både Stockholms stad och Stockholms län.

Uppdatering 10.38: Jag ser nu att Dick Erixon har fel. Det är bara om man räknar in de "bortkastade" rösterna på Stockholmspartiet som borgarna i Stockholm får fler röster (räkna själv här). Därmed försöker han sig på samma konststycke som s-borgarrådet Roger Mogert (se här och här)

Spelet om budgeten

Har man pluggat statsvetenskap i Uppsala har man lärt sig spelteori. Vem gör vad och varför?

Spelet kring den svenska budgeten är just nu intressant. Redan i eftermiddags stod det klart att det i princip finns en färdigförhandlad budget. Det är alltså inte siffrorna vänsterkartellen bråkar om, utan flyktingamnestin. Regeringen vägrar gå med på en total amnesti ("inte en chans", sa Thomas Eneroth, ordförande i socialförsäkringsutskottet) medan fr a mp står fast vid sitt krav.

Detta trots att sossarna faktiskt har rätt i att flyktingfrågan inte finns med på det 121-punktsprogram som ligger till grund för samarbetet. Så varför detta rabalder. Är frågan av så stor vikt?

Både ja och nej. För sossarna är det oerhört viktigt att inte ge efter. Dels för att man har en invandrarkritisk opinion bland allmänheten att ta hänsyn till, dels för att man inte vill öppna upp för "utpressning" i andra frågor. Tänk om miljöpartiet börjar kräva inflytande över EU-politiken? Hemska tanke!

För miljöpartisterna är det viktigt att visa för de egna kärntrupperna att man inte lägger sig platt för sossarna i förhandlingar. Det är ett år kvar till valet, partiet balanserar (som alltid) nära fyra procent-spärren och är trötta på att agera dörrmatta.

Hårda förhandlingar får nästan alltid karaktären av ett "chicken race". Det gäller att hålla ut längst. Det intressanta med dagens situation är att båda har mycket att vinna på att fortsätta köra på, samtidigt som den potentiella förlusten av en krock är mycket liten.

För miljöpartiet är det regeringsposter som står på spel. Är man för hårda mot sossarna nu kanske inte Göran Persson (eller hans efterträdare) är så pigg på att låta Maria Wetterstrand ta hand om miljöfrågorna om nu kartellen lyckas klamra sig fast vid makten. Å andra sidan är det bara genom att hålla för trovärdigt att man kan tänka sig att vara "otrogen" med borgarna som man blir tagen på allvar av rosorna. Fråga vänsterpartiet!

Om Pär Nuder ensam tvingas lägga fram budgeten om en vecka är det knappast någon katastrof. Omröstningen om flyktingamnestin har sossarna redan vunnit (den hålls på onsdag denna vecka). V+mp tycker att siffrorna i budgeten är ok. Något alternativt budgetförslag som kan samla en majoritet av rösterna finns inte - så långt har inte alliansens samarbete nått ännu. Alltså kommer sossarnas budget gå igenom ändå.

Skulle alliansen mot all förmodan trots allt lägga fram ett eget gemensamt alternativ är det bara för Göran Persson att ställa v+mp mot väggen: Fäller ni budgeten så blir det nyval. Alla inser att sannolikheten är stor att det då blir en borgerlig regering. "Skulden" för maktskiftet kan då läggas på framför allt miljöpartiet, som då kan kyssa eventuella ministerposter farväl. Göran Persson förlorar visserligen makten, man han slipper nesan av att ha gjort det i ett "riktigt", dvs ordinarie, val.

Jag har länge undrat varför Persson, som den skicklige strateg han är, inte vågat dra detta till sin spets för länge sedan. Det faktum att sossarna trots allt har öppnat för vissa kompromisser i amnestifrågan visar att han helst vill undvika det även denna gång.

Ryktesspridning

Just nu funderar vi på redaktionen när budgetuppgörelsen kommer bli klar. Det påverkar ju vad som ska vara på sidan i morgon.

Samtidigt finns ett rykte om att Göran Persson tänker ombilda regeringen i morgon. Långtifrån osannolikt, han har överraskat många gånger förr. Tänk vilket genidrag det vore att kasta ut Freivalds och sätta in Margot Wallström som utrikesminister, till exempel. En dylik tanke borde få alliansstrategerna att vakna drypande av svett mitt i natten.

Fast inget talar förstås för att Wallström skulle vara intresserad. Och ska man gå på hur Perssons tidigare rekryteringar sett ut verkar det mera sannolikt att han befordrar någon för allmänheten okänd person, gärna studentförbundare. Någon som har granskat s-studenters ordförande Magdalena Streiferts inkommande samtal den senaste veckan?

Var gärna republikan. Men säg det inte!

Jag hade tänkt skriva om granskningsnämndens idiotiska beslut (pdf) att fälla Kjell-Albin Abrahamsson och programmet Ring P1. Men Mårten Arndtzén har redan sagt det som bör sägas i Expressen.

"Att vara partisk är att gå någons ärenden, att företräda någons - politiska, ekonomiska - intressen. Inte att ha en åsikt. Men Granskningsnämnden har låst in sig i garderoben. Det leder till hyckleri och konservatism."

Trygg. Därför feg?

Trygg. Därför modig. Så stod det på SSU:arnas t-shirts när de kampanjade i Almedalen. "Trygga människor vågar ..." skriver trygghetsminister Hans Karlsson på regeringens hemsida.

Och så favoriten: "Herr Talman, Trygga människor vågar. Det är först i trygghet verklig frihet föds." (Göran Persson i regeringsförklaringen 2002).

Det är ingen nyhet att för socialdemokratin är trygghet förmodligen det finaste ord som finns. I Göran Perssons första regeringsförklaring nämns ordet trygghet åtta gånger - solidaritet bara en. Sex år senare är solidaritet helt utraderat ur vokabulären, men tryggheten behåller sin ställning.

Varje förändring av rådande politiska system (nästan oavsett om det gäller anställningslagar, ersättningsnivåer eller betyg i skolan) kritiseras av socialdemokraterna för att vara en attack mot tryggheten. Vid stämman i Örebro flaggade Fredrik Reinfeldt för att han ville genomföra förändringar - trygga förändringar.

"Såsom en heroinist lärt sig älska sin drog har vi förvandlats till trygghetsnarkomaner. Det är dags att bekämpa vårt missbruk", skriver i dag överläkaren i psykiatri David Eberhard på Sveriges största anslagstavla. Det är oerhört befriande att läsa.

Om din vän är rädd för att klättra i berg finns det två sätt att hjälpa honom.
1) Spänn upp ett rejält skyddsnät.
2) Lär honom att klättra.

I Sverige är vi oerhört fokuserade på metod ett. Men metod två är bättre. Invändningen är förstås att alla inte kan lära sig att klättra i berg, i alla fall inte lika bra.

Visst. Men ingen blir trygg av att se en värld full av skyddsnät. Tvärtom blir man rädd när man inser hur farligt det är att leva.

Det här gäller naturligtvis inte bara Sverige. När jag gick till matsalen på Georgetown university i Washington DC stod det nästan varje dag en gul plastkon med varningstriangel och texten "Wet floor" på golvet, antingen för att någon tappat en cola eller för att en vänlig städare hade rengjort golvet. Jag har aldrig varit så rädd för att bryta benet som då.

Ett annat problem med metod ett märks vid landets övergångsställen. Förut aktade sig fotgängare noga innan de passerade en zebra-övergång. Numera kräver lagen att biliarna stannar för fotgängare så människor kliver bara rätt ut i gatan. Lagen har gjort det tryggare för fotgängare - men olyckorna ökar.

Dagens icke-nyhet

F! ställer upp i valet. Tänk, det var det ingen som hade gissat!

Rätt kvalifikationer

Vilka kvalifikationer tycker ni att det krävs för att leda ett statligt forskningsinstitut? En professorstitel kanske inte är helt nödvändig, men nog kan man tycka att man åtminstone ska ha doktorerat.

Men när regeringen utsåg Mikael Sjöberg var det förmodligen kvalifikationer av helt annat slag som fällde avgörandet. Som att han är socialdemokrat.

Att regeringen helt utan insyn har full kontroll över utnämningsmakten rimmar illa med både lagens krav att "förtjänst och skicklighet" ska vara de enda kvalifikationerna som avgör vem som får en statlig tjänst och den svenska traditionen av öppenhet.

En som varit mycket kritisk mot regeringen i denna fråga är Inga-Britt Ahlenius, generaldirektören som inte fick förlängt förordnande av de svenska sossarna, men som på egna meriter skaffade sig toppjobb i Kosova och numera är nummer tre i FN-hierarkin.

Som redaktör för Bertil Ohlininstitutets skrifter fick jag nyligen nöjet att publicera ett av hennes alster. Ladda ner "Har Sverige blivit en 'soft state'"här.

Först glad, sedan ledsen.

Man bli glad när man läser att de apatiska flyktingbarnen blir färre. Framför allt eftersom det verkar bero på att de får bättre vård.

Sen läser man att vi fortsätter kasta ut apatiska barn. Förhoppningen att regeringen ändrat praxis kommer på skam.

"Det är ju fortfarande så att det inte nödvändigtvis finns tillräckliga skäl ens för ett apatiskt barn att få stanna i Sverige", säger en ansvarig på Migrationsverket.

Då blir man ledsen igen.

Tur att man kan demonstrera på lördag. Det rör inte exakt samma fråga, men ändå.

Är alliansens smekmånad redan slut?

Det är inte frågan om utan när skillnaden mellan blocken kommer att minska, sa jag i Pressklubben förra veckan. Fast jag ska erkänna att jag (och heller inte någon av de andra i panelen) trodde att det skulle ske någon snabb utjämning av opinionsläget.

Men så kommer Demoskop med en mätning som visar jämnt mellan blocken. Trots Bankeryd, och mycket uppmärksamhet för m- och fp-stämmor. Rent logiskt borde den typen av positiv uppmärksamhet ha stärkt de borgerliga.

Tittar man närmare på undersökningen (pdf) ser man också att endast en förändring klarar den statistiska felmarginalen, nämligen vänsterpartiets uppgång. Men inte ens sossarnas uppgång på 4,1 procent är statistiskt säkerställd.

Med tanke på att så många andra mätningar alltjämt visar stort försprång för alliansen skulle jag därför gissa att Demoskop den här gången har råkat ut för en elak statistisk slump. Eftersom inga mätningar någonsin är 100-procentiga måste några rejäla missar inträffa då och då.

Framtida mätningar får visa om jag har rätt.

Att hålla koll på siffrorna

Riktigt pinsamt för alliansen att deras beräkningar om att spara in åtta miljarder på trafikskadeförsäkringen inte höll. Bra då att man genast backar från beräkningarna och sätter sig ner med miniräknaren igen.

Men det är inte bara alliansen som har dålig koll på siffrorna. Göran Persson hävdade i partiledardebatten att Sverige har den lägsta arbetslösheten i Europa. Men den som bryr sig om att kolla statistiken ser att det inte stämmer. Då blir frågan om statsministern är okunnig eller om han medvetet för tittarna bakom ljuset.

Munkhammar gissar det senare och visar att Persson har fel även när det gäller sysselsättningen.

Har det hänt något i Bankeryd?

Ingen som är det minsta intresserad av svensk inrikespolitik kan ha undgått alla bilder och allt snack inför och efter alliansens möte i Göran Hägglunds mexitegelvilla. Få kan ha missat var mötet ägde rum.

Fast Göran Persson verkar tveka. I en tv-intervju med Aktuellts Mats Knutsson (titta här, 1,45 min in) säger statsministern: "... i Bankeryd tror jag det var de träffades".

Humor på hög nivå. Fast vissa skulle föredra att kalla det maktarrogant härskarteknik. Ni vet, osynliggöra motståndaren.

En riktig högersnubbe

Roland Poirer Martinsson är något så ovanligt som en ideologiskt mycket medveten konservativ. Dessutom välartikulerad och intressant, som vågar stå för åsikter som är allt annat än politiskt korrekta. Känns mycket radikalt, vilket Roland säkert inte alls skulle ta som en komplimang.

De senaste dagarna har han bland annat fört fram ståndpunkterna att Sverige inte har något jämställdhetsproblem samt att vi borde införa mer censur i vårt land.

Jag håller inte med. Men jag tycker att han berikar debatten med sina åsikter. Tur att de inte censureras.

Lägg ner Ams

Olle på Vassa eggen har skrivit av sig om Ams. Formuleringar som "Som en ateist skulle leda en trosförsamling" gör det hela mycket läsvärt. Segla dit innan du lyssnar på nye Ams-chefen i Ekots lördagsintervju i eftermiddag.

Henrik Brors revansch

I går levererade Johan Norberg en rejäl drapa mot Henrik Brors för ett av hans, kan man lugn säga, mindre lyckade alster (som intressant nog inte går att hitta på webben).

I dag tar han revansch genom en välskriven och journalistiskt solid artikel.

"Göran Persson kallade de borgerligas förslag till sänkta ersättningar för arbetslösa 'fullständigt vidrigt' och talade om en ideologisk strid i valet när han kommenterade de borgerliga partiernas uppgörelse i Bankeryd häromdagen. Men under krisåren på 1990-talet ville hans regering helt ta bort ersättningen för långtidsarbetslösa efter en viss tid."

En bra granskning av det politiska spelet. Artikeln bjuder dessutom på en introduktion till vad forskningen säger om a-kassans betydelse för arbetslösheten.

Ändå är jag benägen att hålla med Johan Norberg. Det blir problematiskt när personer får för stor plats i den rena nyhetsförmedlingen, när gränsen mellan åsiktsjournalistik (som jag själv bedriver) och nyhetsjournalistik suddas ut. Varför framställs det som en "analys" av Henrik Brors att Göran Persson själv har genomfört en reform som han nu dömer ut som omänsklig? Det låter i mina öron mer som en viktig nyhet än som en "analys". Nu får sossarna i stället vatten på sin kvarn när de hävdar att DN bedriver "kampanj" mot dem.

(Inom parentes: Den sosse som tycker att DN bedriver kampanj mot dem bör säga vad det kallas när Peter Wolodarski ger alliansen i allmänhet och folkpartiet i synnerhet en rejäl spark i häcken. Är han måhända en illojal kampanjarbetare?)

Vem som helst

Vem som helst kan bli arbetslös, sa Göran Persson och spände genom tv-kameran ögonen i tittaren. Vem som helst. Är det så man ingjuter en känsla av trygghet hos medborgarna?

En passage i gårdgens diskussion i Pressklubben (se programmet här) tycker jag är särskilt belysande. När jag kritiserar regeringen för att bara vara intresserad av att fiffla med arbetslöshetssiffrorna - arbetslösa blir sjukskrivna och sjukskrivna blir förtidspensionerade - vänder sig Widar Andersson (s) till mig och påpekar att det inte handlar om statistik utan om enskilda människor.

Jag vet. Det är ju inte jag som tricksar, utan regeringen. Och det är jag som kritiserar regeringen.

Göran Perssons vallöfte till alla människor som i dag är arbetslösa är inte att arbeta för ett företagsammare Sverige med fler jobb (förutom en och annan gardinupphängartjänst). Det är att a-kassan ska höjas.

Pressklubben

I kväll diskuterar jag Bankerydsöverenskommelsen i SVT24:s Pressklubben. Sänds kl 18.35 med repris 21.35 och 23.35.