Vad hittar Göran Persson på nu?

Alliansen går från klarhet till klarhet. Jag hade faktiskt inte väntat mig en gemensam skrivning (pdf) om ersättningsnivåerna redan efter Bankerydsmötet. Men de hittade hem även där.

Som i alla kompromisser kan man hitta enskilda punkter att kritisera. Räkna också med en kanonad av mer eller mindre (förmodligen mest det senare) saklig kritk från kartellhåll.

Nervositeten hos regeringen är påtaglig. Man skickar till och med fram doldisministern Sven-Erik Österberg för att säga att överenskommelsen innebär ett hot mot statsfinanserna (ej på webben ännu). Komiskt, med tanke på att det förhåller sig precis tvärtom. Göran Persson och Pär Nuder har gång på gång sagt att alliansen inte är trovärdig eftersom man inte kan enas kring hur skattesänkningar och utgiftsökningar ska finansieras.

Undrar vad statsministern ska hitta på nu.

Finansministerns fru får friår

Enligt Peppe Engberg har Pär Nuders fru (som heter Ingrid Carlberg och jobbar på DN) beviljats friår.

Tidigare har tidningens prenumeranter och annonsörer betalat hennes lön. Nu skickas notan till skattebetalarna i stället.

Vad har du för postnummer?

Att regeringens integrationsutredare Masoud Kamali kommer fram till att det behövs lagstiftning för att motverka "strukturell diskriminering" förvånar ingen som har följt integrationsdebatten. Inte heller att han skulle föreslå positiv särbehandling för att motverka segregation.

Men vilken faktor ska avgöra om man tillhör en diskriminerad grupp? Etnicitet? Religion? Ekonomisk situation?

Postnumret! Där har vi det!

Man tar sig för pannan.

När idéerna är slut

Jonas Svensson, alias "Prao-Morian", skriver om socialdemokratiska visioner (eller brist på sådana):

"Anklagelsen att vi saknar visioner bör vi nog dock ta på större allvar. Åtminstone är vi dåliga på att visa upp och lyfta fram de visioner vi har. Och det tror jag är farligt. Traditionellt har det nämligen varit så att mycket av vår identitet och väljarnas förtroende för oss har byggt på de genomgripande reformer vi drivit igenom. Allmän rösträtt, 8 timmars arbetsdag, ordentlig semester, ATP, MBL, LAS och så vidare. Sådana genomdrivna reformer har inte bara omformat samhället till det bättre utan de har också varit viktiga för vårt parti. De har givit oss symboler att samlas runt och försvara. De har visat väljarna att vi är handlingskraftiga och progressiva. Och framförallt har de varit vattenpelare som tydligt har delat upp den svenska politiken och gjort skillnaden mellan oss och moderaterna tydlig. Om vi ska fortsätta vara den dominerande kraften i svensk politik och även i framtiden kunna räkna med ett stabilt förtroende från väljarna tror jag att vi behöver hitta nya kraftfulla reformer att arbeta för."

Det här påminner om ett möte jag hade med en f d topp-SSU:are. "Vi ska börja tala mer om ideologi inom förbundet", sa han och jag frågade nyfiket vilka böcker de skulle läsa då. "Böcker?", svarade han och tittade på mig som om jag just sagt att jag hade rövats bort av UFO:n. "Vi ska fokusera på sakfrågorna!"

När socialdemokrater ska tala om visioner heter det som bäst att "vi byggde välfärdssamhället". Och så rabblar man upp diverse reformer. Jag lämnar diskussionen om alla dessa "reformer" verkligen borde skrivas på sossarnas reformkonto därhän. Det intressanta är frånvaron av större perspektiv.

Häri ligger en viktig förklaring till att socialdemokraterna i dag är så otroligt på defensiven. Ideologi för dem betyder en stor reform, oklart vad den ska innehålla. Inte konstigt alltså att varje ifrågasättande av ett befintligt system får socialdemokraterna att slå bakut. De är som att säga till en liberal att man inte behöver bry sig om individen.

Samtidigt är detta socialdemokraternas stora problem. De använder visserligen gärna begrepp som "frihet" och "trygghet", men de för ingen djupare diskussion om vad dessa begrepp betyder, eller de inneboende problem som båda begreppen innefattar. Frihet för mig behöver inte nödvändigtvis betyda frihet för dig, jag kan känna trygghet när du känner otrygghet etc. Dessutom står ibland friheten mot tryggheten, vilket bl a märks i debatten om övervakningssamhället.

Den här typen av frågeställningar upptar väldigt lite av en socialdemokrats tid. Han/hon är fullt upptagen med att antingen försvara varje ifrågasättande av systemen, eller tänka ut nya "reformer".

Socialdemokraterna saknar just nu både idéer och visioner. Och de båda hänger ihop.

Se även här.

Man med insyn

Erik Starck driver bloggen Framtidstanken. I går klockan 20.03 skrev han ett inlägg om hur Alf Svensson öppnade Pandoras ask när han i maj 2002 började tala om fusket med socialförsäkringarna, som en av förklaringarna till de skenande sjukskrivningstalen.

Klockan 21.45 samma kväll sände Agenda ett inslag med samma innebörd.

Namnet på bloggen verkar stämma.

De nya vännerna

Det har talats en hel del om de nya moderaterna under den gångna helgen. Men så vitt jag har kunnat se har få uppmärksammat de två mest intressanta raderna i gårdagens DN Debatt-artikel.

Det var inte att moderaterna föreslår en jämställdhetesmorot i föräldraförsäkringen (även om förslaget är intressant). De två raderna jag tänker på är:

Fredrik Reinfeldt
Ulf Kristersson

För ett drygt decennium sedan petade Fredrik Reinfeldt bort Ulf Kristersson som MUF-ordförande, efter en uppslitande strid som man fortfarande talar om med skräckblandad förtjusning i ungdomsförbundet. Men den som överraskades av detta utspel hade uppenbarligen inte läst den här artikeln.

Vackert

"Förlusten av högerspöket ger socialdemokraterna svåra fantomsmärtor."
SvD:s Göran Eriksson hade en bra dag vid tangentbordet.

Hur mycket är 130 miljarder

"Någon gång år 2000 levde vi alltså med ungefär det statsomfång som skulle bli resultatet om moderaternas förslag helt och hållet finansierades genom motsvarande utgiftsminskningar."

Mattias Svensson skriver i Sticket om storleksordningen på Bo Lundgrens skattesänkningsförslag inför valet 2002.

Socialdemokraterna upp 13 procent

Med tanke på att matematikkunskaperna hos svenska studenter stadigt sjunker får man väl säga att Dagens PS orsakar mer förvirring än klarhet med den här rubriken.

"Stödet för s ökar 13 procent"

Att hålla i sär procent och procentenheter är inte alltid det lättaste. Men det intressanta är egentligen inte att socialdemokraterna får ett litet lyft i en Temomätning efter en tid när Göran Persson formligen har öst ut miljarder i "reformer". Förr eller senare skulle deras nedgång brytas.

Jag litar mer på andra tydliga tecken. Som vid gårdagens middag, då en tjej som de föregående två valen röstat på olika partier i vänsterkartellen utbrast att det får vara nog nu. Vad som helst utom en period till med sossarna. Otänkbart för ett halvår sedan, i dag ett allt vanligare inslag i umgänget.

Som att självförtroendet hos rosorna sjunker, samtidigt som det ökar hos de borgerliga. Som att Lars Leijonborg den senaste veckan sagt att allt är förhandlingsbart och att Fredrik Reinfeldt samtidigt sagt att han inom alliansens samarbete inte kommer att acceptera vare sig skattesänkningar eller utgiftsökningar som inte är fullt ut finansierade.

Med ett år kvar till valet kan vi vara säkra på en sak. Alliansens försprång till vänsterkartellen kommer krympa. Socialdemokraternas förmåga att mobilisera ska inte underskattas. Men heller inte folkets förändringsvilja.

Retorikern Reinfeldt

Tack vare SVT24 kunde jag precis lyssna på Fredrik Reinfeldts invigningstal på m-stämman, trots att jag inte kan närvara i Örebro. Mycket kan sägas om detta tal, men det får anstå till ett annat tillfälle.

En sak är dock värd att kommentera redan nu: Reinfeldt är en oerhört skicklig retoriker. Han slår Göran Persson med hästlängder. Och jämförelsen är möjlig eftersom de har ungefär samma retoriska stil. Båda talar utan skrivet manus, på sin höjd har de ett par stolpar i pulpeten. Båda talar lugnt, stilla, resonerande. Båda förankrar sina politiska visioner med vardagsnära bilder.

Men Reinfeldt gör det bättre. Det kommer få betydelse det kommande året, när det är dags för tv-debatter och andra dueller.

Schizofrent?

I SvD skriver Maria Abrahamsson att det är "överdrivet" att kritisera Blairregeringen för de åtgärder som införs som svar på 7 juli-bombningarna. Hon tycker tydligen att det är problemfritt att införa lagar mot att "uppmuntra" eller "förhärliga" terrorism. Vad det betyder att "uppmuntra" eller "förhärliga" ses tydligen inte som ett probblem. Förvånande, eftersom vi i Sverige har haft (och fortfarande har?) en debatt om vad det innebär att "hetsa" mot folkgrupper. Yttrandefrihetsfrågor är aldrig enkla.

Precis bredvid Maria Abrahamssons artikel finns ett inlägg av Pär Ström, mannen bakom stoppa-storebror.se. Han visar på problemet med alla elektroniska fotspår vi lämnar efter oss, varav många är lätta att få tag på eftersom de är offentliga handlingar.

Stater måste kunna skydda medborgarna från attacker. Men individerna måste också skyddas från statlig kontroll. En svår balansgång som debatteras alldeles för lite, både i Sverige och i andra länder. Att oroas över utvecklingen i Storbritannien är inte alls överdrivet.

Dagens citat

"Kunskaper ger trygghet, brist på kunskaper och känslan av att inte klara skolan resulterar i otrygghet."
Metta Fjelkner, ordförande i Lärarnas riksförbund.

Tänk om Sverige vore ett land där detta vore en självklarhet, där lärarna inte behövde ha som första punkt i ett åtgärdsprogram: Klara kunskapsmål.

Rättelsernas intåg

Metro inför en rättelsespalt: "Dagens fel" (via Kullin)

Kanske är detta början till en förändring. Rättelser i svenska medier är i dag mycket ovanliga (som jag skrev tidigare). Och då är det fritt fram att spekulera om det är bloggarnas efterhängsamhet som har gett resultat, eller om det beror på något annat.

Ideologi vs pragmatism

Mathias Sundin och Johan Norberg debatterar – utan att själva veta om det – mot varandra i fråga om vad som är viktigt, idéer eller pragmatism.

Norberg pekar på exemplet Estland, där premiärministern Mart Laar inte ”begrep” att det var politiskt omöjligt att införa platt skatt – så han gjorde det i alla fall. Estlands ekonomi sköt i höjden.

Sundin exemplifierar med fp-politikern Staffan Werme som gärna sätter sig på de ”moraliska höga hästarna” med floskler som att det är fel att kriga, utan att inse att ”världen kanske inte är så enkel”.

Ideologi mot pragmatism. Här finns en inbyggd motsättning. Den som är pragmatisk måste ge avkall på åtminstone något litet ideal. Den som är alltför idealistisk blir verklighetsfrämmande och därför ointressant.

Samtidigt menar jag att den ena inte klarar sig utan den andra. Men för det första gäller att hitta en bra balans. För det andra finns det en viss kronologisk ordning som inte är oviktig. Ideologin måste finnas först, för att det ska finnas något att förhålla sig pragmatisk till.

Det klagas ofta över att ideologin inte är tydlig i dagspolitiken, och att skillnaderna mellan partierna är små. Jag håller inte med, vilket jag också gav exempel på häromdagen.

Kläm åt miljöförstörande företagare

"Häromdagen åt jag lunch med en förbrytare. Hon såg ut som folk gör mest — inga skräckinjagande tatueringar, inga läderjackor med klubbemblem, ingen vild blick. Men en förbrytare var hon. Som satt där och helt öppet erkände att hon begått ett brott. Inte nog med det — hon planerade att göra det igen.

Än värre blev det när det stod klart vilken typ av brott det var fråga om. Kvinnan som såg så beskedlig ut på andra sidan bordet avslöjade sig som miljöbrottsling!"

Läs hela berättelsen här.

Intressant

Nog är Anders Isakssons artikel på dagens DN Debatt intressant. Jag tänker då främst på det faktum att en mångårig (och i mina ögon lysande) DN-medarbetare kritiserar DN:s ägare på DN:s (kanske Sveriges) främsta debattutrymme. Och att han tillåts få detta utrymme.

Om jag rent hypotetiskt skulle vilja kritisera UNT:s ägare för hur företaget sköts – inte skulle jag göra det på UNT debatt. Inte skulle jag göra det här på bloggen heller.

Lektion i liberalism

Vad betyder det egentligen att vara liberal? En mycket intressant fråga som ställdes i Godmorgon världeni morse. Bland annat pekade man på att liberal i USA betyder radikalvänster,medan det i Frankrike betyder marknadshöger. Ett begrepp som får så vittskilda uttolkningar, har det egentligen något värde?

I reportaget(och senare i panelen) försökte olika liberal "experter" förklara vad sommenas med att vara liberal. Märkligt nog var det ingen som började från grunden.Om liberalismen har ett credo skulle jag vilja sammanfatta det i en mening:

Du har rätt att göra vad du vill i ditt liv, så länge du inte skadar någon annan.

Dethär är en grundsats som inte ger entydiga svar i politiska sakfrågor. Urett liberalt perspektiv är det till exempel fullt möjligt både att tyckaatt föräldraförsäkringen ska delas lika mellan föräldrarna (50-50) och atttycka att alla pappa/mammamånader är helt felaktiga (läs mer här.)

Däremotgår det inte att säga att liberalismen är oanvändbar. Tvärtom får den enklameningen ovan långtgående konsekvenser, på de flesta politiska plan. Detblir till exempel omöjligt att försvara tanken att "om vi för kommunismensskull är tvungna att utrota nio tiondelar av befolkningen, må vi inte vikatillbaka för detta offer" (ett citat som vissa tillskriver Lenin - sanningshalten är dock ifrågasatt). Det blir svårt att försvara censur eller att hävda att en religion ska ges företräde framför en annan.

Påett annat plan är det svårt att försvara tanken att en myndighet ska bestämmavilken skola jag eller mina barn ska gå i. Eller att skriva under på idénatt jag, som fullt arbetsför människa, har rätt att kräva att någon annanförsörjer mig (friår).

Liberalismen erbjuder inte färdiga svar - utan ett förhållningssätt.

PS. Läs en annan läsvärd, kritisk och filosofiskt inriktad lektion i liberalism här.

Uppdatering 22/8 kl 10.30: Jag har blivit uppmärksammadpå att jag gjort mig skyldig till slarvig källkontroll, när det gällde Lenincitatet ovan. Tackar för påpekandet och ber läsarna om ursäkt. Giltigheten i "lektionen i liberalism" är dock oförändrad.

Någon som inte kan se skillnaden?

Den som likt Lars Weiss tror att de ideologiska skillnaderna mellan partierna har suddats ut bör läsa dagens DN Debatt. Där pläderar s-kvinnan Kerstin Olsson för RUT - dvs avdrag för hushållstjänster.

Precis, vad var det vi sa, utbrister någon. Reinfeldt blir sosse och sossarna blir positiva till borgerliga förslag som pigjobb.

Inte alls. Läs hur Kerstin Olsson argumenterar. Det obetalda hemarbetet ska lyftas till en "samhällsfråga" och inspiration kan hämtas från "sjuttiotalets reformarbete". När män och kvinnor hemma vid köksbordet bestämmer hur de vill fördela sysslorna mellan sig innebär detta en "privatisering" och "individualisering" av jämställdhetskampen (vilket förmodligen är två av de fulaste orden Kerstin Olsson kan komma på). Det handlar heller inte om att sänka det absurt höga skattetrycket på tjänster utan om att "dessa tjänster ska subventioneras så att de blir möjliga att efterfråga för alla".

Vardagsglimt från småföretagare

Alltid lika läsvärda Pernilla Ström ger små glimtar ur sin småföretagarvardag.

"När jag nyligen frågade Skatteverket vad som gäller för det fall att jag skulle hyra ut rummet på kort sikt – av bed and breakfast-typ – tänkte jag därför att det i konsekvensens namn heller inte borde vara momspliktigt. Men se det var det: 12 procent på rumsuthyrning. Och som om det inte var nog, borde jag dessutom särskilja frukosten från övernattningen och på detta debitera 25 procent i moms."

Klarsynt om domar

"För närvarande har vi dock ett tillstånd, där den svenska allmänheten uppeldad av medierna samtidigt kan begråta det faktum att en svenska sitter dömd på livstid i Kalifornien för passivt medgärningsmannaskap ('varit på platsen') och samtidigt förorda att enbart passiv närvaro vid ett brott görs straffbar också i vårt land. Man behöver inte vara schizofren för att inte en sådan ståndpunkt, men det underlättar förmodligen."

Krister Thelin i en mycket läsvärd krönika om svenska domstolsdebatt.

A som i alliansen

Motallians har börjat skriva ett alfabet. Först ut är ... (trumvirvel) ... bokstaven A.

"Alliansen: Samling av borgerliga partier inför valet 2006 i syfte att med socialdemokratiska budskap komma åt regeringsmakten för att där åstadkomma systemskifte och driva en politik som i huvudsak gynnar samhällets välbeställda."

Märk dualismen. Samtidigt som de kommer med "socialdemokratiska budskap" vill alliansen "åstadkomma systemskifte". Det går faktiskt inte ihop. Motallians gör som många sossar (samt en del missnöjda borgerliga sympatisörer) och menar att borgerligheten - i alla fall i retoriken - har blivit någon form av sosse light.

Jag håller inte med. Moderaterna har aldrig varit ett parti som förespråkar nattväktarstat. Bo Lundgrens fabulösa skattesänkarprogram hade plockat ner det svenska skattetrycket med någon procentenhet, från dryga 50 procent till knappa 50 procent. Wow, jätteradikalt!

Vilken politik som främst gynnar "välbeställda" kan vi diskutera i all evinnerlighet, men faktum är att alliansen inte alls har ett "socialdemokratiskt budskap". Tvärtom är det den tydliga kritiken av det socialdemokratiska budskapet som är en faktor bakom alliansens framgång. Kritik mot maktfullkomlighet, mot att sossarna bryr sig mer om "system" än om människor, mot att företag och företagare tas för givna utan att uppmuntras och belönas för det de gör, mot en "ta hand om"-mentalitet etc.

Motallians har förmodligen helt rätt i att ett maktskifte skulle kunna vara början på ett systemskifte. Inte så att Sverige skulle se väldigt annorlunda ut 2007 om Reinfeldt blev statsminister i stället för Persson (eller Nuder). Men efter 10 år med borgerligt styre skulle en hel del förändringar av betydelse ha ägt rum.

Jag är övertygad om att det skulle vara bra för Sverige, inte minst för alla människor som i dag befinner sig i någon form av utanförskap. Motallians tror det inte. Eller också är de bara rädda att någon annan "ska komma åt regeringsmakten".

Märklig självbild hos motalliansen

"Alltför länge har borgerligheten fått stå oemotsagda", skriver Jonas Morian och andra sossar som startat bloggen Motallians.

Få se nu. Socialdemokraterna har innehaft regeringsmakten i tolv oavbrutna år när det är dags att gå till val nästa höst. Tio av dessa med Göran Persson som statsminister, dessförinnan var han finansminister i två år. Sedan 1932 kommer sossarna har styrt Sverige i 65 av 74 år. Men det är "borgerligheten" som "alltför länge" har fått "stå oemotsagd". Kom igen!

Men visst är det intressant att sossarna just nu agerar reaktivt snarare än aktivt. Det är tydligen mer intressant att starta en blogg mot alliansen än för regeringen.

PS. Flera andra bloggare uppmärksammar initiativet. Mest intressant skriver Daniel.

Valanalys

"Del var vi för långsamma att uppfatta vad som hände, dels försvarade vi själva systemet i stället för att försöka lösa vanliga människors problem."
Socialdemokraterna analyserar valförlusten till de borgerliga - i Danmark.

Reinfeldt vs Persson: 15-2

Var på plats i Vaxholm när Fredrik Reinfeldt talade tidigare i dag. Innehållet kommer säkert refereras i diverse medier, men en liten jämförelse med Göran Perssons Björkvikstal är ändå på sin plats.

Antalet spontana applåder för Persson i Björkvik: 2
Antalet spontana applåder för Reinfeldt i Vaxholm: 15.

(Notera: Båda talade inför "hemmapublik", dvs främst sina egna trogna trupper. Perssons tal var 43 minuter långt, Reinfeldts 38 minuter. Båda hade tur med vädret.)

Dagens citat - och gårdagens

"Nu, när endast ett år återstår till valet, så gäller det att hitta en vinnande formel och undvika sådant som kan möta kritik hos de egna väljargrupperna. Därför får Göran Persson det att låta som om stat och kommun ska kunna lösa problemet med arbetslösheten. I själva verket vet han - och alla som satt sig in i frågan - att detta är en återvändsgränd. I stället är det nödvändigt med betydligt fler jobb i privat regi, om en offentlig sektor på ungefär nuvarande ambitionsnivå ska kunna finansieras. "
DN:s Johan Schück i en samhällsekonomisk analys (13 aug).

"Om sysselsättningsgraden skulle öka till 80 procent och merparten av sysselsättningsökningen skulle ske i privat sektor skulle den offentliga sektorn få ett resurstillskott på omkring 50 miljarder kronor." (min fetstil)
Finansminister Pär Nuder på DN Debatt (7 mars).

"Tumregeln är att om 40 000 fler får jobb i privat sektor, så ökar BNP med en procent." (min fetstil)
Finansminister Pär Nuder i ett tal vid Strängseminariet (5 mars).

"Därför har regeringen genomfört en rad åtgärder. Den 1 juli trädde förstärkta anställningsstöd till 20 000 långtidsarbetslösa, höjda tak för lönebidrag och ett antal utbildningssatsningar i kraft. Men det räcker inte.Därför kommer regeringens höstbudget att innehålla ett kraftfullt sysselsättningspaket för att ytterligare pressa tillbaka arbetslösheten och minska utanförskapet." (min fetstil)
Finansminister Pär Nuder i debattartikel i GP (12 aug).

Glöm inte miljöfrågorna

En av de bättre böckerna jag läste över sommaren var JR McNeills Någonting är nytt under solen - 1900-talets miljöhistoria. Människan har i alla tider utnyttjat jordens resurser, men under 1900-talet skedde det med en hastighet som aldrig förekommit tidigare. Utan denna utveckling hade inte så många människor kunnat lyftas ur fattigdom, men man ska vara medveten om att det vi gör med jorden i dag påverkar våra möjligheter att fortsätta utvecklingen i morgon (och det handlar verkligen inte bara om koldioxidutsläpp).

De senaste dagarna har det rapporterats flitigt om rätt stora förändringar som är på gång. Östersjön har bjudit på mer alger än badtillfällen i sommar. Den sibiriska tundran börjar töa. Medeltemperaturen i Stockholm under sommarmånaderna har stigit med 1,5 grader på 30 år.

Som vanligt är det svårt att med bestämdhet säga om förändringarna beror på naturliga variationer i klimatet. (SMHI vill t ex inte svara ja på frågan om algblomningen ökar). Men oavsett det tror jag de här frågorna kräver mer uppmärksamhet. Fp-bloggaren Mathias Sundin avfärdade häromdagen Göran Perssons vision om det "gröna folkhemmet" genom att säga att "miljö är väl en av de frågor som garanterat ingen kommer bry sig om."

Det tror jag är en både felaktig och farlig attityd, inte minst för en politiker. Några fler reportage av den här typen, kryddat med någon enskild katastrof (till exempel en oljetanker på grund i Östersjön) någon gång under nästa sommar och det parti med den bästa miljöprofilen lär få ett rejält uppsving i nästa val. Om inte den borgerliga alliansen då redan är väl förberedd lär miljöpartiet få ett uppsving - kanske tillräckligt för att Göran Persson ska kunna sitta kvar.

Rapport från de osynligas möte

Dennis har besökt Bäckströmskommissionens upptaktsmöte. Och läst Aftonbladet. Det han sedan har skrivit är läsvärt.

Snöskottarnas uppror!

I Sydsvenskan skriver i dag fyra framtida gardinupphängare och snöskottare, dvs fyra högutbildade tjejer under rubriken "Utbildad till arbetslöshet".

"Svenska politiker måste sluta att blint fokusera på den uttjatade fyraprocentsnivån. Rikta inte mer pengar till Ams och högskoleutbyggnad – det leder inte till några riktiga jobb, utan förskönar bara arbetslöshetsstatistiken."

Gratis är gott! För vem?

I början av sommaren dök begreppet "gratisgenerationen" upp (här och här). Det diskuterades också vid ett seminarium i Almedalen. I går kom vänsterpartiet med ett krav att tandvård ska bli gratis för ungdomar upp till 25 (i dag behöver barn upp till 20 år inte betala för tandläkarbesöken).

Tidigare har en del debattörer menat att detta är uttryck för "nånannanismen", en "-ism" baserad på Frederick Bastiats berömda formulering: "Staten är den illusion i vilken alla tror sig kunna leva på andras bekostnad."

Om allt detta skriver jag i dagens UNT.

"Nånannanismen" förutsätter att människor förstår att ingenting är gratis, men väljer att medvetet lasta över kostnaden på andra. Men 80-talisten i Almedalen har förmodligen inte reflekterat över att skolmat aldrig har varit gratis. Den var (och är fortfarande på många håll) skattefinansierad, vilket är något helt annat."

Läs hela artikeln här.

Prioritera bland skattesänkningar

Skattebetalarnas förening meddelar att i morgon innefaller skattefria dagen. Det betyder att allt vad en genomsnittlig svensk har tjänat ihop genom arbete fram till och med i dag har hamnat i Pär Nuders skattkistor. Från och med i morgon får man behålla pengarna själv.

Det är bra att lyfta fram det orimligt höga svenska skattetrycket. Samtidigt kan jag bli trött på att den skatt som de flesta har skällt på den senaste tiden har varit bensinskatten. Befriande, därför, att läsa vad Erik på Framtidstanken skriver:

"Jag kan dock, trots min libertarianska grundinställning, acceptera en skatt på miljöpåverkande varor om jag samtidigt hade sluppit betala lika mycket i skatt på de pengar jag tjänar via mitt jobb. Skatten på arbete borde sänkas rejält."

Dessa olydiga människor

Trångboddhet och isolering. Det var vad migrationsminister Barbro Holmberg tyckte att Ebo (bidrag till eget boende för flyktingar) ledde till. Bättre vore om "de asylsökande accepterade att bo i lägenheter som Migrationsverket anvisar på orter med gott om bostäder."

Alltså avskaffade bidraget. Men flyktingarna bor ändå där de själva vill. Fast staten spar förstås in pengarna för bidragen.

Det intressant är ändå sossarnas människosyn. "Samhället" ska fixa det här, inte människorna själva. Som Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu säger: "Introduktion som betalas med samhällsmedel ska göras så effektivt som möjligt. Det är samma sak som om du går en arbetsmarknadsutbildning."

Jo, det vet vi ju alla hur effektiva Ams är med sina 60 skattemiljarder.

Bloggportalen är uppe

Bloggportalen är igång. Snyggt.

Persson goes Reinfeldt. Eller?

Skoputsare. Ett av moderaternas framtidsjobb.

Så stod det på ett av de flygblad som en SSU:are gav mig under Almedalsveckan för en månad sedan. "Trygg. Därför modig" stod det på hans t-shirt. Karikatyrbilden av Fredrik Reinfeldt var ganska rolig.

I dag höll Göran Persson sitt årliga Björkvikstal (jag har ännu inte hunnit lyssna på talet här). Enligt rapporteringen (DN, SvD, Ekot, TT, m.fl) lovade statsministern som väntat nya jobb. Men vilken typ av jobb?

Skotta snö, gå och handla, hänga upp gardiner och gå ärenden, exemplifierar statsministern (enligt text-tv, kan tyvärr inte länka). Min enkla fråga är: Vilken är den avgörande skillnaden mellan dessa jobb och att putsa skor? Och om jag får komma med en följdfråga: Är det inte precis den här typen av jobb som i en helt annan debatt lite nedsättande brukar kallas för "pigjobb" - eller mer byråkratiskt "hushållsnära tjänster"?

Dessutom ska det anställas mer folk i de statliga myndigheterna. Då ska man först veta att enligt Statskontoret (pdf) har den statliga byråkratin sedan år 2000 svällt med 13729 anställda (minus 9961 som försvann från den statliga sektorn när SJ bolagiserades - men de har främst bytt statistikkolumn). Vad ska då dessa ytterligare tusentals (förmodar jag) statliga tjänstemän syssla med? Bland annat jaga bidragsfuskare. (Jaså, sådana finns - och i sådana mängder att det genererar massor av arbetstillfällen. Jo det må jag säga, här levererar statsmininstern nyheter på löpande band!)

Det intressanta med Göran Persson är att han kallar detta för "riktiga" jobb. Med det menar han att de ska ge "avtalsenliga löner". I själva verket är det tydligt att detta bara handlar om konstruerade jobb. De kommenderas fram i den offentliga sektorn, de skapas inte genom att det företagsamma Sverige växer. Ändå sade finansmininster Nuder i våras (7 mars) att välfärden bara kan räddas om "merparten" av sysselsättningsökningen skedde i den privata sektorn.

Men det mest avgörande är det jag inledde med. Varför är snöskottare ett mer "riktigt" jobb än skoputsare? Gardinupphängning hemma hos Agda "riktigare" än toalettstädning hos Agda? Till vilken kategori hör fönsterputsning?

Till konsumismens försvar

I dagens UNT skriver jag om varför det kan vara en god gärning att köpa diskmaskin. Förutom att ge mig lite vardagslyx bidrar det nämligen till världens rikedom.

"Min diskmaskin har nämligen inte uppstått ur tomma intet innan den placerades i mitt kök. Den såldes i en affär där det jobbade flera personer. Utan kunder som jag skulle de inte ha något jobb. Diskmaskinen har sålts till affären av en grossistfirma, som även den håller människor sysselsatta. Maskinen har tillverkats i en fabrik — inte nödvändigtvis i Sverige — vilket ser till att ytterligare ett stort antal människor kan försörja sig. De enskilda delarna har i sin tur tillverkats i andra fabriker, som med största sannolikhet inte ligger i Sverige. I alla dessa led finns människor som arbetar, får lön och därmed mat på bordet åt sig och sina närmaste."

Läs hela artikeln här.

Självförtroende spelar roll

I början av året skrev jag ett inlägg som handlade om det dåliga självförtroende på den borgerliga sidan. Det "normala" i Sverige är att sossarna vinner val. (Sedan kan man diskutera hur "normalt" det är att man i en demokrati kan tala om "normala" vinnare).

Men i takt med stigande opinionssiffror för alliansen har det varit lätt att notera ett sjunkande självförtroende i rosenrabatten. Och nu bekräftas det också av en Temomätning som DN låtit göra. Inte ens hälften av s-väljarna tror att sossarna sitter kvar vid makten efter valet. Inte ens en fjärdedel av alla väljare tror det.

I januari lyfte jag fram sex punkter som pekar mot maktskifte. Samtliga gäller än - de har till och med förstärkts.

1. Rosornas motivation dalar.
Bekräftas av DN:s undersökning.

2. Vänsterprofiler överger vänstersidan.
Då hade bl a Sverker Åström och Åsa Moberg skrivit debattartiklar (tål att läsas igen). För två veckor sedan undrade Widar Andersson (redaktör på Folkbladet och f d s-riksdagsman) om Göran Persson hade orken kvar. Flera andra partister har börjat markera distans till partiledaren.

3. Val vinns i mitten - inte till vänster.
Sossarna verkar tro att stopplagar, friskolemotstånd, utfall mot näringslivet och fastklamrande vid bidragsnivåer ska vinna valet. Knappast frågor som vinner röster hos de viktiga mittenväljarna.

4. Reformutrymmet är intecknat.
Statsministern kan skryta hur mycket han vill om hur bra den svenska ekonomin är jämfört med "EU-snittet" (vilket beror på att han jämför sig med dem som är sämst i klassen, fr a Tyskland). Några pengar till stora reformer finns inte - tvärtom finns ett budgetunderskott redan nu, trots högkonjunktur. Och om Persson lanserar miljardsatsningar på att skapa "samhällsarbeten" (i början av förra seklet kallades de för nödhjälpsarbeten) blir det svårt att anklaga borgarna för att vara slösaktiga.

Dessutom tror jag de flesta genomskådar den här typen av B-arbetsmarknad. Folk vill ha riktiga jobb i riktiga företag. Det finns ingen trygghet i att veta att den som är arbetslös får sysselsättning genom att gå rastvakt i skolor eller ta ut äldre på promenad (eller vad de nu tänker skaka fram för "samhällsjobb").

5. Förtroendet dalar
Regeringens hantering av tsunamikatastrofen glömmer folk inte så lätt. Inte heller den mängd av lägenhetsaffärer och annat fiffel som har uppdagats. Till det kommer att (den verkliga) arbetslösheten är skyhög. Socialdemokratin har förlorat sitt starkaste kort - regeringsfähigheten.

6. Alliansens motivation på topp
Nu eller aldrig. Känslan gäller fortfarande. Mycket arbete återstår för de borgerliga, men opinionsframgångarna för alliansen har visat för de fyra borgerliga partierna att vägen till framgång stavas samarbete. Det parti som spräcker alliansen kommer bli peststämplat av alla borgerliga väljare (förutom de riktigt partitrogna) om sossarna sedan vinner valet.

Brasklappar
Precis som för ett halvår sedan finns många osäkerhetsfaktorer. Kanske dyker tre nya partier upp inom ett år (Junilistan, F! och Sjukvårdspartiet). Kanske inträffar någon ny katastrof. Kanske uppdagas en ny skandal. Det är fortfarande över ett år till valdagen och mycket kan hända.

Men just nu är det maktskiftet som är lågoddsaren.

Vem vill vara dummast i klassen?

Uppsalas skolkommunalråd Stavros Giangozoglu (s) tror inte på nivågruppering i matematik.

- Att som elev få flytta till ett annat klassrum flera timmar i veckan för att man är sämre på att räkna. Det är en stigmatisering, säger han till UNT (ej på webben).

Han tror inte att det är stigmatiserande att var den i ett klassrum som inte hänger med i undervisningen? Som ser hur alla runtomkring räcker upp handen och svarar på frågor och själv mest är rädd att läraren ska vända sig till honom (eller henne)?

Tekniska problem

Sedan jag flyttade bloggen hit till haja.nu fungerar inte RSS-flödena längre. Ska försöka hitta problemet och åtgärda det så snart som möjligt.

Uppdatering 10.01: Nu ska åtminstone Atom-flödet fungera. Den som använder Feedburner-flödet kan behöva lägga till det på nytt i RSS-läsaren.

Budskapet har gått hem

Allt färre söker asyl i Sverige. Årets första år har 8000 personer sökt asyl,vilket är den lägsta siffran på fem år och en minskning med 30 procent jämförtmed samma period förra året, berättar Migrationsverket.

Siffrorna kan förstås tolkas på många sätt. En är att vi lever i en lugnare värld och att det finns färre människor i behov av asyl. Den förklaringen tror jaginte på.

Ett alternativ skulle vara att signalerna från en regeringsom säger att det vore en humanitär katastrof om man ger amnesti till apatiska barn, där homosexuella skickas tillbaka till Iran trots att de riskerar att dödas (av regimen!) etc, har gått hem.

Den förklaringen ligger nog - tyvärr - närmare sanningen.

Uppdatering 12.32: Migrationsverket stoppar nu "tills vidare" avvisningar till Iran och ska undersöka om situationen i landet "har förändrats".

Vänd på siffran

En bra regel när någon presenterar statistik är att vända på siffran. Är budskapet fortfarande positivt?

Ams meddelar att fyra av tio friårsvikarier kommer från någon av de prioriterade grupperna (långtidsarbetslösa, arbetshandikappade och utlandsfödda). Det betyder faktiskt att sex av tio inte gör det. Annorlund uttryckt kan man säga att de som ska prioriteras utgör en minoritet.
(Via Anders)

Guide till ledargalaxen

Svaret på frågan om livet, universum och allting i Liftarens guide till galaxen är som bekant 42.

I Läsarnas guide till ledarsidorna som Dick Erixon har sammanställt finns direktlänkar till 53 svenska ledarsidor på nätet.

haja är död - länge leve haja!

I dag för exakt ett år sedan blev jag Sveriges första bloggande ledarskribent med ”haja: min kultursida på nätet”. Till skillnad från många andra (PJ, Helle, PM m.fl.) sköter jag bloggen på fritiden, helt fristående från den tidning jag jobbar på.

Då kände få människor utanför bloggosfären till ordet blogg. I dag är det annorlunda. ”Att börja blogga våren 2005 är lite som att köpa IT-aktier våren 2000”, raljerade en vän häromveckan.

Kanske har han rätt. Men jag tror inte att ”bloggbubblan” – om det nu är en sådan – kommer spricka än på ett tag. Därför har jag sett till att ge min blogg en ansiktslyftning, ett nytt namn och en ny adress. (Se till att uppdatera era länklistor och bloggrullar och kolla att RSS-flödet fungerar!)

Kanske är det också på plats med en liten programförklaring. Min blogg är till för politiska kommentarer. Ämnena varierar, stort och smått om vartannat – precis som livet självt. Ambitionen är att väcka tankar, både hos mig själv och hos er som läser.

Nygammal kommentatorsfunktion

Jag har övergett Haloscan och gått tillbaka till Bloggers kommentatorsfunktion. Tyvärr innnebär det att de senaste månadernas kommentarer inte längre syns på sidan. Beklagar detta.