Don't panic

WE'RE UNDER ATTACK, foljde NT News (se gardagens bloggpost) upp sin terrorist-story. Men en mycket liten underrubrik: But don't panic.

Tack for upplysningen.

Annan standard...

Befinner mig i Darwin, huvudstad i Northern Territories i Australien. Darav franvaron av prickar i mitt alfabet.

Har nu hunnit lasa tva nummer av Darwins enda tidning NT News. Pa forstasidan i det ena numret stod foljande rubrik med gigantiska krigsbokstaver:
TERRORIST ATTACK PLANNED ON THE NORTHERN TERRITORIES.

Klart man hajar till. Tank vad lite man vet om varlden pa andra sidan jordklotet. Men sa laser man texten. Det ror sig om en ovning (ni vet - sadana saker som regeringen inte tyckte sig behova fore Tsunamikatastrofen). Tala om att vara en planerad terroristattack!

Personligen anser jag att tidningen inte ens balanserar pa denna slaka lina som utgor sanningen. Denna Murdochprodukt har redan trillat ner i slaskhinken.

Men befolkningen har ar luttrad. Som en man sa:
"On the front page they will always put som e c-news: crocodiles, crimes, cyclons or casualties."

Bara sa ni vet: Det har ar en morgontidning. Jag ska sluta gnalla pa svenska kvallstidningars lopsedlar. I alla fall tills jag kommer hem!

Ut i vida världen

Jag ska ut på en längre resa och kommer därför inte att vara lika regelbunden i mina uppdateringar på denna blogg. Tillsammans med mina resekamrater kommer jag i stället att försöka berätta om mina upplevelser på vår gemensamma blogg (australiasweden.blogspot.com). Av adressen kan ni gissa vilken världsdel jag ska besöka. Blir borta till slutet av maj.

Någon kommentar på den här sidan kanske hinns med då och då, men inte förrän i juni räknar jag med att vara tillbaka i full kraft.

Vill passa på att tacka alla hundratals läsare som dagligen tittar in här och för alla kloka synpunkter och kommentarer som strömmar in, både här på sidan och i min mejlbox.

Som ett stort mobilföretag säger: Vi ses!

Hallands nyheter har fel

Hallands nyheter (c) har en ledare om allianssamarbete i dag:

Ambitionerna att söka väljarnas mandat för ny regering får inte hindra de mindre partierna i alliansen att driva sina profilfrågor och hävda en socialt anständig politik. Maktinnehav är eftersträvansvärt bara om det möjliggör en bättre politik än den som nu förs.

Tidningens resonemang är ologiskt. Antag att en borgerlig allians skulle föra en precis lika dålig politik som nuvarande vän(s)terkartell. Då finns det fortfarande ett demokratiskt egenvärde i att bryta det socialdemokratiska maktmonopolet. Allt annat lika är det då fortfarande bättre med borgarna vid makten.

Dessutom vore det väl konstigt om det verkligen inte skulle innebära någon förbättring - om än så liten - om det parti HN står inte skulle sätta något avtryck alls på politiken om de fick sitta vid makten.

Hallands Nyheters resonemang håller helt enkelt inte. Det ger bara uttryck för en rädsla för ansvar. Som en kommunalpolitiker jag känner sa när han blev kommunalråd efter många, många år i opposition: Det är betydligt tuffare att regera än att stå vid sidan om.

Men man får ju mera gjort, tillade han vid närmare eftertanke.

Släpp borgarna loss - det är vår!

Fyra månader efter att jag listade sex skäl till varför alliansen kommer vinna nästa val gör SvD:s nyblivne analytiker Göran Eriksson precis tvärtom (ej på webben). Fast han slår till med hela tio punkter om varför de borgerliga bör vara oroliga.

Visst har han en del poänger - inte minst när det gäller farhågan att de fyra partierna inte lyckas hålla sams. "Om valet står mellan borgerlig lojalitet och det egna partiets överlevnad: vilket väljer Maud Olofsson och Göran Hägglund?", frågar Eriksson.

Det finns dock en sak som talar emot denna strategi. Suget på den borgerliga sidan efter ett maktskifte är oerhört stark. Det finns också en stor medvetenhet om att det är tack vare bildandet av alliansen som mätning efter mätning pekar på en borgerlig valseger. Om ett parti bryter denna allians av rädsla för fyraprocentspärren och sossarna därmed kan regera vidare tror jag att det partiet - oavsett om det är m, c, fp eller kd - har vunnit en pyrrhusseger. Vilka väljare som vill se ett maktskifte skulle i följande val ens snudda vid tanken på att stödja det parti som i praktiskt handlande gav Göran Persson fyra år till i Rosenbad? Visserligen är politisk strategi nästan per definition kortsiktig - väljarnas minne brukar vara kort - men allting faller inte i glömska. Inte bland väljare som i sexton år suktat efter se sossarna lämna regeringskansliet.

Punkt 8 handlar om att sossarna skulle följa samma vinnande strategi som Bush i USA. Mobilisera kärnväljarna (höger där, vänster här) så vinner du. Det tror jag inte heller på. Uttrymmet vänsterut är helt enkelt för litet. Det är inte bara Margot Wallström som har rest i världen och upptäckt att det finns länder som har lägre skatter men bättre (i alla fall lika bra) välfärd som Sverige. När en fjärdedel av befolkningen har så små ekonomiska marginaler att de skulle behöva flytta om inkomsten sjönk med 2.000 kr i månaden tror jag inte de är så pigga på att avstå ytterligare ett par hundralappar till staten.

I stället tror jag, precis som förut, att det är punkt nio som är det allvarligaste problemet. "De borgerliga är rädda för Persson", skriver Göran Eriksson. "Självförtroende är lågt", skrev jag - och inte bara i partierna. Så sent som i förra veckan satt jag vid ett middagsbort där alla önskade maktskifte, men den enda som var beredd att faktiskt tro på att det kommer att hända var undertecknad.

"Om man tror att det går åt helvete - då går det dit", säger Tage Danielssons karaktär till Ernst-Hugo Järegårds förrymde fånge i "Släpp fångarne loss - det är vår!". "Jag kan ju ingenting", har Järegård utbrustit sekunden före. Alla som sett filmen vet hur det går: Fången lär sig baka, vinner tillbaka självförtroendet och får (i princip) princessan och halva kungariket.

En saga, som kan bli sann. För den som vågar tro på den.

Argumentationen är svår, men viktig

Precis som Johan Norberg är jag glad åt folkpartimotionen som vill stryka de formuleringar i integrationsförslaget som fick mig - och många andra - att undra vart den liberala formuleringskonsten hade tagit vägen.

Samtidigt pekar Johan Norberg på ett problem som man skulle kunna kalla "snällfällan", som det inte heller är ovanligt att fp trampar i. Motionärerna vill stryka ett avsnitt om att avskaffa Las, eftersom själva avskaffandet skulle kunna leda till rasistiska strömningar?

Vad är det för taktiserande? Jag är inte lika övertygad som Johan Norberg om att allting med Las per definition är dåligt, men argumentationen från fp-ledamöterna stinker.

Lägg förslag som ni står för! Se till att motivera dem med liberala argument och använd ett språkbruk som hör hemma i ett liberalt parti! Det behöver faktiskt inte vara svårare än så att bedriva politik - i alla fall inte när man är på programskrivarstadiet.

Svårtolkad felsägning

"Två miljarder jobb som går till miljöomställningen."

Jag är osäker på hur Yvonne Ruwaidas felsägning (?) i budgetdebatten ska tolkas. Kommer två miljarder jobb att offras i kampen för bättre miljö, eller kommer det att krävas jobb av två miljarder människor för att klara miljöomställningen?

Eller är Ruwaida bara oförsiktig med skillnaden mellan pengar och människor?

Vad säger Federley?

Centerpartisten Roger Tiefensee sa precis i riksdagens budgetdebatt att det finns många människor i Sverige "som inget hellre vill än att betala skatt".

Vad säger ungdomsförbundets Fredrik Federley om den formuleringen.

(Tiefensees poäng var att de inte har någon möjlighet, eftersom de saknar jobb - men ändå).

Dagens citat

"Jag är medlem i SSU. När jag blev det och hur det gick till vet jag inte."

Förre finansministern Kjell-Olof Feldt (s) i en debattartikel i Aftonbladet.

Mål eller medel

"Klarar vi inte jobben så klarar vi inte att bygga den välfärd vi vill ha", säger Göran Persson. Och det är ju ett faktum som är svårt att bestrida. Så brukar ofta argumentationen låta. Jag har säkert sagt det själv vid något tillfälle.

Samtidigt är det ett utmärkt exempel på en konstig människosyn. Människors arbete är ju inte i första hand till för att statens budget ska gå ihop - utan för att de själva ska kunna forma sina egan liv efter eget huvud. För att de ska ha resurser att vara fria och inte utelämnade till andras godtycke.

Människan är helt enkelt ett mål i sig självt - inte ett medel för att stats- eller finansministern ska få tabellerna att se snygga ut.

Granskning pågår

Hur stor skillnad gör en riksdagsledamot? Följer hon/han partilinjen eller den egna övertygelsen? Hur mycket är högtidstalen från valrörelsen värda när det är dags för omröstning?

Liberal ungdomsförbundet väst har granskat "barnens riksdagsledamot" Monica Green (s). Resultatet framgår av webb-adressen: www.monicaljuger.nu.

Den här typen av uppföljningar är viktiga, och inte bara socialdemokrater borde sättas under luppen.

Sökes: ryggrad!

SvD har en bra genomgång av turerna kring den rapport som Skolverket drog tillbaka efter att skolministern sagt att den aldrig borde släppts. Anledningen var förstås att den sa att friskolor var bra skolor och att konkurrensen tvingade kommunala skolor att förbättra sig själva.

Om Ibrahim Baylan utövat påtryckningar mot generaldirektör Thullberg vet jag inte. Däremot är det tydligt att generaldirektören inte vågade stå på sig. Om man inte tyckte att det var något fel på den vetenskapliga kvaliteten den 19 januari är det svårt att förstå varför bristerna blev så stora dagen efter att rapporten har offentliggjorts. Framför allt inte eftersom resultaten inte borde förvåna någon som har sett vilka positiva effekter konkurrens för med sig inom andra områden.

Oavsett vad KU kommer fram till i ministerstyrefrågan (jag skulle bli mycket förvånad om den röd-gröna majoriteten fäller Baylan) har Per Thullbeg en del frågetecken att räta ut. Som vilken den stora vetenskapliga skillnaden är mellan denna rapport och alla andra som Skolverket har släppt. Och var man på myndigheten kan hitta en ryggrad som pallar för trycket när det blåser.

Adjö, Ardalan!

SSU-basen Ardalan Shekarabi avgår. Därmed hoppas han att SSU får frid i sinnet efter alla skandaler.

Taktiskt är det helt rätt. Eftersom ingen i SSU, allra minst Ardalan Shekarabi, har kunnat ge några bra svar på varför allt mygel har kunnat ske och ingen annan har kunnat utses till syndabock fanns inte så många andra alternativ för Shekarabi än att själv kasta in handduken.

Frågan är dock om det hjälper mot det andra stora problemet i SSU - fraktionsstriderna. Man brukar beskriva det som ett höger/vänster-krig.

Men jag undrar hur pass ideologiskt medvetna SSU:arna verkligen är. När jag har talat med personer i olika SSU-toppar (inklusive personer i Shekarabis närhet) brukar de ofta framhålla att "vi ska stärka den ideologiska diskussionen i SSU".

"Intressant", svarar jag. "Vilka böcker läser ni då? Vad har ni för favorittänkare nu?"

Jag frågar inte av illvilja utan av ren nyfikenhet. Den svenska socialdemokratin är ju sprungen ur marxismen, men det var länge sedan Karl Marx var en huvudfigur i partiet som gjort pragmatismen till sin ledstjärna.

SSU:arna brukar titta på mig med något slags fåraktigt uttryck i ansiktet. Läser? Tänkare?

"Alltså, vi ska diskutera de olika frågorna, vad vi tycker och så", är ett inte alltför ovanligt svar på min fråga.

Många brukar framhålla att Göran Persson är slut på idéer. Det stämmer och är ett allvarligt problem för sossarna. Men det måste vara än värre att inte ens de "pigga" ungdomarna har något nytt att komma med.

Fi ett tecken i tiden

Feministiskt initiativ bildades i veckan. En del verkar också tyda på att ett nationellt sjukvårdsparti bildas.

Man kan ta det som intäkt för att diskutera många frågor, inte minst vilka lösningar de här partierna presenterar som förslag på de problem de lyfter fram. Dessutom blir utgången av valet 2006 än mer oförutsägbar när fler spelare ger sig ut på planen.

Men jag vågar ändå sätta en slant på att det blir ett maktskifte. Göran Persson lär sucka mycket tungt på sitt tjänsterum. Att partierna poppar upp är i sig ett tecken på att de flesta förväntar sig ett skifte i politiken. I "vanliga" fall räknar alla med att sossarna regerar vidare, nästan oavsett hur det går i valet. Det gör man inte längre - inte ens de själva.

Tidigare i år pekade jag på en del signaler som talar för ett maktskifte. De blir bara fler och fler.

Glad och positiv i skolan

Sitter och lyssnar på programmet P1 granskar som handlar om skolan. Där konstaterar en forskare (jag uppfattade inte hans namn) det som alla med ögon och öron redan vet: att de "utvecklingssamtal" (på min tid hette de kvartssamtal) klassföreståndaren har med elever och föräldrar inte säger någonting om hur eleverna klarar sig kunskapsmässigt.

Man kan ta sig fram i skolan ända till årskurs fem "så länge man är glad och positiv", som forskaren uttryckte saken. I de samtal han har bandat och studerat talas det "väldigt lite eller nästan ingenting alls" om kunskapsmålen.

Den som tror att det inte finns något samband mellan de usla utvecklingssamtalen, att det inte ges betyg förrän i årskurs åtta och att var tionde elev lämnar grundskolan utan gymnasiebehörighet blundar för verkligheten.

"Framtoning hit och dit"

"Framtoning hit och dit", sa Lars Leijonborg i Ekots lördagsintervju. "Det viktigaste är sakfrågan".

Det handlade naturligtvis om det integrationspolitiska förslaget där det bland annat talas om "missbruk av gästfriheten". Där har Leijonborg fel. Politik handlar lika mycket om att påverka opinioner och moraluppfattningar, att sprida idéer, som att komma med konkreta handlingsförslag. Ett visionärt politiskt ledarskap arbetar både med att på kort sikt förändra samhället genom lagförslag och annat politiskt agerande och på lång sikt genom att sprida ideologiska värderingar.

Till Leijonborgs pluskonto ska dock läggas att han själv verkade känna viss tveksamhet inför det ordval som partiets integrationspolitiska grupp har använt. Att han ännu inte har tagit ställning till själva förslaget talar också för att det aldrig kommer att bli verklighet.

Läsvärt

"Men för en tid sedan råkade jag ut för en anställd som sade upp sig efter bara dryga 6 månader från ett fast heltidsjobb och som halade fram ett arbetsgivarintyg.
Nej, hon hade inte något annat arbete på gång. Nej, hon skulle inte börja plugga. Nej, det var inget fel på miljön eller arbetskamraterna, dem gillade hon.
Men det var tråkigt att jobba.
Bara så där: det var tråkigt.
Jag antar att jag såg ut som en fågelholk i ansiktet."

Pernilla Ströms krönikor i Smedjan är alltid läsvärda. Att säga upp sig från jobbet för att det är tråkigt är moraliskt okej. Att kräva att andra - via a-kassan - ska försörja en är det inte.

Förra veckan tog hon bladet från munnen om universiteten och arbetslöshetsstatistiken. Borde färre läsa vidare? löd frågan.

Citatet och verkligheten

EU vill börja exportera vapen till diktaturen Kina. (Glädjande nog protesterar USA i rätt skarpa ordalag). Samtidigt överväger unionen att införa importrestriktioner för kinesiska kläder.

Minns liberalen och ekonomen Frédéric Bastiats ord: Om inte varor korsar gränser kommer vapen att göra det.

Fel svar på rätt fråga

David Ingnäs på JKL Blog vill att någon - staten? - ska bestämma vilka ubildningar som är nyttiga respektive onyttiga och bara ge studiestöd till dem som väljer "rätt" utbildning. Detta eftersom många i dag får bidrag och subventionerade lån för att utbilda sig till arbetslösa akademiker - vilket är vad som drabbar dem som väljer "fel" utbildning.

Det är naturligtvis inte bra. Men Ingnäs lösning är helt uppåt väggarna. Problemet är att det är fullt möjligt i Sverige av år 2005 att år efter år bli försörjd av någon annan - utan tillräckliga krav på motprestationer. Visst vore det ett slöseri om välutbildade unga människor inte fick andra jobb än som hamburgervändare på Sibylla, men det är faktiskt än värre att låta dem vara arbetslösa. Att säga att man inte "vill" ta vissa jobb är för mig obegripligt, såvida man inte har en sparad slant på banken att leva av. Men när den är slut är det bara att bita ihop och ta vad som finns.

Ytterligare en aspekt är att eftersom det innebär en risk att utbilda sig måste det löna sig mer att göra det. Det får konsekvenser både för skattesystemet samt för synen på "klyftor" i samhället.

Men jag gillar idén med ett generöst studiestöd. Ett samhälle som satsar på bildning och utbildning blir en vinnare i längden.

PKU och DNA

Nicklas Lundblad skriver tänkvärt om hur riksdagen snabbändrade lagen efter Tsunamikatastrofen för att PKU-registret skulle kunna användas till att identifiera offren. I samma veva dök det upp flera debattörer som tyckte tiden var mogen för ett heltäckande DNA-register.

Men nu visar det sig, enligt Nicklas Lundblad, att inte en enda har identifierats med hjälp av PKU-registret.

Jämför denna realitet med den fiktion som fick politikerna att ändra registret. Och tänk tanken för en sekund att samma politiker skulle ha tillgång till ett DNA-register över hela Sveriges befolkning. Hur stor sannolikhet är det att det registret inte skulle exploateras för allehanda syften så fort politikerna kände ett behov av att framstå som handlingskraftiga utan att åstadkomma något?

Hektiskt liv för utbränd

Egentligen ska jag inte skälla mer på Susanne Linde, ny styrelseledamot i Fi. Men jag kan inte låta bli att förundras över att denna 50-åriga kvinna är sjukskriven för utbrändhet och ändå orkar resa land och rike runt och tala om kvinnors svårgiheter att kombinera yrkesliv och familjeliv. Ett hektiskt liv för en som är utbränd, kan man tycka.

- Jag har en förstående arbetsgivare och handläggare på försäkringskassan, säger hon till Aftonbladet.

Det är faktiskt inte Susannes fel att det ser ut så här. Men jag tycker att det här är ett tydligt exempel på fusk med socialförsäkringarna. Eller "överutnyttjande", som vissa föredrar att kalla det. Problemet är att Susanne inte är den egentliga fuskaren. Det är handläggaren på försäkringskassan, läkaren som står för sjukintyget samt regeringen som blundar för hela situationen som har ansvaret.

Varför hymla?

Det nya partiet Fi (kul förkortning som de själva gärna framhäver) vågar inte stå för att det är ett vänsterparti. I går försökte Schyman lyfta fram egenföretagaren Susanne Linde som en med förflutet i folkpartiet - men KG Bergström fick snabbt fram att hon röstade på vänsterpartiet i senaste valet. Så liiberal eller borgerlig var hon!

I dagens UNT (ej på webben) uppmärksammas Fi-styrelseledamoten från Uppsala, Sandra Andersson, 30 år. Hon har, enligt egen utsago, tidigare röstat på alla riksdagspartier - de är sju till antalet – utom kd. Starkt jobbat av en person som bara haft rösträtt i tre riksdagsval! (Om hon har röstsplittrat i kommunvalen är faktiskt inte intressant - i det här fallet är det bara riksdagsvalet som gäller).

Av Junilistan har Fi naturligtvis lärt sig att det är bättre att vara tvärpolitiska än blockpolitiska. Men då måste man faktiskt vara det på riktigt också. Eller vill Fi vinna röster genom att bluffa för väljarna?

Dagens citat

"Det skiljer inte så värst mycket från vänsterpartiets politik."
Gudrun Schyman om vad som skiljer plattformen för Feministiskt initiativ från hennes gamla parti.

"Då ....(lång tvekan).... röstade jag på vänsterpartiet"
Susanne Linde, som av Schymna lyfts fram som en person med borgerligt förflutet, om vad hon röstade på i senaste valet.

Plankat från planka.nu?

Jag äger ingen bil. Vill bara inleda med att säga det.

Måste dock erkänna att jag blir alldeles tagen av den här affärsidén - en fortkörnignsförsäkring. Man betalar in några hundralappar och får ett årsabonnemang på fortkörningsböter. Om du blir tagen av polisen betalar företaget Tagen dina böter.

Till skillnad från plankarna i Stockholms T-bana verkar det dock inte ligga några ideologiska skäl bakom det här företaget. Grundarna tror nog att de ska tjäna pengar. Jag undrar om det verkligen håller. Är det inte mer sannolikt att det mest är det riktigt notoriska fartsyndarna som köper abonnemanget än att vanliga Svenssons som ser sig själva som i huvudsak laglydiga medborgare gör det?

Men jag kan ju ha fel. Som exempel på människans kreativitet är det här företaget slående. Tänk om dessa krafter släpptes lös inom andra, får jag säga mer angelägna, områden. Till exempel vården.

Nej, visst nej. Det är ju verksamhet som är för viktig för privat kreativitet - där är det bättre att politiker bestämmer.

Söndagsläsning

Det har gått drygt tre månader sedan flodvågskatastrofen. Kritiken mot Göran Persson, Laila Freivalds och UD för regeringens (brist på) agerande har i stort sett tystnat.

Själv sitter jag i min fåtölj och läser följande rader:

In countries of more advanced civilization and of a more insurrectionary spirit, the public, accustomed to expect everything to be done for them by the State, or at least to do nothing for themselves without asking from the State not only leave to do it, but even how it is to be done, naturally hold the State responsible for all evil which befolds them (...).
John Stuart Mill, On Liberty, 1859

En avslöjande dag

Nerikes Allehanda har i dag ett kul aprilskämt om friåret. Det ska införas även för grundskoleelever.

Satirhar alltid varit ett bra sätt att fästa uppmärksamhet på makthavares stollighet.Den som fortfarande tycker att stockholmssossarnas idé att omvandla skatteskrapantill studentbostäder kan med fördel läsa UNT:s aprilskämt att Uppsala slott ska göras om till studentbostäder.

Men mediernas första april-skämt fyller också en mediekritisk funktion. I morse vaknade jag till radionyhetenatt en utrotningshotad ödla stoppade bygget av Musikens hus i Uppsala, enfråga som i den här stan är tio gånger mer infekterad än vad trängselavgifternaär i Stockholm. På morgonen går jag på vad som helst, det var först när jagläst ett aprilskämt i tidningen som jag insåg vilken dag det var.

Detgäller att tänka på det även andra dagar. Som Lars Bäckström (v) freudiansktsa i riksdagens talarstol första april förra året: "Man får ljuga på förstamaj!" Den här dagen kan ibland avslöja mer än man anar.