Bara staten är fin nog

"Ändå bygger verksamheten på eldsjälar och privata initiativ."

Meningen i SvD-artikeln får mig att haja till. Den är skriven av reportern själv, i ingressen. Artikeln handlar om arbetsgivare som går samman i en arbetsgivarring, för att möjliggöra för sjukskrivna att komma tillbaka i arbetslivet. Vissa arbetsplatser kan inte erbjuda någon variation av arbetsuppgifter, men om flera företag går samman i en ring kan de "byta" personal. Fiffigt värre!

Men - verksamheten bygger som sagt bara på eldsjälar. Och privata initiativ. Det är som att det inte är tillräckligt fint. Som att det inte är en bra lösning.

"Ingen samhällelig institution har tagit på sig att jobba med det här", säger Gunnar Aronsson vid statliga Arbetslivsinstitutet.

Privata företag tillhör uppenbarligen inte samhället. Inte frivilliga eldsjälar heller.

Aha!

Nu äntlgen förstår jag!

SVT:s ”Fri television”-kampanj var inte riktad mot tittarna utan mot regeringen. Den är inte en beskrivning av vad den statliga televisionen är utan av vad den vill vara.

Men. Det blev ändå Lars Engqvist. Självklart sosse. F d vice statsminister. F d socialminister. F d det mesta. Utom sosse, det är han förstås fortfarande.

Kampanjen var förgäves. Stackars SVT. Regeringen förstod inte dess budskap. Inte jag heller. Förrän nu.

Ulvskog & Co utmanas

Sydsvenskans Per T Ohlsson har skrivit en lika läsvärd som lång krönika om konspirationsteorier och Marita Ulvskogs förkärlek för dessa. Jag skrev själv en (betydligt kortare) ledare i UNT om Ulvskogs obehagliga sätt att svartmåla sina motståndare utan att komma med något som helst konkret i sina anklagelser. "Att tidningar, radio och tv kritiskt granskar det parti som har suttit vid makten tio år i rad, och som dominerat Sverige under i stort sett hela det gångna seklet, påstår Marita Ulvskog är en del av en 'kampanj'.", tyckte jag.

Per T Ohlsson ställer en utmanande fråga till Ulvskog:

Enligt Karl Popper (1902-1994) motbevisas konspirationsteorin av det faktum att påstådda konspirationer inte lyckas.
Även detta kan tillämpas på Ulvskog.
För hur kan det komma sig att denna mäktiga konspiration mot socialdemokraterna inte har kunnat hindra partiet från att regera Sverige under sextiofyra av de senaste sjuttiotre åren?

Det är samma spår som jag varitinne på tidigare:

Någon gång vore det kul att höra någon på vänsterkanten ge konkreta exempel på vad som är så högervridet i svensk medierapportering på nyhetsplats. Säg, över ett tidsspann på de senaste 10-20 åren. Och då menar jag inte enstaka artiklar här eller där, det går säkert att finna, utan jag menar systematiskt. Vem vågar anta utmaningen?

.

Makten eller medlemmarna?

Facket kämpar för lägre löner, skrev jag i november förra året. Bara ett förbund som Byggnads kan tycka att den egna makten går före medlemmarnas väl och ve.

Via Framtidstanken ser jag att de är på krigsstigen igen. Ett företag i Skåne ska tvingas teckan kollektivavtal med Byggnads, trots att de anställda inte vill det, skriver Sydsvenskan. I dag har företaget avtal med Metall, men över huvudet på medlemmarna har facket numera bestämt att det är Byggnads som ska "äga" dessa medlemmar.

- Vi måste väcka opinion och visa att vi inte accepterar fackliga diktat, sa (montören) Tore Lindberg.
Alla i verkstad och montering är nöjda med att tillhöra Metall.
De har fast månadslön, bonuslön, arbetstidsförkortning, extra semesterlön, fler lediga dagar.
Ingen vill gå med i Byggnads med sämre villkor.

Jag är helt för tanken att människor frivilligt går samman i fackföreningar för att kämpa för gemensamma angelägenheter. Men det blir ju direkt löjligt när facket sätter den egna makten framför medlemmarnas intressen.

No CAP

"Sjukvården är den sista planekonomin" skrev vänsterdebattören Åsa Moberg häromdagen i en läsvärd artikel i Expressen. Om inte sossarna ger upp motståndet mot vinst i vården kommer hon att rösta borgerligt i nästa val. En röst till alliansen säkrad, således.

Tyvärr har hon fel. Sjukvården är inte den sista planekonomin. Det är inte ens den största. Den stavas nämligen CAP - Common Agricultural Policy. Dvs EU:s gemensamma jordbruk.

Den här frågan diskuteras alldeles för lite i dag. The Times ledare utgör ett undantag. Anledningen är förmodligen att de flesta, såväl i Storbritannien som i Sverige, faktiskt tycker att jordbrukspolitiken är vansinnig. Men det känns på något sätt hopplöst att övertyga fransmännen om detta, och det finns ju så många andra frågor inom EU som är viktiga.

Faktum är att det är fel, och när Attac skickar pressmeddelande om att Sveriges regeringen närmar sig deras syn i hur kampen mot världsfattigdom bör gå till - dvs genom Tobinskatt - då är det dags att inse att den här organisationens idéer kanske inte är så döda som de borde vara.

Personligen har jag svårt att så någon enskild fråga som är lika viktig i kampen mot fattigdomen som avskaffandet av EU:s jordbrukspolitik. Den är inte roten till allt ont. Allt ont som den orsakar drabbar inte fattiga. Men det finns å andra sidan inget som helst gott den för med sig.

EU:s konsumenter får först betala skatt för att bekosta bidragen, därefter betala högre matpriser för att billigare importvaror stängs ute. Det är idiotiskt, men ärligt talat kan jag leva med det. Det som gör mig heligt förbannad är att CAP:en innebär dumpade världsmarknadspriser, vilket slår ut fattiga bönder i fr a afrikanska länder, vilket spär på fattigdomen, vilket gör länderna beroende av bistånd som betalas av Europas skattebetalare men oftast landar i korrupta regimers fickor. Att kalla detta för en ond cirkel känns som ett understatement.

Men nu till det viktigaste: Detta är faktiskt en fråga som vi äger helt och hållet själva. Göran Persson är en av 25 stats- och regeringschefer som bestämmer inom EU. Med tanke på hur viktig den här frågan är borde man egentligen kräva att han lyfter den vid varje toppmöte, att jordbruksministern tjatar om det vid varje ministermöte, att vi som skriver om EU tar upp den i varje text. Så är det inte. Alla tycker att politiken är idiotisk, men ingen gör något.

Vi kan inte avskaffa korruptionen i andra länder på ett kick. Vi kan inte genomföra nödvändiga jordreformer på den afrikanska landsbygden på ett kick. Vi kan inte ge alla småbönder de bästa tekniska förutsättningarna på ett kick.

Men vi skulle kunna avskaffa EU:s jordbrukspolitik på ett kick. Om vi bara ville och gav oss själva f-n på det.

Lite hetsig debatt

Nyss hemkommen från SVT-studion i Stockholm kan jag konstatera att Nyamko Sabuni från folkpartiet tyckte att det var "olyckligt" att i den numera berömda integrationsrapporten att tala om "gästfrihet". Man får vara glad åt det lilla. Debatten var bra, men kanske lite hetsig, som så ofta i tv.

Programmet "Korseld" kan ses i en vecka framåt här.

Förbjud bröd!!!

Louise tycker att man ska förbjuda bröd och presenterar rejält med statistiska fakta som stöder hennes åsikt.

Eller snarare visar hon på ett kul sätt varför Mark Twain hade rätt när han sa att det finns tre sorters lögn: Lögn, förbannad lögn och statistik.

Läsvärt av Louise, helt enkelt

Återvinning

2,34 miljarder kronor kan användas till mycket. De kan användas till ännu mer om man använder samma pengar flera gånger.

Så resonerar regeringen. Man lägger fram en forskningsproposition som ska se till att Sverige ska bli en spjutspets inom medicin, teknik och hållbar utveckling. Wow, vilket pengaregn.

Fast, vänta lite! Det rör sig nu om exakt samma pengar som Leif Pagrotsky häromdagen menade skulle gå till kompetenshöjning för lärare.

Jag skulle inte bli förvånad om regeringen inom kort presenterar en satsning i kampen mot arbetslösheten som kostar - ska vi gissa - 2,34 miljarder.

Storebror vs lillebror

Persson är inte längre störst. Opinionsmätningar är visserligen alltid ögonblicksbilder innehållande ett stort mått av osäkerhet, men nog är det intressant att Ruab visar att moderaterna är Sveriges största parti, samt att alliansen skulle vinna valet och har hela åtta procent tillgodo på vänsterkartellen.

Intressant är även att var fjärde väljare är osäker. Det öppnar för en mycket spännande tid de arton månader som återstår till valet.

Två herrar

Det är lite kul att två folkpartister nu startar ”vägval socialliberal”. Jag håller inte med dem om deras problembeskrivning av folkpartiet men både personerna som ligger bakom och sättet de väljer att agera är intressant.

Varken Staffan Werme i Örebro eller Mikael ”Prinsen” Trolin är några direkta tungviktare inom partiet. Werme liknar den typ av människor som glorifierar en påståd storhetstid som fanns någonstans i historien, där han väljer att se mycket selektivt på den gångna verkligheten. Ungefär som en vuxen som glorifierar sin ”lyckliga barndom” och glömmer alla timmar av tristess, skolgårdsmobbning och äcklig strömming i skolmatsalen. Prinsen påminner om en relativt nybliven medlem som är sur för att han inte fått någon framträdande roll i partiet (läs: i integrationsgruppen) och mest vill skapa uppmärksamhet kring sin egen person.

Och så är det det här med namnet: Vägval socialliberal. Förebilden i Vägval vänster är uppenbar. Men har inte prinsen och örebroaren märkt vad det har blivit av detta ”vägval” inom vänsterpartiet? Just det: i stort sett ingenting. En lämplig rubrik över dessa båda herrar skulle därför kunna bli ”misslyckade folkpartister tar efter misslyckat vänsterkoncept”.

Vet egentligen inte varför jag alls ägnar detta någon uppmärksamhet. Kanske för att det är söndag, tankarna far och jag råkade sitta vid datorn.

Hahahahaha!

Jag trodde jag hade återvänt till feberdimmans töcken. Men det visade sig att Zaida Catalan (mp) faktiskt beskriver Ali Esbati som - håll i er nu - "en intellektuell person".

På något sätt säger det ohyggligt mycket mer om Zaida än om Ali.

Veckans viktigaste

En vecka i sängen i sällskap med kamrat Influensa har gett tillfälle att fundera över vad som varit viktigt den senaste veckan.

- Att begreppet "humanitära skäl" officiellt försvinner från svensk flyktingpolitik är tragiskt symboliskt. Inte kunde man få glädjas åt att Utlänningsnämnden nu äntligen verkar försvinna (fast jag tror fortfarande bara på det när jag ser det). Migrationsminister Barbro Holmberg lyckas framställa saken som att detta är ett steg framåt och att "skyddsgrunderna utökas". Själv tycker jag att det låter som när George Orwell definierade att "Krig är fred". Nyspråk, var ordet.

- Att SSU har mygelproblem ger anledning till skadeglädje hos många. Det är inte första gången det fuskas bland ungdomsförbunden - förra gången var det de borgerliga som åkte dit. Själv minns jag också ett reportage för några år sedan som visade att CUF:s bidragsgrundande verksamhet på några orter till stor del bestod av - danskurser!
En sak är säker: De ministrar som nu hävdar att de "ingenting minns" och "ingenting visste" talar förmodligen inte hela sanningen. Alla som varit med på någotsånär hög nivå i något förbund vet att de här sakerna ser man till att ha järnkoll på. (SSU:s förre ordförande Micke Damberg sitter i dag i riksdagen - hint, hint, alla grävare). De som sitter i andra ungdomsförbund gör klokt i att inte bara skratta högt utan även se över den egna verksamheten och de egna medlemssiffrorna. Hur kommer det sig till exempel att KDU lyckas få så mycket mer i bidrag än CUF (som ju härstammar ur en bred folkrörelse), LUF och Grön Ungdom?

- Att sossarna tappar rejält i opinionen förvånar knappast. Men det är trots allt bara mellanvalsperiod och opinionsmätningar bör som vanligt saltas rejält innan de sväljes. Men att Marita Ulvskog skulle parodiera sig själv så till den milda grad att hon skyller nedgången på medierna var en rolig bonus. Man kan ofta bedöma styrkan hos en persons argument genom att lyssna till vad hon har att säga. Ulvskog har uppenbarligen ingenting - ingenting! - att komma med och verkar helt tom på idéer om vad hon ska göra åt situationen. Det är förstås mediernas fel att s-riksdagsmän, LO-fackpampar och SSU-ynglar "myglar, tricksar, bluuuuffar", som Magnus Uggla sjunger i låten Moder Svea.

- Att medierna spred "nyheten" om att ett feministparti måste bildas senast till september efter att Ebba Witt-Brattström gästat Ekots lördagsintervju var begripligt. Liksom att de citerade henne när hon nedlåtande sa att jämställdhetsminister Jens Orback har ett "vackert leende, men han kan ju ingenting". Byt ut Ebba mot Einar, "han" mot "hon" samt Jens Orback mot Lena Hallengren så framkommer exakt hur nedlåtande det var. Härskartekniker är inte könsbundna, om det var någon som trodde det.
Men det verkligt - för att inte säga enda - intressanta som kom ur den där intervjun var följande:

"Det kan nog vara nyttigt för socialdemokratin att stiga av ett tag och slippa förvalta makten. Det är möjligt att de inte har så mycket emot det heller, eftersom problemen tornar upp sig vid horisonten och de inte verkar vara kapabla … ja, tillräckligt verklighetsanpassade just nu."

Detta är ett viktigare tecken än en opinionsmätning. Som jag skrivit tidigare: Sossarnas starkaste vapen - deras jättelika valmaskineri - är sönderskjutet. Allt mer talar för alliansen.

Skriv på. Nu.

Klicka här, ladda ner en namnlista, skriv på och uppmana dina vänner att göra detsamma!

Eller sök upp någon som hann före dig och sätt din kråka på det pappret.

Socialdemokratiska mygelförbundet

Det har skrivits mycket om mygel i SSU på sistone. Senaste "nyheten" är att de har en massa medlemmar som inte finns i verkligheten.

Liberala ungdomsförbundet har gjort en sammanställning av vad som kommit fram om det nuvarande regeringspartiets plantskola med en bra länksamling till alla nyhetsklipp.

Själv slås jag av att detta är ytterligare ett område där sossarna är 15 år efter sin tid. De stora mygelskandalerna i de politiska ungdomsförbunden skedde i början av 90-talet, men då var det LUF och MUF som stod vid skampålarna.

Kanske något LUF ändå borde nämna om man nu väljer att föra svansen högt i denna fråga?

DN:s ursäkt kom till slut

I går bad DN om ursäkt (ej på webben) för att man på tidningens familjesida hade plagierat en nazist-sajt i en dödsruna över Georgiens förre premiärminister.

Det tog drygt två veckor, två ledare (1, 2) i UNT, ett antal blogginlägg och en artikel i Journalisten för att Sveriges största morgontidning skulle göra avbön. Fast min gissning är att det var min kollega Niklavs Lapukins inlägg på Expressens debattsida som gav Jan Wifstrand den sista knuffen till biktbåset.

UNT:s chefredaktör Håkan Holmberg skriver i dag om varför det inte riktigt räcker.

Sluta kämpa mot arbetslösheten!

Sossarna kommer att "anslå miljardbelopp" i "åtgärder" mot arbetslösheten. LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin kräver i dag på DN Debatt (lustigt nog ännu inte på nätet) "krafttag" mot arbetslösheten redan i vårbudgeten. Metalls ordförande Göran Johnsson tycker att Ams behöver mer pengar för att kunna bekämpa arbetslösheten. Vilket även Ams-chefen själv tycker - han har till och med preciserat beloppet till 2 miljarder kronor.

Arbetarrörelsen har ställt sin diagnos - arbetslösheten är för hög - och ordinerar samma medicin som vanligt: Mer pengar från statligt håll ska "skapa jobb" och se till att arbetslösheten pressas ned.

Det här är helt fel politik. Den resulterar bara i sifferexercis, där man skyfflar in folk i olika "åtgärder", som diverse Ams-utbildningar, eller ökar trycket på andra bidragssystem. RFV:s generaldirektör Anna Hedborg (s) erkände till exempel häromdagen att "a-kassan och sjukförsäkringen brukar balanseras mot varandra".

Att "pressa ner" arbetslösheten leder inte heller till att folk får jobb. Eller vad sägs om Ams egna siffror som kom i går. Jämfört med förra året hade den öppna arbetslösheten sjunkit med 11.000 människor - men antalet personer i "åtgärder" hade ökat med 41.000. Summa sumarum innebär det att antalet "riktiga jobb" hade minskat drastiskt.

Det här är resultatet av den politik Sverige har prövat i år efter år efter år. Inse att det inte fungerar! Sverige behöver inte bekämpa arbetslösheten - vi behöver befrämja företagandet. Det är bara om det bildas nya företag som tillåts växa som det skapas nya jobb. Så enkelt och så svårt är det. Och företag är ingenting regeringen kan kommendera fram. Däremot kan man vidta en lång rad åtgärder för att förbättra företagsklimatet. Men så länge sossarna - för att inte tala om kartellkamraterna i v och mp - ser företagande som något nödvändigt ont kommer det aldrig att hända.

Alliansen måste ta den här fajten. När sossarna nu utlovar miljardregn över Ams och säger att kampen mot arbetslösheten är den viktigaste frågan får inte det tas för allmän sanning. Kampen är inte mot arbetslösheten - det blir en kamp om statistiken. Kampen är för jobben - och därmed för entreprenörskap och företagande.

Från system till system

Här en liten frågesport:

1) Vilket år började sjuktalen skjuta i höjden?
2) Vilket år började socialbidragskostnaderna minska?
3) När började man tala om att sjuktalen började bromsas något?
4) När kom nyheten att socialbidragskostnaderna ökar igen?
5) Med hur många invånare ökade Sverige åren 1970-2004?
6) Av denna befolkningsökning, hur många började arbeta?
7) Och av dessa, hur många fick jobb i den privata sektorn?
8) Vad menar regeringen när den säger att den ser ljust på framtidens ekonomi?

Rätt svar:
1) 1997
2) 1997
3) nyss
4) nu
5) ca 1 miljon
6) ca 300.000
7) ingen (källa svar 5,6 och 7 är SCB)
8) Att valrörelsen har börjat.

Från en manlig hjärna på kvinnodagen

Den stora kampen inom feminismen har alltid gått mellan likhets- och särartsfeministerna. De senaste åren har de förra helt klart dominerat. Den som vill spekulera i framtida trender kan fundera på om det betyder något att särartsfeministerna nu ger sig in i bloggvärlden med kvinnobloggen.se. Dessutom lanserades den redan i går, dagen före internationella kvinnodagen. Tecken på att de är före sin tid? Vem vet.

Själv tvivlar jag. När det gäller feminism och likheter/skillnader mellan könen utmärks mitt tänkande främst av tvekan. Väldigt många säger väldigt mycket med väldigt stor säkerhet. Jag undrar var denna säkerhet kommer från.

I ett samtal häromdagen med min allra bästa samtalspartner (dvs min sambo) fick jag frågan vad jag trodde skillnaden mellan kvinnor och män beror på - biologi eller sociologi. Annorlunda uttryckt: Formas kvinnor - och män - av nedärvda biologiska egenskaper eller av samhällets sociala föreställningar.

Svaret är: jag vet inte. Men en kvalificerad gissning är att det är en kombination av bådadera. Det kan ju tyckas vara ett både fegt och självklart svar, men faktum är att jag tycker att det glöms bort i diskussionen. Men än viktigare är att fråga sig om det är viktigt att veta svaret.

Med det menar jag inte att det som länge kallades "kvinnokampen" är onödig. När jag och några till i går spånade kring vem som kunde vara lämplig att skriva en sak om Sveriges förhållande till USA kom vi snabbt på sex-sju namn - alla män. När jag försynt påpekade det dröjde det inte lång stund innan vi kunde lägga till den första kvinnan på listan. Saker och ting löser sig inte av sig själv. Man måste vara ständigt medveten. Alla bär vi på våra fördomar.

Men även om det finns biologiska skillnader som gör kvinnor bättre än män på att spela kortspelet "Hej knekt" betyder det inte att man automatiskt kan dra några slutsatser om en persons kortkunskaper genom att be vederbörande dra ner brallorna. Ett betydligt bättre sätt är att hala fram en kortlek.

Nazistkälla i DN är "storm i vattenglas"!

Skrev för ett tag sedan (här och här) om hur DN publicerat antisemitiska formuleringar i en dödsruna på familjesidan.

Händelsen har nu även uppmärksammats av tidningen Journalisten. Kerstin Vinterhed, chef på DN:s familjeredaktion, uppger där att hon själv skrev den aktuella runan och att hon hämtat informationen från en websida som i sin tur hade en nazistsajt som källa.

Nu beskriver Kerstin Vinterhed händelsen som en "storm i ett vattenglas".

Läs mer i Journalistens artikel.

Ett år senare

För ett år sedan sade folkpartiet ja till övergångsregler. I samma veva fick jag ett inbetalningskort som uppmanade mig att betala årets medlemsavgift till partiet. Det åkte i papperskorgen.

Dock tar det ett tag innan man försvinner ur registren om man inte uttryckligen begär utträde. Det gjorde jag i dag.

I sak har det inte så mycket att göra med det senaste integrationspolitiska utspelet. De som anklagar folkpartiet för att vara rasistiskt har inte förstått någonting och är förmodligen oförmögna att läsa innantill.

Däremot har jag under en längre tid känt en olust inför partiets hållning i en rad frågor. övergångsreglerna var den i särklass värsta. Men det finns också idéer om att den enskildes integritet ska offras på buggningens altare och signaler om att 14-åringar ska betraktas som vuxna i den händelse de begår brott. Och igår kom alltså en rapport som betraktar öppna gränser som ett utslag av "gästfrihet".

För mig innebär detta brott mot grundläggande liberala värden. Principen är att varje människa har rätt att röra sig fritt, bosätta sig var hon vill och i möjligaste mån forma sitt liv efter eget huvud. Människan har rätt att göra vad hon vill utan att utomstående - i synnerhet staten - övervakar henne. Människor ska behandlas lika av stat och myndigheter, inte sorteras in i olika grupper, efter vilket land man kommer från.

I verkligheten kan det vara svårt att leva upp till dessa principer, men likväl måste de för en liberal alltid finnas där, vara en del av ryggmärgen.

Det är möjligt att folkpartiet fortfarande har denna ryggmärgsreflex. Men jag litar inte längre på det. Det förtroende som partiet hade byggt upp under hundra år fick sig en rejäl knäck i övergångsregeldebatten förra året. Ett år senare har de egentligen inte gjort något för att reparera skadan.

Av ett liberalt parti förväntar man sig mer. Mycket mer.

Dyster läsning

Byggnads medlemmar skrek "go home" åt de lettiska byggnadsarbetare som ville göra sitt jobb vid en skola i Vaxholm. Den som beter sig på det viset har passerat anständighetens gränst. Tycker jag.

Min åsikt delas uppenbarligen inte av allmänheten. I en TCO-undersökning (pdf) dras följande slutsats:

Hela 56 procent av samtliga intervjuade säger att fackets
agerande i Vaxholm lett till att deras syn på facket blivit mer positiv, medan endast 16 procent har fått en mer negativ syn på facket. I åldersgruppen 15–29 år och i synnerhet i gruppen 30–49 år har fackets agerande lett till en mer positiv syn på facket.

Byggnads medlemmar skrek "go home" och det tycker folk uppenbarligen är bra. Jag blir mörkrädd och samtidigt än mer motiverad att fortsätta mitt opinionsarbete - på alla plan.

Skillnad på fattig och fattig

Vänsterbloggen obunden.se kunde naturligtvis inte motstå frestelsen att förfasasig över de siffror som säger att andelen fattiga barn i Sverige ökar. Problemet är att den undersökning som står för påståendet talar om den relativa fattigdomen. Jag har skrivit om detta tidigare.

Så länge man använder sig av ett relativt fattigdomsbegrepp - i det här fallet räknas alla barn som bor i familjer med mindre än hälften av genomsnittsinkomsten i landet - finns det bara ett sätt att utrota fattigdomen: Se till att alla har exakt lika mycket pengar att röra sig med. På öret. Så länge det finns minsta skillnad kommer det alltid att finnas en relativ fattigdom och motsvarande relativa rikedom.

Försök förklara det för de miljoner människor i världen som inte ens har mat för dagen eller tillgång till rent vatten. De vet vad verklig fattigdom handlar om.