Lär av 2004

Några av årets viktiga händelser och vad man kan lära av dem:

Knutby: Slutenhet är en av frihetens värsta fiender. Jag tror på att låta principer styra tillvaron (min ledstjärna heter liberalism) men den måste ständigt utsättas för prövning, bli ifrågasatt av andra och av mig själv. Bättre att iträda rollen som Fan när man läser bibeln än att tro att man är Förkunnaren - eller hans brud.

Abu Ghraib: Öppenhet är en av frihetens största vänner. Ingenting ursäktar de amerikanska soldaternas (och deras ledares) övergrepp på irakiska fångar. För den som torteras är det fullkomligt likgiltigt vem det är som står för tortyren. Men i ett demokratiskt land är det svårt att i längden dölja den är typen av övergrepp. Förtryten hos de medborgare vars namn fläckas ned av att deras ledare och soldater sänker sig till samma nivå som den förtryckare de velat bekämpa är ingen perfekt garanti mot att ledare begår fel. Men det är det bästa skydd vi har.

Avvisningen av Egypterna: Abu Ghraib kom till Bromma flygplats. Det är milsvidd skillnad å vad som ände i det irakiska fängelset och vad som utspelade sig på utrikesministerns kontor i rvfursterns palats, men principiellt är likheterna större än skillnaderna. Och lärdomen är densamma - i en demokrati kommer allt upp till ytan, förr eller senare.

Klacken och hoppet: I idrottens värld är ingenting omöjligt. Men ingenting är heller givet eller varar för evigt. Zlatans klackmål har redan gått till historien - i dubbel bemärkelse. Det kommer att visas på tv många gånger än, men vem minns i dag hur långt Sverige avancerade i EM eller vilket lag som till slut tog hem hela cupen (rätt svar: Grekland). Att prestera när det verkligen gäller är det som skiljer de riktigt stora från det stora. Länge var Stefan Holm bara stor - nu är han riktigt stor. Tills någon annan kommer.

De sociala turisterna: Några som för första gången svek när det verkligen gällde var folkpartiet. Partiets hundraåriga historia rymmer naturligtvis många misstag, men inget
annat parti har varit så tydligt när det kommer till kritan i det som verkligen är av betydelse - kampen för alla människors lika rätt och värde. Den traditionen bröts våren 2004. Okej, det är bara ett misstag på hundra år. Men vi var många liberaler som i våras på ett konkret sätt lärde oss att ett förtroende som har byggts upp under lång tid kan raseras i ett ögonblick. Min medlemsavgift har sedan dess förblivit obetald.

Norra och Södra Tälje: Att människor strävar efter frihet blev snudd på övertydligt under sommarens stora rymmarvåg. Det enda straff som är värre än ett frihetsberövande är dödsstraffet - och det har vi lyckligtvis inte i detta land. Som nybliven bloggare handlade min första kommentar om Thomas Bodströms förslag att bygga ett superfängelse. Jag skrev(citerande Dostojevski) att man kan säga mycket om ett samhälle efter hur det behandlar sina fångar. Det är fortfarande sant. Någon superbunker verkar det nu inte bli, men inte heller någon rejäl satsning på kriminalvård värd namnet. Brottsbekämpning, förebyggande insatser och rehabilitering har återigen halkat ned på den politiska dagordningen, till förmån för samlevnadshästar, feministpartier och köttberg.

Norberg vs Uddén: För en kort sekund blossade faktiskt något som kan likna en mediedebatt upp i Sverige. Men efter att Cecilia Uddén har återkommit från sin karantän verkar det mesta ha återgått till det vanliga. Själv undrar jag fortfarande varför ingen journalist har tagit sig an uppgiften att för det svenska (eller europeiska) folket förklara varför George W Bush för andra gången fick det amerikanska folkets förtroende. Den allmänna uppfattningen i dag verkar vara att det beror på att jänkare är knäppa och inte begriper någonting. Det - om något - är ett oerhört korkat och inskränkt sätt att betrakta sin omvärld.

Tunnan i Högfors: Än så länge har inte den borgerliga fyrklöveralliansen presenterat något egentligt politiskt resultat. Förutom ett - och det är nog så viktigt: Hoppet om maktskifte har blivit levande. Det finns faktiskt ett egenvärde i växling vid makten. Makt korrumperar. Det går långsammare i en öppen demokrati, men det sker även där. I alla etablerade demokratiska länder är maktskiften en del av den politiska vardagen - utom i Sverige. Det säger en hel del om den svenska demokratin och den svenska statsapparaten. Med tunnan i Högfors har ett alternativ börjat skönjas. Efter 2006 kanske Sverige kan inleda den mödosamma vägen mot mer normalitet i politiken. I diktatoriska länder har det åstadkommits förändring först när oppositionen har slutat tjafsa inbördes och samlats kring ett mer övergripande mål. Sverige är ingen diktatur, men likväl måste detsamma ske även här. Det gäller att minnas detta, i två, fyra och sex år till. Minst.

Naturens nycker: Det säger mycket om den värld vi lever i att den största svenska katastrofen i vår tid inträffar på andra sidan jorden. Själv är jag glad att den i min familj som hade rest till Thailand befann sig i landets norra del. Men en sak har för mig blivit glasklar: Om man är osams med någon i sin familj eller sin närhet - det gäller att reda upp det direkt. Man vet aldrig om det ges tillfälle i morgon.

En friare värld

Satt i går på jobbet och funderade på att låta dagens ledare handla om Ukraina. Men här märker man ett problem för en morgontidning - några säkra valresultat gick inte att få i god tid före deadline. Visst, man kan chansa på att resultatet blir det som alla väntar sig, men det är riskabelt. Dessutom kunde ju Justjenko ha vunnit men förloraren Janukovytj ställt till med bråk.

Nu blev det inte så. Han överlevde både en dioxinförgiftning och ett valfusk, men nu är det officiellt: nästa president i Ukraina heter Viktor Justjenko. Världen i dag är något friare än i går.

Samtidigt kan man komma att det i går även anordnades val i Uzbekistan. Det resultatet var givet på förhand. Den sittande presidenten berättade att det uzbekiska folket inte behövde någon typ av "västerländsk" demokrati. Det läskiga är att en kollega till mig (ej på ledaravdelningen) nyligen uttryckte precis samma åsikt.

Men folkets vilja att fritt välja sina ledare är inget "västerländskt" påfund. Det ligger djupt inne hos varje individ. Att relativisera demokratibegreppet är farligt. Enbart fria och fungerande val gör ingen sommar - men de utgör ett absolut minimikrav för att människor inte ska förtryckas. Ukraina har nu tagit första steget. Uzbekistan har inte ens börjat sin resa ännu.

En ännu godare jul

Nästan dagligen sedan slutet av sommaren har jag skrivit någonting här på bloggen. Det har varit fantastiskt roligt och lärorikt. Responsen från alla besökare (som stadigt blir fler och fler) är inspirerande coh insiktsgivande.

Nu önskar jag alla en riktigt god jul. Samtidigt kan jag inte låta bli att ge ett tips på vad ni kan göra när ni tvingas lämna tillbaka en för stor tröja eller en gräsligt ful glaslykta som någon släkting i all välmening gett er.

Köp inte något nytt. Ta pengarna och sätt in dem på pg 353388-2. Det kontot tillör Liberala flyktingfonden som stöder alla de gömda flyktingar som finns i Sverige.

I det sammanhanget passar jag på att ge er texten till en Coventry Carol, en fantastisk sång (som kan höras på vidrig midi-fil här).

Lullay, thou little tiny child,
By, by, lullay, lullay
Lullay, thou little tiny child,
By, by, lullay, lullay.

O sisters too, how may we do,
For to preserve this day,
This poor youngling for whom we sing,
By, by, lullay, lullay.

Herod the king in his ragin,
Charged he hath this day,
His men of night, in his own sight,
All children young to stay.

Then woe is me, poor child, for thee,
And ever mourn and say,
For thy parting not say, nor sing,
By, by, lullay, lullay.

Roligt om rundgång

Om statens rundgång av pengar rapporterade Ekot i går. Staten ger muséer bidrag som ska gå till lokalhyra, som betalas till Statens Fastighetsverk, som ska generera vinst till statskassan - så att det finns pengar bland annat till att ge muséer bidrag.

Tidningen Barometernskommentar är lika rolig som dräpande:

Uppenbarligen inser Fastighetsverket att man skulle få in mer pengar genom att låta Seven Eleven hyra Stockholms slotts källarvåning. Här kommer fler goda ideér: Sveriges Washingtonambassad är onödigtvis dyr genom att ligga just i Washington DC. Blir inte kostnaderna lägre i Anchorage eller Chattanooga ?

Skatter som syns

Femton år efter "århundradets skattereform" har finansminister Pär Nuder börjat tala om att göra en rejäl översyn över skattesystemet (jag skrev om det tidigare här). Men om man lyssnar på vad han säger till Ekot är det tydligt att han har samma perspektiv som alla andra som i alla tider har velat ta ut skatt från medborgarna, dvs överhetens. Hur ska vi få in så mycket pengar som möjligt till statskassan?

Han talar inte om vad han vill använda pengarna till, om det är för att bara hålla nuvarande välfärdsstat flytande eller om det behövs göra andra prioriteringar. Skattesystemet ska utformas så att man får ut så mycket pengar som möjligt utan att medborgarna gör uppror.

Egentligen inget konstigt i det, så har överhetens fogdar alltid sett på folket. Men nog är det intressant att medan folket förut klagade på att Kyrkan skulle ha tio procent och sedan staten ha ytterligare någon tiondel så är det ingen som lyfter på ögonbrynen när staten lägger beslag på nästan hälften.

Det tror jag framför allt beror på att vi har så många dolda skatter i Sverige. Arbetsgivaravgifterna är kanske det främsta exemplet. Människor tror att de betalar 30 procent av lönen i skatt, men sedan betalar faktiskt arbetsgivaren lika mycket. Det betyder att ungefär hälften av lönesumman försvinner i skatt.

Men den stora dolda skatten är faktiskt momsen. Varje gång vi köper en vanlig vara (oavsett om det är en stereo eller en båt) utgörs en fjärdedel av priset av skatt. Varje gång. Varje vara. (För att krångla till det finns det olika momssatser på olika varor, t ex mat och böcker, men det bortser jag ifrån här).

Ytterligare ett exempel, för att bevisa min tes: vilken är den skatt som folk bråkar över mest? Rätt svar: fastighetsskatten. Och den är samtidigt nästan den enda som människor själva måste betala in. Knappast en slump.

Om Nuder hade ett medborgarperspektiv på sin skattereform skulle han se till att skatterna blev synliga. Vi eftersträvar öppenhet och genomskinlighet på alla andra områden i Sverige - varför inte på skatteområdet?

Katastrof, Göran Persson!

Den som bara vill ha ett skäl till varför Göran Persson borde byta jobb ska få ett här. Svensk skola har i flera undersökningar visat sig ha stora problem med att klara sin huvuduppgift: att lära ut kunskap.

Flera undersökningar (här, här och här) pekar ut Finland som ett framgångsexempel medan Sverige på sin höjd hamnar på medelplats. Dessutom är utvecklingen inte positiv i Sverige. Skolverket visade nyligen att var tionde elev lämnar grundskolan utan allmän behörighet till gymnasiet, och att det såg likadant ut för fem år sedan.

Av svenska utbildnings- och skolministrar kan man inte längre vänta sig någonting. Göran Persson var själv skolminister i slutet av 80-talet, innan borgarna tog över regeringsmakten och genomförde två oerhört viktiga reformer: tillät friskolor och tog bort de relativa betygen.

Sedan har sossarna styrt i ett helt decennium, Göran Persson har varit statsminister i åtta av dessa tio år, och resultatet är uselt.

Men tro inte att Göran Persson erkänner att ansvaret för missförhållandet ligger hos honom. Nej, nej, här ska syndabockar utses. Strunt samma om det finns belägg för det.

Perssons ena syndabock: friskolorna.

"Samtidigt riskerar friskolorna att öka splittringen i samhället, enligt Persson. 'De har låg andel behöriga lärare, 50 procent i gymnasiet och 63 procent i grundskolan. Jag vet inte om friskolorna bidrar till de försämrade prestationerna', säger Persson till TT."

Sossarna har aldrig gillat friskolorna, att det finns alternativ för elever och föräldrar att själva välja skola och pedagogisk inriktning. Nej, i Perssons idealvärld sitter kommunalpampar (som han själv tidigare var) och bestämmer. Tänk, människor begriper ju inte sitt eget bästa utan kan fatta felaktiga val.

Men notera att han säger att han inte vet om friskolorna bidrar till de dåliga skolresultaten. Men borde inte landets statsminister kunna ta reda på det då, innan han kastar skit på alla dem som erbjuder elever och föräldrar alternativ - alternativ som uppenbarligen uppskattas, annars hade de ju aldrig överlevt!

Perssons andra syndabock (håll i er nu!): invandrarna.
Man tror knappt att det är sant. Men det är det. Det är snudd på omöjligt att tolka hans resonemang annorlunda.

"Men Persson tror inte Sverige har så mycket att lära [av Finland]. Han tror i stället att en viktig förklaring är att Sverige tagit emot en stor mängd flyktingar med skolbarn."

Det är inte för att det är lugnt i klassrummen i Finland, att lärarna åtnjuter större respekt där, att det anses vara attraktivt att vara lärare i Finland, att de finska politikerna har lyckats bättre än de svenska. Nej, det är förstås invandrarna.

Nog för att Göran Persson borde bli skraj när opinionsmätningar börjar visa att han faktiskt kan förlora makten. Man att han ska börja ta till denna typ av unkna argumentation är så lågt att det inte ens skulle platsa i Glocalnets reklam.

Fast jag kanske ska se det från den ljusa sidan. Till skillnad från skolminister Ibrahim Baylan skyllde inte Persson skolans problem på "nedskärningarna på 90-talet". För tvärtemot myten om hur skolan har dränerats på resurser de senaste decenniet förhåller det sig precis tvärtom, vilket jag skrev om här.

Efter ett kort avbrott ...

TV4 förlorade i tingsrätten. Det var ett intrång i upphovsrätten att visa reklam i Claes Erikssons och Vilgot Sjömans filmer.

Som jag redan tidigare har skrivit måste reklammotståndarna inse att det finns två alternativ till reklamfinansierade tv-sändningar: 1) betal-tv 2) inga sändningar alls.

Hörde jag någon säga public service? Där finns det ju gratis tv utan reklamavbrott.

Fel. SVT är inte gratis, det kostar nästan 2.000 kronor per år att inneha tv, video eller DVD, eller dator med tv-kort. Och till skillnad från Canal Plus eller TV1000 är detta en avgift du inte kan välja bort.

Med reklam-tv förhåller det sig annorlunda. Det är oercört enkelt att välja bort den. Byt kanal. Eller stäng av tv:n.

Eller för att uttrycka det så här: Före 1987 (då TV3 startade) fanns två SVT-kanaler, Ettan och Tvåan. Sedan kom reklam-tv och vi fick hur många kanaler som helst. Men Ettan och Tvåan är fortfarande kvar. De som vill vara tråknostalgiska och aldrig se Vänner eller Farmen kan hålla sig till gamla hederliga SVT. Men låt resten av befolkningen se vad de vill på tv, och låt dem titta på reklam om de vill.

Vad är problemet?

Toppar fyrklövern

Om jag har lärt känna Chadie rätt (via hennes blogg förstås, och vårt korta möte på Bloggforum 2004) så finns det ingen inbördes rangordning av bloggarna i hennes fyrklöver. Men nog är det oerhört smickrande att hamna överst på listan över de bloggar hon (för tillfället) rekommenderar. Chadie (till vardags infomaster på LO) motiverar sitt val så här:

"En blogg som tar upp allt möjligt men med stor betoning på politiska händelser, dock på ett reflekterande sätt och inte fyllt av klyschor."

Man bugar och tackar. Sådana ord skapar tillräcklig motivation för att fortsätta på andra sidan nyåret också!

Spana in grannarna

I början av 90-talet blev den norska och danska kronan mer värda än den svenska - ett hårt slag mot den svenska självbilden av Nordens storebror. Tappet i den så kallade välståndsligan har lett till att andra länder inte längre ser upp till oss - "det svenska undret" visade sig vara en bubbla av IT- eller fastighetskaraktär. Och i och med att det officiella Sverige har slutat att hylla diktaturer som Kuba och påstå att det finns en "tredje väg" mellan västerländsk demokrati och sovjetisk kommunism tycker inte längre ens några aparta sekter att vi står för något särskilt världssamvete. Neutraliteten var det visst inte så mycket med, den heller, när det väl kom till kritan.

Om Sverige skulle lära sig någonting av allt detta är det att det finns goda exempel att hämta i vår omvärld - i stort och smått. Sluta predika "the swiidisch sysstäm". Stäng munnen, öppna ögonen och öronen.

Finland, till exempel, har mycket att lära. Ack, så hårt för den svenska stoltheten att svälja detta. På försvarsmaktens paraduniform sitter en manschettknapp fortfarande snett i förhållande till de övriga, som en rest av kungens 200 år gamla löfte att inte sy den rätt förrän Sverige återerövrat Finland från ryssarna. Kan detta lilla land verkligen ha något att lära oss.

Tja, de är bäst på att lära sina elever läsa, skriva och räkna. Och de har skapat en vit tjänstesektor för tjänster i hemmet, som medborgare, medarbetare och staten är nöjd med. De har gått med i EU - folket gillar till och med unionen - och visade under ordförandeskapet att landet åtnjuter respekt.

Vad är det då de har som inte vi har? En hel del, verkar det som. Som skolpolitiskt intresserad kan jag inte låta bli att fastna vid följande stycke, ur en artikel i DN.

"En annan viktig faktor är att läsning har en mycket stark ställning i Finland, i synnerhet bland flickor. Eleverna läser mycket såväl på fritiden som i skolan. Man har även satsat på olika projekt för att öka läsintresset även bland pojkar. Forskning har visat att läsförmågan är viktig för alla andra ämnen - inte minst matematik."

Däremot är det fel att Sverige inte har satsat på skolan under 1990-talet, vilket påstås i artikeln. Jag skrev nyligen om detta här.

Nazister i Vaxholm?

Det finns paralleller att dra mellan nazism och kommunism, till exempel båda ideologiernas totala brist på respekt för enskilda människors väl och ve. Och det är för mig obegripligt hur utbildade människor i den fria världen kan fortsätta att kalla sig kommunister.

Men.

Det innebär inte att det är ursäktligt att dra paralleller mellan nazism och andra saker man ogillar. Maud Olofsson (c) nämnde Hitler i samma andetag som hon propagerade mot euron i Almedalen 2003. "Hitler gjorde tokiga saker. Janet Bush sägerbara att vi inte ska göra samma tokigheter igen", sa Maud Olofsson. Det var på samma gång ett grovt övertramp i själva eurofrågan och ett förminskande av nazismens illgärningar.

Nu har några unga MUF:are gjort sig skyldiga till samma sak, vilket uppmärksammas av vänsterbloggen obunden.se. Det går faktiskt inte att jämföra kampen mot nazismen på 30-talet med kampen mot det protektionistiska Byggnads och konflikten i Vaxholm. Att skrika "go home" åt letterna är både ovärdigt och obehagligt, men trots allt inte jämförbart med att skicka dem till koncentrationsläger.

Blogg om entreprenörskap

Dagens bloggtips: Entreprenörsbloggen dök upp i förrgår och drivs av Åsa Hovrell och Anette Blomqvist. Det bådar gott. Entreprenörskap får på tok för lite uppmärksamhet i dagens Sverige. Hela samhället är uppbyggt för att folk ska vara anställda. Dessutom ska det visst finnas företag som kan anställa. Men människorna som skapar företag talas det tyst om. Förhoppningsvis kan Åsa och Anettes blog bidra till att ändra på det.

Dessutom toppen att det är två kvinnor som startar den här bloggen. Att vara företagare är en traditionellt manlig domän. Annette funderar över orsaken:

Varför är det då så att en majoritet av kvinnorna inte tror att de kan driva företag? Varför står kvinnorna bara för 30% av de företag som startas? Är det för att dom har ett helt företag att sköta hemma?

Läsar Hammar blogstafetten?

Jag tror knappast att ärkebiskop K G Hammar följer bloggstafetten. Men i dag krävde han något som jag helhjärtat stödjer och också skrev om häromdagen: Amnesti åt Sveriges gömda flyktingar.

Inget samarbete!

Ofta slås man av att Expressen och Aftonbladet har exakt samma "nyhet" på sina löpsedlar. Pågår ett samarbete som läsarna inte känner till? Dags att inkalla Konkurrensverket?

Nej, bloggen Copyriot har bilden som bevisar motsatsen!

Navelskåderi

Jonas på Lemonad har använt sin pingtjänst till att räkna ut vilka bloggare som mest refererar till sig själv. Själv hamnade jag på tionde plats på hans "pilla-sig-i-naveln"-lista.

Fast jag tror att Erik Stattin har rätt när han säger att hänvisningar till den egna bloggen hjälper läsaren att följa bloggarens röda tråd i ett visst ämne. Åtminstone är det därför jag länkar till mig själv.

Samtidigt är väl den är typen av inlägg ett klockrent exempel på hur olika bloggare refererar till sig själva. En diskussion i klubben för inbördes beundran. Nåja, det kan vi behöva som använder en del av vår fritid till att hamra på tangentbordet.

Sätt sossarna i skolbänken

Nu visar undersökning efter undersökning (pdf) att den svenska skolan inte lyckas ordentligt med det som är dess huvuduppgift: att förmedla kunskap. Försämringen kan registreras till det senaste decenniet.

I det sammananget vill jag poängtera två saker:

1) Socialdemokraterna har innehaft regeringsmakten oavbrutet de senaste tio åren (och dessutom 63 av de senaste 72 åren).

2) Försämringen kan inte, som skolminister Ibraham Baylan tror, förklaras av nedskärningar på 90-talet (vilket är sossarnas favoritförklaring).

Monica Renstig har tittat på resurserna till skolan de senaste trettio åren. Låt mig citera några stycken ur hennes artikel:

"På 1970-talet kostade en grundskoleelev i Stockholm
43 700 kronor per år i dagens priser, 1993 kostade hon 58 000 kronor och 1998 70 100 kronor. Nu kostar hon nästan det dubbla mot 1973, eller 82 200 kronor i fasta priser. Kan man verkligen då tala om bristande resurser?
Lärartätheten är det inte heller så pjåkigt med, på 1970-talet gick det 14 elever på varje lärare, nu går det bara tolv. Sverige hör till de länder som lägger allra mest pengar på skolan samtidigt som vi prestationsmässigt ligger strax under snittet för OECD-länderna. "

Den som inte tror henne, eller mig själv, kan själv kontrollera siffrorna. Alltihopa är statistik från Skolverket. Det är lite meckigt att hitta rätt, men skam den som ger sig.)

Dessutom är det så att Baylans företrädare, Thomas Östros, har knåpat ihop ett dokument (pdf) där han slår sig för bröstet över allt fantastiskt som sossarna har gjort för skolan de senaste tio åren. Om det stämmer, hur kommer det sig då att resultaten försämras.

Förklaringen ligger i att socialdemokratiska skolministrar, skolmyndigheter och vansinngt många tyckare har en förmåga att helt glömma bort skolans kärnuppgift. Jag skrev den överst i inlägget men gör det gärna igen.

Skolan ska först och främst förmedla kunskap. Tillåt mig låna ytterligare ett citat från Monica Renstig för att illustrera varför den inte lyckas så himla bra med det:

"[Skolan är en] verksamhet som är omöjlig att styra och leda med sina 35 olika mål och 23 olika riktlinjer - jag har räknat dem - däribland målet att skapa en demokratisk värdegrund. Hur man nu mäter hur stor andel av eleverna som fått i sig det efter avslutad skolgång?"

Bloggstafetten: En fantastisk nyhet

Amnesti åt gömda flyktingar
Stockholm (FiktivaNyhetsbyrån), 19 april 2005
Migrationsminister Barbro Holmberg gjorde i dag en helomvändning i synen på socialdemokraternas flyktingpolitik.
- Flyktingar som håller sig gömda kommer att få stanna i Sverige.
Det var vid en pressträff tillsammans med statsminister Göran Persson som hon gjorde uttalandet.
- När 150 flyktingbarn befinner sig i ett apatiskt tillstånd och måste sondmatas för att överleva är det tydligt att vår politik leder fel, kommenterade en ångerfull statsminister Göran Persson.

Bilden av den svenska flyktingpolitiken som human har fått sig en rejäl törn de senaste åren, liksom bilden av det öppna och välkomnande Sverige. Förutom de sondmatade flyktingbarnen har rapporterna duggat tätt. Efter krav från socialdemokratiska kommunalråd i Malmö och Göteborg har regeringen velat inskränka flyktingars möjligheter att välja eget boende. Landsting har krävt asylsökande på hundratusentals kronor i ersättning för vård i samband med förlossning. Och trots att migrationsverket inte har ansett det säkert för irakiska flyktingar att återvända hem verket försökt pressa irakierna att återvända "frivilligt" genom att minska deras dagpenning.

Så sent som i slutet av förra året vill Barbro Holmberg inskränka asylsökandes möjlighet att begära omprövning av sitt fall. Det hette att människor inte skulle ges "falska förhoppningar". Men riksdagen sa ifrån.

Några dagar senare, den 12 december, riktade FN:s kommission för mänskliga rättigheter skarp kritik mot Sverige för hur den hanterade avvisningen av en iransk kvinna.

- Det blev något av en väckarklocka, medger Barbro Holmberg i dag. Vi har under en tid varit på väg åt fel håll, men nu är det dags att ändra på.

I ett första steg kommer nu alltså gömda flyktingar i Sverige att beviljas amnesti. Därefter inleds ett arbete med att se över asylreglerna i syfte att låta fler människor stanna i landet.

- I det arbetet ingår också att öppna upp för arbetskraftsinvandring, säger statsminister Göran Persson. I praktiken har vi fram till nu stängt alla dörrar till Sverige, bortsett från den oerhört begränsade asylrätten. Vi måste se till att tillåta andra vägar in i landet.

(PS. Ovanstående är mitt bidrag till bloggstafetten, där min uppgift var att skriva "den fantastiska nyheten 2005. Som alla läsare förstår har detta - dessvärre - inte hänt i verkligheten och mina förhoppningar om att så verkligen ska ske nästa år är små. Men så här i jultider kan man ju få uttrycka en önskan.

Nu lämnar jag över pinnen till Aron. Hans ämne blir: Om Alfred Nobel hade instiftat sina pris i dag, vilka kategorier hade då funnits och varför?

Tidigare sträckor i stafetten:

Chadie
Eva
Jorun
Patrick
Annica
Peter [1, 2, 3, 4, 5]
Martin
Sanna
Chadie
Henrik
Virre
Dennis
Steffanie
Jerry
Carina
Bengt
Mattias
Emil
Mats [1, 2]
Undertecknad.

De som står på tur är Aron, Erik, Daniel)

Dagens citat (2)

”Frihet är inte värt att ha, om den inte omfattar friheten att göra fel.”

Mahatma Gandhis ord säger allt om frihetens dilemma. Med friheten löses inte alla problem - men alternativen är sämre. Helt i klass med Winston Churchills berömda "demokrati är den sämsta statsformen - bortsett från alla andra.

(Fler citat på citatet.se)

Dagens citat (1)

"De som stått länge i kön väntar snarare på en billig topplägenhet på Kungsholmen", säger en man som jobbar på byggföretaget Besqab.

Han har i en mening förklarat varför bostadsbristen i storstäderna inte kan byggas bort och varför detta är hyresregleringens (som alltså heter bruksvärdessystemet på byråkratspråk) fel.

Det korrupta Sverige

Få reportage har varit så belysande och välskrivna som Maciej Zarembas artikelserie "Du gamla, du sjuka" i DN. Några smakprov ur dagens artikel:

Mellan 2001 och 2003 krympte sjukvården i jämtland med ett antal distriktsläkare och psykologer, i stället tillkom nio nya avdelningschefer, sex "strateger" samt sjutton handläggare.

Hur uppstår en landstingsstrateg? (...) Efter valet 2002 kommer signaler från Stockholm. En kvinnlig partivän som en gång arbetat på Frösön får inte längre fortstta som politiskt sakkunnig på departementet. Kan man ordna någonting på lämplig nivå i Östersund? (...)

Det måtte brodska att (inrätta en befattning som "processägare för internationella frågor") eftersom man varken hinner föra protokoll eller ens fatta ett diariefört beslut. "Konstigt", säger landstingets registrator, "det borde finnas ett beslut, men det bara finns inte.

(...) Fem sökte, fyra hade erfarenhet av internationellt arbete, den femte fick jobbet. Ja, politikern från Åre.

Eller vad sägs om det här:

Mer än var tionde av landstingets anställda lider av långvarig sjukdom och var tredje av dem har en psykiatrisk diagnos, framgår av statistiken. (Det är dubbelt så många som i Halland, som har den minsta sjukvårdsbyråkratin i landet.)

Så långt artikelns innehåll. Begrunda sedan Maciej Zarembas avslutning:

Ordet korrumpera har många betydelser. Kommer från latinets rumpere - att bryta, att bryta ned. Nedbrytningsprocess, förruttnelse. Men också att förgifta, att göra sjuk. Jag har aldrg varit med om att göra ett reportage där så många offentliga personer - läkare, enhetschefer, fullmäktigeledamöter, till och med kommunalråd - begärt att få förbli anonyma när de säger sitt hjärtas mening om en offentlig förvaltning. ("De skulle krossa mig på en vecka", säger en förtroendevald.) Jag har sett en del korrupta organisationer, men ingen som samtidigt, alldeles uppriktigt, menat sig moraliskt överlägsen samhället i övrigt.

Vad säger man. Det finns naturligtvis ingen "quick fix". Men en skillnad tror jag är väsentlig. I Hallands landsting ar det förekommit maktskiften. I jämtland har (s)amma parti styrt sedan urminnes tider.

Som Lord Acton uttryckte det. "Makt korrumperar. Absoulut makt korrumperar absolut." Låt mig tillägga. Maktskiften rensar luften.

på nya jobb

Inom politiken är det intressant att notera att Gudrun Schyman lämnar vänsterpartiet. För bloggare är det mer intressant att Johnny Munkhammar lämnar Svenskt näringsliv och går till Timbro. Detta eftersom Ebba Lindsö inte gillade att han bloggade.

Halv miljon eller hel miljon?

Jag har tidigare (här och här) skrivit om SCB:s siffror att en miljon svenskar lever på bidrag. Den siffran har också blivit vanlig i debatten.

För den som vill veta vad som döljer sig bakom siffran kan jag rekommendera SCB:s bidragssajt. Där framgår bland annat att denna miljon bidragsförsörjda i själva verket är en statistisk miljon, s k helårsekvivalenter. I själva verket är 1,8 miljoner människor i arbetsför ålder helt eller delvis försörjda av de fyra bidragsformerna sjukpenning, förtidspension, arbetslöshetsstöd eller socialbidrag.

Som SVT rapporterar är det cirka en halv miljon som är helt beroende av bidrag, främst förtidspension. Där kan man även läsa att Riksförsäkringsverket (RFV) räknar med att förtidspensioneringarna ökar i ett eller två år till.

Mamma, pappa, barn

Föräldraförsäkringen är min favoritförsäkring. Inte därför att den ger mig några pengar (har inga barn - än) utan för att den visar på ett liberalt dilemma.

Svenska liberaler utkämpar en hård strid om föräldraförsäkringen. Individualisera, säger vissa. Håll statens klåfingriga tassar borta, säger andra och kallar individualiseringen för kvotering. Antiliberaler, beskyller båda varandra för. "En vidrig ideologisk positition", menade exempelvis Thomas Gür i SvD i helgen.

Båda sidor har en märkvärdig oförmåga att inse att föräldraförsäkringens utformning gör att det är omöjligt att vara liberalt konsistent på alla punkter. Men gissa om RFV:s senaste alster på DN Debatt kommer att användas som ammunition i debatten. Anna Hedborg skriver att flexibiliteten i försäkringen utgör en kvinnofälla (det blir mamman som är hemma med barnen), vilket kommer att användas som argument av individualiserings/kvoteringsförespråkarna. Motståndarna plockar då fram en tidigare Anna Hedborg-artikel där hon skriver att båda föräldrarna är nöjda med att mammorna tar ut 4/5 av föräldratiden.

Låt oss därför börja med att ta reda på varför föräldraförsäkringen finns.

1) Föräldraförsäkringen är ingen barnförsäkring. Det hörs tydligt på namnet. Barn har blivit till och vuxit upp långt innan föräldraförsäkringen kom till för exakt trettio år sen. Föräldrar har klarat att uppfostra sina barn långt innan dess. Föräldraförsäkringens uttalade syfte var att möjliggöra för kvinnor att kombinera familjeliv med arbetsliv och sågs som ett jämställdhetsinitiativ.

2) Den svenska föräldraförsäkringen är unik i sin generositet. Förutom 12 "vanliga" månader finns 2 "lite sämre betalda" månader, alltså totalt 14 månader. Systemet är dessutom oerhört flexibelt så man kan sträcka ut dagarna till att räcka ännu längre och ta ut dem flera år efter att barnet är fött. I andra länder utgör föräldraledigheten i bästa fall ett par veckors betald ledighet. Vissa länder ger bara rätt till några dagars obetald ledighet - man ska vara glad att man får behålla jobbet.

3) Det går utmärkt för mammor att amma barn utan föräldrapenning. Se andra länder och andra historiska perioder.

När föräldraförsäkringen instiftades var det alltså för att kvinnor skulle kunna behålla arbete och lön trots att de födde barn. Värt att notera är dock att man i lagstiftningen inte gjorde skillnad på kvinnor och män. Försäkringen riktades till föräldrarna som kollektiv, inte till mamman (eller pappan). Föräldrarna fick själva välja hur de ville fördela ansvaret.

I början av 90-talet infördes en "pappamånad" på initiativ av fp-ledaren Bengt Westerberg. Även då var alltså syftet att stärka jämställdheten. För ett par år sedan blev antalet pappamånader två. (Värt att tänka på är att det samtidigt finns två mammamånader, som alltså måste tas ut av mamman - resten av tiden kan föräldrarna dela på som de vill)

En första slutsats man kan dra är att föräldraförsäkringen alltid har varit tänkt att främja jämställdheten. Man kan kalla det för social ingenjörskonst om man är på det humöret, men att förneka faktum tjänar ingenting till.

Sett till föräldraförsäkringens historia är det alltså logiskt att förespråka en fullständig individualisering, om man tror att det främjar jämställdheten. Det är i första han den, och inte familjen, som har varit i fokus ända sen 70-talet.

Ur ett liberalt perspektiv är det också konstigt att föräldraförsäkringen vänder sig till ett kollektiv - föräldrarna (som ju består av två personer) och inte en individ. En liberal huvudprincip är ju att staten förhåller sig till individer. Staten borde beskatta och bestraffa enskilda människor, inte grupper av människor. Dessutom ska alla människor behandlas lika och ingen ska gynnas på någon annans bekostnad.

Mot denna princip står liberalens krav att få forma sitt liv i frihet utan (onödig) inblandning av andra - i synnerhet staten. Det är denna princip som individualiseringsmotståndarna tar fasta på. En rimlig slutsats av denna princip är dock att föräldraförsäkringen aldrig borde ha införts. Varför ska staten alls blanda sig i familjens ekonomi genom att dela ut en form av föräldrabidrag? När det dessutom redan finns ett barnbidrag som är till för att stötta föräldrarna ekonomiskt! Varför hålla på och krångla till det så här? I detta sammanhang kan det vara värt att notera att jag aldrig har hört någon kvoteringsmotståndare föra fram jämställdhetsargument för att låta föräldrarna själva få välja.

Ur liberal synvinkel tycker jag att båda alternativen är fullt begripliga och ideologiskt acceptabla. Vad som däremot är fullständigt principlöst är nuvarande hållning, där försäkringen utdelas till familjen (kollekivet), men staten kvoterar en viss del (pappamånaderna). Liberaler borde åtministone välja väg.

När man gör det bör man dels vara medveten om att båda ståndpunkterna har liberala utgångspunkter. Behandla därför den andra sidan med respekt!

Bra om integritet

En av mina allra första ledare (för ett par år sedan) på UNT handlade om behovet av att värna den personliga integriteten. Den skrevs apropå debatten om taxibilar borde installera kameror.

Nu är det inte kameror som diskuteras utan DNA-register. Nicklas Lundblad förklarar varför dessa två inte kan ses som separata frågor.

Bloggar upp --> bloggare ut

Den gångna hösten har svenska bloggar poppat upp i lika stor mängd som svamparna (för dem som inte besökt en svensk skog i år kan jag meddela att det var ett riktigt bra svampår). Men i takt med att bloggarna (=webbsidorna) får större uppmärksamhet hamnar bloggarna (=personerna) i blåsväder.

I början av veckan meddelade Gudmundson att hans arbetsgivare SVT vill att han slutar. Nu rapporterar Henrik Alexandersson (permalänk saknas) och Sebastian Weil att Svenskt Näringslivs Ebba Lindsö inte vill att Johnny Munkhammar ska blogga. Tydligen är det heller inte bra att han skriver böcker.

Jg kan förstå att arbetsgivare har synpunkter på om man ägnar en hel del arbetstid på sådant som inte ingår i jobbet, men inte på företeelserna som sådana. Om Svenskt Näringsliv har lågt i tak är det förödande för både företagandet och samhällsdebatten.