Hoppas, hoppas, hoppas ...

Enligt Dagens Media planerar MTG att låta den härliga rockstationen Bandit återuppstå. Hoppas det stämmer. Hoppas MTG gör en bra version som liknar stationen i mitten av 90-talet, då ett gäng amerikanska DJ:s skapade "The Rock-home of Stockholm" (låter bättre när det sägs än när det skrivs). Efter några år tunnades kanalen ut och blev vad man skulle kunna kalla en ösigare variant av Lugna favoriter ... ja, ni fattar.

Hoppas de gör bra webbsändningar. Hoppas våra folkvalda kan fatta att man borde tillåta kommersiell riksradio, så såna här satsningar kan nå oss som bor på fel sida Arlanda. Hoppas ...

Ett nytt skattesystem?

Pär Nuder säger i dag att det 15 år efter "århundradets skattereform" är dags för en översyn. Skattesystemet ska, enligt vår nye finansminister, vara

1. robust
2. hållfast
3. legitimt

Prioriteringslistan säger en hel del om Nuders perspektiv. Enligt Svenska akademins ordlista betyder robust kraftig eller hårdför. Det säger allt. Hållfast kan man väl inte invända emot, det är bra att skattesystemet ska tåla påfrestningar.

Legitimt är ett knepigare begrepp. Självklart måste ett system vara legitimt. Eftersom folket beskattar sig självt måste det också tycka att systemet är okej. Men en förutsättning för att legitimiteten inte ska vara chimär måste den bygga på att folket har information om hur systemet fungerar. Det måste alltså vara tydligt, lätt att begripa, genomskinligt och förutsebart. I sådana system borde inte "dolda" skatter som arbetsgivaravgifter och moms förekomma. Jag menar alltså inte skatterna i sig, utan sättet man tar ut dem på. Moms är inbakad i priset och syns inte tydligt för konsumenten, och få arbetstagare har en aning om hur stor lönekostnaden för en person egentligen är.

Notera alltså att Nuder inte säger att systemet ska vara moraliskt försvarbart. Han väljer den rätt luddiga termen legitimt. Efter att ha framfört att systemet ska vara kraftigt (eller hårdfört).

Låt mig föreslå en egen priolista för ett skattesystem:

1. Hållfast. (Ingen idé att ändra system stup i kvarten, då faller kriterium två)
2. Tydligt. (Utan transparens och förutsebarhet faller kriterium tre)
3. Moraliskt försvarbart.

Sista punkten är svårast, inte minst eftersom folks moraluppfattningar skiljer sig åt. Men det är därför denna punkt kommer efter de två andra. Den som vill ta ut en skatt måste göra det på ett sätt som är tydligt och uppfattas som rättvist (motsatsen till godtyckligt), eftersom skatt faktiskt innebär att göra anspråk på någon annans pengar.

Bra, Cecilia Uddén!

Cecilia Uddén ber i dag om ursäkt för sitt "omogna" uttalande att Sveriges radio inte behöver ha en opartiska rapportering om USA-valet. Synd. Det är nämligen inte Uddén som borde be om ursäkt utan Sveriges radio. Uddén är en duktig och engagerad journalist som gör intressanta program. De blir inte sämre för vad hon har sagt. Sveriges radio verkar heller inte ha något att invända mot hur hon har skött sitt arbete - utan riktar bara in sig på att hon har sagt vad hon tycker.

Men "Uddénaffären" ser ut att starta en mer allmän debatt om vad god journalistik och opartiskhet innebär. Det är bra, inte minst i bloggartider då alla tycker till om allt.

"Myten om den objektiva sanningen upprätthålls av både producent och konsument", skriver Cecilia Uddén. Helt rätt. Sanningen är inte objektiv. Kravet på opartiskhet kan därför inte ligga i varje enskilt litet reportage eller i varje artikel, utan man måste se till helheten. Helt okej, alltså, att Cecilia Uddén favoriserar Kerry i konflikt, men det måste balanseras av ett radioprogram som sprider Bushpropaganda.

"En dålig journalist har en dold agenda som inte sällan kan kläs i en opartiskt blank kostym. En bra journalist är kritiskt ifrågasättande och har en intellektuell nyfikenhet, grundad i kunskaper som ständigt måste uppdateras." Även där håller jag med Cecilia Uddén. Om man, som jag gör till vardags, skriver på en liberal ledarsida kan ingen påstå att vi döljer vår agenda.

Problemet är att det är väldigt ovanligt att kommenterande och fördjupande program har någon sådan typ av "varudeklaration". Hur ser värderingarna ut hos redaktörerna på P1 Morgon, Gomorron världen!, Studio Ett, för att bara nämna några radioprogram. Eller Agenda, Uppdrag granskning eller Dokument inifrån för att gå till tv:n.

Eftersom jag bara har nämnt public service-program ska alla vara "opartiska". Stämmer det? Hur förhåller de sig själva till detta krav?

It takes two to tango

Alla sätt är bra utom de dåliga. Lidåker.se visar i dagens mätningar att det fortfarande är jämnt, men denna gång ett litet försprång för Kerry. Kan det bero på att sajten VotePair.org som Blind Höna rapporterar om ger resultat i stater där det väger jämnt?

På sajten paras personer i "Swing states" som vill rösta på Nader eller någon annan chanslös kandidat ihop med en Kerrysupporter i en "säker" stat. På så vis kan Naderanhängaren både visa sitt stöd till uppstickaren och visa att hon/han föredrar Kerry framför Bush.

Vem har talat om kvotering?

Arenas Per Wirtén hävdade nyss i radions P1 Morgon att Johan Norberg krävt att högerböcker skulle kvoteras in på biblioteken. Det tycker jag var intressant.

Så vitt jag vet har Johan Norberg nämligen aldrigt krävt något sådant. På samma sätt som han av liberala skäl är motståndare till kvotering av kvinnor i börsstyrelser är jag övertygad om att han är motståndare till kvotering av böcker. Däremot ogillar han systematisk snedvridning och diskriminering och använder opinionsbildning och upplysning för att påverka samhället. Men att peka på problemet är inte samma sak som att förespråka kvotering för att lösa det.

Det är däremot inte ovanligt att från debattörer med annan ideologi höra att varje orättvisa kan åtgärdas genom någon form av kvotering. Wirténs uttalande säger därför mer om honom än om Norberg.

Tack för det, Televerket!

Ekonominyheterna i TV4 rapporterade just (ej på webben ännu) att Telia sölar med att ge konkurrenten GlocalNet information som gör att bredbandskunder kan få billigare räkningar med uppstickaren. De statliga monopoltakterna sitter fortfarande i, tydligen. Hoppas Konkurrensverket är vaket. Och Telias största ägare - staten - borde ryta till. Det skulle kunna bli Östros första uppdrag som näringsminister.

Miljonbidrag, forts.

SCB visade för ett tag sedan att en miljon svenskar lever på bidrag. Några personer tyckte att siffran var överdriven och skrev en debattartikel i SvD. I dag svarade jag i UNT.

PS. Av någon anledning har de första två meningarna fallit bort i min ledare på webben, men sammanhanget framgår ändå.

Fri akademi?

Jag är för den fria akademin. Låt universitetslärare lägga upp kurser som de vill. Men när man läser PJ börjar man ju undra ...

Dags för hörapparat?

De allra, allra flesta är överens om att för att klara framtidens välfärd måste vi arbeta mer, inte mindre.
Vad gör då regeringen? Inför friår och låter utreda hur ett försök med arbetstidsförkortning ska gå till.
Verklighetens signaler ljuder uppenbarligen för döva öron.

Flytta på dig, Gud!

Dagens skratt får man om man trampar i Chydenius fotspår. Vill man höra originalet får man tydligen gå på Hjalmars revy.

Folkomröstningshaveri

Hälften av miljöpartisterna vill avveckla kärnkraften. Resten av befolkningen vill behålla den. Lite tillspetsat kan man sammanfatta Sifos undersökning så.

Det går att säga mycket om kärnkraft, miljö och regeringens idiotiska agerande när man stänger Barsebäck. Men ännu mer går att säga om folkomröstningar.

1980 års folkomröstning om kärnkraften var ett demokratiskt haveri. Att folkomrösta med tre alternativ är lika mycket båg som att hålla val i enpartistater, med den skillnaden att i det förra fallet är man garanterad att aldrig kunna utläsa ett resultat medan man i det senare redan i förväg är säker på utgången.

Många verkar tro att folkomröstning är något slags högre demokratiform, finare än "vanliga" val. Det stämmer inte. Sifo visar tydligt att opinioner svänger över tid, medan folkomröstningsresultat (även otydliga sådana) verkar hänga med för evigt. Varför var 1980 års opinion mer demokratisk än den vi har nu? Varför ska den styra politiken än i dag?

En viktig anledning till att den representativa demokratin vinner över folkomröstningar är att vi håller allmänna val vart fjärde år. Vi har hela tiden möjligheten att ändra oss. Fördelen med demokrati är nämligen inte att man är garanterad att fatta rätt beslut, utan att man har chansen att i efterhand utvärdera och ändra beslut som råkade bli fel.

Om man inte har gjort det politiskt omöjligt genom att hålla en folkomröstning.

Livets Ord och USA-valet

Inför svenska riksdagsvalet 2002 genomförde Aftonbladet ett skolval. På Livets ords friskola fick kristdemokraterna 87 procent, 7 procent röstade på moderaterna, resten på Sverigedemokraterna. Jag tycker det säger allt om hur fritt värderingsklimatet är på den skolan.

Eftersom jag är i färd med att avsluta min pol.mag.-examen diskuterade jag häromdagen lämpliga uppsatsämnen med min lärare. Vi kom in på medier och jag sa att man skulle kunna göra en undersökning om hur svenska medier har rapporterat kring USA-valet. Kent Asp har tidigare gjort den typen av mätningar på hur oberoende svenska medier har varit inför riksdagsvalet och euroomröstningen. Men vi skrotade snabbt idén eftersom vi insåg att resultatet förmodligen skulle bli något i stil med 98-2 till fördel för Kerry. Möjilgen skulle man kunna göra någon jämförelse med andra medier i Europa, men det skulle gissningsvis se ungefär likadant ut på kontinenten.

Nu har ändå Johan Norberg gjort precis detta i en artikel i dagens Expressen. Det är bra, den oerhörda snedvridningen i svensk debatt är inte hälsosam. Och när jag säger detta kan det vara bra att veta att jag arbetar på en ledarredaktion som stöder Kerry. Men vi deklarerar det öppet, precis som alla andra våra åsikter. Svensk nyhetsrapportering strävar efter att vara professionell, vilket den i de flesta fall klarar hyfsat. Men inte när det kommer till USA-valet.

Jag vill dessutom hävda att det inte är något som är unikt just för i år. Det starka Bush-hatet är visserligen inte vanligt, men europeiska mediers förkärlek för demokraterna syns tydligt vart fjärde år.

Resultatet? En opinionsmätning visar att Bush har stöd bland cirka 10 procent av de svenska väljarna, medan mer än hälften stöder Kerry. Inte ett dugg bättre än på Livets ords friskola, med andra ord.

USA-tips

Jag glömde det kanske viktigaste: att tipsa om två bloggar för den som är intresserad att själv bilda sig en uppfattning om USA. Dick Erixon är hängiven Bushsupporter (tillika Kerryhatare), Oskar Lidåker har en imponerande mängd länkar och annan matnyttig information om valet och dessutom tydlig med att han vill ha bort Bush.

bloggforum

När jag startade den här bloggen förutspodde jag att det som är stort i USA förr eller senare slår även här i Sverige. Fast jag måste erkänna att jag inte trodde att det skulle explodera inom två månader. Till exempel hade jag inte en aning om att SvD i slutet av samma månad skulle starta en egen ledarblogg, att den underhållande häcklaren Henrik Alexandersson skulle börja blogga eller att den ibland kaxiga, ibland snusförnuftiga Friktionredaktionen skulle byta format till bloggens.

Nu anordnas dessutom Bloggforum i Stockholm. Människor med ett nytt intresse ska samlas för gammal hederlig paneldiskussion. Intressant, onekligen.

nya statsråd - gammal regering

Göran Persson har precis ombildat sin regering. Nya namn, ett nytt departement, nya förflyttningar - men i grund och botten samma sosseregering som förut. Den nya ministerlistan:

Pär Nuder kommer förmodligen sätta mer färg på finansdepartementet än Bosse Ringholm. Men i sak lär inte skillnaden bli så stor. Bosse blir bollplank åt Göran i sin nya roll som vice statsminister.

Thomas Östros Göran Persson har precis ombildat sin regering. Nya namn, ett nytt departement, nya förflyttningar - men i grund och botten samma sosseregering som förut. Den nya ministerlistan:

Pär Nuder kommer förmodligen sätta mer färg på finansdepartementet än Bosse Ringholm. Men i sak lär inte skillnaden bli så stor. Bosse blir bollplank åt Göran i sin nya roll som vice statsminister.

Thomas Östros ingår i en rockad med Leif Pagrotzky. Thomas stärker sin ställning både inom partiet och inom regeringen när han får ta hand om tillväxtfrågor och annat. Hur Paggan blir på utbildningsdepartementet är svårt att veta, men någon succé är inte att vänta. Med den placeringen visar Göran Persson att utbildningsfrågor tyvärr inte står högt på hans dagordning.

Detta intryck förstärks av att den totalt okände Ibrahim Baylan blir ny skolminister. Ytterligare ett exempel på att kårpolitiken (Umeå universitet) och fackligt arbete (HTF) kan leda raka vägen till Rosenbad. En Perssonsk chansning som kan gå hem, men lika gärna kan misslyckas. Ett plus i kanten dock att Sverige fått en minister med assyrisk/syriansk bakgrund.

Mona Sahlin uppgraderas från pratminister med diverseportfölj till visionsminister. Ett helt nytt departement – Samhällsbyggardepartementet – inrättas för att hon ska kunna leka politiker i några år till. Hon kommer gå till historien som den som talat mest på flest poster men åstadkommit minst, om någonting alls. Nu ska hon dessutom få hand om bostadsfrågorna. Som om vi inte har tillräckligt stora problem redan.

Gamle Stripteasereporten Jens Orbacks stöd i EMU-kampanjen betalar sig när han får byta arbetsplats från stadsdelskontoret på Söder till Rosenbad. Fast han kan nog uträtta ett och annat som integrations- och jämställdhetsminister. Munnen verkar inte glappa på honom lika mycket som på Mona.

Bonuspoäng till den som hade koll på vem Sven-Erik Österberg var före dagens presskonferens. Han får ta över Lars-Erik Lövdéns roll som kommunminister och biträdande finansminister. Gissningsvis lär han också ta över Lövdéns roll som den regeringsledamot som ingen känner till.
ingår i en rockad med Leif Pagrotzky

Åldersnoja i alkoholpolitiken

Riksdagen har beslutat att alkoholreklam som vänder sig till personer unde 25 år ska förbjudas. Det betyder att det nu finns tre alkoholrelaterade åldersgränser.

Man får dricka alkohol när man fyller 18.
Man får köpa hem alkohol när man fyller 20.
Man får te emot reklambudskap om alkohol när man fyller 25.

Axel Darvik (fp) och Gustav Fridolin (mp) är därmed två riksdagsledamöter som anses kapabla att fatta sådana här beslut, men som inte är betrodda att se en burk pripps på tv. De tycker uppenbarligen att det här är en bra lag, eftersom moderaterna var enda parti som röstade emot.

Någon som kan följa logiken? Någon som tror att det här verkligen gör någon nytta? Eller kommer det bara ytterligare spä på oförståelsen hos landets alla unga som inte begriper de här godtyckliga gränserna.

Syrligt om hösten

Allt är inte politik. Och allt är inte mörker, även om hösten hittills har bjudit mycket på bådadera.

Jag gillar inte hösten, har aldrig gjort. Kallt, mörkt, för mycket att göra, för långt till nästa ledighet. "Men de fina färgerna, då?" försökte en kollega muntra upp mig med, på samma hurtfriska sätt som lågstadieläraren bad oss gå ut och samla löv att klistra på papper "för det är ju så fint."

Sorry, det biter inte på mig. Jag brukar ha svårt att hitta någonting positivt om den årstid som nu på allvar har infunnit sig. Men i dag kom jag plötsligt på det!

Hösten är clementinernas/mandarinernas/satsumasens tid. Och det är utan tvekan favortifrukten. Lätt att skala, smakar syrligt, nyttig och är god som godis. Den får mig nog att överleva fram till vårdagjämningen den här gången också.

Hon som vet bäst?

"Du förstår inte ditt eget bästa så det är bättre om jag bestämmer åt dig!"

Vilken människosyn har en person som säger så? Om vuxna människor alltså. Den kan knappast präglas av tilltro till människors förmåga och utvecklingsmöjligheter. Inte heller lägger den någon vikt vid människors inneboende vilja att ha kontroll över sitt eget liv, att själv få välja väg och glädjas åt framgångar och ta ansvar av motgångar.

"Ebo (= snålt tilltaget bidrag till eget boende) ger inget eget boende, bara trångboddhet och isolering. Och det leder till ett evigt flyttande och eviga skolbyten för barnen. I stället bör de asylsökande acceptera att bo i lägenheter som Migrationsverket anvisar på orter med gott om bostäder."

Migrationsminister (s) Barbro Holmberg i dagens SvD.

Ohly-knuten

Den som lyssnade på P1 Morgon i morse fick sig ett gott skratt. Ordföranden i Svensk-Kubanska Föreningen tyckte att Kuba är en demokrati där människor visst får organisera sig hur de vill och får debattera frågor och rösta. Han kunde inte heller komma på en enda socialistisk diktatur, vare sig någon som existerar nu eller har existerat. Den Nordkoreanska regimen måste gotta sig i berömmet. Och förklaringen om Sovjet ska vi bara inte tala om.

Knäppgökar finns det alltid och även om man skulle klara sig utan Svensk-Kubanska föreningen är det svårt att ta dem på riktigt allvar. Men ännu roligare än att höra till dess ordförande var att lyssna till en av deras medlemmar, vänsterpartiets Lars Ohly. Han tycker visserligen att Kuba är en diktatur, men känner samtidigt någon särskild sorts solidaritet med just Kuba. Varför just Kuba? Ja, den enda förklaringen såvitt jag kunde begripa var för att USA hotar Kubas självbestämmande (enligt Svensk-Kubanska Föreningen finns det konkreta invasionsplaner!). Och därför kunde Ohly tydligen leva med att vara medlem i en förening som hyllar diktaturer.

I normala fall kan det kännas svårt att slå hål på socialistisk romantisk retorik, eftersom den svävar så mycket i det blå. Men den som vill förstå hur människor av Ohlys slag tänker (eller kanske inte tänker) gör klokt i att lyssna tio minuter på radio. En garanterad bot för alla sympatier man kan tänkas hysa med vänsterpartiet.

klubbar och kommunister

Hemkommen från turnén i Centraleuropa kan jag snabbt konstatera att den svenska inrikespolitiska debatten går på högvarv. Vad är det då som hänt?

1) Kärnkraften ska avskaffas. Sossarna lyckades för en kort sekund bryta igenom Alliansens eniga mur och dra med sig centern på att stänga Barsebäck 2. Samtidigt som resten av världen bygger ut och satsar på modern teknik för att få fram energi går Sverige åt motsatt håll. I historieböckerna om 50 år kommer man att läsa om detta beslut som det näst dummaste som gjorts eftersom det skadar svensk ekonomi och miljö. Det dummaste beslutet var att stänga Barsebäck 1.

2) Lars Ohly är kommunist - på riktigt. Kul att SVT kastar strålkastarljuset på ett mörkt parti med mörka företrädare och mörk historia. Frågan är väl varför det inte har skett tidigare. Vore kul om folk nu kunde förstå att det här är ett parti man inte kan lita på. De före detta kommunisterna har gjort avbön för sina idiotsympatier så många gånger förr. OM Ohly gör det den här gången (vilket han int e verkar vilja göra) - varför skulle man tro honom?

3) Fackföreningsgubbar har gått på porrklubb. Det bryr jag mig faktiskt inte om. Men att de har betalat med medlemmarnas pengar gör mig förbannad. Som fackligt förtroendevald kan jag säga att människor som beter sig på ett sånt sätt sabbar så oerhört för alla andra som faktiskt sköter sig. Men ett par reflektioner gör sig påminda. Först och främst måste folk lära sig skilja på sina och andras pengar. Dessutom är det uppenbart att rofferi och dålig moral inte bara finns i näringslivet. Men det är det heller ingen - förutom sossar och fackföreningsmänniskor - som har trott.

Sist men inte minst undrar man ju varför folk inte lär sig. Porrklubbsskandalerna hade vi för hur länge sen som helst. Det är så att man längtar utomlands igen.

Framsteg

Ett av problemen med att sitta vid en dator i Budapest ar att de svenska tecknen inte finns pa tangentbordet. Men vad gor det. Ar kul att resa runt i den del av Europa som forut befann sig pa andra sidan muren. Overallt pagar renoveringar och byggnationer. Det gar helt enkelt framat, aven om man ibland onskar att det kunde ga fortare.

Och den som tror att stora kulturella skillnader utgor barriarer har inte varit pa nagon av vara konserter. Oavsett om den halls i Bratislava, Budapest, Ljubliana eller Uppsala skrattar publiken pa samma stallen at samma vitsar som presentatoren levererar. Vad ska man saga - det tycker jag ar ratt kul.

ut på turné

Kören ska ut på turné. Ska bli kul. Förutom sång, fest och en massa tid innebär det att man i en vecka får en naturlig paus från mediebruset. Och några timmar av dagen i bussen ger tid för läsning.

Ibland förs tanken fram på en tv-fri dag, för att man ska "slippa" hänga med i allt som snurrar runt i etern hela tiden. Ärligt talat förstår jag inte problemet - vill man inte mediekonsumera är det bara att låta bli.

klädsel i skolan

Måste erkänna att jag inte riktigt vet vad jag tycker om rektorn som vill förbjuda elever att ha peircing, bära korta kjolar eller ha märkeskläder.

På ett personligt plan tycker jag det är glasklart: människor får ha på sig vad de själva vill och ha vilka smycken de vill! Fy vad trist om alla skulle vara klädda på ett och samma sätt. En ring genom näsan är inget för mig, men vill någon se ut som en tjur är det inget jag lägger mig i.

Dessutom avskyr jag hela idén om skoluniform, som vissa verkar tro är ett universalmedel mot mobbning. Kom igen, tror ni verkligen inte att mobbning förekommer i exempelvis de engelska skolor där man har skoluniform? Den som tror att någon bli mobbad för att han/hon har fel sorts märke på skorna ser bara till symtomen, inte orsakerna.

Men - och det är här problemet kommer: Jag tycker samtidigt att en rektor själv ska få bestämma uppförandereglerna på en skola. När jag gick i plugget fick man inte ha på sig keps inomhus. Vi var många som tyckte det var jättefånigt, förbudet trotsades i början av varje lektion, men vår lärare var benhård. Av med "mössan" (som hon envisades med att säga) annars började inte lektionen.

Så länge det finns möjlighet att välja skola - och det gör det ju i Sverige, inte minst i Stockholm där Maria Elementar ligger - kan man välja bort de skolor som har regler som man inte gillar. Eftersom jag vill försvara friskolor och rektorns och lärarnas rätt att bestämma själva måste jag alltså försvara en rektor som vill förbjuda något jag själv tycker bör vara tillåtet.

Så kan vardagen för en liberal se ut. Problemet är inte nytt. Voltaire uttryckte det tydligt: Jag kanske ogillar din åsikt, men jag försvarar med näbbar och klor din rätt att uttrycka den.