Något nytt på gång?

Den borgerliga fyrklövern har nu presenterat sitt program för hur ett maktskifte 2006 ska gå till. Som alla politiska pamfletter präglas den av ett högstämt språk och en inte så liten andel floskler.

Men jag ska erkänna att jag tror på det här. Eller snarare, det vore idiotiskt att inte försöka. Att gå till val 2006 och försöka göra samma sak som tidigare kommer inte leda någonstans. Det här är i alla fall ett försök, någonting nytt.

När jag talar med människor om att jag vill se en annan regering än den socialdemokratiska får jag ofta frågan vilket annat land som är bättre än Sverige. Underförstått: Sossarna byggde det här landet. Även om det inte är perfekt, tror du någon skulle kunna göra det bättre?

Det är en svår fråga att svara på. Jag, liksom de flesta, känner naturligtvis en samhörighet med det land där jag är född och där jag bor. Det gäller egentligen inte bara landet utan även den stad jag kommer ifrån. Efter fem år i Uppsala känner jag mig fortfarande som en 08:a.

Men jo, jag skulle kunna tänka mig att bo i många andra länder. USA, Storbritannien, Nya Zeeland, Holland, till och med Tyskland. Om det inte vore för språkförbistring skulle jag också kunna tänka mig Estland, Tjeckien och Ungern. Dessa länder är inte bättre än Sverige på alla sätt och vis - men man får inte glömma att även det omvända gäller. Sverige är inte bättre än dessa länder på alla sätt och vis.

Kanske är det just detta jag är som mest trött på i det här landet. Att vi tror att vi är så jäkla bäst. Okej för att vi kanske måste finjustera lite här och där, men på det stora hela gör vi allting rätt, verkar inställningen vara.

Högmod går före fall, lyder ett gammalt hederligt ordspråk. Jag tror att om vi fortsätter i samma spår som hittills kommer exemplet Sverige visa att hur oerhört sant det är.

Stopp i maskineriet

Sossarna har bestämt sig för att det fulaste som finns är människor som gör vinster i vården. Stopp, stopp, stopp, säger man och lanserar en stopplag. Det visar sig att en hel del partikamrater inte håller med. Snälla, kan inte förslaget försvinna samtidigt med Lars Engqvist? Någon gång måste det nuvarande regeringspartiet lära sig att det blir bättre om man kör in i framtiden utan att hela tiden försöka lägga i backen.

Hack i hyllningskören

Jag skrev häromdagen att Michael Moores film skulle mötas av oreserverade hyllningar när den nu släpptes i Sverige. Då hade jag förhandsrecensionerna från i våras i huvudet, samt det alster som stod i den tidning jag själv jobbar på.

Men det finns uppenbarligen filmrecensenter som inte tycker att Moores guldpalm var välförtjänt. Läs den här.

Snipp, snapp, snut

Så var sagan slut. Tycker själv att det ska bli rätt skönt att slippa OS-signaturen i radion på morgnarna och Studio Zorba överallt i tv-tablån.

SOK kallar svenska medaljfacit för fiasko. Hur man nu kan resonera så med fyra guld, varav tre i "riktiga" idrotter, dvs klassiska friidrotter. Inget ont om guldet i dubbeltrapp i Sidney, men ...

Den som under OS har undrat vad det är för skillnad på journalister och journalister kan surfa till Expressen och läsa Linna Johannsons krönika.

Nervöst i makttoppen

I dag skriver regeringens gullgosse Pär Nuder på etablissemangets anslagstavla att Fredrik Reinfeldt inte är en seriös statsministerkandidat. Den som gillar politisk komik gör klokt i att läsa artikeln. Nuder lockar verkligen till skratt. Eller vad sägs om följande:

"Efter att ha arbetat nära två statsministrar under 14 års tid har jag lärt mig ett och annat om vilka krav som bör kunna ställas på en statsminister. På en punkt får det inte råda minsta tvivel: Den som är statsminister måste vara konsekvent och våga stå för sin politik."

Just det, det som är utmärkande för Göran Persson är att han har en tydlig vision om vad han vill, att han aldrig gör tillfälliga och oväntade utspel på tvärs mot vad han har sagt tidigare samt att han är att lita på. Ha, det här är ju humor på hög nivå!

Dessutom verkar Nuder tycka att om sossarna ska lämna över makten i Rosenbad så ska landets alla borgerliga ledarsidor (inkl den jag jobbar på) också byta färg. Hmmm, vet inte ministern att pressen - lyckligtvis - är fri i det här landet. Vill han starta en sossetidning här i Uppsala eller i Stockholm eller någon annanstans är han fri att göra det.

Fast det är klart, då måste han ju klara sig affärsmässigt ute i den stora, farliga, konkurrensutsatta världen. Det verkar vara tryggare att kontrollera statsmakten.

Men på en punkt har han jättefel. En demokrati utan maktskiften är som en marknad utan konkurrens - höga priser, dåliga varor, usla företagare och missnöjda konsumenter. Det är ingen slump att ett av de statsvetenskapliga kriterierna på när en ny demokrati kan kallas stabil är att det har skett ett maktskifte. Hem och läs på, ministern!

Meera hyllningar

I dag har Michael Moores omtalade film Fahrenheit 9/11 Sverigepremiär. Guldpalmsbelönad och hyllad i svensk och europeisk press, dessutom omdiskuterad även i hemlandet USA.

Jag såg filmen i New York i somras. Det är lätt att förstå alla filmkritiker som hyllar filmen - som film betraktad är den mycket underhållande, rolig och medryckande, samtidigt som den manar till eftertanke. Men jag har mindre svårt att förstå att så få personer som tillhör samma kollegium som jag, dvs journalister, förhåller sig så okritiskt till filmens innehåll.

Allt Moore säger är inte lögn - men allt är heller inte sanning. Filmen är ett mästerligt stycke propaganda som det är lätt att ryckas med i. Själva mediet är ju sådant att det är svårt att förhålla sig kritisk när bilder, musik och dialog (i den här filmen ofta monolog) vävs samman till en helhet.

Jag skulle gärna se att någon annan än "dubya" satt i Vita huset. Men det betyder inte att jag vill hylla Moores film. Den som tar sig tid för eftertanke i biofåtöljen upptäcker snart att Bush ofta svartmålas genom "guilt-by-association", dvs han träffade någon som träffade någon som kände någon som gjort något fuffens.

Amerikanen Dave Kopel gjorde en genomgång och hittade inte mindre än 59 mer eller mindre graverande faktafel i Moores film. De har översatts till svenska av ett nätverk som kallar sig Pro Veritas.

Jag hör vad ni tänker, Kopel är säkert en stockkonservativ Bushanhängare som gör allt för att svartmåla Moore. Icke sa Nicke! Kopel är demokrat, bortsett från senaste valet då han röstade på - den gröna kandidaten Ralph Nader.

Se gärna Moores film, men håll åtminstone ena ögat kritiskt öppet.

Har de inget bättre för sig?

Skolverket ger sig nu på min gamla hemkommun, Täby. Anledningen är att kommunen har beslutat att ge information till föräldrarna om hur eleverna klarar sig i skolan. Skriftliga omdömen delas ut redan från åk 3.

Men se, det gillar inte skolverket. Information på papper blir alldeles för likt betyg. Och betyg är ju, som vi alla vet, det absolut värsta som finns på skolorna. Tycker skolverket. Och regeringen. Och alldeles för många andra.

Låt mig berätta två alldeles sanna historier. Den första handlar om en tjej som växte upp i trygg miljö och fick bra självförtroende. Bland annat trodde hon på sig själv så mycket att hon trodde hon var bra i matte. Det var hon inte. Men det fick hon inte reda på förrän hon 14 år gammal fick sitt första betyg - en tvåa (på den gamla femgradiga skalan). Under åtta års skolgång hade ingen förmedlat till henne att hon behövde jobba mera och kanske få extra hjälp för att klara räkningen ordentligt.

Historia nummer två handlar om en kille som började gymnasiet. Där fick han göra ett litet diagnostiskt prov i svenska. Provet gick rätt uselt och läraren frågade om han någonsin fått extra hjälp i skolan. Det hade han inte - trots att man nu upptäckte att killen hade dyslexi. Han hade alltså tvingats genomlida nio år i grundskolan utan att klara att läsa och skriva ordentligt. Ingen ska försöka inbilla mig att en skola som tvingas ge skriftliga utvärderingar (=betyg) redan från årskurs tre, och som dessutom tvingas motivera betygen och redovisa vad man gör för att hjälpa de elever som inte presterar så bra, kan nonchalera sådana här problem år efter år.

Betyg/skriftliga utvärderingar finns inte till för att straffa eleverna, utan för att utvärdera skolorna. Betygsmotståndare som tror att det löser sig i alla fall - upp till bevis!

Tryyggare kan ingen vara

Ett ofta återkommande argument för varför rikspolitiker ska få inkomstgaranti resten av livet när de lämnar sitt uppdrag är att det efter tjugo år i politiken kan vara svårt att återvända till det ursprungliga yrket.

Hela resonemanget bygger på att en person ska ha samma yrke hela livet. Om man nu var lärare tills man fyllde 35 och sen hamnade i riksdagen, varför måste man fortsätta som lärare när man är 55? har man inte efter tjugo år som lagstiftare fått kompetens och knutit kontakter inom så många områden att man kan jobba med hur många olika saker som helst? Har våra politiker så dåligt självförtroende att de inte ser ett riksdags- eller regeringsuppdrag som en fantastisk merit i arbetslivet? En kompetent person med riksdagserfarenhet borde inte ha några problem att få ett nytt jobb.

Jag köper att riksdags- och regeringsledamöter ska kompenseras för att de inte har någon som helst anställningstrygghet (och tur är väl det!), men den ska inte räcka resten av livet. Fyra år, en mandatperiod, vore väl mera rimligt. Kanske med någon form av avtrappning av ersättningen ner mot normal a-kassenivå.

Turistsäsongen kom aldrig igång

Minns hur Sveriges statsminister Göran Persson talade om den ökade turismen som skulle drabba Sverige när EU utvidgades. Social turister i massor skulle utnyttja och dränera våra generösa trygghetssystem. Krafttag efterlystes, övergångsregler krävdes.

Även folkpartiet och moderaterna har skuld i att debatten inför utvidgningen blev så smutsig som den blev, men det var Persson som lanserade begreppet "social turism". I dag vet vi hur det blev - inte en enda turist! Inte en enda snyltare! Östeuropeerna var visst inte så ohederligt bidragstörstande som många svenskar trodde.

Med tanke på att en miljon svenskar lever på bidrag kan jag inte låta bli att tänka på ett gammalt talesätt: Som man känner sig själv, känner man andra.

Tystnad talar högst

"Det är ett regelverk som styr. Jag har inga synpunkter på det."

Så brukar det låta när makthavare försvarar ett agerande som de innerst inne inser är fel. Jag lydde bara order. Någon annan satte upp reglerna. Vadå, alla andra gör ju det!

Denna gång kommer sandlådekommentaren från en f d detta generaldirektör och det gäller förstås de generösa pensionsavtalen till politiker och nästan-politiker.

Det är ungefär som att säga att fula tacklingar i fotboll är okej så länge inte domarn blåser. Schysta tacklingar är fel om domarn skulle blåsa. Det är han som dömer. "Jag har inga synpunkter på det."

Miljonbidrag

En miljon svenskar levde på bidrag förra året, visar statistik från SCB. Förtidspensionerade, sjukskrivna, arbetslösa. En miljon, av nio miljoner invånare, varav en stor andel är barn!

Man kan tolka siffrorna som att det är tur att bidragen finns så att folk kan klara sig. Eller också kan man fråga sig om det verkligen är rimligt att så många människor i ett av världens rikaste länder inte klarar sig utan hjälp från det offentliga.

Även om man, som jag, tycker att det är helt rätt att utsatta människor får hjälp går det inte att försvara att var nionde människa räknas som "utsatt". Bidrag har helt enkelt blivit vardag - och det förlorar alla på.

- Alla som jobbar och betalar skatt drabbas eftersom skatterna måste vara höga för att det ska finnas pengar till bidragen.

- Bidragstagarna blir beroende av bidrag, fastnar lätt i en bidragsfälla där det kan vara svårt att påverka sin egen situation och där arbete kanske inte lönar sig.

- De verkligt utsatta får inte den hjälp de behöver, eftersom de försvinner bland alla andra bidragstagare, och eftersom den samlade ekonomin i samhället blir mindre när färre jobbar (eftersom så många försörjs av bidrag).

Wow!

Tre svenska OS-guld i friidrott på en helg. Suveränt! Hatten av för Carro, Stefan och Christian. Att Stefan Holm dessutom bjöd på nervkittlande underhållning gjorde inte saken sämre. Surfa till hans hemsida och skriv i gästboken - det är han värd!

Trygghet på ålderns höst

Jag undrade när det skulle bli politikens tur. Efter skandalerna med bonusar och guldkantade pensionsavtal i näringslivet borde det bli dags för politiken. Inte minst med tanke på att de som styr vårt land - socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister - är de som varit mest förbannade på cheferna i Skandalia.

Nu har Aftonbladet fattat att man kan vinna läsare på att bedriva kampanj mot roffiga politruker. Den som vill kan skriva på en protestlista mot att ministrarna ger sig själva en schyst inkomstgaranti när regentkarriären är över -för den händelse att de politiska kompisarna inte tycker att man platsar som generaldirektör eller landshövding efteråt.

Men det är klart - det kostar att ligga på topp...

fattig eller mindre rik?

När jag hör uttrycket "fattiga barn" tänker jag alltid på de bilder på svältande etiopier som förekom i all världens media när jag gick i skolan.

Regeringen har nyligen släppt en rapport om barnfattigdomen i Sverige. Varenda morgontidning på frukostbordet rapporterar därför att det finns mellan 150 000 och 250 000 fattiga barn i Sverige.

Alla inser att det inte rör sig om samma typ av fattigdom som den i svältkatastrofens Etiopien. Frågan är då när man betraktas som fattig i Sverige.

Jo, det är när familjen har mindre än 60 procent av medianinkomsten i landet. Alltså ett relativt mått. Du blir fattigare när andra blir rikare. Det har inget att göra med om du har mat på bordet, tak över huvudet och kläder på kroppen. Om andra människor har mer mat på bordet, större tak över huvudet och bättre kläder på kroppen riskerar du att räknas som fattig.

Det är inte bara i Sverige man använder den här mätmetoden - den är standard i hela EU.

Så till själva frågan: finns det fattiga barn i Sverige? Ja, som framgår av statistiken beror det helt och hållet på vad man menar med fattigdom. Att det finns många barn som lever i familjer som har det betydligt tuffare i vardagen än de flesta andra tvivlar jag inte det minsta på. Men frågan är vad som bäst ska göras åt problemet.

Ta till exempel de 147 000 barn som lever i familjer som någon gång under förra året sökte socialbidrag. Om de här barnen skaffade sig ett sommarjobb för att kunna tjäna ihop till något de ville ha - nya skor, en resa, kanske en cykel - skulle familjens socialbidrag minskat med exakt lika mycket som barnen tjänade. Det lönar sig inte ett dugg att jobba. Det finns inget sätt för den enskilda att själv påverka sin situation. Samma situation sitter för övrigt många föräldrar i.

Dessa barn får i stället hoppas på alla goda gåvors givare, nämligen regeringen. Mycket riktigt, socialministern lovar mer pengar till utsatta barn.

Någon som tror att motsvarande rapport om fem år kommer att peka på en utveckling i rätt riktning? Hand upp!

Det var bättre förr...

Johan Norberg presenterar på sin GlobLog några utdag ur 1800-tals-historikern Thomas Babington Macaulay. Den som tror att det var bättre förr och att utvecklingen i samhället går bakåt gör klokt i att kasta ett öga på dessa rader.

Bio viktigare än att slippa tortyr?

Jag har stor sympati för de som arrangerar, stödjer och deltar i tillgänglighetsmarschen. Men jag gillar inte hur arrangörerna missbrukar begreppet mänskliga rättigheter.

I morse satt en av företrädarna, en synskadad tjej, i P1 Morgon och hävdade på fullaste allvar att det är en mänsklig rättighet att gå på bio även om man är synskadad.

Jag förstår att man som funktionshindrad stöter på oerhört många hinder i vardagen, men det försvarar inte att man urholkar värdet av de mänskliga rättigheterna genom att jämställa ett biobesök med att slippa tortyr eller att riskera fängelse för att kritisera regeringen.

Efter att ha hört morgonens radioprogram får jag svårt att ta tillgänglighetsmarschen på allvar. Jag väntar bara på att någon med förlorat smaksinne ska hävda att lördagsgodis är en mänsklig rättighet.

Lyssna, läs och lär

598 mord ägde rum i New York (8,1 miljoner invånare) förra året. I Sverige (9 miljoner invånare) mördades "bara" 189 personer.

I övrigt visar statistiken tydligt att New York är säkrare än Sverige:
Våldtäkter NY: 1 875 --- Sv: 2 565 (skillnad: +690)
Grov misshandel NY: 17 764 --- Sv: 65 177 (skillnad: +47 413)
Inbrott NY: 29 207 --- Sv: 122 700 (skillnad: +93 493)

Den som vill lära sig vad New York gör bättre än Sverige kan läsa den här artikeln av Olle Wästberg.

Sent ska syndaren vakna

Man kan fråga sig varför skolorna tidigare haft för vana att flytta den mobbade snarare än mobbaren, säger ett undevisningsvisninsråd på Skolverket. Myndigheten har precis tagit fram riktlinjer för hur kränkande behandling ska tacklas i skolan.

Man kan också fråga sig varför det har dröjt så länge för Skolverket att tala ur skägget i just den här frågan. I alla andra sammanhang brukar de ju vara toksnabba på att reagera. Till exempel när engelska skolan i Stockholm gav betyg åt eleverna i årskurs ett – då kom verkets förbudspekpinne fram. Eller när några friskolor i Göteborg använder en pedagogik som uppenbarligen elever och föräldrar gillar men som inte passar Skolverkets betygsnormer – då hotar Skolverket att stänga skolorna.

En av de viktigaste sakerna man behöver lära sig i livet är att skilja det viktgia från det oviktiga. Kanske något våra skolbyråkrater kunde ägna en tanke.

Ranking bättre än ryktet säger

Skolor bör inte utsättas för utvärderingar som resulterar i någon ranking. Den åsikten kom fram i dag vid ett seminarium som Skolverket arrangerade. Anledningen är att det ranking resulterar i att vissa skolor får dåligt rykte. Dessutom är rankingar svåra att genomföra.

Det sista är rätt - det första bara dumt. Fråga vilken elev eller förälder som helst i vilken storstadsförort som helst om vilken skola som är bra eller dålig så kommer du få ett svar. Om ingen gör en officiell ranking kommer föräldrar och elever snacka sig fram till en inofficiell. Alla är nämligen förbannat angelägna om att göra så mycket som möjligt för att komma till en bra skola - och alla vet att vissa skolor inte är något vidare.

Det är samma idiotresonemang bakom betygsmotståndet. Om vi inte talar om för Lisa att hon är dålig i matte och Lena att hon är bra i matte så kommer de inte jämföra sig och då blir ingen ledsen. Yeah, right! Varje unge i varje klass har stenkoll på vad alla kan och hur "smarta" alla är. Och Lena är förbannat medveten om att hon inte hänger med när läraren diskuterar andragradsekvationer.

Ungarna har stenkoll - byråkraterna verkar inte fatta någonting.

Leva som man lär

Jag förstår inte hur de tänker - de som säger en sak och sen gör en annan. Som tycker att alla andra ska rätta sig efter någon regel medan de själva kan hålla på hur som helst. Det spelar ingen roll om det är knegare, präster, politiker eller företagare som håller på.

Det senaste exempelet är miljöpartiets Peter Eriksson, som igår tyckte att man borde införa en straffskatt på stadsjeepar eftersom de är dåliga för miljön. Gissa vilken bil han själv kör. Just det - en stadsjeep. Aftonbladet drar ner brallorna på miljöboven.

Den som har fler tips om folk som tror att dubbel moral är dubbelt så bra som vanlig moral får gärna höra av sig, så ska jag samla dem på hög.

Så sant som det är sagt

DN:s vetenskapsredaktör Karin Bojs har fel när hon tror att SVD:s ledarskribent Maria Abrahamsson har stora bröst. Det framgår nämligen av denna artikel. Bortsett från denna miss är Karin Bojs redogörelse över skillnaden mellan tyckande och fakta i dagens tidning suverän (ligger tyvärr inte ute på DN:s webbsida).

"Under veckan har jag häpnat över alla korkade inlägg i debatten. Slutsatserna är tvärsäkra och långsökta så att man hisnar. En tycker att ekonomer, socionomer, historiker och jurister bör har ensamrätt på att ge underlag till kriminalvården. En annan tycker sig se argument för förändringar i föräldraförsäkringen. Ingen verkar ha letat efter källor eller förstahandsuppgifter. Alla har redan bestämt sig för vad som är rätt."

Biologism och feminism är två begrepp som gör att det svartnar för ögonen hos många människor. Det som främst utmärker samtal mellan många feminister och anti-dito är därför bristen på sans, vett och etikett. Ett exempel från onyansernas mästare Linda Skugge får styrka min poäng.

Därför är det befriande att Karin Bojs tillför diskussionen lite fakta.

"Män är i genomsnitt bättre än kvinnor på matematik, i synner på de avsnitt som handlar om logik och tredimensionell rumsuppfattning. Kvinnor är å andra sidan - i genomsnitt - bättre på huvudräkning med siffror, på att snabbt hitta rätt ord eller rabbla upp ett visst antal ord per minut, på finmotorik och på att spela kortspelet 'Hej knekt', som går ut på att snabbt uppfatta saker med synsinnet."

Nyckelordet är förstås i genomsnitt. Jag må styras av mina förutfattade meningar, men för mig blir den naturliga slutsatsen att man inte bör döma enskilda individer efter hur genomsnittspersonen i en grupp fungerar. Man bör alltså vara blind för kön, ras, sexuell läggning eller andra ovidkommande faktorer när man bedömer en person. Enklaste sättet att avgöra om en person är bra på Hej knekt är att ta fram en kortlek, inte att be vederbörande dra ner byxorna.

Den som vill sätta en etikett på min inställning - vilket brukar underlätta i personangreppsbranschen - får gärna använda ordet liberal. Jag lovar att inte ta illa vid mig.

PS. En snabbgenomgång av debattens vågor går att läsa här.

Tur eller otur?

Nog är det modigt av de grekiska OS-arrangörerna att inviga spela fredagen den trettonde. Vad kommer hända? Slocknar spelen på vägen? Rasar olympiastadion ihop?

Räds inte. Tretton är i själva verket ett turnummer. Tycker åtminstone jag som i dag firar födelsedag.

Den som är skrockfull och numerologiskt lagd kan möligen utläsa något av min ålder sammanfaller med antalet sommar-os sedan starten 1896.

Hårdare tag räcker inte långt

Moderaterna kräver på sin hemsida hårdare tag mot brottslingar och tycker att det daltas för mycket med kriminella i Sverige.

I min ledare i UNT förklarar jag varför ett sådant synsätt är enkelspårigt och kontraproduktivt.

Säkerhet för medborgarna och vettig kriminalvård för fångarna är inte varandras motpoler utan två sidor av samma mynt. Förr eller senare ska fångarna lämna fängelset. Om fängelsetiden bara är ett straff är det ofrånkomligt att de allra flesta kommer att återvända till den kriminella miljö de är vana vid, där vännerna finns och "reglerna" och normerna känns igen.

Det är inte enbart för att vara snäll mot de människor som har hamnat snett som en human kriminalpolitik är nödvändig. Ren självbevarelsedrift hos samhällets medborgare talar för samma sak.

Tvång bättre än frivillighet?

Förbundet Unga rörelsehindrade (se DN:s söndagsbilaga 8/8) tycker inte omvälgörenhet. I reportaget beskriver förbundets ordförande Veroncia Svenskatt barn och ungdomar har rätt till en aktiv fritid och inte ska vara utlämnadetill välgörenhetsfonder à la kronprinsessan Victorias fond.

I förbundets handlingsprogram står det att "man kan inte bygga ett välfärdssamhällepå frivilliga insatser, utan samhället måste ta sitt ansvar!" samt att "vivill ha ett samhälle där funktionsnedsättningar inte är ett handikapp."

Detär lätt att förstå med de rörelsehindrades frustration. Att ständigt varaberoende av andra människor för att klara sig i varje vardagssituation ärbåde svårt och jobbigt.

Men jag har svårt att förstå vad de unga rörelsehindrade har emot frivilligheten.Stöd till funktionshindrade kostar pengar. "Samhällets" pengar är ju liktydigtmed pengar som staten med tvång har tagit ifrån människor via skattsedeln.Det må i viss mån vara berättigat, men är ändå pengar som människor tvingasge upp. Varför är det bättre att ta emot pengar som har samlats in med tvångän pengar som människor har bidragit med frivilligt?

Ge blod - ge liv

Om alla svenskar som har möjlighet skulle ge blod tre-fyra gånger under sitt liv skulle Sveriges blodförsörjning vara tryggad. Jag blev för en timme sedan tappad på drygt fyra deciliter för femte gången (och fick en fin liten nyckelring som tack för lång och trogen tjänst).

Eftesom jag förutsätter att det ska finnas blod tillgängligt om jag någon skulle bli sjuk och behöva en transfusion är det min plikt att ta ansvar för att blodbanken fylls på.

Har du inte kommit iväg än? Det är aldrig försent. Gå in på geblod.nu och se var närmsta tappställe finns.

Eriksson och ekonomin

Alla partiledare sommarpratar - även om Fredrik Reinfeldt är den enda som i år har gjort det i radio. När miljöpartiets Peter Eriksson i går framträdde i Ystad sa han att de grönas paradfråga - den gröna skatteväxlingen - har blivit inaktuell. Skulle den genomföras nu är det tio år för sent.

"Tanken är riktig att priset är avgörande för att kunna minska förbrukningen. Men prisökningarna kommer nu till slut ändå. Det tråkiga är att nu går de ökade priserna till vinster åt oljebolagen istället för att bli skatteintäkter."

Märkligt att Eriksson, som uppenbarligen har förstått att ett högt pris gör att energiförbrukningen minskar eftersom färre har råd att konsumera, inte har lyckats ta till sig att minskad förbrukning också innebär (åtminstone relativt) minskade vinster åt oljebolagen.

Fast det passar förstås bättre in i retoriken att kalla oljebolag för ondskefulla vinstmaskiner.

Massiv bloggning

Att blogga är oerhört populärt. På de femton minuter som gått sedan mitt senaste inlägg har inte mindre än 900 personer uppdaterat sina egna bloggar här på blogger.com.

Mera myndigheter på g

EU2004-kommitten har kommit med ett förslag om att inrätta en ny myndighet för att få folk att sluta strunta i EU. Så verkar det svenska standardreceptet på att lösa "problem" lyda: inrätta en ny myndighet.

Om man bortser från det mycket märkliga i att myndigheter ska syssla med ren opinionsbildning (exempel från Sysembolaget och Naturvårdsverket avskräcker) borde det finnas en övre gräns för hur många myndigheter det får finnas.

En blygsam idé: varje gång någon föreslår att en ny myndighet ska inrättas måste man föreslå minst två andra som kan läggas ner. Annars kommer den offentliga byråkratin bara svälla i all oändlighet.

Krim-krisen

Den senaste veckan har Sverige upplevt en kris i kriminalvården. Tony Olsson rymde från Hall. I går gjordes en fritagning från Norrtäljeanstalten. Justitieminister Thomas Bodström har lärt sig av rymmarna vad som krävs för att komma undan: en rejäl avledningsmanöver. På annat sätt är det svårt att tolka hans förslag att bygga ett helt nytt superfängelse. Trots att han precis avbrutit sin semester lyckas han verka handlingskraftig.

Att superfängelset inte löser problemen med dåliga säkerhetsrutiner eller bristen på vettig sysselsättning och handlingsplaner för att anpassa fångarna för ett liv efter avtjänat straff verkar inte bekymra ministern.

Dostojevski skrev att man kan säga mycket om ett samhälle efter hur det behandlar sina fångar. Så sant, så sant.

Igång på banan

I dag öppnar jag min blog. Att blogga har blivit mycket populärt inte minst i USA. Enligt principen att det mesta som kommer därifrån förr eller senare även når hit ger jag mig också in i leken. Jag är långtifrån först att göra det och lär knappast heller bli den sista.