Snack eller verkstad?

"Sverigedemokraternas framgångar i valet, särskilt i landets södra delar, borde ha placerat integrationen allra överst på den politiska dagordningen. Det märktes tyvärr inte i den långa regeringsförklaring som statsminister Fredrik Reinfeldt (m) läste upp i riksdagen i fredags."

Per T Ohlsson inleder sin söndagskrönika med ett stänk av besvikelse i rösten. Resten av texten är - som vanligt - mycket läsvärd, men i inledningen tror jag han träffar fel.

Reinfeldts regeringsförklaring (pdf) var lång. Integrationsavsnittet relativt kort. Men det viktiga är trots allt inte vad som sägs i en regeringsförklaring. Det viktiga är vad som görs. För att citera Per T Ohlsson själv, för några veckor sedan:

"Tisdagen den 1 oktober 2002 intog Göran Persson riksdagens talarstol för att läsa upp sin regeringsförklaring. (...) Statsministern deklarerade att en av regeringens viktigaste och ”allt annat överskuggande arbetsuppgifter”, tillika ”avgörande för vårt lands framtid”, var ”att öka de invandrade svenskarnas tillträde till arbetsmarknaden”. Fyra år senare återfinns denna ”avgörande” fråga inte ens bland det socialdemokratiska valmanifestets sex prioriterade reformområden."

Och lite längre ner konstaterar Per T Ohlsson var nyckeln finns:

"Sambandet mellan företagande och integration på arbetsmarknaden är tydligt även i Sverige."

Det finns all anledning att vara kritisk mot att ordet företagare endast förekommer två gånger i hela den långa regeirngsförklaringen. En gång med prefixet "små-".

Men arbete, jobb och företag är ord som förekommer desto oftare. Ingen kan säga annat än att det är jobben som är i fokus för den nya regeringen. Det mår även integrationspolitiken bra av.