Buggning inte vägen framåt för fp
Håller inte med Hans Bergström om att det var fp:s sakpolitik som räddade partiet undan fiasko i valet, sedan dataintrångsskandalen exploderade.
"Det mesta talar för att folkpartiets tydliga hållning i frågor som skola, brott och medborgarskap bidrog till att partiet inte drabbades ännu hårdare av affären med dataintrånget."Om det vore så att ständiga upprepningar om språktest och valaffischer med buggningsbudskap gav framgång borde partiet rimligen ha legat kvar i närheten av de opinionsnivåer man hade i valet 2002, dvs 13,3 procent. Men ju mer "spinn" partiet ordnade, desto snabbare tycktes man sjunka tillbaka under 10-procentsnivån.
Hans Bergström har helt rätt i att det inte är någon framgångsväg att återvända till "snällismen". Men inte heller betonglinjen fungerar. Som jag sa i en tv-diskussion för några veckor sedan: 2002 gick fp till val under parollen "Att ställa krav är att bry sig". Det ledde till framgång. Problemet för partiet under mitten av 90-talet var att man bara brydde sig, problemet under mitten av 00-talet att man bara ställde krav.
Moderaterna skyller gärna katastrofvalet 2002 på valstugereportaget, men alla som studerat siffrorna vet att detta enbart förklarar en liten del av förlusten. Likadant är det med fp och dataskandalen 2006.


4 Comments:
Riktigt bra, håller med dig i allt. "Att ställa krav är att bry sig" är precis den nivå Fp bör ligga på. Bra där!
By
Carl, at
6:27 PM
Jag skulle nog säga att du överskattar folkpartiets möjlighet att själv öka sitt väljarstöd. Det beror huvudsakligen på hur bra moderaterna sköter sig. Folkpartiet gick ned ordentligt i år när de lämnade tillbaka mängder av moderater som inte kunde rösta på moderaterna 2002. (Men fp ligger ändå ordentligt över resultatet 1998)
By
Per Hagwall, at
7:46 PM
Per har rätt om betydelsen av vad Moderaterna gör, även om det 2002 fanns lika mycket pull som push.
Folkpartiets hade 4,7% 1998, ökade till 13.3% valet 2002, låg innan skandalen runt 10% i mätningarna, och tappade fick 7.5% i valet.
Är det inte rimligt att anta att skillnaden 5-6% till 10% faktiskt var tack vare partiets nya politik? Vad annars är det? En stor del av de nya väljarna stannade kvar.
En hel del av väljarna försvann efter skandalen. Men 7.5% är en bra bit bättre än 4.7%, och det mest rimliga förklaringen är förändringen i politiken. Man kan faktiskt fråga sig om Folkpartiet annars inte skulle haft det ännu svårare, med tanke på att Moderaterna har gått mot socialliberalism, och centern marknadsliberalism (visserligen tog Alf en hel del socialliberaler 98).
Helt klart är att Alliansen bidrog till att behålla deras väljare mer lojala, annars hade de andra borgerliga partierna kastat sig över de som vargar. Nu kom all kritik från vänster.
När det gäller dynamiken efter skandalen så ser det väl ut såhär: Folkpartiklarna var över trenden innan skandalen i mätningarna, men på väg nedåt. De låg på 9-10% innan skandalen. Sen tappade de ned till runt 7%. Där låg de under valrörelsens sista dagar, och fick mot slutet kanske till och med en liten uppgång.
Det går inte att objektiv klargöra det här, men jag är inte ensam om att tycka att Lejonborg klarade sig mycket bättre när han pratade sakpolitik än när han pratade skandal. Hade inte väljarna gillat deras nya politik hade partiet haft det ännu svårare.
By
Tino_G, at
3:17 AM
Frågan är förstås vad man menar med fp:s "nya" politik. Jag tillhör dem som tycker att det är helt rätt att överge "snällismen". Men det betyder ju inte att alla nya grepp har varit framgångsrika. Att börja dribbla i debatten om övergångsreglerna tror jag var fp:s största misstag under den gångna mandatperioden, det var en "ny" linje som fp:s väljare knappast uppskattade.
By
Håkan, at
1:36 PM
Post a Comment
<< Home