PM på defensiven

Trogna läsare av denna blogg vet att jag inte har varit helt förtjust i delar av folkpartiets utveckling de senaste åren (se exempel här, här och här). Övergångsregler och övervakningsiver har jag svårt att förknippa med ett liberalt parti, för att ta två exempel.

Däremot har jag svårt att förstå PM Nilssons senaste alster i ämnet folkpartiet. Han skriver att med undantag för Mustafa Can har ingen anklagat folkpartiet för vare sig rasism eller främlingsfientlighet. "Det där är hjärnspöken som Leijonborg och Leissner har hittat på."

Verkligen?

Masoud Kamali, regeringens integrationsutredare, skriver att folkpartiet försöker vinna "rasistiska röster". En DN-debattare med bl a Kamali och Stefan Jonsson får rubriken "Folkpartiet bedriver rasistisk politik". Jan Guillou förklarar: "Därför har folkpartiet blivit främlingsfientligt." En riksdagsledamot (v) bloggar: "Folkpartiet rasisterna." Några axplock på röster i debatten. Att PM Nilsson kallar detta för "hjärnspöken" kan jag bara tolka som att han är på defensiven.

Att folkpartiet nu börjar gå till motattack mot dem som svartmålar partiet är, så vitt optimisten i mig kan se det, däremot ett sundhetstecken. Det betyder att partiledningen är bekymrad över hur t ex vissa utspel har arbetats fram och formulerats, och man börjar tänka om. Partiet vill visserligen bort från snällfällan, men inte till priset av att man ohjälpligt fastnar i kravburen.