Fredagsläsning
Fokus i valet handlar om jobben. Även för tidskriften Fokus, som i dagens nummer frågar "vem har fel om jobben?". Ett smakprov finns här [pdf], men jag rekommenderar varmt ett besök i närmaste tidningskiosk - alla artiklar är läsvärda.
När Göran Persson säger att han snart når målet om fyra procents arbetslöshet, och att den sedan ska pressas ner mot 3-3,5 procent kan det vara värt att veta vad Jens Henriksson, statssekreterare på finansdepartementet svarar på frågan om svensk arbetslöshet:
"Den senaste officiella statisitiken är från juni [nu finns även juli-statistik, men inte när han svarade]. Då låg den öppna arbetslösheten på 6,3 procent."
I Fokusartikeln klargörs dock att Sverige och Kanada är de enda länder som inte räknar in studenter som kan och vill arbeta i statistiken. Den internationellt jämförbara siffran är alltså 8,6 procent. Oavsett vilken man använder: Det är en bra bit ner till 3-3,5 procent.
posted by Håkan @ 12:20
1 Comments:
Bra artikel, med ett undantag.
De slår fast att Sverige trots allt har högre sysselsättningsgrad än en del andra europeiska länder. Detta är helt sant (även om siffran överdrivs då sjukskrivna och de allra flesta i AMS-åtgärder räknas som ”sysselsatta”).
Men vad visar det egentligen att även andra länder med höga skatter och bidrag har samma problem med låg sysselsättning? Att regeringen har rätt? Är det inte snarast så att det tvärtom visar att det är ett generellt problem för välfärdstater, som man inte kan trolla bort?
Vad vi borde jämföra med är tex. Sverige innan välfärdstatens expansion (USA och liknande länder går ju inte att använda, eftersom folk har en svartmålad emotionell bild).
Sverige har nu ungefär 20% färre arbetade timmar per person än vi hade 1960. Är inte det ett problem? Att en mycket lägre andel jobbar nu, än gjorde 1980, trots att vi då fortfarande hade hundratusentals hemmafruar?
Sverige ligger på plats 13 i OECD i antal arbetade timmar per person i arbetsför ålder, trots att vi låg på topp för bara några decennier sedan. Fallet i arbetade timmar är en viktig delförklaring till fallet i välstånd.
Folk inser inte att skatterna är högre och staten större efter alla nedskärningar i mitten av 90-tallet. Varför? För att skattebetalarna måste ge 200-300 miljarder per år att försörja alla vuxna som inte jobbar. Ännu större är kostnaden om man inkluderar skattebortfallet.
En siffra de borde ha tagit med är att andel av vuxna befolkningen som helårsjusterad helt försörjs av bidrag har ökat från 11% år 1970 till 22% idag, enligt försäkringskassan. Hur kan någon veta detta och ta Nuder på allvar när han talar om arbetskraftsbrist?
By
Tino_G, at
4:42 PM
Post a Comment
<< Home