Zaremba om korruptionen

Zaremba fortsätter granska den svenska korruptionen, på olika nivåer. Del två i den nuvarande artikelserien är även den obligatorisk läsning. Några citat:

"Den högste chefen för rättspsykiatrin i landet är nämligen varken läkare eller jurist eller ämbetsman. Han är politiker, det råkar vara en ombudsman från Byggnads.
(...) Han kan inte mycket om rätten, för att inte tala om medicinen, för att inte nämna psykiatrin. Vilket skapar vissa problem, för att uttrycka det milt, när han skall göra sig gällande bland folk som studerat i decennier för att lära sin sak. Men han har djupa rötter i regeringspartiet."

"Det märkliga är att de rättspsykiat­rer som skall bedöma hans tillstånd vid tiden för mordet är kolleger till dem som avvisade honom dagarna innan (och vid minst tio tillfällen samma år). Det normala i min värld är att de förklarar sig jäviga och låter någon annan göra den bedömningen. Men de tar uppdraget. Och finner - inte helt oväntat i det läget - att Mijailovic inte är allvarligt psykiskt störd."

"Det märkliga, återigen, är att den läkare som är av en annan uppfattning (Rask var visst inte särskilt förvirrad, han skall i fängelse) råkar vara bekant med den doktor som skrivit ut patienten från akuten. Det medger han nämligen i hovrätten. På ett underbart sätt blir hans bedömning av Rasks tillstånd vid tiden för brottet (inte psykotisk, inte suicidal) till ett retroaktivt försvar för kollegans beslut att skicka ut honom på gatan."

Och i det sammanhanget tänker jag på en formulering från hans granskning av landstinget:

"Jag har sett en del korrupta organisationer, men ingen som samtidigt, alldeles uppriktigt, menat sig moraliskt överlägsen samhället i övrigt."