Veckans viktigaste nyhet

Veckans viktigaste nyhet är inte att alliansen i dag kom överens om energipolitiken, även om det naturligtvis innebär en rejäl förändring av det politiska landskap vi har sett de senaste 30 åren.

Det är heller inte torsdagens SCB-mätning, som i likhet med flera andra mätningar lär visa att vänsterblocket har en ledning över alliansen, men att många ännu inte har bestämt hur de ska rösta i höst.

Viktigare är en notis som flimrade förbi på undanskymd plats i ekonomibilagorna i går. Vi har ju under året fått höra att det går så bra för Sverige. Och det är naturligtvis sant att högkonjunktur råder. Men förutom när det är valår tycks alla vara väl medvetna om att efter högkonjunktur följer lågkonjunktur.

Är man i stället intresserad av hur bra det går för Sverige på längre sikt kan det vara intressant att titta på hur Standard & Poor bedömer vårt lands kreditvärdighet på sikt. I dag har Sverige högsta betyg, AAA. Men om ett decennium sjunker betyget ett snäpp, och tio år senare ytterligare ett snäpp. I mitten av seklet är Sverige nere på skräpobligationsnivå.

Anledningen är att befolkningen blir allt äldre och det sätter press på våra välfärdssystem. Reformer kommer alltså att krävas i framtiden. Fler behöver arbeta - även i lågkonjunktur.

I klartext betyder det att även om det går bra för Sverige i dag kommer det inte med automatik att gå bra i framtiden. Alldeles oavsett hur konjunkturen svänger.