Svar till Dick Erixon
Dick Erixon och jag diskuterade Jyllands-Postens Muhammedteckningar i går, och han fortsätter diskussionen på bloggen. Hans inlägg förtjänar ett längre svar.
Första gången jag på allvar satte mig in i JP:s publicering - bl a genom att titta på alla teckningar - var inför den tv-debatt jag deltog i 11 januari, dvs långt innan flaggor och ambassader började brännas. I den tv-diskussionen framförde jag bl a följande:
1) Jyllands-Posten har och hade rätt att publicera bilderna. Det var bra att den danska regeringen tydligt tog ställning för yttrandefrihet.
2) Våld eller hot om våld är aldrig acceptabelt som reaktion mot ett yttrande, även om man känner sig kränkt.
3) Det finns ett reellt existerande problem med obefogad självcensur hos många, dvs att man inte säger/skriver vissa saker av rädsla för hot eller våld. Det exempel jag drog fram var när Världskulturmuseet i Göteborg plockade ner en tavla, efter att ha mottagit hot. Man kan givetvis dra fram fler exempel.
Den som tittar på bilderna (finns här) ser snabbt att det inte rör sig om tolv nidbilder, utan tolv väldigt olika bilder. Om detta har jag skrivit tidigare. Man måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt och åtminstone fråga sig om debatten hade blivit bättre – eller åtminstone annorlunda – om inte alla tolv bilder hade publicerats.
Man måste också ställa sig frågan om JP:s syfte. Bakgrunden, som fortfarande verkar vara skrämmande obekant för många debattörer, var att en barnboksförfattare i Danmark hade svårt att få tag i en tecknare som ville göra Muhammedillustrationer. Detta eftersom de var rädda för hot och repressalier. Ett tydligt fall av beklaglig självcensur. Om vi nu utgår ifrån att JP hade det ärliga syftet att få igång en bra debatt om detta problem, hur bör man då lämpligen gå tillväga?
Redan det faktum att man vill lyfta debatten kommer säkert att vara provocerande för vissa. De som tar oerhört allvarligt på förbudet att avbilda profeten kommer säkert bli urförbannade redan av en streckgubbe. Och ingen har något att vinna på en urspårad debatt. På vilket sätt är yttrandefriheten betjänt av så upprörda känslor att människor bränner flaggor och ambassader? Vem vinner något på att rita bilder som kränker även ”vanliga” muslimer, som inte för sitt liv skulle kunna tänka sig att begå våldshandlingar? Debatten om självcensur är viktig och måste föras, men jag tror att den hade blivit betydligt bättre – i betydelsen konstruktiv och givande – om JP hade valt ett annat sätt att starta den. Dick menar att denna ”medelväg” är omöjlig. Det har han all rätt att tycka. Jag tror att han har fel.
I debatten är det många som citerar Voltaire. ”Jag ogillar vad du säger, men jag vill intill döden försvara din rätt att säga det.” Jag menar att det är precis det jag gör. Åtminstone ett par av dessa bilder ogillar jag – men jag försvarar givetvis och utan några som helst reservationer JP:s rätt att publicera bilderna. Dick verkar mena att man även måste försvara själva bilderna. På vilket sätt skulle det innebära ett större försvar av yttrandefriheten? Jag tycker tvärtom att ställningstagandet för JP:s rätt att publicera blir tydligare när man samtidigt säger att man ogillar själva publiceringen. Även detta har jag framfört tidigare. Helt i linje med Voltaire.
(PS. Lite kuriosa i sammanhanget är att när jag i juni fick bloggfrågan vilka fem böcker som betytt mest för mig hamnade Satansverserna på andra plats.)
posted by Håkan @ 10:44
8 Comments:
Frågan är väl egentligen varför det var nödvändigt med just karikatyrer, när det var ett problem med självcensur bland barnbokstecknare. Det var väl inte karikatyrer som de hade svårt att få fram?
Publicering av en karikatyr är inte samma sak som att publicera en bild, vilken som helst. Karikatyren är ett ställningstande, en värdering, något som uppmanar till att tolka in bl.a. fördomar.
Och som vanligt i publicistiska sammanhang, vinkeln blir ofta viktigare än innehållet som sådant.
Sedan är motreaktionen vansinnig, politiserad från många håll av många olika syften och bör inte tas på särskilt stort allvar som beskrivning av känsloläget i den muslimska världen. Flaggbränningen handlar om mycket annat, men väldigt lite om JP:s publicering.
Men JP:s publiceringsbeslut är, i all sin laglighet, ett dåligt beslut i ett Danmark med överskott på xenofobi, inte sällan riktad mot muslimer. Beslutet är dåligt därför att det riktar udden mot Muhammed, representant inte bara för extremistiska muslimer utan också för den stora massan av moderata och relativt sekulariserade muslimer. Precis på samma sätt som den danska xenofobin, personifierad av Pia Kjaersgaard, också har gjort.
Det är denna kontext som givit en så bra grogrund för den klandervärda motreaktionen. JP gav extremisterna ett vapen för att få fart på känslorna även bland mindre extrema muslimer.
By
Anonym, at
11:20 AM
När du ändå reflekterar över vad Dick skriver på sin blogg, läs gärna hans långa citat av Torgny Segerstedt.
Det är intressant hur Segerstedt pekar på att Tyskland, under nazisterna, sänkt nivån i det politiska samtalet. Att det är en skam för världen att världen skall behöva ägna sådan tid åt att diskutera nazismen.
Kanske kan man här dra en parallell till islamismen och dess flaggbrännande vandaler? Vad är det egentligen islamismen tvingar oss att hålla på och diskutera? Det är ju för helvete självklarheter vi håller på med.
Många av oss håller på att gå vilse i en värderingsdebatt här, och i vår godhet håller vi på och ge tolkningsföreträde till personer som inte alls har för avsikt att behandla sina meningsmotståndare på ett tolerant sätt.
Det är inte imamer som ska bestämma vad som skall visas för bilder i Svenska läroböcker. Det är inte imamer som skall bestämma vilka teckningar som ska få publiceras.
De har självklart rätt att, liksom alla andra, ha en åsikt i frågorna. Men de har inte rätt till något tolkningsföreträde med hänvisning till sin religion.
Det ovanstående är självklarheter som knappast behöver diskuteras, men väl tjänar som utgångspunkt för fortsatt diskussion.
Det finns ett delat ansvar nu att plocka upp debatten till en anständig nivå. Vi ska diskutera tolerans, men vi ska bara diskutera ömsesidig tolerans. Vi ska diskutera religionsfrihet, men både frihet till sin religion som rätten att inte behöva följa en viss religion.
Men nu diskuteras det istället på nivån "var det rätt att publicera?" "är det rätt att bränna flaggor?". Den diskussionen är förnedrande för dem som deltar.
By
Anonym, at
12:50 PM
Eftersom jag dagligen skriver i en tidning tycker jag inte att det är "förnedrande" att diskutera lämpligheten i olika publiceringar. Det är en naturligt del i jobbet att fundera över vad man ska göra i morgondagens tidning, bedöma vad som är lämpligt och angeläget osv.
Däremot håller jag helt med om att det inte finns något att diskutera när det gäller flaggbränning.
By
Håkan, at
2:30 PM
Att frågan är intressant för diskussion internt på en tidning, eller bland journalister kan jag förstå - men den borde inte vara en särskilt intressant fråga i den allmäna debatten.
Tryckfriheten innebär ju att publiceringsbeslut skall fattas utom räckhåll för makthavarna, och makthavarna är ju som bekant folket i ett demokratiskt land som Sverige.
Frågan om det var rätt eller fel att publicera är inte en fråga för allmänheten, politiker eller myndigheter. Det är en fråga för utgivaren.
Och den som inte förstår detta, eller vill förstå detta, gör precis samma sak som de som krävt åtgärder från den danska regeringen.
Frågan är inte allmän, den rör inte någon annan än utgivaren.
By
Anonym, at
2:46 PM
Jag tycker fortfarande att det är fascinerande att det diskuteras tryckfrihet i Sverige och övriga nordiska länder. Självklart har du rätt att publicera sådana bilder, och självklart är det lika etiskt vidrigt.
För mig är den här diskussionen som att diskutera hur många änglar som ryms på nålen. Lika absurd och meningslös
Vad är så hemskt att medge att det inte var rätt att publicera bilderna? Vad förlorar man då? Förlorar man verkligen något?
Fundera på de frågorna ett tag. Sluta att skjuta över allt ansvar på reaktionerna. Ta ansvar för den del av detta som är det ansvar som ligger på er. Jag är ganska trött på andan att alltid skjuta skulden på alla andra.
När ni ändå är i farten kolla med närmaste insatta muslim varför just dessa bilder blivit föremål för sådana reaktioner.
Det finns extremt mycket mer att säga i frågan, men snälla res er ur sandlådedebatten som börjar bli ganska patetisk.
By
Anonym, at
6:33 PM
Jag läste just hans inlägg och det är bland det mest naiva jag läst. Så patetiskt att se en liten kille uppe i Sverige tro att han har en aning om vad han snackar om. Han må ha läst statkunskap men borde kanske ta en kurs i människokännedom.
Tänk såhär: Du jagas för din religion runt om i världen, du anklagas för att vara terrorist när du reser, du får utstå trakasseri var än du vänder dig, du lever i skräck att du är nästa land på tur att bli attackerat av USA och nu så gör de narr av din religion och dess symbol.
Jag tror knappast att du i det läget bryr dig speciellt mycket om en tidning har en laglig rätt att publicera bilderna. Etiskt är det fortfarande förkastligt. (Och snälla bespara mig jämförelsen med Sverige. Situationen från början är inte jämförbar, informationsstrukturen fullständigt annorlunda så den diskussionen är inte ens värd att ha eftersom den är fullständigt irrelevant.)
Jag har ett förslag, innan fler uttalar sig i frågan, res till dessa områden och fråga folket hur dom upplever situationen. Försök sätta er in i deras situation. Norden är en idyll om man jämför med andra länder ute i världen. Sluta vara så naiva att tro att ni förstår utan att ha talat med dom.
Sure, det finns ingen ursäkt att ta till våld, men man kan faktiskt ha en viss förståelse varför det är upprörda känslor. När väl bollen är i rullning så är det för sent. Extrema grupper utnyttjar sådana här situationer till max, och det enda som händer med det här är att man öppnar för möjligheterna för dessa grupper att rekrytera fler anhängare.
Naivt var ordet...
By
Anonym, at
7:22 PM
En lite anmärkning bara. Det var inte Voltaire som sa de berömda orden utan Evelyn Beatrice Hall (pseudonym S[tephen] G. Tallentyre). Detta i boken The Friends of Voltaire (1906).
Läs mer på: http://www.classroomtools.com/voltaire.htm
By
Andreas D, at
2:16 PM
Andreas,
när jag skrev om detta senast (här) tog jag upp det. Men det blir för krångligt att göra det varje gång. Citatet är för evigt sammankopplat med Voltaire.
By
Håkan, at
5:37 PM
Post a Comment
<< Home