Persson stannar i Sverige

Persson har den senaste veckan läst Leijonborg. Ingvar Persson, alltså, ledarskribent på Aftonbladet. Det är han inte ensam om. Såväl Dick (höger) och Stikkan (vänster, 8/2, permalänk saknas) har läst och bloggat om Global utmaning. Även jag har nu läst. För att vara en partiledarbok ett valår är jag imponerad av att Lars Leijonborg väljer ett se bortom nästa september. De frågor han ställer bör flera beslutsfattare och opinionsbildare reflektera kring.

Men åter till Persson. Han gillar inte det Leijonborg berättar och heller inte Leijonborgs förslag. Framför allt är han sur över att Leijonborg inte tillräckligt tydligt tar avstånd från den kinesiska diktaturen (jag lämnar åt var och en som är läskunnig att själv upptäcka hur tunn isen är under Perssons fötter).

"Kanske är det här Leijonborg går vilse i sina semesterminnen. Politik och ekonomi hör liksom inte samman. Möjligen ska kapitalismen, eller marknadsekonomin som han föredrar att säga, bryta mark för demokratin. Oklart hur. Inte ett ord om sambandet mellan diktaturen och det låga priset på arbete."

Här undrar jag hur Ingvar Persson tänker. Leijonborg skriver visserligen om låglönekonkurrens från det expansiva Kina. Men han skriver också om konkurrensen från det demokratiska Indien. Och EU-medlemmen Slovakien.

Kanske handlar detta mindre om Perssons idéer om vilken som är framtidens väg, och mer om hans önskan att till varje pris smutskasta en folkpartist. Men framför allt är det lite småroligt att läsa vad Persson tycker att Leijonborg borde ha gjort i stället för att resa till Indien och Kina.

"Han kunde ha talat om globaliseringens vardag med fackliga ledare som Paul Åkerlund i Trollhättan, Kaarle Heino i Gislaved eller Bjarne Rasmussen i Degerfors."

Ankdammsmentaliteten är tydlig. Sök inte svar på svåra frågor utanför Sveriges gränser, är Perssons budskap. Vi vet redan allt som är värt att veta.