Svikaren Federley

Han talade entusiastiskt om hur han skulle skriva om ondskans källare, och så blev det bara det här. På något sätt känner jag mig sviken av Fredrick Federley. Hade väntat mig något mer ... utsvävat underhållande.

Hur som helst, jag hade snudd på glömt att även jag medverkar i Neo (det var så länge sedan jag blev tillfrågad).

Bäst av det jag läst hittills i premiärnumret är Tove Lifvendahls artikel.

"Det är hög tid för den breda borgerligheten (och då menar jag inte de fyra borgerliga partierna) att ge etiketten ett tydligare innehåll. Som ledstjärnor för ett sådant uppdrag behövs inga ytterligare program, partipolitiska alliansgrupper eller nya partier. Det räcker med att var och en lever i enlighet med ett antal värden som både bygger på personlig frihet och personligt ansvarstagande."

Sedan följer sex korta personporträtt. Det är sant. Man blir inspirerad. Men inte bara av persongalleriet. Jag tror jag smakar på den där meningen igen.

"Det räcker med att var och en lever i enlighet med ett antal värden som både bygger på personlig frihet och personligt ansvarstagande."