Sedan strålkastarna slocknat

Jag gillar Studio24. Programformatet tillåter ofta diskussion och inte bara hetsiga debatter.

Abd al Haqq Kielan, Ricki Neuman och jag kunde tidigare i kväll föra ett lugnt samtal om Jyllands-Postens Muhammedteckningar, även om vi var långtifrån överens om vad som var bra respektive dåligt.

Men som vanligt i tv är det när strålkastarna har slocknat som man kommer på det där som också borde ha sagts. Det är trist att debatten ofta kommer att handla om yttrandefrihet kontra förbud. Den som känner sig kränkt ropar nästan jämt på förbud. Det handlar verkligen inte bara om muslimer som känner sig kränkta av tecknare. Lika farligt är när en statsminister hotar med lagstiftning mot "sexualisering av det offentliga rummet".

Det gör att vi som försvarar yttrandefrihet på principiella grundar tvingas försvara yttranden och åsikter vi inte gillar. Vilket gör att andra menar att vi för "en kampanj för rätten att smäda och kränka homosexuella", bara för att vi inte vill se idioten Åke Green i fängelse. Jag bara väntar på att någon ska hävda att vi som försvarar Jyllands-Posten "går rasisternas ärenden".

Voltarie citeras ofta. "Jag ogillar vad du säger, men jag vill intill döden försvara din rätt att säga det."(1) Man kan också uttrycka det så att det är med yttrandefriheten som med demokratin. Vi försvarar den inte för att den är bäst på alla sätt och vis - utan för att alla alternativ är sämre.

(1) Kuriosa: Det faktiskt inte var Voltaire som yttrade denna mening, utan S.G. Tallentyre som på ett pregnant sätt sammanfattade Voltaires åsikt. Källa: Pelle Holms bevingade ord.