Commander of yawn
På kultursidorna har man tagit serien som intäckt för att diskutera Geena Davis röda läppar (DN häromdagen, ej på nätet). På politiksidorna skrivs debattartiklar om hur bra det är att en kvinna syns i rollen soom världens mäktigaste ... person. Måste erkänna att jag var nära att skriva man där. Så nog finns det en poäng i den "ovanliga" rollen.
TV4 jublar över höga tittarsiffror.
Men ärligt talat är serien Commander in Chief rätt dålig. Inte minst om man jämför med West Wing. Det riktigt härliga med West Wing var att president Bartlet och hans gäng misslyckades med rätt mycket redan från början av serien. De ville väl, men världens styrs inte enbart av god vilja.
Redan i första avsnittet invaderade president Allen (jodå, vi fattade poängen: även kvinnor är tuffa nog att använda militären) Nigeria för att rädda en dödsdömd kvinna. I tredje avsnittet gav hon sig på ett kokainproducerande land och uppmuntrade folket att resa sig mot sin dikator - vilket de gjorde.
Och så levde de lyckliga i alla sina dagar.
Sorry, det där håller inte. West Wing lyckas vara trovärdigt, trots att redan upplägget med att Bartlet är nobelpristagare i ekonomi borde göra det omöjligt. Commander in Chief placerar sig i stället i samma fack som genomsnittliga amerikanska tv-serier. Hyfsad underhållning, men inte mer.
Jag flippar över till TV3:s Prison Break i stället. Bättre fart. Mindre politik. Mer spänning.
Uppdatering: Även Per T Ohlsson tar avstamp i tv-serien för sin senaste söndagskrönika.
posted by Håkan @ 23:12
13 Comments:
Självklart. Jämför man Commander in chief med West Wing så står det sig slätt. Å andra sidan vete tusan om det går att göra ett nytt West Wing - det är väl snarare det som man inte velat göra med CiC. Istället för att sikta in sig på politiken och stabens vardag, väljer man i CiC att rikta in sig på en sorts Hollywoodiserad konflikt i politik men också i relationer.
By
deep|ed, at
2:47 AM
Att CiC är en "liberal" amerikansk dagdröm märker man nästan direkt. Att jämföra med WW funkar inte. I WW känns Bartlet som en riktig president, i CiC känns det som en parentes som uppkom utav en tillfällighet. Nog för att så är fallet i serien men Davis väger minst sagt lätt.
Det är precis som deep|ed säger, istället för att riktiga in sig på politikens "trista" vardag måste varje avsnitt innehålla en kris för att det mtv-skadade folket skall tycka det är intressant. I senate avsnitt (OBS!! spoiler!!) så är det en ubåt som hamnat inom nordkoreansk vatten med problem. Det är nästan patetiskt hur det försöker få varje avsnitt spännande.
En statschef eller blivande statschef hanterar inte världskriser varje vecka. De bästa avsnitt i WW handlar om den vanliga lunken och hur staben hanterar det hela. i CiC försöker man hela tiden få publiken på helspänn för att ha den kvar, det blir helt enkelt inte trovärdigt.
Stavning reservaras p g a alkohol :)
By
Peter Jönsson, at
3:23 AM
Det är rätt roande att läsa att Barton känns mer som en "riktig president". Ja? Han är ju man. Vi har inte sett några kvinnliga amerikanska presidenter och har således ingen att jämföra Mackenzie med.
För att inte tappa tittare som tycker en kvinnlig president bara är politiskt korrekt trams, vågar man väl inte ha för mycket vardag. Då skulle det heta att presidenten inte är handlingskraftig, inte kan hantera makt, inte kan hantera militären, är för - vardaglig...
Hur man än vänder sig har man röven baktill...
By
monica, at
12:11 PM
Monica, ingenstans i texten skriver jag att president Bartlet känns mer som en "riktig president". Den formuleringen får stå för Peter.
Och visst har du rätt i att serien hade kritiserats oavsett hur man hade lagt upp den. Men om man hade hållit berättelsen trovärdig och "bara" satt in en kvinna i huvudrollen som president hade åtminstone jag blivit mer övertygad om att det skulle kunna vara på riktigt - dvs att det skulle kunna hända också i verkligheten. Och det hade både tv-serien och jämställdheten vunnit på.
By
Håkan, at
12:28 PM
Ja, jag avsåg Peters kommentar om "riktig president" också. Vet att du inte skrev det.
Om man "bara" satt in en person med bröst och rödmålade läppar som president och inte ändrat något annat - varför då en kvinna öht? Nån skillnad vill i alla fall jag se. Och skillnad är det. Skulle vara. Bli. Eftersom en kvinna på den posten skulle granskas på ett annat sätt än en man.
By
monica, at
12:55 PM
Det hela handlar inte om könet på presidenten utan om att serien inte är trovärdig.
Sedan kan det ju vara som du säger att man tar i ordentligt för att visa att hon är minst sagt lika tuff som en man.
Detta gör ju helt enkelt att serien inte blir trovärdig. Med det menar jag så klart inte att en kvinna på den posten gör serien otrolig utan just att manuset är mycket tunnare i CiC än i WW.
Förhoppningsvis så kan serien hitta sin senare under säsongen men hittils väger den lätt.
By
Peter Jönsson, at
3:30 PM
Monica väljer, inte helt oväntat, att helt utan anledning börja vifta med manschauvinistspöket. Lågt och tramsigt. Men förståeligt. Har man inga argument så får man ta vad man har.
By
Erik Sandin, at
6:55 PM
Allt Monica säger är att kvinnor antagligen skulle bedömas annorlunda på en sådan post. Har hon fel? Varför diskuterar man ens serien annars?
By
louisep, at
11:47 PM
Erik: Tack för att du gav mig ett äkta exempel på hur kvinnor kan bemötas om de vågar sig på att ha åsikter. Jag tar upp det i min egen blogg.
By
monica, at
11:59 AM
Skämtar du med mig eller? Du öppnar ju för fan din kritik med denna pärla: "Det är rätt roande att läsa att Barton känns mer som en "riktig president". Ja? Han är ju man."
Om du inte ser det logiska trestegshoppet i din argumentation så kan jag inte rå för det. Den här besattheten av att se alla som inte håller med dig som ett angrepp på dig som kvinna måste du vänja dig av med.
Allvarligt talat...
By
Erik Sandin, at
7:48 PM
Okej, det är kul att ni debatterar, men låt det inte urarta. Argumenten blir sällan starkare för att man tar till svordomar. Jag vill ogärna agera censor och jag hoppas få slippa.
By
Håkan, at
10:01 PM
Sorry. Jag ska vårda språket bättre i framtiden, annars får man väl en anklagelse om manliga härskartekniker på posten dessutom.
By
Erik Sandin, at
1:45 AM
Problemet med Commander in Chief impliceras väl redan i titeln. Där är det presidenten som behöver bära upp hela serien, att få den intressant. Och då blir det överdrifter, för så spännande är inte presidentens sysslor egentligen.
Jämför med WW, som syftar på presidenten och hans stab snarare än presidenten själv. Där blir det 5-6 stycken som får bära upp serien, och det blir mer utrymme för realistiska moment. Och de personer som staben består av är en bra bit mer intressanta än människorna som presidenten i CiC omger sig av.
By
Dennis, at
4:19 PM
Post a Comment
<< Home