Persson talar osanning om ursäkten

Persson talar osanning om sin ursäkt i riksdagen.Katastrofkommissionen presenterade sin rapport i torsdags morse (30/11) klockan 9.00. På eftermiddagen samma dag var det frågestund i riksdagen och statsministern ställdes mot väggen av de borgerliga partiledarna.

Första frågan kom från Fredrik Reinfeldt och handlade om vilka slutsatser statsministern drar av kommissionens kritik (läs riksdagens protokoll här):

”Sedan kan jag bara, precis som Fredrik Reinfeldt, beklaga de fel och misstag som har begåtts. Det är jag den förste att göra.”

Reinfeldt tolkar detta som en halv ursäkt. Men Lars Leijonborg är inte nöjd:

”Är statsministern beredd att ta detta tillfälle i akt att be dessa utpekade kränkta människor om ursäkt?”

På detta svarar Göran Persson så här:

"Jag har gjort det flera gånger, och jag kan göra det en gång till så att Lars Leijonborg slipper sväva i okunnighet: Jag ber på mina egna vägnar och hela regeringens vägnar om ursäkt för de misstag vi gjorde under dessa dramatiska dagar.”

Persson gör alltså två saker:
1) Han säger ”Jag ber om ursäkt”.*
2) Han säger att han har bett om ursäkt flera gånger tidigare.

Jag började undra – när då? Så jag satte mig ner och sökte i arkiven.

(* Jag ifrågasätter också om han verkligen menade något med sin ursäkt. Om detta skriver jag i dagens UNT. Men det är en annan fråga.)

Började med Presstext och Mediearkivet. Ingenting. Så jag ringde till statsministerns presschef Anna Helsén. Hon svarade först att det fanns många tillfällen när statsministern bad om ursäkt. Men när jag ville ha konkreta exempel bad hon att få återkomma. Ett par samtal senare fick jag återigen veta att det fanns flera exempel, men att Göran Persson kanske inte hade formulerat sig exakt på det sätt han nu gjorde i riksdagen i torsdags.

Till slut hänvisade hon mig i alla fall till tre tal där hon menade att det framgick att statsministern har bett om ursäkt.

1) Nyårsafton 31 december 2004 – tal på Skansen.
Jag hittar ingenting som ens antyder en ursäkt för att Göran Persson personligen eller regeringen ber om ursäkt för begångna fel. Däremot är det ett allmänt hållet medkännande tal, som förvisso passar bra vid ingången till det nya året i spåren av en stor katastrof. Persson avslutar med en dikt.

2) 5 januari 2005 - tal inför tysta minuter.
Detta är ett tal i samma anda som det på nyårsafton. Det är en annan avslutningsdikt. Persson talar om behovet av att visa medmänsklighet. Återigen ett bra tal, men inte tillstymmelse till ursäkt.

3) 10 januari 2005 - tal vid stadshusceremonin.
Vid detta tillfälle fick framför allt Kungens tal stor uppmärksamhet i pressen. Men Perssons tal är inte dåligt. Stilen känns igen från de två ovan nämnda. Det är ingen dikt den här gången. Statsministern uttalar följande mening:

”Jag vill uttrycka mitt och regeringens djupa deltagande med er som förlorat barn, barnbarn, föräldrar, kära.”

Det är sympatiskt av Göran Persson, men kan inte ens i bästa fall betraktas som en ursäkt för begångna fel.

Anna Helsén menar att ”man” (vilket jag förmodar betyder regeringen) gör saker för dem som är drabbade. ”Hela ceremonin är ju för dem som har drabbats”. Jag bestrider inte detta men frågar var ursäkten finns. Svaret blir att det väl ytterst blir en tolkningsfråga om vad som är en ursäkt.

Visst. Tolka på bara. Själv slår jag upp i Nationalencyklopedin. Där ges uttrycket ”ursäkta sig” följande förklaring:

be om ursäkt (för) olämpligt beteende, misslyckande e.d.

Inte ens med den mest välvilliga inställning kan jag hitta någonting i de tre talen som passar in på en sådan definition.

Men låt oss inte stanna där. Han har ju hållit fler tal. Det har ju trots allt gått ett tag sedan tsunamin.

Den 19 januari berättar Göran Persson i riksdagen om den resa till Thailand han har gjort. Där formulerar han sig på följande vis:

”Självklart tar regeringen till sig av de synpunkter och den kritik som riktats mot oss under den senaste tiden. Självklart finns det sådant som kunde ha gjorts tidigare eller bättre. Det är jag den förste att medge.
Samtidigt är jag övertygad om att utvärderingen av arbetet kommer att visa att stora insatser genomförts mycket väl trots en extrem situation.”

En extremt välvillig tolkning är väl att det här kan klassas som något som liknar en ursäkt. Persson ”medger” att det finns ”sådant” som kunde gjorts bättre än tidigare.
Men inte ens den snällaste Perssonkramare kan kalla det här för en ordentlig ursäkt. Inte mot bakgrund av den massiva kritik som under den månad som gått sedan Annandag jul. Persson markerar inte på något sätt att det är han som har gjort fel. Han talar i passiv form. Något - oklart vad - kunde ha gjorts annorlunda av någon – oklart vem.

I riksdagsdebatten som följer får han en fråga av Ana-Maria Narti (här, anförande 34) om han är beredd att göra det som BRIS har krävt i en artikel, nämligen be om ursäkt.

(Här kan det vara värt att stanna upp. Enligt Anna Helsén var de tre talen kring årsskiftet exempel på hur Persson bett om ursäkt, utan att använda exakt en viss formulering. BRIS har uppenbarligen inte tolkat talen på detta sätt.)

Göran Persson svarar så här:

”Om företrädare för det svenska samhället under det här arbetet i någon mening har begått felaktigheter eller misstag som har skadat enskilda är det klart att man ska ha en oförbehållslös ursäkt.”

Notera: Persson säger inte ”Jag ber om ursäkt för fel som jag eller någon annan har begått”. Han säger att om det har begåtts fel av någon så ska ”man” ha en ”oferbehållslös ursäkt”.

När jag läste upp den meningen för Anna Helsén tyckte hon att den kunde läggas till hennes lista över tillfällen då Göran Persson har bett om ursäkt för de fel han begick efter tsunamin.

Det finns naturligtvis inget objektivt sätt att betrakta en ursäkt. De som väljer att göra en mycket välvillig tolkning av det Göran Persson säger i talen ovan kanske nöjer sig med detta.

Men man kan enkelt konstatera att om Göran Perssons syfte är att be om ursäkt för fel som han erkänner att han och/eller hans regering har begått är han väldigt dålig på att kommunicera. Formuleringarna är luddiga. Har man studerat statsministern ska det mycket till för att man ska kunna hävda att han inte formulerar sig på ett mycket medvetet sätt.

Slutsatsen kan bara bli den som både press och politiker drog i torsdags – att detta var först efter Lars Leijonborgs fråga som Persson formulerade en tydlig ursäkt. Därmed talade han inte sanning när han sa att redan hade gjort det ”flera gånger”.