Sista delen det är

Upp till kamp emot kvalen, sista striden det är.

Så lyder början på refrängen i Internationalen, arbetarrörelsens melodiöst mycket vackra marsch, som det är en mycket större fröjd att spela än att sjunga.

Maciej Zaremba har i en dryg vecka haft en mycket viktig artikelserie om Sverige, den svenska modellen och vår bild av Sverige - och andras. Sista delen är nu här, men striden har bara börjat.

En viktig passage i den sista artikeln är följande:

"Medborgare, blunda och försök föreställa dig vår modell utifrån. Låt oss säga att AIK och Bajen be­ivrar läktarvåldet inför egen domstol, med en majoritet av egna fans i domsätet. Nu kommer Degerfors till stan och får sina supportrar blå­slagna. Skulle det vara oförskämt av dem att tvivla på fair play i den rätten? Skulle vi bli häpna om domstolen fann att de fick sina skador genom att krocka med husväggarna, ovana som de var vid stadsmiljö?
Jag har just beskrivit Arbetsdomstolen för er - som den kan te sig för ett utländskt företag, en slovakisk svetsare eller för Jerry Malmström. Inte heller han ingår bland de parter som dominerar domstolen, som är LO och Svenskt Näringsliv."

Men en ännu viktigare tanke, som har mer generell betydelse för hela den "svenska modellen" är den här:

"Får man säga att den svenska modellen förutsätter ett nobelt sinnelag? Det är just vad som gör den så tilltalande och samtidigt sårbar. Om ett franskt fack korrumperas, är det bara en förening som ruttnat. Om en svensk fackförening börjar ruttna, urartar också rättvisan."

Mina tankar går omedelbart till Maciej Zarembas förra artikelserie, om landstinget i Jämtland.

"Ordet korrumpera har många betydelser. Kommer från latinets rumpere - att bryta, att bryta ned. Nedbrytningsprocess, förruttnelse. Men också att förgifta, att göra sjuk. Jag har aldrg varit med om att göra ett reportage där så många offentliga personer - läkare, enhetschefer, fullmäktigeledamöter, till och med kommunalråd - begärt att få förbli anonyma när de säger sitt hjärtas mening om en offentlig förvaltning. ("De skulle krossa mig på en vecka", säger en förtroendevald.) Jag har sett en del korrupta organisationer, men ingen som samtidigt, alldeles uppriktigt, menat sig moraliskt överlägsen samhället i övrigt."

Det här är det svenska problemet i ett nötskal. Hade vi sett samma saker utomlands som vi ser här hemma hade vi genast dömt ut det utländska samhället som korrupt. Men nu är företeelserna svenska och därmed nästan per definition överlägset bäst.

Med tanke på att det Maciej Zaremba pekar på (korruption) anses vara något som nästan inte existerar i Sverige måste jag säga att det har varit förvånansvärt tyst om båda hans artikelserier. Inte knäpptyst, men förvånansvärt tyst.

Det stärker hans tes. Tyvärr.