Bluffen om utvecklingssamtalen

Som jag skrev i våras har jag inte mycket till övers för utvecklingssamtalen i skolorna. Inte så att jag tycker de ska försvinna, men de fungerar inte bra som utvärderingsinstrument när man vill veta elevernas kunskaper.

Betyg har också sina brister, men fungerar bättre. De ger dessutom ett mått både på hur bra eleven lyckas lära och på hur skolan lyckas lära ut. Men i Sverige är det förbjudet att ge nioåringar ett papper där det står hur de klarar kunskapsmålen, eftersom man inte får ge betyg till så unga elever. Löjligt och felaktigt.

Malin Siwe skriver i dag klockrent om hur utvecklingssamtalen brister:

"Johan Hofvendahl har lyssnat på 35 utvecklingssamtal från årskurs fem, vilket ska resultera i en doktorsavhandling. Han konstaterar att lärarna oftare talar om elevernas inställning än deras kunskapsnivå, i alla fall när de skriver sina omdömen som klassläraren ska vidarebefordra. Vad säger det om takt och ton när musikläraren endast avlämnar omdömet 'glad och positiv'?"

Läs hela texten här.