Junlistan - del III

Carl Danielsson skriver i Captus att borgerligheten borde välkomna Junilistan.

"Här finns alltså en gyllene möjlighet att med alliansen och Junilistan locka över fler socialdemokratiska väljare, ge den sunda EU – skepsisen ett ansikte och i regeringsställning utmana brysselbyråkratin och viljan att göra EU och USA till motståndare."

Jag tror han har fel. Inte minst för att Junilistans stora grej inför nästa val inte kommer att vara EU-skepsisen. Junilistan kommer vara det nya centerpartiet.

Det är lätt att från städernas horisont glömma bort den gamla politiska dimension som kallas stad/land-konflikt. Många har länge betraktat centern som böndernas parti, men det stämmer bara om man (i likhet med kaxiga 08:or) menar att bönder är lika med lantisar i största allmänhet.

När Nils Lundgren i Agenda får presentera sin bärande politiska idé nämner han inte motståndet mot EU. I stället vill han "flytta ner makten", från Bryssel till Sverige, från staten till regionerna och kommunerna. Det finns en ideologisk beteckning på det där: decentralismen. Ordet har använts i många centerskrifter och centertal.

Numera talar centern om federalism (och påstår att de egentligen tycker likadant som tidigare) och har förvandlats till ett EU-positivt och urbant parti, trots att partiledaren fortfarande har en lantlig framtoning. Junilistan är inte sen att ta centerns plats där utrymmet finns.

Junilistan suger upp människor som tycker att frågor om tjärade hus och blyhagel är viktiga. Vi i städerna är fullkomligt ointresserade av detta, och missar vad hela diskussionen handlar om. De av Junilistans sympatisörer som tror att listan tillför ytterligare en liberal dimension lär därför missta sig rejält.

Slutligen borde borgerliga sympatisörer ha lärt sig vid det här laget att ett av de största problemen är att det finns för många borgerliga partier - inte för få. Möjligen kan Junilistans inträde leda till en upprensning i det borgerliga blocket (kanske får både Junilistan, kd och c under fyra procent? - eller varför inte fp?). Men då kommer Göran Persson sitta kvar som statsminister. Är det värt det?

(Se även del I och del II)