Wickbom jämför äpplen och päron

Trogna läsare av denna blogg vet att jag alltid uppskattar Ulf Wickboms krönikor i Godmorgon världen! Och jag finner det alltid intressant när människor jag gärna lyssnar till kommer med åsikter som överraskar.

Men den här gången tycker jag att Wickbom halkar snett, när han tycker att ett bra sätt att utrota fattigdom är att kort och gott förbjuda den. Han jämför med slaveriet. Tänk om någon hade satt upp målet att halvera slaveriet, då hade förmodligen bomullsplantagerna i den amerikanska södern fortfarande sett ut som i mitten på 1800-talet.

Skillnaden är att det enda som krävs för att avskaffa slaveriet är att människor slutar vara slavägare. Men för att människor ska slippa fattigdom krävs att någon/några skapar rikedom. Om det vore så enkelt som att välstånd bara skulle fördelas och sen vore alla problem lösta, ja, då hade man förmodligen redan försökt med det.

Eller, förlåt. Man har förstås försökt - och resultaten förskräcker.

Det vi kan göra (och borde göra mer av) för att hjälpa till att lyfta människor ur fattigdom är att ta bort de hinder som finns för att de själva ska kunna skapa rikedom. Det handlar om alltifrån att motarbeta korrupta regimer i fattiga länder till att avskaffa vansinniga jordbruks- och industritullar (med mycket mera).

Men att förbjuda fattigdom vore ungefär som att förbjuda sjukdom. Tanken kan verka vacker, men samhället skulle knappast bli friskare.