Spelet om budgeten

Har man pluggat statsvetenskap i Uppsala har man lärt sig spelteori. Vem gör vad och varför?

Spelet kring den svenska budgeten är just nu intressant. Redan i eftermiddags stod det klart att det i princip finns en färdigförhandlad budget. Det är alltså inte siffrorna vänsterkartellen bråkar om, utan flyktingamnestin. Regeringen vägrar gå med på en total amnesti ("inte en chans", sa Thomas Eneroth, ordförande i socialförsäkringsutskottet) medan fr a mp står fast vid sitt krav.

Detta trots att sossarna faktiskt har rätt i att flyktingfrågan inte finns med på det 121-punktsprogram som ligger till grund för samarbetet. Så varför detta rabalder. Är frågan av så stor vikt?

Både ja och nej. För sossarna är det oerhört viktigt att inte ge efter. Dels för att man har en invandrarkritisk opinion bland allmänheten att ta hänsyn till, dels för att man inte vill öppna upp för "utpressning" i andra frågor. Tänk om miljöpartiet börjar kräva inflytande över EU-politiken? Hemska tanke!

För miljöpartisterna är det viktigt att visa för de egna kärntrupperna att man inte lägger sig platt för sossarna i förhandlingar. Det är ett år kvar till valet, partiet balanserar (som alltid) nära fyra procent-spärren och är trötta på att agera dörrmatta.

Hårda förhandlingar får nästan alltid karaktären av ett "chicken race". Det gäller att hålla ut längst. Det intressanta med dagens situation är att båda har mycket att vinna på att fortsätta köra på, samtidigt som den potentiella förlusten av en krock är mycket liten.

För miljöpartiet är det regeringsposter som står på spel. Är man för hårda mot sossarna nu kanske inte Göran Persson (eller hans efterträdare) är så pigg på att låta Maria Wetterstrand ta hand om miljöfrågorna om nu kartellen lyckas klamra sig fast vid makten. Å andra sidan är det bara genom att hålla för trovärdigt att man kan tänka sig att vara "otrogen" med borgarna som man blir tagen på allvar av rosorna. Fråga vänsterpartiet!

Om Pär Nuder ensam tvingas lägga fram budgeten om en vecka är det knappast någon katastrof. Omröstningen om flyktingamnestin har sossarna redan vunnit (den hålls på onsdag denna vecka). V+mp tycker att siffrorna i budgeten är ok. Något alternativt budgetförslag som kan samla en majoritet av rösterna finns inte - så långt har inte alliansens samarbete nått ännu. Alltså kommer sossarnas budget gå igenom ändå.

Skulle alliansen mot all förmodan trots allt lägga fram ett eget gemensamt alternativ är det bara för Göran Persson att ställa v+mp mot väggen: Fäller ni budgeten så blir det nyval. Alla inser att sannolikheten är stor att det då blir en borgerlig regering. "Skulden" för maktskiftet kan då läggas på framför allt miljöpartiet, som då kan kyssa eventuella ministerposter farväl. Göran Persson förlorar visserligen makten, man han slipper nesan av att ha gjort det i ett "riktigt", dvs ordinarie, val.

Jag har länge undrat varför Persson, som den skicklige strateg han är, inte vågat dra detta till sin spets för länge sedan. Det faktum att sossarna trots allt har öppnat för vissa kompromisser i amnestifrågan visar att han helst vill undvika det även denna gång.