När idéerna är slut

Jonas Svensson, alias "Prao-Morian", skriver om socialdemokratiska visioner (eller brist på sådana):

"Anklagelsen att vi saknar visioner bör vi nog dock ta på större allvar. Åtminstone är vi dåliga på att visa upp och lyfta fram de visioner vi har. Och det tror jag är farligt. Traditionellt har det nämligen varit så att mycket av vår identitet och väljarnas förtroende för oss har byggt på de genomgripande reformer vi drivit igenom. Allmän rösträtt, 8 timmars arbetsdag, ordentlig semester, ATP, MBL, LAS och så vidare. Sådana genomdrivna reformer har inte bara omformat samhället till det bättre utan de har också varit viktiga för vårt parti. De har givit oss symboler att samlas runt och försvara. De har visat väljarna att vi är handlingskraftiga och progressiva. Och framförallt har de varit vattenpelare som tydligt har delat upp den svenska politiken och gjort skillnaden mellan oss och moderaterna tydlig. Om vi ska fortsätta vara den dominerande kraften i svensk politik och även i framtiden kunna räkna med ett stabilt förtroende från väljarna tror jag att vi behöver hitta nya kraftfulla reformer att arbeta för."

Det här påminner om ett möte jag hade med en f d topp-SSU:are. "Vi ska börja tala mer om ideologi inom förbundet", sa han och jag frågade nyfiket vilka böcker de skulle läsa då. "Böcker?", svarade han och tittade på mig som om jag just sagt att jag hade rövats bort av UFO:n. "Vi ska fokusera på sakfrågorna!"

När socialdemokrater ska tala om visioner heter det som bäst att "vi byggde välfärdssamhället". Och så rabblar man upp diverse reformer. Jag lämnar diskussionen om alla dessa "reformer" verkligen borde skrivas på sossarnas reformkonto därhän. Det intressanta är frånvaron av större perspektiv.

Häri ligger en viktig förklaring till att socialdemokraterna i dag är så otroligt på defensiven. Ideologi för dem betyder en stor reform, oklart vad den ska innehålla. Inte konstigt alltså att varje ifrågasättande av ett befintligt system får socialdemokraterna att slå bakut. De är som att säga till en liberal att man inte behöver bry sig om individen.

Samtidigt är detta socialdemokraternas stora problem. De använder visserligen gärna begrepp som "frihet" och "trygghet", men de för ingen djupare diskussion om vad dessa begrepp betyder, eller de inneboende problem som båda begreppen innefattar. Frihet för mig behöver inte nödvändigtvis betyda frihet för dig, jag kan känna trygghet när du känner otrygghet etc. Dessutom står ibland friheten mot tryggheten, vilket bl a märks i debatten om övervakningssamhället.

Den här typen av frågeställningar upptar väldigt lite av en socialdemokrats tid. Han/hon är fullt upptagen med att antingen försvara varje ifrågasättande av systemen, eller tänka ut nya "reformer".

Socialdemokraterna saknar just nu både idéer och visioner. Och de båda hänger ihop.

Se även här.