Ideologi vs pragmatism

Mathias Sundin och Johan Norberg debatterar – utan att själva veta om det – mot varandra i fråga om vad som är viktigt, idéer eller pragmatism.

Norberg pekar på exemplet Estland, där premiärministern Mart Laar inte ”begrep” att det var politiskt omöjligt att införa platt skatt – så han gjorde det i alla fall. Estlands ekonomi sköt i höjden.

Sundin exemplifierar med fp-politikern Staffan Werme som gärna sätter sig på de ”moraliska höga hästarna” med floskler som att det är fel att kriga, utan att inse att ”världen kanske inte är så enkel”.

Ideologi mot pragmatism. Här finns en inbyggd motsättning. Den som är pragmatisk måste ge avkall på åtminstone något litet ideal. Den som är alltför idealistisk blir verklighetsfrämmande och därför ointressant.

Samtidigt menar jag att den ena inte klarar sig utan den andra. Men för det första gäller att hitta en bra balans. För det andra finns det en viss kronologisk ordning som inte är oviktig. Ideologin måste finnas först, för att det ska finnas något att förhålla sig pragmatisk till.

Det klagas ofta över att ideologin inte är tydlig i dagspolitiken, och att skillnaderna mellan partierna är små. Jag håller inte med, vilket jag också gav exempel på häromdagen.