Vem vill spela monopol?

En landstingsläkare är kritisk mot den politiska ledningens sätt att styra sjukvården. Han utnyttjar sin medborgerliga rättighet att yttra sin åsikt. Landstingetsledningen blir inte glad. Läkaren känner sig motarbetad och tvingas byta jobb.

Men vad göra? Landstinget har ju (i stort sett) monopol på att bedriva sjukvård. Med stopplagen stärks monopolet.

"När jag som anställd har en annan uppfattning än den politiska ledningen finns det ingen annan arbetsgivare att gå till. I praktiken är den anställde chanslös", säger läkaren.

Resultat? Läkaren flyttar. Och budskapet för alla andra är glasklart:

"Om det inte är tillåtet att ha en annan uppfattning breder tystnaden ut sig. Flera av mina kolleger har inte möjlighet att flytta. De blir antingen tysta eller 'omöjliga."