Varför ge sig på nummer två?

Fler och fler bloggare (senast Johan Norberg) hittar till sedan sparkafreivalds.nu. Där kan man skriva på en protestlista mot utrikesministern.

"Då tsunamin drabbade Phuket och de många svenskar som semestrade där var den svenska regeringen sist ute av Europas styrande med att undsätta sina medborgare. Vi anser att huvudansvaret för detta mycket senkomna undsättande vilar på vår utrikesminister, Laila Freivalds."

Ingen blev imponerad över Laila Freivalds agerande. Det var helt klart att hon inte var mogen uppgiften. Men jag undrar varför så många i Sverige väljer att ge sig på enskilda ministrar när de vill utkräva ansvar. Det har blivit allt tydligare de senaste decenniet att mer och mer makt samlas i statsrådsberedningen, dvs statsministerns kansli. Även under veckorna efter Annandag jul förra året stod det klart att varje beslut av vikt krävde klartecken från statsrådsberedningen. Kanske inte formellt, men av politiska skäl.

Det räcker därför inte med att sparka Freivalds, lika lite som det räcker att sparka Barbro Holmberg för att få till stånd en ny flyktingpolitik. Den som vill få till stånd en verklig förändring måste se till att få bort nummer ett i hierarkin: Göran Persson.

Jag skriver inte på uppropet. Men jag vet var jag inte kommer lägga min röst i september nästa år. Om tillräckligt många gör som jag blir det vi som sparkar Freivalds - och hennes chef.