Vad menar Lotta Gröning?

Kan någon förklara konsekvensen i det här? Lotta Gröning får i Godmorgon världens panel (lyssna här, 41 min in) svara på frågan om Sverige är för lite toppstyrt (apropå bristerna vid tsunamikrisen och riksrevisionens kritik att regeringen inte kan styra sina myndigheter och bolag).

Först svarar hon: ”Nej”. Sedan ska hon utveckla sitt svar:

"Ja, alltså,… nej, alltså, … eh, vi behöver mindre toppstyrning, inte mera. Men jag tror det här handlar väldigt mycket om sunt förnuft. Här sitter det – hoppas jag – kompetent folk vid våra myndigheter. Och jämför man med andra länder, t ex Finland, kunde de ju väldigt snabbt trycka på knappen och skicka folk till katastrofområdet. Men vi har väldigt många paragrafryttare och liksom väldigt många som på något sätt är så rädda att göra fel så att de väntar på någon signal från något annat håll. Och den signalen kom ju inte från något annat håll heller, så att det här handlar ju … Jag menar att det här handlar ju om hela myndighetsstrukturen. Alltså att det är för många olika chefer och för många olika myndigheter så det finns ingen helhetssyn. Och regeringen har den inte heller. Så det är en stor soppa och mer centralstyrning skulle bara leda till fler myndigheter, jag menar vi får ju ungefär en i veckan i dagsläget."

Ehhh? Okej!? Jag kan till viss del hålla med om det här, om man betraktar det som en problembeskrivning av nuvarande läge. Men reportern var visst lika frågande som jag eftersom hon följde upp med frågan: ”Men hur ska man avhjälpa det då?”

"Nej, alltså. Jag tror att man på något sätt måste se om hela strukturen. Och då tror jag att på något sätt får börja om från början. Om man ska ha en centralstyrning, så att säga, det bygger ju på att man litar på de myndighetschefer och de verksamhetschefer som man har, och det gör man ju inte i dag. Utan vi har ju ett regelsystem som... ja, där ingen styr, så att säga. Jag menar, regeringen har ju inte ens en aning om hur många myndigheter vi har och vad de kostar."

Reportern (och jag) börjar bli förtvivlad och bryter in: ”Men vad är det för slutsats man kan dra av krishanteringen”. Fast nu går frågan till Torsten Carlsson (från Länstidningen). Han kommer fram till att det måste finnas någon som kan ”trycka på knappen”.

Mot slutet kommer Lotta Gröning in igen:

Men alltså det som är det absurda i det här det är väl ändå att Sverige… Vi kan ju inte påstå att vi inte är vana vid stora katastrofer, för jag menar vi hade ju Estonia här för ett tiotal år sedan när 800 människor dog. Och jag menar vi var ju en gång ett U-land där man inte hade en aning om någonting, men vad vi har lärt oss på något sätt av Estonia, det är att det står krisgrupper på varenda flygplats – det gjorde det ju nu också när folk kom hem från Thailand, man skickade in dem direkt till något rum – men det man inte har lärt sig är att det krävs en samordning centralt. Att det krävs, ehm… en ledning, liksom – som fungerar."

Vi ska alltså inte ha mer centralstyrning. Vi ska ha mer samordning centralt. Glasklart, Lotta!