Söndagsnöje och svordomar

Ett av mina favoritnöjen om söndagarna är att ligga och dra mig riktigt länge på morgonen, lyssnande till radions utmärkta Godmorgon världen. Ett av de allra bästa inslagen är när Ulf Wickbom är krönikör (lyssna här, ca 37 min in). I morse gjorde han upp med krönikörer (typ Skugge), politiker (typ biståndsminister Carin Jämtin) och andra tyckare (typ resten) som använder svordomar, könsord och andra kraftord för att ... ja, just det, varför då?

Varför skriver Linda Skugge "Och tjejer, va fan så svårt är det inte att klippa gräs och programmera videon" och varför säger en minister att muren mellan Israel och Palestina är "för djävlig, faktiskt".

Det som tilltalar mest med Wickbom är att han egentligen inte vill kritisera Skugge, Jämtin och alla andra:

"Om man bara förfasar sig riskerar man att bli en sån där som bestämmer på vilka villkor andra får prata.", säger han och förklarar varför. "Det är rätt att svära i kyrkan på rå bondska under förutsättning att prästen bestämmer allt och tilltalar dig på 'latrin' och 'kräkiska' ... Vulgariteten är ett gammalt pålitligt stilgrepp."

Men så gör inte Jämtin (eller Skugge):
"Den svenska regeringen lämnar på det sättet [genom att svära om muren] den officiella och diplomatiska nivån för umgänge. Jämtin slänger ord omkring sig som andra kastar sten. [...] När Olof Palme som statsminister använde uttryck som 'satans mördare' och 'diktaturens kreatur' så var det i medveten kontrast mot en mer vårdad retorik. Det blev en avsiktlig, raffinerad effekt. ... Jämtin har aldrig visat att hon kan uttrycka sig elegant, eller ens vårdat, och därför blir hennes grova språk bara ett fattigdomsbevis."

Om man svär i var och varannan mening försvagas styrkan i kraftuttrycken. Det går helt enkelt inflation i svordomar. Wickbom pekar ut tre faror med denna "debatteknik":

1. Man riskerar att diskutera form snarare än innehåll.
2. Uttalandena blir kategoriska. Världen blir svartvit. Dialog blir svår, för att inte säga omöjlig.
3. Om man svär redan vid petitesser, vad tar man till när en verklig skandal dyker upp?

Eller som Wickbom uttrycker det:
"Vad säger man då? Ja, va fan säger man då?"