Rätt om rättelser

Stambordsbloggaren Michael Moynihan skriver i dag om hur dåliga svenska medier är på rättelser (via Alicio). Som exempel tar han New York Times, där man rättar alla fel - även triviala felstavningar av namn. I Sverige är rättelser ovanliga. Trivialiteter rättas aldrig, felaktigheter rättas sällan.

Vi som läser Olle Wästbergs nyhetsbrev har fått denna skillnad i rättelsekultur påpekad för oss många gånger tidigare. Jag håller i stort sett med både Olle och Michael. Svenska medier rättar för dåligt. Jag försöker dra mitt strå till stacken för att ändra på det.

Således införde UNT en rättelse till min ledare häromdagen, där jag påstod att Gustav Vasa kröntes den 6 juni 1523. Eftersom jag skrev om det även här på bloggen passar det ju bra att berätta att detta är fel: Gustav Vasa valdes till kung juni 1523 - han kröntes i januari fem år senare.

Skillnaden spelar egentligen ingen roll för det ledaren handlade om, men rätt ska vara rätt. Däremot tycker jag kanske inte att man måste bli extrem. Varje stavfel måste inte rättas i efterhand. Journalister är mänskliga och felar ibland - och vilka svenska tidningar har resurser som kan jämföras med New York Times, där varje text passerar en lång kedja av redaktörer?