Släpp borgarna loss - det är vår!

Fyra månader efter att jag listade sex skäl till varför alliansen kommer vinna nästa val gör SvD:s nyblivne analytiker Göran Eriksson precis tvärtom (ej på webben). Fast han slår till med hela tio punkter om varför de borgerliga bör vara oroliga.

Visst har han en del poänger - inte minst när det gäller farhågan att de fyra partierna inte lyckas hålla sams. "Om valet står mellan borgerlig lojalitet och det egna partiets överlevnad: vilket väljer Maud Olofsson och Göran Hägglund?", frågar Eriksson.

Det finns dock en sak som talar emot denna strategi. Suget på den borgerliga sidan efter ett maktskifte är oerhört stark. Det finns också en stor medvetenhet om att det är tack vare bildandet av alliansen som mätning efter mätning pekar på en borgerlig valseger. Om ett parti bryter denna allians av rädsla för fyraprocentspärren och sossarna därmed kan regera vidare tror jag att det partiet - oavsett om det är m, c, fp eller kd - har vunnit en pyrrhusseger. Vilka väljare som vill se ett maktskifte skulle i följande val ens snudda vid tanken på att stödja det parti som i praktiskt handlande gav Göran Persson fyra år till i Rosenbad? Visserligen är politisk strategi nästan per definition kortsiktig - väljarnas minne brukar vara kort - men allting faller inte i glömska. Inte bland väljare som i sexton år suktat efter se sossarna lämna regeringskansliet.

Punkt 8 handlar om att sossarna skulle följa samma vinnande strategi som Bush i USA. Mobilisera kärnväljarna (höger där, vänster här) så vinner du. Det tror jag inte heller på. Uttrymmet vänsterut är helt enkelt för litet. Det är inte bara Margot Wallström som har rest i världen och upptäckt att det finns länder som har lägre skatter men bättre (i alla fall lika bra) välfärd som Sverige. När en fjärdedel av befolkningen har så små ekonomiska marginaler att de skulle behöva flytta om inkomsten sjönk med 2.000 kr i månaden tror jag inte de är så pigga på att avstå ytterligare ett par hundralappar till staten.

I stället tror jag, precis som förut, att det är punkt nio som är det allvarligaste problemet. "De borgerliga är rädda för Persson", skriver Göran Eriksson. "Självförtroende är lågt", skrev jag - och inte bara i partierna. Så sent som i förra veckan satt jag vid ett middagsbort där alla önskade maktskifte, men den enda som var beredd att faktiskt tro på att det kommer att hända var undertecknad.

"Om man tror att det går åt helvete - då går det dit", säger Tage Danielssons karaktär till Ernst-Hugo Järegårds förrymde fånge i "Släpp fångarne loss - det är vår!". "Jag kan ju ingenting", har Järegård utbrustit sekunden före. Alla som sett filmen vet hur det går: Fången lär sig baka, vinner tillbaka självförtroendet och får (i princip) princessan och halva kungariket.

En saga, som kan bli sann. För den som vågar tro på den.