Adjö, Ardalan!

SSU-basen Ardalan Shekarabi avgår. Därmed hoppas han att SSU får frid i sinnet efter alla skandaler.

Taktiskt är det helt rätt. Eftersom ingen i SSU, allra minst Ardalan Shekarabi, har kunnat ge några bra svar på varför allt mygel har kunnat ske och ingen annan har kunnat utses till syndabock fanns inte så många andra alternativ för Shekarabi än att själv kasta in handduken.

Frågan är dock om det hjälper mot det andra stora problemet i SSU - fraktionsstriderna. Man brukar beskriva det som ett höger/vänster-krig.

Men jag undrar hur pass ideologiskt medvetna SSU:arna verkligen är. När jag har talat med personer i olika SSU-toppar (inklusive personer i Shekarabis närhet) brukar de ofta framhålla att "vi ska stärka den ideologiska diskussionen i SSU".

"Intressant", svarar jag. "Vilka böcker läser ni då? Vad har ni för favorittänkare nu?"

Jag frågar inte av illvilja utan av ren nyfikenhet. Den svenska socialdemokratin är ju sprungen ur marxismen, men det var länge sedan Karl Marx var en huvudfigur i partiet som gjort pragmatismen till sin ledstjärna.

SSU:arna brukar titta på mig med något slags fåraktigt uttryck i ansiktet. Läser? Tänkare?

"Alltså, vi ska diskutera de olika frågorna, vad vi tycker och så", är ett inte alltför ovanligt svar på min fråga.

Många brukar framhålla att Göran Persson är slut på idéer. Det stämmer och är ett allvarligt problem för sossarna. Men det måste vara än värre att inte ens de "pigga" ungdomarna har något nytt att komma med.