No CAP

"Sjukvården är den sista planekonomin" skrev vänsterdebattören Åsa Moberg häromdagen i en läsvärd artikel i Expressen. Om inte sossarna ger upp motståndet mot vinst i vården kommer hon att rösta borgerligt i nästa val. En röst till alliansen säkrad, således.

Tyvärr har hon fel. Sjukvården är inte den sista planekonomin. Det är inte ens den största. Den stavas nämligen CAP - Common Agricultural Policy. Dvs EU:s gemensamma jordbruk.

Den här frågan diskuteras alldeles för lite i dag. The Times ledare utgör ett undantag. Anledningen är förmodligen att de flesta, såväl i Storbritannien som i Sverige, faktiskt tycker att jordbrukspolitiken är vansinnig. Men det känns på något sätt hopplöst att övertyga fransmännen om detta, och det finns ju så många andra frågor inom EU som är viktiga.

Faktum är att det är fel, och när Attac skickar pressmeddelande om att Sveriges regeringen närmar sig deras syn i hur kampen mot världsfattigdom bör gå till - dvs genom Tobinskatt - då är det dags att inse att den här organisationens idéer kanske inte är så döda som de borde vara.

Personligen har jag svårt att så någon enskild fråga som är lika viktig i kampen mot fattigdomen som avskaffandet av EU:s jordbrukspolitik. Den är inte roten till allt ont. Allt ont som den orsakar drabbar inte fattiga. Men det finns å andra sidan inget som helst gott den för med sig.

EU:s konsumenter får först betala skatt för att bekosta bidragen, därefter betala högre matpriser för att billigare importvaror stängs ute. Det är idiotiskt, men ärligt talat kan jag leva med det. Det som gör mig heligt förbannad är att CAP:en innebär dumpade världsmarknadspriser, vilket slår ut fattiga bönder i fr a afrikanska länder, vilket spär på fattigdomen, vilket gör länderna beroende av bistånd som betalas av Europas skattebetalare men oftast landar i korrupta regimers fickor. Att kalla detta för en ond cirkel känns som ett understatement.

Men nu till det viktigaste: Detta är faktiskt en fråga som vi äger helt och hållet själva. Göran Persson är en av 25 stats- och regeringschefer som bestämmer inom EU. Med tanke på hur viktig den här frågan är borde man egentligen kräva att han lyfter den vid varje toppmöte, att jordbruksministern tjatar om det vid varje ministermöte, att vi som skriver om EU tar upp den i varje text. Så är det inte. Alla tycker att politiken är idiotisk, men ingen gör något.

Vi kan inte avskaffa korruptionen i andra länder på ett kick. Vi kan inte genomföra nödvändiga jordreformer på den afrikanska landsbygden på ett kick. Vi kan inte ge alla småbönder de bästa tekniska förutsättningarna på ett kick.

Men vi skulle kunna avskaffa EU:s jordbrukspolitik på ett kick. Om vi bara ville och gav oss själva f-n på det.