När ska Hyresgästföreningen fatta?

Få saker är så uppenbart orättvisa som den svenska bostadspolitiken. När det nu åter är dags för lägenhetsskandaler kan det vara på plats att fundera över varför den här typen av skandaler dyker upp om och om igen.

Beror det på giriga direktörer à la Skandia? På att fackpampar tappar kontakten med den verklighet som medlemmarna lever i? Breder omoralen ut sig i samhället?

Svaret är både ja och nej. Nej, pamparna har inte tappat kontakten med verkligheten – de har bara anpassat sig efter den. Omoralen finns i stället hos Hyresgästföreningen. På deras hemsida kan man läsa att ”Vårt grundläggande mål är allas rätt till en god bostad till rimlig kostnad.”

Visst låter det vackert? Men Hyresgästföreningen har bestämt sig för att detta mål uppnås bäst genom att hyrorna i attraktiva bostadsområden – typ Stockholms innerstad, Malmö, Göteborg och andra tillväxtorter – ska vara genomreglerade. Regleringskramarna påstår att hyresregleringen är avskaffad och det bara finns ett bruksvärdessystem, men det är bara en lek med ord. Bruksvärdessystemet är de facto en hyresreglering. Man kan tycka att de som vill ha den kunde erkänna det.

Vilka vill man skydda med regleringen? Jo, de som inte har det så gott ställt eller är utsatta på olika sätt. Till exempel låginkomsttagare och invandrare.

Och hur ser verkligheten ut? Jo, låginkomsttagarna och invandrarna trängs i betongförorterna medan personer med pengar och/eller kontakter får de attraktiva – och billiga! – lägenheterna i innerstan.

Så här har det sett ut länge. Ändå får det pågå, år efter år. När nu skandal efter skandal uppkommer kan man tycka att Hyresgästföreningen borde inse att något fundamentalt är galet. Att hyresregleringen leder till orättvisor. Att det inslagna vägen leder fel.

Men nej. I ett pressmeddelande låter ordföranden Barbro Engman meddela att allt skulle lösa sig med strängare lagstiftning (ett svenskt standardrecept) och en än mer reglerad bostadskö.

Nuvarande system är orättvist. Motståndare till marknadshyror brukar säga att plånboken inte ska styra över vilka som får bostad. Nehej, men är det bättre att telefonboken gör det?