Syrligt om hösten

Allt är inte politik. Och allt är inte mörker, även om hösten hittills har bjudit mycket på bådadera.

Jag gillar inte hösten, har aldrig gjort. Kallt, mörkt, för mycket att göra, för långt till nästa ledighet. "Men de fina färgerna, då?" försökte en kollega muntra upp mig med, på samma hurtfriska sätt som lågstadieläraren bad oss gå ut och samla löv att klistra på papper "för det är ju så fint."

Sorry, det biter inte på mig. Jag brukar ha svårt att hitta någonting positivt om den årstid som nu på allvar har infunnit sig. Men i dag kom jag plötsligt på det!

Hösten är clementinernas/mandarinernas/satsumasens tid. Och det är utan tvekan favortifrukten. Lätt att skala, smakar syrligt, nyttig och är god som godis. Den får mig nog att överleva fram till vårdagjämningen den här gången också.