Bra, Cecilia Uddén!

Cecilia Uddén ber i dag om ursäkt för sitt "omogna" uttalande att Sveriges radio inte behöver ha en opartiska rapportering om USA-valet. Synd. Det är nämligen inte Uddén som borde be om ursäkt utan Sveriges radio. Uddén är en duktig och engagerad journalist som gör intressanta program. De blir inte sämre för vad hon har sagt. Sveriges radio verkar heller inte ha något att invända mot hur hon har skött sitt arbete - utan riktar bara in sig på att hon har sagt vad hon tycker.

Men "Uddénaffären" ser ut att starta en mer allmän debatt om vad god journalistik och opartiskhet innebär. Det är bra, inte minst i bloggartider då alla tycker till om allt.

"Myten om den objektiva sanningen upprätthålls av både producent och konsument", skriver Cecilia Uddén. Helt rätt. Sanningen är inte objektiv. Kravet på opartiskhet kan därför inte ligga i varje enskilt litet reportage eller i varje artikel, utan man måste se till helheten. Helt okej, alltså, att Cecilia Uddén favoriserar Kerry i konflikt, men det måste balanseras av ett radioprogram som sprider Bushpropaganda.

"En dålig journalist har en dold agenda som inte sällan kan kläs i en opartiskt blank kostym. En bra journalist är kritiskt ifrågasättande och har en intellektuell nyfikenhet, grundad i kunskaper som ständigt måste uppdateras." Även där håller jag med Cecilia Uddén. Om man, som jag gör till vardags, skriver på en liberal ledarsida kan ingen påstå att vi döljer vår agenda.

Problemet är att det är väldigt ovanligt att kommenterande och fördjupande program har någon sådan typ av "varudeklaration". Hur ser värderingarna ut hos redaktörerna på P1 Morgon, Gomorron världen!, Studio Ett, för att bara nämna några radioprogram. Eller Agenda, Uppdrag granskning eller Dokument inifrån för att gå till tv:n.

Eftersom jag bara har nämnt public service-program ska alla vara "opartiska". Stämmer det? Hur förhåller de sig själva till detta krav?