Vem gillar inte en sjyst sågning?

Vad kan vara enklare än att bli förbannad på juryn i Idol2004? Elakt, fruktansvart, kommersiellt - programmet har sågats (bara det är ju faktiskt ironiskt) av de flesta.

Hysteriskt roligt blir det när kvällstidningarna ojar sig och gör reportage på temat "de blev knäckta av idoljuryn" och sedan lägger upp ett flashspel med bild på "talangerna" och sågningen under.

Det går faktiskt att utläsa en del om vårt samhälle i det här. Och nej, jag tänker inte förfasa mig över att ungdomar i dag vill bli popstjärnor - det har de alltid velat (jag säger bara Elvis och Beatles). Jag tänker på att vi inte är vana vid vare sig att ge eller att få kritik.

Tänk på skolan. Jag har skrivit det förr och kan göra det igen. Vi är notoriskt rädda för betyg och allt som kan likna betyg. Ingen ska behöva få en "stämpel" i pannan. Resultat: den dag man tvingas möta verkligheten kan man få sig sitt livs chock.

Med tanke på att den här typen av program redan har förekommit (Popstars, Fame Factory) och att de allihopa har börjat på samma sätt, med en massa falsksjungande människor som uppenbarligen helt saknar självinsikt, borde man kanske ta sig en funderare innan man bestämmer sig för att ställa upp. Visst, det är kul att drömma, det är bra att folk vågar satsa - men det är inte bra att förlora kontakten med verkligheten.