Meera hyllningar

I dag har Michael Moores omtalade film Fahrenheit 9/11 Sverigepremiär. Guldpalmsbelönad och hyllad i svensk och europeisk press, dessutom omdiskuterad även i hemlandet USA.

Jag såg filmen i New York i somras. Det är lätt att förstå alla filmkritiker som hyllar filmen - som film betraktad är den mycket underhållande, rolig och medryckande, samtidigt som den manar till eftertanke. Men jag har mindre svårt att förstå att så få personer som tillhör samma kollegium som jag, dvs journalister, förhåller sig så okritiskt till filmens innehåll.

Allt Moore säger är inte lögn - men allt är heller inte sanning. Filmen är ett mästerligt stycke propaganda som det är lätt att ryckas med i. Själva mediet är ju sådant att det är svårt att förhålla sig kritisk när bilder, musik och dialog (i den här filmen ofta monolog) vävs samman till en helhet.

Jag skulle gärna se att någon annan än "dubya" satt i Vita huset. Men det betyder inte att jag vill hylla Moores film. Den som tar sig tid för eftertanke i biofåtöljen upptäcker snart att Bush ofta svartmålas genom "guilt-by-association", dvs han träffade någon som träffade någon som kände någon som gjort något fuffens.

Amerikanen Dave Kopel gjorde en genomgång och hittade inte mindre än 59 mer eller mindre graverande faktafel i Moores film. De har översatts till svenska av ett nätverk som kallar sig Pro Veritas.

Jag hör vad ni tänker, Kopel är säkert en stockkonservativ Bushanhängare som gör allt för att svartmåla Moore. Icke sa Nicke! Kopel är demokrat, bortsett från senaste valet då han röstade på - den gröna kandidaten Ralph Nader.

Se gärna Moores film, men håll åtminstone ena ögat kritiskt öppet.